nydejtad, nyhånglad, nyknullad.

nu, fest!!

"normal"

ledig lördag! har inte hänt på jag vet inte när, aslänge! ligger kvar i sängen och njuter av att titta på klockan och ba, vid den här tiden brukar jag stå i duschen, och vid den här tiden brukar jag vara på t-banan och vid den här tiden så står jag bakom disk och ba sjuhundranittioåtta och femtio tack. but not today! idag är jag som vilken lördagsledig person som helst.

töntjaget nedan

kväver mig kanske med skämskudden i natt.

the big jinx

okej, såhär är det: jag är liksom betuttad i den här killen. jag märker det på mig. jag blir helt fånig och ler alldeles för stort när jag får sms. jag kommer på mig själv med att tänka på att han är fin, och att jag önskar att han gillar mig och ser fram emot att han ska titta på mig sådär som han tittar. typ. gud, känner mig helt löjlig och tolv år och allt sånt (med all jävla rätt), men jag är betuttad, det är ganska så uppenbart.

faktum kvarstår sen tidigare att jag inte känner honom särskilt mycket än, alls, men jag mår så fint i hans sällskap och han verkar genuint rar. och så glittrar det i ögonen på honom. det är nästan det som är viktigast, det där sista. jag är så otroligt svag för blickar av den sorten. eller blickar vilka som helst, som märker ut sig och är intensiva och får det att kännas överallt.

(och när jag tänker på det kunde mitt ex aldrig ge mig de där blickarna. aldrig. så sorgligt.)

han ser inte alls ut som männen jag brukar falla för, och han klär sig inte alls som de män som jag oftast spanar in eller rör mig ibland, och han är inte på något vis lik mitt ex eller mitt gamla häng eller någon av de män som cirkulerat i min värld eller av en slump hamnat i vägen för mig de senaste åren. han är ny och ftd och det är så förbaskat jävla skönt! jag vill nästan hoppa ur byxorna av förtjusning bara av den lilla grejen liksom.

hoppar ur byxorna av flera grejer, men bland annat den.

japp. det var den jinxen. vi ska ses i helgen, får la ser hur det går med det.

tralala lilla molntuss

efter gårdagen kan jag konstatera att jo, jag gillar honom. hur gör man nu?

seriöst

fat camp alltså, verkar perfekt för mig! rätt mat och massa träning, och man behöver inte tänka så mycket själv, bara vara och ta emot och göra vad andra säger att man ska göra och äta det som ställs fram. som att gå i barndom typ. plus att man blir fit. låter helt dreamy.

fy

såg precis att anna b00k väger 68 kilo. 68 kilo! men så mycket väger ju nästan JAG!

så det är jag och anna alltså. toppenkul.

*reviderar självbild* *fantiserar om en vistelse på fat camp*

smaken som gud glömde

bläddrar igenom ett album på fejan där en "vän" är taggad. ett festalbum, från en fest som uppenbarligen har tema RÖD. alltså hatar röd! får typ kräks i munnen av att tänka på folk som har röd som favvofärg (förlåt marge!). särskilt i kombination med svart. folk ba, rött och svart, så himla fiiiiiint ihop! och jag ba, neeeeeej! *hoppar från närmsta klippa*

och så punkt

det är så himla många utropstecken i inlägget under att jag blir alldeles trött av att se det. ligger utslagen på sängen i detta nu, med rena tröjor, trosor och lakan omkring mig. orkar inte plocka i ordning. funderar på att kanske gå och lägga mig och sova i brist på annat att göra, som att ligga till exempel.

ligga alltså, jag anar en växande fixering.

sprang ihop med exet på gymet. vi är inne i en ganska så trevlig ointresserad fas nu. ba, "orka höra om ditt liv liksom!"-fasen. fast från bådas håll. ömsesidighet är bra har jag hört, så allt är väl bra i guess.

träning som träning

har tränat onsdag, torsdag, fredag, måndag, tisdag. börjar kännas i kroppen. skulle ju på lite typ dejt ikväll, men med min och hans ständigt återkommande dåliga tajming så blev det inget. blev träning istället, gott nog. den så kallade dejten är dock uppskjuten till imorgon. kanske. om den rätta känslan infinner sig. eh. det är högst oklart alltihopa. dessutom ska han enligt honom själv ha en "alkoholfri vecka" den här veckan! men vem gör så när man ska träffa någon ny?! och varför? och hur dejtar man då?! inte för att vara alkis, men herre gud, berusningsmedel är väl typ ett av livets små glädjeämnen? särskilt när det är meningen att man ska "lära känna varandra"? ja särskilt då! då är alkohol grunden! *svarar på mina egna retoriska frågor*om man inte typ bakishänger, men vardagskvällshäng ute tycker jag brukar innebära vin eller öl. å andra sidan går jag på ungefär noll dejter per år, så vad vet jag om det? inget uppenbarligen.

vi får la se vad det blir av det hela. kaffe och kaka? te? ligga? jag vet ju vad jag hoppas på om man säger så.

otippat

här har man gått och känt sig ganska så comfy i den egna kroppen på sistone och liksom trivts lite, och så idag, dagen innan jag antagligen ska träffa den där killen igen (och när jag också tränat rätt rejält i ett par veckor), då går jag och får allvarlig tjockångest! men orka! fy satan. är. så. trött. på. mig. själv.

mitt livs novell var det ja

allt som kunde gick väl typ fel igår innan vi träffades och jag kände peppheten rinna av mig och självdö innan något ens hann börja, men när vi äntligen sågs (och det tog sin lilla tid) så tänkte jag mest hela tiden att jag kommer kanske att bli kär i dig.

hittills: noll sökta jobb det senaste året, dock lite pepp på det här med kontorslandskap

d-day

ikväll ska jag gå på en så kallad dejt tror jag. eller inte vet jag. det kanske inte är en dejt? kanske mer som att möta upp en kompis? fast vi är ju inte kompisar än direkt om jag säger så. oh well. vi ska ses i alla fall. ute. på någon spelning. bla bla bla.

push it

på tal om familjen (vilken jag älskar egentligen), skrev jag någonsin om hur julen artade sig förra året då jag var sådär dödenolycklig och trodde att jag skulle gå sönder? well. min mamma erbjöd sig att betala terapi till mig. detta efter återkommande incidenter av typen jag smyger in på mitt rum och gråter hejdlöst resten av kvällen för att något syskon tagit min plats i soffan. det kändes liksom som att jag inte klarade av en endaste liten motgång till. att allt var jävligt och att något, vad det än var för litet, inte gick min väg, bara var ännu ett tecken på att jag aldrig skulle ta mig upp från botten.

men, jag överlevde! det blev bättre, utan terapi till och med. idag är jag fruktansvärt stolt över mig själv som faktiskt klarade att återhämta mig, läka och må bra igen. när jag var mitt i det kändes det som att det never ever skulle gå.

living on the edge

har precis bokat upp mig på 24 timmars familjehäng med mamma, lillasyster och lillasysters kille i början av veckan. kan ju bli fint och mysigt, right? eller inte. högst troligast är väl att det blir misär.

om morgonen

jag gillar parfym. använder det varje dag. varierar mig sällan utan har kört på två olika chanel-dofter de senaste åren. dock var det flera flera år sedan jag köpte min parfym själv. mitt nuvarande exemplar fick jag av exet, innan dess fick jag nog av exets familj eller min egen, eller nåt. har i alla fall inte betalat med mina egna pengar sen jag vet inte när, vilket jag blev medveten om igår när jag tänkte köpa en ny exakt likadan som jag har och som tydligen kostar hutlösa sjuhundra kronor! skojar de med mig? det är ju apdyrt! jag tänkte mig typ femhundrafemtio och nu känns skillnaden i pris helt bananas, även om den inte är så stor. well, inget att göra åt saken. måste. ha. chanel. känner mig plötsligt som en modebloggare, trots att jag inte kåtar upp särskilt mycket för den klassiska 2.55:an, även om jag inte skulle tacka nej om jag fick den. sannolikheten på den liksom? skyhög.

jag sms:ar förövrigt lite med den här snubben som jag nu betraktar som min flirt och han är såklart bortrest i helgen vilket mosar alla mina planer om en het rendezvous någonstans i natten. nåväl, fler chanser kommer. nästa vecka ska vi tydligen dricka öl. jag reserverar mig dock för ändrade planer, i detta fall inställda. brukar bli så för mig.

har ont i kroppen. känns inte som muskelvärk utan mer som benhinnevärk. osoft vilket som.

gick en stadsrunda i onsdags och kände shoppingsuget växa och adrenalinet pumpa i kroppen. vill handla! har förälskat mig i ett par skor, en bralla och en liten hatt. sammanlagd kostnad: 1300. urabilligt egentligen, men inte för mig just nu. hatar den här livsstilen jag lever. den fattiga. borde klippa mig och skaffa mig ett jobb.

glömde föresten min nya ring som jag älskar hos marge (som jag också älskar) när jag var där i lördags. nu är hon i nyc. borta till nästa söndag. jag saknar henne. och ringen.


uppdatering: på åhléns kostade parfymjäveln nästan niohundra riksdaler. galenskap. jag köpte den inte där.

p.s.

hatar förövrigt att det aldrig blir något annat än minustecken/bindestreck när jag vill skriva tankestreck! hur gör man? i word fixar det ju sig automatiskt, men om man har en vanlig dator (ej mac!) och skriver ett blogginlägg som ett wild och crazy exempel; hur går man till väga?!

tacksam för svar.

/hon som hade mvg i alla fucking datakurser men som tydligen inte förtjänade det

kroppen, tänderna, alltet

jag är nytränad! det känns som att jag typ återupptäckt min kropp och mina muskler. note to self: sluta aldrig mer träna.

dagens fail var dock jag och cam som stod och rökte efter passet precis vid själva ingången medan de andra hurtiga + instruktören lämnade gymmet. så himla dåligt! fattar inte ens varför jag rökte? man är ju knappast sugen precis efter att man stått och flåsat p.g.a. dålig kondition. jag skyller på grupptrycket, vilket i detta specifika fall representerades av cam och det faktum att hon hade cigaretter på sig. *tretton år utan fri vilja*

träningslyckan var dock kort för drabbades precis av grav tandläkarångest. har inte varit där sedan 2001 skulle jag gissa, och nu har det ju gått så lång tid att det inte finns en chans i världen att jag någonsin kommer att våga mig dit igen! lär ju ha hål, ja säkerligen flera och det lär ju kosta allt jag har och lite till. lär ju dessutom göra ont! hade inte ett endaste hål under den tiden jag faktiskt gick till tandläkaren, så därför kan jag väl räkna med att få barn- och ungdomens samlade hål nu. lyckan alltså, obeskrivlig. hur känns hål? gör det ont? jag har inte ont, men däremot upptäckte jag en miniliten liten ljusgrå prick på en av mina hörntänder nu när jag stod och panikstirrade in i käften. ETT HÅL! får sådan sjuk ångest av detta. hjärtklappning. kallsvettningar. hela rubbet. det är typ som med cancer eller hiv eller klamme - man vill inte veta. så länge man inte vet känner man sig fri och ren. först panik, såklart. ovisshet är panik. men sedan den klassiska stoppa huvudet i sanden-metoden, vilket brukar fungera förvånansvärt bra. jag är - på pappret - skitren hittills. har varken haft det ena eller det andra eller det tredje, men det är ju inte urofta jag testar mig för varken hål i tänderna eller könssjukdomar, dock lite oftare med det senare som tur är.

man kan ju fråga sig hur jag tänkt när jag låtit detta helvetesgap växa fram mellan mig och tandläkarstolen, men jag har liksom alltid tagit för givet att jag ska bli ihop med någon som har en tandläkare i släkten! alltså, jag har på riktigt varit helt övertygad om detta. vill inte dejta en tandläkare själv, men en tandläkare i släkten vore precis lagom perfekt. gratis undersökning, gratis tillfixning av alla issues jag med all säkerhet dragit på mig, och sedan återkommande gratis besök typ en gång om året för resten av livet där man penslar på bananlack och lovar att använda tandtråd minst en gång om dagen. hittills känns det dock som jag hoppats på för mycket, men det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan. jag ger det med andra ord fram till tjugonio års ålder, så kom igen nu då livet, make it happen!

make you pain like i do

ska det vara såhär nu?

jävlar i min lilla låda vad kallt det har blivit! precis nu när jag kom innanför dörren var jag tvungen att sätta mig i skräddarställning med min ganska så nya sänglampa (ouppskruvad uppenbarligen) i knäet och dra igång den på full effekt. det är halogenlampor där i, och den blir med andra ord sjukt varm. *ignorerar brandrisken* *njuter*

lite om kärlek, mest till jaget

jag hör från spridda håll, och läser hos er där ute att ni oroar er för att inte duga till, att det är något fel på er som gör att ni inte kan bli älskade, att det är ni som är orsaken till kärleksolyckan ni drabbats av.

jag har inte det problemet. mycket grubblar jag över, mycket oroar jag mig för och mycket analyserar jag till dess att det liksom inte ens blir en tumme av alltihopa, utan sorgliga ingenting; men just det där ovan, att det är något fel på mig och att därför ingen vill ha mig, det tror jag inte.

grunden i önskan om att få någon av dessa män som cirkulerat i mitt liv de senaste åren har antingen legat på bekräftelsenivå av typen "jag vill att han ska vilja ha mig, och nu tänker jag göra allt i min makt för att han ska förstå det" trots att jag själv långt där inne haft insikt i att om han väl vill ha mig så vill jag nog inte ha honom; alternativt, längtan till någon jag träffat ett fåtal gånger, där målet för min längtan och attraktion helt kommit att handla om idén om personen i fråga, inte den specifika verkliga människan.

kanske beror det på att jag själv inte kommit så långt med någon att jag verkligen velat ha denne, att jag går sönder om jag inte får den, att jag tror att den skulle passa mig perfekt på alla plan (grundat i annat än fantasin).

jag anser liksom att det största problemet är att jag inte hittar någon som passar mig! inte att jag inte passar någon. kanske är detta orsaken till min stora skräck för dejting. orka bli attraherad av någon, skicka lite sms, bli lite pirrig och förväntansfull för att sedan gå på dejt och inse att detta mål för all längtan visar sig vara ganska så osmart/tråkig/plump/snubbig/ohyfsad/ointressant eller allmänt icke-klaffande med en själv. nä det orkar i alla fall inte jag, blir trött bara av tanken. men träffar man inga alls, så träffar man inte heller någon.

men, det tål att påpekas igen, det jobbiga i hela kärlekssången är att jag har svårt att hitta någon som jag tycker klaffar med mig själv. även om jag kan älta både ditten och datten och kanske gillar han inte långt hår egentligen och kanske skrev jag "kram" för tidigt i ett sms och kanske inte vet jag, whatever liksom, så är min grundkänsla att problemet ligger hos männen jag träffar, alternativt i icke-existensen av de män som jag själv tycker att jag borde träffa då jag uppenbarligen är värd det.

jag tycker på riktigt att jag är snygg, smart, rolig, kåt och tacksam, och jag anser att jag visst borde få chansen att träffa någon som också är snygg, smart, rolig, kåt och tacksam.

jag kan älska, jag har älskat och jag har även blivit älskad på de mest fantastiska underbara vis. dessutom tycker jag att jag är och har varit värd det. ni som skriver och pratar och tänker att något är fel hos er, som tror att ni är orsak till att folk väljer bort och inte vill ha - ni är värda att älskas! jag tänker såhär; de där männen som ni tror ni vill ha, de är uppenbarligen inte tillräckligt smarta och inkännande för att inse ert värde och förstå era fantastiska personligheter, inte heller är de tillräckligt generösa för att ge er den kärlek ni behöver, och därför mina damer, därför är det ni som faktiskt inte borde vilja ha dem.

"han är rädd, rädd för den starka känslan han har"

det där med att börja träffa någon ny, så jävla svårt. nu sms:ar han ganska regelbundet på typ kvällen och skriver om vad han gör och undrar vad jag gör och sen svarar jag, och sen svarar INTE han! alltså, det här är ett mönster. har hänt många kvällar nu. fatta märkligheten! är jag hotande? måste jag bjuda in? varför hör han ens av sig utan att sedan följa upp? analysera gärna detta åt mig, men avsluta helst det hela med att han självklart måste vara betuttad i mig. jag behöver det.

analysen alltså: "han gör nog så bla bla bla bla bla, men mest för att han är käääääär i dig". okej? that's how we roll.

ocool

var på b0khorafest igår och drack mig berusad på gratisvin och när jag vinglade ut därifrån tillsammans med cam var jag på riktigt karatefull trots att klockan precis slagit åtta. hamnade på pet sounds och drack EN öl som hjälpte till att hålla karatefyllan på jämn nivå fram till halv elva-snåret. alltså tre glas vin + en öl bör man ju tåla vid min ålder kan tyckas? ska skärpa mig med det här med middag, måste varit där jag slarvat. väger ett kilo mindre den här veckan än förra trots att dieten typ enbart bestått av ostmackor, mera ostmackor, ännu mera ostmackor, kaffe, varma koppen och en sådan där plastkorv med risgrynsgröt. med andra ord: kolhydrater, kolhydrater och lite mera kolhydrater, aka hchf-dieten.

well, det jag skulle komma fram till med mitt prat om fyllan var att jag blev så jävla tonåring igår och fann mig själv sitta och glittra med ögonen och typ vara förälskad i den här snubben jag träffat två gånger. alltså, det tål att poängteras igen det där sista: jag har endast träffat honom två ynka gånger! och där satt jag och ba, oh, han är så himla göllig! guuuuuud. idag skäms jag ta mig tusan ihjäl. MÅSTE DÄMPA MIG PÅ FYLLAN! måste stänga in det där töntjaget som tydligen vill hoppa fram i alkoholdimman och förstöra min hippa och mycket balla yta.

äh, skoja det där sista med hippheten, men annars alltså; FY FAN! pallar ej. och så jävla "göllig" är han faktiskt inte, inte som jag vet i alla fall. hur fasiken skulle jag kunna veta det redan liksom? nä. just det.

fem sex sju ått

jag är skitpepp på att börja ta danskurser. typ balett. eller street. eller möjligtvis jazz? jazz liksom, det är rätt så mycket skämskudde på att dansa jazz på något vis. att säga att man gör det. är det för att det känns lite fame? musikal rent allmänt? peter jöback? nittiotal? dunno. eller har det att göra med att jag en gång i tiden way back in the days när jag dansade lite lite köpte en sådan där kort jazzig danskjol? i knallgult på gränsen till neon? med inbyggd trosa så att man skulle slippa flasha härligheten när man gjorde en graciös benspark?! OH! hade precis glömt bort det där sista, men blev påmind nu när jag skrev det. den åker inte fram när jag börjar dansa igen om jag säger så.

nåväl, nybörjarnivå på allt naturligtvis. vad kostar det nuförtiden? är det någon som har några tips? bra studios? bra nybörjarnivå? kommer ju antagligen inte ha råd nästa termin, men kanske terminen efter det. någon som vill hänka? åh, peppen! *drar i fantasin på mig benvärmarna i detta nu*

något för mina vänner att minnas till dess att jag fyller trettio om tusen år. då förväntar jag mig nämligen en maxad present. och alltså dans! det är det jag vill ha. remember remember remember.

eh

han svarade visst ändå. *drama queen*

otippat

äh. den här romansen verkar dö rätt tidigt måste jag säga, för jag skickade sms för ett par timmar sedan och han har inte svarat! tänka sig. inte svara. en tisdag. runt åtta-nio. finns inte mycket att skylla på då liksom. han är ju knappast på klubb eller på långhelgssemester eller i alkoholdimman eller ens på jobbet, hur mycket jag än önskar att så vore fallet.

statusen

i det fysiska är han en perfekt match. alltså verkligen på riktigt. inte varje dag det händer liksom. och sättet han ser på mig - älskar't! nu vore det onekligen göttigt att få till resten av bitarna också. ska först bara öva lite mer på att skicka sms som signalerar det jag vill signalera. har övat hela kvällen, går sådär. det gäller ju att det blir rätt liksom. man vill ju inte verka för på, eller för av, för pladdrig eller för torr, för ihopig eller för vänskaplig, för töntig, för menlös, för tråkig and so on. eller nåt.

eller nåt ja, inte vet jag.

var jag fjorton år sa jag? nej just ja, det var jag inte. just in spirit.

haha

kul att ghazal skrev ett hatersinlägg om ordet "natta" typ två timmar efter att jag själv använde det i ett inlägg! vet inte riktigt var det kom ifrån för mig, men det kändes rätt i stunden. well. *slutar genast*

annars tycker jag att hon ibland är så jävla spot on, den där ghazal.

han kom!

vill inte jinxa det hela, men just nu känns det så jävla bra!

yeeeey

jag kanske får nattabesök!! peppen!

också upplagt för misslyckande, men ändå. just nu; peppen!

mitt livs novell

just nu fantiserar jag så romantiskt att jag skäms över mig själv.

jaha

han skickade precis ett meddelande på face, den där snubben! blev totalt superglad och ba ville dansa omkring på rummet och skratta och ha mig, tills jag sms:ade till numret han skickade med och ba skickade världens största TÖNTSMS!! nu har jag ångest istället. upp upp ner typ. fast lite mer; ner upp och ner ner ner igen.

dö lycklig

allsången till halo igår på kåken, jag dog en smula. SÅ JÄVLA FINT!!

älskar gräsis.
älskar halo.

också ett sätt att tillbringa dagen

kommer på mig själv med att sitta och vänta på en addning på face, en addning som inte riktigt tycks komma. varje gång inkorgen signalerar om nytt mail blir jag helt till mig och ba, oh oh nu kommer den! det gör den inte.

inte mer än människa

jag undrar om det är dessa miljarder singelår som börjar komma åt mig, men det här är andra gången på kort tid som jag verkligen uppskattar att liksom hålla hand och kela och ha mig trots att jag är bland folk, och trots att det enbart är för en kväll/natt, och trots att jag HATAR just kel och handhållning och pussande bland folk - vem som än gör det - i allmänhet.

jävlar

å nej! det slog mig precis att jag hånglade ute på lokal igår!!

okej, det blev en liten överdrift där. jag är inte pepp nu. igår var jag pepp dock.

rätt ska vara rätt.

!

lägrade igår någon som jag varit pepp på sedan 2002. inte konstant pepp, men när jag senast såg honom, för tusen år sedan, då var jag pepp. och nu, nu är jag också lite pepp.

!!