älskling jag vet hur det känns

såklart är det osunt att vilja trycka till och peta i det ömma hos någon annan. så får man ju inte göra. det är ofint och otrevligt och oönskat beteende. så bör man inte vilja göra. men jag gört ändå. förut av anledningen att den här sorgefördelningen varit så jävla orättvis (enligt mig) och att primitiva jag önskat att han också ska ha ont, att vi ska gå igenom det här tillsammans, nu mest för att han applicerar sin sorg på mig; att han är ledsen för att JAG är ledsen. jag vill inte bära det oket, det ansvaret. och jag kommer bli okej. jag tänker bli okej. jag är redan mer okej. jag är tillräckligt okej för att inte bära ansvaret för hans sorger, dock inte så pass okej att jag helt kommit över behovet av att låta honom veta det.