Gör sista dagen på jobbet där jag är nu för på måndag börjar jag nytt (!).
Det känns speciellt detta, att städa ut ett kontor, packa en liten papperspåse med alla grejer jag släpat hit (läs handkräm, oöppnade strumpebrallor, nagellack, hårborste etc.) och få en sådan där avtackningslunch. Vad snabbt det går när en väl kommer in i loopen. Ett jobb ger ett annat och så vidare. Att det kunde flyta på så lätt? För ett år sedan harvade jag mina sista dagar på mitt gamla butiksjobb. Det känns som en evighet sedan, det där hoppet, från det kända till det okända, från det tärande till det utmanande. Jag tror att jag har tänkt för lite på resan, skyndat mig bort utan att blicka bakåt. Kanske rädd för att distansen varit för liten? Att då kan bli nu igen när som helst. Nu tillåter jag mig att begrunda detta, vad ett år kan göra med en, med livet.
2013 är ett bra år för många i min närhet. Ett hoppår, ett spänningsår, ett milstolpeår. ÄLSKAR det.
fredag 30 augusti 2013
tisdag 20 augusti 2013
Kärleken är konstant
Älskade ihjäl detta klipp i Beyoncéfilmen och spolade tillbaka säkert 15 gånger minst bara för att kolla om.
onsdag 14 augusti 2013
Could we start again please
Nej men vet ni, jag längtar tillbaka till mitt bloggande. Vill börja om, nytt och fräscht, som allt annat i augusti månad. Utrensning i garderoben, nya rutiner, storhandling och bloggregelbundenhet. Så jag ger mig in i detta igen. Det är inte lika mycket Kom ut ikväll nuförtiden, mer av Stay in. För så blev mitt liv nu när jag är trettionågonting och finner mig själv längtandes efter natur och kaffe på egna trappen istället för som nu, stadspuls en gata in från Götgatan.
Så vad mer. Jag mår rätt bra. Det mesta har ordnat sig ungefär som jag har velat och jag har tagit mig en ansenlig bit från där jag var för typ två och ett halvt år sedan. Jag är glad och lycklig med min man och har så varit sen vi träffades i januari 2011. Att det kunde vara så lätt. Vi tänker mycket på barn och önskar oss ett nästa år (håll tummarna vetja!). Jag byter jobb igen i början av september och det känns hittills bra och spännande. Oroar mig för fertilitet, karriär och framtida bostadsområden. Medelklassproblem. Oroar mig också för min otroligt oansenliga rumpa, borde ha en plan för denna och planerar att skaffa mig en sådan. (Oron för lårskav visade sig förresten vara lite överdriven för i år har jag inte känt av det alls. Om någon minns att jag skrev om det förr.) Kan göra noll armhävningar och säkerligen noll burpees så det finns ju en del att arbeta med men har varit extremt träningsointresserad det senaste halvåret och har inte besökt SATS sedan april. Semestern i år har haft unnartema och jag har åkt utomlands inte bara en gång utan två! Jag är otroligt solbränd. Unnarsemestern var i i alla fall så lång att jag i slutet längtade efter rutiner och fredagskänsla. (Alfons farmor hade rätt.)
Jag upplever det som att jag befinner mig lite i limbo. Rätt långt från Kom ut ikväll-känsla. En bit bort från livet med barn som många lever nu.
Som synes, det är ett annat liv nu. Tråkigare på ett sätt, det är klart, ur underhållningsperspektiv. Inga knapplösa knull, inga sena kvällsjakter, inte så mycket bakisångest och inga mängder av ringda och obesvarade skamsamtal. Mindre spontanitet helt klart, färre dalar. Men det händer grejer på insidan tror jag. Saker mognar, landar. Livet benas ut, fokus ändras, prioriteringar omförhandlas. Kanske finns det saker att skriva om ändå?
Fyllebloggseran är nog i alla fall slut. Blir full efter ett glas vin nuförtiden och dricker jag två, ja då sluddrar jag? Well. Ändå gott med det där vinet. Och samma med bloggen.
Hej på er!
Så vad mer. Jag mår rätt bra. Det mesta har ordnat sig ungefär som jag har velat och jag har tagit mig en ansenlig bit från där jag var för typ två och ett halvt år sedan. Jag är glad och lycklig med min man och har så varit sen vi träffades i januari 2011. Att det kunde vara så lätt. Vi tänker mycket på barn och önskar oss ett nästa år (håll tummarna vetja!). Jag byter jobb igen i början av september och det känns hittills bra och spännande. Oroar mig för fertilitet, karriär och framtida bostadsområden. Medelklassproblem. Oroar mig också för min otroligt oansenliga rumpa, borde ha en plan för denna och planerar att skaffa mig en sådan. (Oron för lårskav visade sig förresten vara lite överdriven för i år har jag inte känt av det alls. Om någon minns att jag skrev om det förr.) Kan göra noll armhävningar och säkerligen noll burpees så det finns ju en del att arbeta med men har varit extremt träningsointresserad det senaste halvåret och har inte besökt SATS sedan april. Semestern i år har haft unnartema och jag har åkt utomlands inte bara en gång utan två! Jag är otroligt solbränd. Unnarsemestern var i i alla fall så lång att jag i slutet längtade efter rutiner och fredagskänsla. (Alfons farmor hade rätt.)
Jag upplever det som att jag befinner mig lite i limbo. Rätt långt från Kom ut ikväll-känsla. En bit bort från livet med barn som många lever nu.
Som synes, det är ett annat liv nu. Tråkigare på ett sätt, det är klart, ur underhållningsperspektiv. Inga knapplösa knull, inga sena kvällsjakter, inte så mycket bakisångest och inga mängder av ringda och obesvarade skamsamtal. Mindre spontanitet helt klart, färre dalar. Men det händer grejer på insidan tror jag. Saker mognar, landar. Livet benas ut, fokus ändras, prioriteringar omförhandlas. Kanske finns det saker att skriva om ändå?
Fyllebloggseran är nog i alla fall slut. Blir full efter ett glas vin nuförtiden och dricker jag två, ja då sluddrar jag? Well. Ändå gott med det där vinet. Och samma med bloggen.
Hej på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)