nu när alla andra blir ihop men inte jag

jag tror att jag ska skaffa mig en drös med nya singelkompisar. who's in?

to be continued

jag är även pissed på att jag typ alltid är tillgänglig för folk men att det inte är ömsesidigt. på riktigt, sådant jävla irriterande beteende! jag har väl egentligen själv satt mig i situationen men hatar't ändå.

skit och skit och lite mera skit

tappade min lilla älskade svarta bomberjacka från acne någonstans mellan hemmet och lasse i parken igår och jag vill gråta över det men vet att det inte tjänar något till. någon som sett den? storlek 36? någon som vill sälja sin egen? var snäll och säg till.

tagen på sängen (tyvärr inte bokstavligt talat)

livet går vidare sägs det, och det gör tydligen det. när exet ringer och gråter på midsommarafton från skärgårdsön där vi brukade fira, och försöker säga något som inte kommer ut riktigt rätt, men som på något vis har grott i honom länge (och som jag borde ha vetat) och ber mig att snälla snälla snälla tänka på det över natten, då gör jag det. jag tänker och tänker, provar att väcka något som jag låtit somna in och försöker pilla i känslorna som jag vant mig vid att tänka bort. men han ringer inte dagen efter, nej inte förrän på söndagen ringer han och då har liksom luckan lite stängts känner jag. för mig. för honom. inte vet jag. bryr jag mig? inte vet jag. var det lika bra? antagligen.

(men jag saknar honom.)

har varit konstant kåt sedan en vecka tillbaka av outgrundliga* anledningar och känner att jag bara behöver en blick av det rätta slaget för att trosorna skall åka av på direkten. (eller en röst.) drömmer sex och tänker sex och känner sex och om det inte blir något sex snart så börjar jag hora på götgatan.


*läs: inte så särskilt outgrundliga

favorit i repris

en gång är ingen gång, två gånger är en vana?

ännu mera s å k l a r t

alla utom jag och cam har tydligen varit på århundrades fest igår också. såklart. sms ramlade in runt halv två-snåret och framåt och efter ett tag orkade jag inte läsa. festen verkade vara en precis sådan där jag efterlyst. rätt musik och rätt dans, heta män och bekanta ansikten.

kul. verkligen.

det räcker inte med att jag gått ut fyra kvällar den här veckan och redan är konstant bakfull, nu skall jag även ha ångest för den kväll jag stannade hemma.

well, fuck it!

ska vända den här dagen nu.

S Å K L A R T

som om allt inte vore nog så känner jag mig sjukt patetisk också! här sitter jag hemma bland tända ljus, iklädd mysbrallor och raggsockor, och gråter lite medan jag lyssnar på ledsenmusik och regnet porlar utanför mitt fönster.

alla festar utom jag, för jag hänger istället hemma och leker bridget jones i all by myself-klippet. minus vinet.

fortfarande ledsen

ikväll skulle jag nästan dö för att ha någon här. jag skulle dö för en smekning över håret, en kram, någons fingertoppar mot kinden.

något nästan vad som helst

fysisk närhet med nästan vem som helst

har inget som helst lugn i kroppen. kommer på mig själv med att gråta hela tiden. det är så lätt att komma dit. ingen tröskel, bara känslor direkt under huden. nästan utanpå. inget särskilt som gnager, mest alltet.

alltet

så deppigt att läsa det. så deppigt att prata om. alla ba, men varför är du ledsen? och jag ba, inget särskilt, bara allt liksom.

för allt skaver och gnager och inget passar och inget fixar sig eller ordnar sig och jag känner mig uppgiven och ensam i alltihopa, men vågar inte bjuda in heller. vågar inte ta utrymme för ledsenheten i samtal med de som förväntas bry sig för tror inte att någon egentligen vill lyssna. inte på mig. det spelar ingen roll om de hävdar motsatsen, känslan förändras inte. det enda som hjälper är klappen över kinden, som jag saknar törstar längtar vill, och som jag nu går och lägger mig utan.

jag är ledsen!

på rille, den som sitter och raderar låtar ur schmarros öppna lessen-lista kan väl ba sluta med det nu. okej?!

<3

p.s. blev föresten väckt av nedan nämnda marge som ville bjussa på middag ikväll! gullehon! ännu en sak att älska henne för. inte för att hon bjuder, men sättet hon säger det på. hon ba, jag kan bjuda ut dig på middag ikväll! och jag ba, oj, gud vad snällt, men inte ska väl... och hon ba - med självklarhet - men du bjöd ju senast! vilket då syftar till att jag typ bjöd henne på en körv med brö'.

om du har ett äpple vill du dela det med mig

jag tillsammans med mina vänner är i en förändringsfas just nu. har väl så varit i två år ungefär. de får lön, jag får det inte. i princip. vissa tjänar mindre, andra mer, men ändå rejält mycket mer än vad jag skrapat ihop av csn + lön, eller som denna termin lön (pinsamt låg) + sparade slantar.

jag hade en vän på besök i lördags som kände en enorm frustration över detta. över hennes bristande ekonomi just nu, sista terminen på läkarprogrammet utan csn, jämfört med hennes vänners högavlönade reklam-/civilingenjör-/ekonom-/whatever-yrken. det problematiska var ickesolidariteten. oviljan hos hennes syster som får ut fyra gånger så mycket som henne EFTER skatt att faktiskt sätta sig in i hennes situation och bjuda på det där kaffet när de skall fika. eller kompisarna som inte kan bjuda på ett glas vin när det valt ett vindrickarställe som passar dem perfekt ekonomiskt, men inte henne. antagligen tänker ingen av de andra på hennes ekonomi, och skippar således inte att bjuda av snålhet eller elakhet, utan snarare handlar det hela om ett icke-inkännande för någon annans ekonomiska verklighet d.v.s. helt vanlig tanklöshet. men det är det som är det verkligt frustrerande! för man vill ju att de man umgås med för det första skall inse hur man har det, hur man mår och så vidare, och att de sen skall visa någon typ av solidaritet om man för tillfället har det sämre. man gör ju det med känslor, uppmärksamhet, utrymme och andra parametrar i vänskapsrelationen (den som behöver det mer tar emot lite mer, medan den andra ger lite mer), så varför inte med pengar?

mina närmsta är dock generösa och solidariska och det är så jävla fint det där sättet som de faktiskt bjuder på, det icke kravfyllda, och hur jag lär mig att ta emot. för jag har haft svårt för det. vill att vi skall vara ekonomiska jämlikar även om förutsättningarna för jämlikhet inte alls är de bästa längre nu när folk har arbete med månadsinkomst, och jag inte har det (än). men jag har vant mig, och läkarstudenten får mig att inse att det inte är fel att ta emot. man måste göra det nu, och kanske kan man ge tillbaka med annat kapital såsom tid och intresse. eller sex. skoja. inte. well. eller så kan man bara ta emot, tänka att det är en fas och i det långa loppet kommer man betala tillbaka, kanske inte till den för tillfället givande personen, men till någon annan som har det lite sämre. på så sätt blir det ett fint litet solidariskt system precis som i den där filmen om någon lillkille som gör goda handlingar och sen skickar vidare och alla ba gör goda handlingar och killen dör (?) och sen minns jag inget mer, men det var ju en bra idé liksom (minus döden?).

och när exet, marge, caIle eller cam eller någon annan ba, jag bjuder på det, då smälter mitt hjärta. inte för att jag är snål och slipper betala, utan för att jag känner att de har insikt i mina ekonomiska förhållanden. att de förstår, att de faktiskt är solidariska men en som (för tillfället förhoppningsvis) har det lite lite sämre (ekonomiskt). och det bästa är att de inte gör det till någon big deal (kan inte skriva "big deal" utan att tänka på en asjobbig reklam men kommer inte riktigt på vilken det är. burger king?). hade de gjort det så hade jag inte kunnat ta emot. men när de, och jag förväntar det mig INTE, bjuder på något och säger det avslappnat som att det inte är en stor grej, då kan jag göra det.

nu är inte mina vänner svinrika på något vis och jag förväntar mig inte att bli bjuden på ditten och datten, och tycker verkligen inte att de skall göra det heller, men det är gesten som räknas. fick hårnålar en gång av marge. blev uraglad! kändes så himla fint. i och för sig skulle jag väl kunna köpa mina egna hårnålar, och också köpa till henne, men det är gesten som är det fina. gesten.

vad jag vill säga är väl att det vore fint om de som hade lite mer gav lite mer, gällande alla grejer liksom, pengar som energi. *uppfinner hjulet igen* inte så jävla nyskapande, men det tåls att säga ändå.

*socialist - javisst!*

sjukstuga

angående spekulationerna nedan så håller jag vissa saker för mig själv en stund. kanske ramlar det ner något facebookmeddelande med info till de som känner mig där, dunno, men annars är jag tyst som en mus, vilket egentligen är so not my thing. vi får la se hur det går.

nåväl, jag har ätit värktabletter till och från sedan i påskas. efter de där två veckorna (med tre veckors mellanrum) då jag var totalt däckad så har jag ändå haft halsont, öronont och lite huvudont och ätit minst en tablett om dagen. ska det vara såhär? jag vill inte gå till doktorn. tänk om jag har hiv?! pallar inte. hur gör man? alltså inte hur man blir av med hiv, men hur gör man för att bli frisk om det nu skulle vara typ en sjuuuukt långdragen förkylning? eller vad kan det vara för fel? känner ni igen symptomen? känner mig helt okej pigghetsmässigt och har ingen feber. tips tack. eller råd. eller båda delar.

ligga med kändisar (eller "älska" som han uttryckte det)

extremt otippade sammanträffanden just nu. många saker som blandas ihop, från det skrivna och det lyssnade till det kyssta. märkligt, men framförallt urroligt.

parantes

sjukt besviken på veckans väder förövrigt. jag är liksom ledig! i nästan två veckor! sen börjar jag mitt helvetesschema i butiken och då blir det inte mycket njutning alls. jag vill ha sommar! inte 10-12 grader och moln och regnskurar. så inte okej.

jag har alltid vetat att du inte skulle stanna

kan inte komma ifrån det, men alltså hjärtekross - så himla hemskt! fan också. man vill ba laga och sy och knåpa ihop och rädda och lugna och fixa.

jag lyssnar enbart på håkan just nu:

gårdakvarnar och skit
jag vill ha allting
jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
kärlek är ett brev skickat tusen gånger
brännö serenad
för sent för edelweiss
båda sidor nu
hurricane gilbert

frågade om jag skulle skicka låtlista till han som är mest ledsen nu. han ba, nä fy fan, gör INTE det!

så olika man är. själv har jag ju bölat mig sönder och samman till ovan nämnda låtar.

hybris

det här med bränna gör att jag blir fixerad vid min kropp. oftast på ett mer positivt sätt än på vintern. tycker att jag ser fräschare/smalare/fitare ut direkt jag får typ två nyanser mörkare färg. nåväl. idag tog jag kort på mig själv i spegeln. ganska så naken. med mobilen. *idiot*

det vore då självaste fan om mobilen skulle bli stulen typ ikväll! fast nu när jag har förutsett det så borde det ju inte hända. det brukar ju fungera så med allt annat. tänker man att man ska hångla en kväll så hånglar man ju typ aldrig. tänker man att mobilen blir stulen, då blir den väl inte det? låt hoppas. *orkar inte föra över bilderna till datorn**

annars har jag sovit sjukt orolig och bara drömt om han som är fel och om gamla hänget, och i förrgår insåg jag att jag inte legat på snart fyra veckor! fyra veckor liksom, kan ju se ett litet samband mellan frånvaron av sexuellt umgänge och nattens aktiviteter om jag säger så. behöver skaffa mig ett nytt ligg (eller än bättre, någon jag gillar plust vill ligga med), vilket inte alltid är det lättaste. tänker dock helt ta fasta på m0neybr0thers ord i senaste nöjesguiden om att man som kvinna kan vara för snygg och för framgångsrik och att männen därför inte törs ragga. måste vara så helt enkelt. minus framgångsrik. plus utstrålat manshat. fin kombo.



**vet inte än hur man för över bilderna till datorn* *orkar inte ta reda på det*

where do broken hearts go

det är sommar nu och det har varit varmt och bara ben och bikini och solning och bränna och bad (!) och häng, och jag har haft det fint och trevligt och överraskande roligt, men samtidigt är folket omkring mig relationsledsna och relationsbittra och relationsuppgivna, men framförallt just ledsna, och det tar mig ganska så hårt. hårdare än jag trodde att det skulle ta. deras ledsenhet gör ont i mig, och det väcker gammal smärta till liv om saker man haft men kastat bort, valt bort, eller som tagits ifrån en, och om saker som man aldrig ens haft, never ever ever.

att det ska göra så ont!

att relationer skall vara så sorgliga!

och när någon säger att "ja, jag får ändå vara glad över att jag fick så pass mycket tid tillsammans med henne", nästan som om att hon dött, då vill mitt hjärta brista.

för den kärleken känner jag inte igen, men jag önskar den, längtar den, vill den, och jag vill inte att någon som fått vara med om den skall få den tagen ifrån sig.