jag vill inte ha honom som pojkvän men jag vill ha honom som jag har haft honom de senaste åren och så kan jag inte få honom då han är någon annans pojkvän. hela idén om hur jag vill ha honom är såklart egoistisk rakt igenom då han nog ville något annat med mig. han ville nog vara par, och det ville inte jag, och eftersom han längtar pojkvän-flickvän-tvåsamhet och allt som hör till, så måste han ju söka vidare då jag inte kan ge honom det. det är logisk, det förstår jag och det har jag förståelse för.
i alla fall så är allt chill och lugna puckar när vi träffas men när jag tänker på henne, den där anna, då gör det ont i bröstet. jag är rädd att jag aldrig kommer att gilla henne av den enkla anledningen att han faktiskt gör det. gillar henne alltså. hon får symbolisera den som tog något ifrån mig, något som var mitt och förevigt lovat mitt, fastän det inte alls är så. jag snokar facebook och letar fel och brister och drömmer mardrömmar om att hon smeker hans arm och tittar på mig med något nöjt i blicken och jag vill bara gråta och typ avslöja henne som tråkig, korkad, ful eller elak, eller helst alltihopa på en och samma gång. nivån på tankarna och känslorna alltså, not so fucking high.
1 kommentar:
kanske inte så fucking high, men mänskligt. jag lovar. jag gjorde slut med min förra kille, en kille jag inte ens var kär i. han blev typ jätteledsen, jag träffade en ny på en gång. ÄNDÅ. var jag inte glad för hans skull när han träffade sin tjej. jag hatade henne för att hon var en töntig hästtjej, fastän jag inte ville ha honom, var kär i en annan osv osv. jag sade förstås ingenting.
men jag gillar fortfarande inte hästtjejen, kollar facebook ibland och finassr åt att hon har fula näsa. eller whatever.
Skicka en kommentar