Anteckning vecka 33: andra gången

Är så himla frustig nu. Pustar och suckar och har mig om jag ska resa mig från sängliggande i soffan/sittande på golvet/sängen/you name it. Känner också ofta ett tryck mot urinblåsan, antar att det är bebisens huvud som ligger där och gosar in sig? Förhoppningsvis är det inte fötterna men barnmorskan skulle kolla detta på nästa besök. I alla fall är det oskönt med det där trycket. Som att jag är kissnödig, trots att jag inte är det. Känner mig tröttare i rygg och svank och tycker inte om att stå upp stilla. Gå är mer okej.

Har några kvällar i rad haft regelbundna någonting i nedre delen av magen. Verkligen i nedre delen. Typ livmoderhalsen känns det som (där jag även kände värkarna vid förra förlossningen). Jag upplever då även ett tryck, både nedåt men också uppåt mot lungorna. Är det förvärkar?

Klagosång klagosång klagosång.

Känner små hårda delar av bebisen genom huden på magen rätt ofta men vet inte vilka kroppsdelar det handlar om direkt. Så konstigt att jag som är rätt bra på abstrakt tänkande och logik inte alls kan fatta hur en bebis ligger därinne liksom tredimensionellt? Helt obegripligt för min hjärna tydligen. När jag ligger på sidan känns det ibland som jag ligger PÅ bebisen. Ej så skönt.

Mina nipplor är extremkänsliga och än har jag inte sett spår av någon mjölk. Hoppas det fungerar den här gången med, men amning och sådant. Och att jag orkar härda den där första månaden av smärta.
Har lyssnat igenom HELA förlossningspodden och tänker således mycket på förlossning. Läste min journal häromdagen från förra gången och ska skriva lite om den sen tänker jag. Tror aldrig jag gjorde det 2014.

Har en helt annan klädstil denna graviditet än förra. Då gick jag bara i kjol eller klänning plus små tunna kimonos över. Denna gång i enbart byxor. Har varvat samma tre preggobrallor sen start i vecka vad? 13? Svarta brallor, ofta svart tight tröja och en långkofta på det. Mer spännande än så blir det inte denna gång. Och preggotrosor ej att förglömma. Hittade mina gamla ”förlossningstrosor” i garderoben (kanske minns någon hur jag ångestade för det köpet, tyckte de var såååå stora etc. (Uppdatering: här t.ex. Härlig en är, VERKLIGEN...)) och de var kanske de minsta trosorna jag sett? Efter de trosor jag tydligen hade innan mitt första barn vill säga. Nu har jag ju ogravid nästan alltid trosor med högre midja typ dessa, och nu som höggravid trosor som nästan går upp till bh:n...  Hehe. Tiderna förändras.

Har planerat att jobba i 5,5 vecka till. Det känns långt.

Här kan en läsa om hur det var i vecka 33 förra gången.

Mera förlossningspodd

På tal om förlossningspodden så hamnade jag precis mitt i ett flöde av avsnitt om toppenförlossningar. Att vilja möta smärtan, Förlossningsrädsla och att förbereda sig som en boss och Nu ska ungen ut tror jag de heter. Och den jag precis började lyssna på innehåller ordet "drömförlossningen" i rubriken så det bådar ju också gott. Tips för andra som vill höra om förlossningar som upplevts som bra!

Förlossningspodden

Lyssnar på förlossningspodden nu. Betar av avsnitt efter avsnitt i någon slags hunger över att hitta en historia att identifiera mig med som kan sia lite om vad som komma skall med barn och förlossning nummer två. Fattar det som att jag är lyckligt lottad som hade en bra första förlossning, en explosionsartad kärlek som slog till direkt och en rent allmän high on life-känsla som höll i sig hela bebisåret typ. Att alla inte har det så. Att många inte har det så. (Men urvalet kanske inte är helt rättvisevisande? Hoppas!)

I vilket fall som helst så gör podden mig nervös, vilket jag inte varit innan. Känner mig som ett sådant unikum att det OMÖJLIGT kan bli så bra igen. Här har jag har gått och känt mig typ trygg, litat på kroppen (vilket är ironiskt eftersom min kropp inte hajade någonting om hur barnet skulle komma ut förra gången och jag blev igångsatt när jag gått 16 goa dagar över tiden), och lutat mig på en barnmorskeväns ord om att andragångsföderskor är de föderskor barnmorskorna kategoriserar som ”lättast”, när det egentligen är himla svårt att få till en bra förlossning och en pang bom direkt-kärlek.  Känner också på mig att jag, i de kläder jag är i och de erfarenheter jag har från tidigare förlossning, skulle bli besviken om det blir kejsarsnitt denna gång (något som jag var säker på att jag VILLE ha innan min första graviditet). Nä blä. Vad jobbigt det är om den enda vägen är ner? Att toppen är nådd? Och vad orättvist det känns mot unge nummer två! Ni som har två kids eller flera, vill ni dela lite erfarenheter? Gärna att andra gången var en härlig upplevelse.  Och tredje med. Och första. Ingen press, bara ärliga historier rakt ut ur livet hehehehe. TACK PÅ FÖRHAND.

På tal om förlossning...

Har lite svårt att hantera det här med att det kanske inte blir igångsättning denna gång, vilket liksom är ett väldigt uppstyrt, kontrollerat och planerat sätt att föda barn på, utan att det skulle kunna sätta igång precis när som helst! (Obs. i mars då, eller april.) Och att en då inte vet när en ska åka in! För mig är det ju ännu mer ovisst då jag inte hade en traditionell "starta av sig själv"-förlossning förra gången och därför inte har någon aning om hur min latensfas fungerar i kombination med att det sägs att andra gången går mycket snabbare...  Är livrädd för hemmaförlossning. Är också livrädd för att bli tvingad till Södertälje. Och sedan föda i bilen.

Det oroar mig även att min första förlossning var så bra. Även om all statistik säger att andra förlossningen är bättre än första så känner jag att jag liksom fått min dos av göttighet. En kan väl inte få en lika bra eller bättre förlossning denna gång? Det går ju inte! Eller?!! Oroar mig också för en matvägrandeledsenheltidsvakenkolikbebis i och med att H är och har varit så lätt. Men en finner sig väl i det med.

Målbild då? Utöver ren och skär överlevnad för alla inblandade önskar jag att jag ska känna samma pangboomförälskelsekärlek för detta barn när hon kommer ut som jag gjorde med H. Det skulle kännas mest rättvist (mot barnen alltså), och jag längtar efter kicken. Tror jag var hög i flera veckor efteråt förra gången.

Anteckning vecka 22: andra gången

Jag känner mig rätt pigg haha. Att jag ens vågar skriva detta! Ni kan ju gissa vad nästa veckas rapport kommer att handla om... Känner av den lilla sparven därinne ganska ofta under dagarna, det är mys och lika galet overkligt och häftigt som förra gången. Det känns fortfarande väldigt långt ner, men igår morse så var det som att jag kände små kickar precis under naveln. Hon måste ha flyttat på sig på något sätt.

Från att ha gått och trott att foglossningen kanske har gått över så har jag idag rätt rejält ont av den. Gick i någon himla spiraltrappa på jobbet igår och det skulle jag ju aldrig ha gjort – aj vad skrevet värker! Men annars är det bra. Bar tight tröja på jobbet igår för att liksom komma ut men så var halva gruppen borta och min luddiga stora kofta tog lite udden av det hela. Så nej, sitter fortfarande och drar koftan om mig på kafferasterna och låtsas som ingenting. Men nu syns det ju verkligen, om en kollar åt det hållet. Well well.

Det känns som att tiden går rätt fort. Att jag ska gå igenom en förlossning igen om inte alls många månader är ju helt cray! För att inte tala om bebisen som ska komma! (Om nu allt går bra etc. etc.) Nästa helg ska vi måla om rummet som ska bli hennes, och sedan känns det fritt fram att börja boa lite. Det är mysigt att tänka på. Gör väl antagligen att det hela blir mer verkligt. Lyssnar på Vattnet går-podden och försöker förbereda mig. Var vill jag föda egentligen? Trivdes bra på SÖS förra gången plus ÄLSKADE deras bb-hotell (så fräscht och fint) men då bodde jag ju också på söder. Har någon från Stockholm någon input? Bor i norrort nu, men är ju en heeeelt sjuk vaneperson så skulle inte alls förvåna mig själv om jag valde SÖS igen. Hälsar hon som även denna gång går på Mama Mia söder trots avståndet...