men åååh

vad fasiken är det mitt öga kan skåda?! en bild på en full sara på en jävla klubbsida. what the fuck! det skulle ju inte bli såhär. jag skulle ju lära mig av mina tidigare ständigt upprepade misstag och sluta låta mig fotograferas på diverse klubbar. visst, innan jag beger mig ut i natten är jag het, men någon gång i takt med det ökade intaget av alkohol och dansens effekter på luggen slutar jag definitivt att vara det. ögonen kåtar tills sig (på ett galet fyllevis), munnen ler alldeles för stort och sminket som var så fint försvinner liksom helt. i lördags tackade jag nej till fotografering, men den bild jag upptäckte idag är från december. jaha ja. någonstans i mig måste det ju finnas ett litet hopp om att den här gången, den här gången kommer jag på bilden se ut lika het som jag känner mig. men icke. nu jävlar är det slut på klubbfotograferingar, hur het jag än känner mig, hur full jag än är, hur mycket fotografen än tjatar - no pictures for you miss.

bearbetning av självbild pågår

kanske borde jobba lite med självförtroendet. skickade in den där sugiga uppgiften igår och fick det här till svar från min lärare:

"Din uppgift är som vanligt väl genomtänkt och dessutom mycket välskriven -jag gillar framförallt dina balanserade slutsatser om metaforernas roll i sociologisk teoribildning (även om jag själv eventuellt är något mer skeptisk än du). I en aktuell översikt över uppsatsämnen ser jag att du fortsätter med sociologi på D-nivå, vilket gläder mig. Utifrån allt jag vet om dig vill jag uppmuntra dig att gå vidare till forskarutbildningen. De två centrala svårigheterna med att skriva en avhandling - nämligen att självständigt strukturera sitt arbete och att uttrycka sig väl och på ett vetenskapligt sätt - verkar du hantera med lätthet. Naturligtvis är Sverige ett litet land och utbudet av doktorandtjänster är skiftande. Jag vill därför fästa din uppmärksamhet på möjligheten att söka sig till ett graduate program vid ett av de bättre amerikanska universiteten. Såväl förutsättningar som timing skulle passa. Jag skulle naturligtvis ställa upp och skriva dig ett rekommendationsbrev."

idag är jag stolt gott folk. jag tänker sova lugnt i natt.

för att sätta en intressepil i ögat på er allihopa; jag har skrivit tre av fem sidor på den förbaskade seminarieresten jag har släpat på sen i höstas och känner att det faktiskt finns en liten chans att jag blir klar ikväll. hepp. sugig är texten, men om den blir godkänd kommer jag att få pengar ifrån csn inom kort och det ska bli så fantastiskt att jag fan inte finner ord för att beskriva det.

om kvällarna då jag har bestämt mig för att sova fastän jag inte har gjort det jag bestämt mig för att göra attackerar ångesten mig och gör att pulsen rusar iväg fastän jag ligger alldeles stilla och fokuserar på att andas djupt och lugnt. ofärdiga skolgrejer, pengabrist och allmän dekadens vägrar att släppa tankarna och det går liksom inte att riktigt beskriva det med ord, men det är svårt att somna då. försöker minnas saker som jag tänkte på när jag var liten för att slippa drömma mardrömmar; trevliga böcker och karuseller på liseberg, eller saker jag tänker på nu för att må lite bättre; minnen av någon, sex eller en trevlig stund för miljoner år sedan. på något sätt måste det hjälpa eftersom jag lyckas somna varenda natt, även om jag drömmer mardrömmar där människor skäller ut mig för att jag är så dum och korkad, och jag gråter hysteriskt.

idag pimpade jag upp min euroshopperlasagne med ketchup från heinz bara för att jag var så sugen på något sött. och jag som inte ens är någon ketchupperson. jag når nya höjder varje dag.

det där som fattas

jag saknar att tycka att någon är vackrast i världen. jag saknar att känna sådan där bottenlös attraktion som gör andningen djup och som får kroppen att bli just kropp och bara kropp. jag saknar ögonkasten som får pulsen att stiga, och jag saknar den där tanken som tänks fler gånger än man själv vill erkänna innan utgång; att han kanske är där ikväll. jag saknar förhoppningar och fantasier om potentiella situationer. jag saknar sekunden av förväntan i ögonblicket precis innan man kysser den där man allra helst vill kyssa. jag saknar att få mig själv bekräftad i den eftertraktades blick, och jag saknar det där fåniga pirret i magen som gör att man småler lite, fastän man vet hur dumt det ser ut. jag saknar lätta kyssar och djupa kyssar och händer som tar på mig på ett sätt jag inte är van. jag saknar krävande blickar och små kåta ord som viskas i mitt öra, och hans armar och mina armar som nuddar varandra medvetet fastän man låtsas som ingenting.

uppsala är så jävla tomt på hetta och kåthet att insikten om detta liksom däckar mig till golvet. om man inte gillar fjantiga ekonomer förstås. eller töntiga teknologer, dryga klubbkillar, humanistgrabbar med fula skor eller löjliga indiepopare som fortfarande tycker att randiga tröjor är fett fräscht. och det gör ju inte jag. alltså ser situationen mörk ut och det hela stör mig på ett irriterande vis. som kloka jo säger, för att hålla höjd i sitt nya singelskap krävs det att man har någon att tänka på lite när det liksom känns som allra mörkast. jag tror hon har rätt, vilket tyder på att jag borde ta tag i detta problem som jag helst vill ignorera. men vad göra när stan är tom på hetta. flytta? sänka kraven? skita i det och skita i den förbaskade höjden? det är väl rätt förståligt att ingenting liksom lockar.

mitt så kallade liv

jag försökte skriva något ärligt och rättvist om finaste serien my so-called life, men det blev liksom inte bra. hur kunde jag tro något annat. den där serien är och har liksom allt; ångest, ärlighet, eufori och alla känslorna på en och samma fucking gång. således kan jag varken göra serien eller mina känslor rättvisa, så därför låter jag bli. men tack dc++ för att jag fått ned första avsnittet, och står i kö på fyra till.

i'm high on life

jag sprang inte ut i korridoren i enbart panties i natt. bra. man får vara glad för det lilla.

en bra bakisdag innehåller:
fet mat och snacks
tv-underhållning
trevligt sällskap
skvaller
sms

min bakisdag innehåller:
brända micropopcorn som blev kvar sen gårdagen
brist på nåt jävla codec som gör att jag inte kan kolla film eller serier på min dator
inget sällskap
tristess
död telefon


finn fem fel.

uppdatering

för dom som undrar så; inget hångel ikväll, och inget sex. om jag hade varit något mer aktiv i verbal form så hade jag säkerligen haft sällskap, men ärligt talat så tror jag att jag inte vill. om det inte handlar om någon het förstås, då klär jag av mig naken på direkten. det är sanningen.

uppdatering: i love myself when i'm drunk.

men kom igen

idag har jag spenderat nästan alla mina pengar. sådär ja, bara 28 dagar kvar till det rullar in lite nya cash på kontot. eller just ja, det kommer ju inga pengar. snopet. jävla csn. kanske är detta den brandfackla i häcken som jag verkar behöva för att få den där fucking uppgiften gjord.

i och med dagens shopping har jag dock fyllt min kvot med gråa plagg, och dessutom följt strömmen och inhandlat två neonfärgade nagellack och ett i silver. har precis målat med det rosa och det är bara så sjukt jävla fetsnyggt! (det är okej att andra har samma grejer som en själv, så länge man är hetast. och ikväll är mina naglar hetast.) när jag var liten älskade jag neon. hade en fräsch magväska i neongrönt och neonrosa. och ett par shorts i neongult. sa jag att jag var fräsig? i was.

den planerade förfesten hos mig har krympt från mig + några andra, till mig och en annan, a. inte det sämsta sällskapet men dock. det är anmärkningsvärt vad många vänner jag har. inte. men det är okej ändå. jag har tre liter vin i kylen, frysta hallon i frysen, dammsuget golv, svarta beats i stereon och hetast naglar i stan. begär man mer av livet hamnar man väl i helvetet.

pk

först skrev jag ett långt inlägg om en tjej som stinker så mycket svett på mina träningspass att det är direkt plågsamt. sen kom jag på att det antagligen inte är okej att skriva sådant då det betraktas som elakt. när jag tänkte efter insåg jag dock att inlägget mest uppfattades som elakt då jag beskrev tjejen som överviktig, vilket hon också är. och kanske för att jag nämnde något om hennes träningslinne som är så litet att det korvar upp sig och inte stannar förrän precis under brösten, och att byxorna med låg midja gör att hela magen liksom hänger utanför, naken och in our faces. man ska ju inte kritisera överviktiga, särskilt inte när de dessutom har tagit sig till träningslokalen. man ska mer säga men gud va bra att hon träääänar liksom, skiiitbra, verkligen. om det däremot hade varit en ärtig tjej med fast stjärt och vackert hår som luktade apa så hade det nog varit okej att skriva det där inlägget jag skrev. dessutom så hade det till och med kunnat uppfattas som roande. typ lite skadeglädje. okej, hon ser fräsch ut, men hon luktar inte fräscht. hahaha, rätt åt henne. men nu handlade inlägget om en överviktig tjej i för små kläder som gör mina gymvistelser till en pina, och då är det väl bäst att jag håller käft.

som att jag bryr mig

så blev jag sådär totalt skitledsen på en vän och som vanligt vågar jag inte säga någonting om det. inte till vännen ifråga, och helst inte till så många andra heller. anledningen är nog att jag skäms lite för mycket över att jag bryr mig, eftersom alla fakta tyder på att jag bryr mig mer än vad mottagande person bryr sig tillbaka. det är inte fint med obesvarad omtanke. det är fult och skämmas bör man om man förväntar sig att objektet för de varma känslorna ska känna samma sak. blir man ledsen så hoppades man på för mycket. alltså ens eget fel, och i detta specifika fall mitt. dra lärdom sara. distans är tydligen det nya honnörsordet.

young and wild

okej, några grejer lärde jag mig av gårdagen, och snälla snälla rara vänner påminn mig om detta med jämna mellanrum då mitt minne tycks vara något selektivt och medvetet ignorera följande punkter trots att jag borde lärt mig från tidigare erfarenheter liknande dessa.

att lära sig:
ät ordentlig mat innan du går ut. (lätt frukost och lätt lunch is not enough.)

drick inte sprit efter att du druckit upp ditt vin. (spriten hade jag förträngt och blev påmind om genom sms från stina idag. uppgiften om sprit förklarar dock en hel del. dagens aha-upplevelse således.)

sluta drick när dina ord blir sluddriga, alternativt sluta prata när orden blir sluddriga och fortsätt drick.

våldgästa inte ditt ex när du är full och han är nykter.

försök inte få ditt ex att sova hos dig när du är full och jobbig och han är nykter och tycker att du är full och jobbig.

ställ fram dricka bredvid sängen innan du går på fest. detta är viktigt så jag tar det igen: ställ fram dricka bredvid sängen innan du går på fest. (om inte förståndigt ex befunnit sig här hade jag sprungit ut i korridoren efter vatten endast iförd spetstrosor. detta ansåg jag var en okej handlingsplan då min inre klocka sa att det var typ mitt i natten (och för att jag var full såklart). klockan var 11 på kvällen. mitt ex hindrade mig således från att uppleva den potentiellt mest pinsamma upplevelsen i mitt liv (att komma ut i korridorskök bland nyktra grannar i panties only). tack gud.)


sen måste jag bara säga att min nya favvomänniska heter felicia och skriver i den här bloggen. hon är på riktigt så jävla bra och säger allt det där som jag själv vill säga eller redan sagt, fast hon gör det bättre såklart. (det här är till exempel skitroligt.) dessutom är hon ung och antagligen snygg och egentligen borde jag hata henne, men jag känner mig snarare förälskad.

jag är för tuff för er

smart move att börja byta kläder typ exakt då man egentligen borde gå hemifrån till fest med vintetra i ena handen och nyuttagen hundralapp i andra. jävla förbannade skit. vad har man egentligen på sig när man går ut på ett skitställe som snerkan? inte för att jag bryr mig, men alla mina klädbyten är betydligt coolare än vad stället är, vilket på något konstigt vis får mig att känna som om jag offrar kläderna på folk som ändå inte fattar grejen. nu i mitt senaste byte är jag klädd i svart. provokativt. ehhhhhhh.

var är vinet syster?

är så trött så jag skulle kunna döda för lite sömn. (jag tror ofta att jag ska döda för mycket. sanningen är att jag aldrig dödat för nåt. fast det är nog bra.) fick mot all förmodan in mitt pm i någorlunda tid, även om det suger så kom det i alla fall in. bara mr professor inte läser det, då kommer han ångra att han överhuvudtaget lät mig andas på hans insamlade databaser. det har han i och för sig redan gjort klart för mig, att om jag är en dålig student så kommer han bittert ångra att han lät mig skriva om något som berör, om än ytterst lite, hans undersökning. trevlig kille. verkligen. träffade stina i skolan, pratade strunt och garvade. jag gillar henne. köpte rosé för mina sista slantar med hopp om att dricka mig full någon dag. förövrigt hade dom byggt om på systembolaget och jag hittade inte fram till hyllan där mitt aussievin befann sig. what's up with that?! dom hinner liksom med att bygga om systemet mellan mina alkoholinköp! herre. jag lever inte upp till mina förhoppningar om en jävligt alkoholdimmig och galen vår. bättring och skärpning, det är vad som krävs.

jag är inte rädd, jag kan flyga

på tal om min dumhetsångest så har jag faktiskt skrivit 1.8 på högskoleprovet och det är fasiken min stora fröjd. 1.8, det känns sådär lagom smart. inte smartsmart, men tillräckligt för att jag ska slippa skämmas. 1.8 är ett bra resultat helt enkelt. det här är skryt mina vänner, men det är min blogg så jag får skryta. 1.8. hepp.

ge mig lite av det tack

pratade med s på msn och hon var glad för hon hade kramats med en kille i kylan där uppe i norr efter utgång, och det hela lät exakt sådär fint som jag vet att sådana stunder kan vara.

formsvacka

en gång i tiden klassades jag som ett begåvat barn. jag var en sådan unge som kunde massa grejer som dom andra barnen inte kunde. jag var det där barnet som alltid räknade i en mattebok före alla andra, som slapp traggla bokstäver utan istället fick låna femböcker (enid blyton ni vet) och läsa mig igenom lektionerna. jag var den som läste faktaböcker som nöjesläsning och kunde typ allt om carl von linné. jag hade synfel (såklart), och hade valt mina glasögonbågar alldeles själv. dom var i cerise plast med bokstäver på, och jag grät när dom gick sönder och mamma övertalade mig att välja ett par svarta istället. (bytet skedde på mellanstadiet.)

jag var den där lite dryga, som fick alla rätt på alla prov, som stavade korrekt och vann de där fjantiga mattetävlingarna. tur att jag inte var särskilt söt eller bra på sport, då hade jag varit totalt skitjobbig. när jag började högstadiet kom betygen att grunda sig på hur mycket man arbetade, och arbeta var inte min starka sida. jag hade ju fått det mesta gratis tidigare, så jag pratade mig igenom lektionerna, och fick på varenda utvecklingssamtal höra att om jag bara pratade mindre så skulle jag få bättre betyg. men hålla käft det kunde jag inte. på gymnasiet (gick givetvis naturvetenskapligt) fortsatte jag på mitt inkörda spår med minsta möjliga arbete för helt okej betyg. inget flashigt att skryta med, verkligen inte, men som sagt helt okej. fick ett godkänt betyg, i matte e, vilket kändes totalt acceptabelt.

jag tror att alla mina vänner har bättre betyg än jag. detta har inte stört mig nämnvärt eftersom jag alltid har tänkt att om jag bara ansträngde mig, så skulle jag prestera precis lika bra jag med. men nu när det kommer till att anstränga sig så inser jag att det är där jag har min akilleshäl. det går liksom bara inte. just nu till exempel, är det meningen att jag ska sitta och utforma mitt uppsats-pm som ska in imorgon, och som ska läsas av minst fyra personer. gör jag någonting? såklart inte. allvarligt talat börjar jag fundera på om det är något fel. under mina tidigare fyra år i den här stan har jag i alla fall presterat någonting. nu blir det ingenting alls. verkligen ingenting. och jag får prestationsångest och drömmer mardrömmar om hur alla dömer mig vid dom olika opponeringstillfällena och tycker att jag är jordens största idiot och dummare än tågets sista vagn och inte alls värdig att få gå i samma klass som dem. och jag orkar bara inte.

blod på min födelsedag

okej, det är inte min födelsedag, men blod rinner likväl ur hålet i min högra örsnibb. vad är grejen med det? jag har haft hål i öronen i, få se nu, typ 13 år måste det vara. en evighet alltså. jag minns att det brukade komma var ur hålen ibland så sent som på högstadiet. men nu? och blod? det kommer liksom blod! det känns lite allvarligt. jag ska väl inte dö?

måste bara säga detta

till alla som inte svarar på mina mail (även till dem som svarar men som inte svarar något vettigt), till dem som inte ringer, till de som inte svarar på kommentarer, till de som egentligen borde höra av sig men som inte gör det, till de som kanske inte fattat att de borde höra av sig och som inte gör det, till de som jag önskar att hörde av sig men som inte gör det. SKIT I DET DÅ ERA JÄVLAR.

girls just wanna have fun

nu har jag eftermiddagsvilat och det vette fan om det är ett vinnande koncept eller ej. sov först i en timme och drömde rena ångestdrömmar. dreglade. (fräscht.) vaknade. somnade om, drömde fint om pirr och kontakt (att den där som jag tycker är lite het hörde av sig). gött. vaknade även upp ifrån detta. såklart. så nu sitter jag här, klockan är 17.22 och jag borde plugga. eftermiddagsvila hade varit the shit om jag skulle ut. men det ska jag inte (fastän jag inget hellre vill). ge mig en fest och lite alkohol bitte. jag klär mig snygg[t] och uppför mig. kom igen då, snälla?

fest?

jag vill gå på fest jag vill gå på fest jag vill gå på fest jag vill gå på fest jag vill gå på fest jag vill gå på fest jag vill gå på fest jag vill gå på fest jag vill gå på fest.

god natt då

jaha, då var dags för sängen. klockan är 20.54 och jag går och lägger mig. det bästa med den här jobbhelgen är att det är min sista med sänggående 20.54. hädanefter ska jag vara uppe sent, för kommande jobbhelger börjar jag inte förrän kristliga 11.00. som en dröm. jag har ont i kroppen och längtar efter att gå ut, att återigen få göra det till en vana. börjar bli tröttsamt att gå på en fest i månaden, och skruva upp förväntningarna till max för ingenting. nej skål på er som bejakar er ungdom och dricker sprit och dansar er galna. i wish you happiness.

vart tog tiden vägen?

som vanligt börjar jag skriva pm samma dag som det ska in, och som vanligt skickar jag inte i det till det klockslag då det ska vara inne. stina i klassen börjar känna mig för väl, för det sista hon sa när vi sågs sist var att "men du kommer ju lätt inte lämna in i tid". det börjar bli oroväckande. men orka liksom. jag skriver nu istället. blir väl klar om någon timme kan jag tänka mig. som vanligt. tänk om jag hade börjat igår, eller ännu hellre i onsdags. måste komma ihåg detta tills nästa pm-skrivning (som att det här är första gången jag börjar för sent). h är så rar och ringde nyss för att fråga hur jag mår. jag mår bra sa jag. efter omständigheterna. och jag tror faktiskt att jag talade sanning.

allt är okej

igår var jag rak.

om det är någon som undrar så mår jag bättre idag.


uppdatering: under det här inlägget fanns det förut två inlägg riktade till mitt ex. två rätt kärleksfulla inlägg. dom togs bort idag, den 25 april 2007 då jag fick veta av honom att han ljugit för mig i fyra månader och att alla visste utom jag. så kvällen den 25 april gick således vår vänskap i graven, och även den där känslan som jag förut kallade kärlek. hej då. jag kommer inte att sakna dig.

du har inte ett endaste nytt mail (trodde du något annat idiot?)

myspacehelvetet. ingenting händer. jag känner mig förnedrad varenda gång jag loggar in och inser att allting är oförändrat.

matsex? anyone?

jag skulle fan döda för att någon kom hem till mig och lagade mat som jag sedan får äta. mat med typ tillbehör. gärna kött. eller att någon köpte med sig mat. vad som helst som är varmt och inte ska tillagas i mikron. näst efter detta skulle jag döda för hångel. med det känns så jävla fjantigt att längta efter hångel just idag, eftersom alla skulle sammankoppla det med the big love day. sanningen är dock denna att alla halvvissna blombuketter som inhandlades på ica idag, de fula geléhjärtankartongerna och de rent hiskeliga förtryckta romantiska korten egentligen fungerar som totala hångelavskräckare. och då kan ni ju haja att mitt hångelbehov ifrån början måste vara rätt så stort, om det överlever en så totalt oromantisk dag som denna.

(och såklart skulle jag inte dödadöda på riktigt för lite mat eller hångel, även om jag vill ha det pretty bad så finns det gränser. det fattar ni väl. )

because i'm worth it

två hekto fizzy hjärtan unnade jag mig på väg hem från skolan.

fuck off

oskar trodde igår att den totala brist på attraktiva människor som jag upplever just nu berodde på att jag var för på. hahaha. han skulle bara veta. när jag är av, passé och lite låg finns det fan ingen som kan se mer ointresserad ut än jag. och precis så är det nu. jag ser jävligt sur ut, och ingen runt omkring mig verkar intressant. än mindre intresserad av en sådan sur jävel som jag. lika bra. för jag skiter i allt.

när jag är glad (och full) kan folk uppfatta det som jag är kåt, villig och flirtande, fastän så oftast inte är fallet. hör det människor, ni som tror att ni blir inspanade - glöm det! min kompis sa det för någon vecka sedan, att han trodde att jag spanat in honom. vilket skämt. har. aldrig. hänt. så är det med det. det är mina ögon som spelar er ett spratt. känn er inte förföljda, känn er inte smickrade, känn er inte något som jävla helst. jag skiter i er. ni är inte attraktiva. jag skulle inte kunna bry mig mindre. sluta tro att ni är något. det är ni inte. åtminstone inte för mig.

och ja, jag vet, jag är en surfitta. som att det var nåt nytt.

sweethearts

två saker till prickades av igår. jag fick två fizzy hjärtan av oskar (precis vad jag behövde just i den stunden), och jag fick choklad av a. egentligen var det jag som skulle bjuda henne på drickchoklad på chokladkaféet som gör helt ljuvlig sådan, men hon insisterade på att betala och jag är inte den som är den. uppenbarligen. vi diskuterade män och kom fram till att det fan är synd att det typ inte finns några heta, och att dom få som finns inte verkar fatta särskilt mycket av hur roliga och intressanta just vi två är. provade en klänning från acne på solo, men den satt som skit vilket var bra eftersom jag lever något över budget just nu. och med något menar jag som vanligt totaltjävlamycket.

istället för att gå hem efter stadsrundan och göra det där som jag måste göra, gick jag till h och grät lite mot hans axel och lät mig klappas på och sedan sov jag över och det var bra alltihop. han är en riktigt fin vän.

hit me baby one more time

men det är tydligt att man inte ska ropa hej än, för jag loggade precis in på min bank och ser att jag fått värsta dödendödenräkningen från tele2. och tillsammans med den dödenräkning jag fick ifrån vattenfall igår så är den bra ekonomin att skåda efter bland stjärnorna. vad fan liksom?! flytt av abonnemang kostar typ en miljard kronor visar det sig nu. varför sa dom ingenting om det på telefon? och ingenting stod det om det på hemsidan heller. nej, dom knep så taktiskt käft, och nu ba, en miljard tack. jävla skit. jag som inte ens fixat csn. men hej, det är verkligen kul att vara jag. 4000 i fasta räkningar nästa månad. minst. om det inte kommer någon liten rolig städräkning från studentstaden också. vilket det antagligen gör. och då mina vänner, då finns det inga pengar kvar på saras konto. kanske kan ilskan få mig att skriva klart den där jävla goffman-grejen idag, så jag kan posta mina csn-papper och slutligen få lite fucking pengar. måste ha! jävla jävla jävla jävla jävla jävla bajs. innan skolskiten skrivs måste jag först dock duscha, för att sedan gå ned på stan och dricka choklad med a. men sen, då jävlar. fan.

det här börjar bli galet

allvarligt talat, vad vill livet mig?! en glad chef ringde mig för en sekund sedan och erbjöd mig nytt bättre jobb på min arbetsplats! jag hade tydligen gett ett sådant fantastiskt intryck på intervjun, att hon hade känt sig tvungen att gå på magkänsla och anställa mig istället för att ge tjänsten till någon av de beprövade korten som redan vikarierar på avdelningen. helt sjukt fantastiskt bra. då var en sak avprickad på listan här nedan. sjuttioelva to go.

make it happen

saker jag tror skulle göra mig glad nu:
solbränna (på mig själv)
solbränna (på andra)
pengar
en ny snygg outfit där inget kommer ifrån h&m (där jag förövrigt spenderat 15 000 på 10 månader, berätta inte för mamma eller pappa please)
sex
mer träning
ambitioner
motivation
en ansiktsmask
någon att titta på som är het
någon att tänka på
alkohol
städat rum
bra musik
godis
färdigskriven c-uppsats
smek
det där nya jobbet jag sökt
en komplimang
hetta
dans
vetskapen om att någon vän vill hänga med mig
en ledig dag (utan saker som borde göras)
shopping
god middag med vin och trevligt sällskap
godis igen (måsta vara sådana där fizzy hjärtan + choklad)
flirt
kärlek
nya brillor (som jag redan fått av mamma och pappa i och för sig, måste bara gå ned på stan och välja ut vilka glasögon jag vill ha)
att jag var snyggare
att jag var hetare
att jag var tuffare
att jag var roligare
högtalare till min dator
en digitalkamera
en borr (så jag kan sätta upp saker på väggarna)
en rolig fest
nya schysta människor
semester
jobb på rfsu

(det slår mig att detta lika gärna skulle kunna vara en hopp-/kravlista för år 2007)

babyface

jag ser ung ut. jag vet det. snart kommer jag se det som en komplimang. eller det kanske jag redan gör. är så van vid att ständigt klaga över att jag alltid får visa leg att jag inte uppmärksammat den eventuella övergången när man liksom inte känner sig förolämpad längre, utan bara lite passé eller till och med smått road. vakten på spy frågade mig i fredags hur gammal jag var. han frågade inte mitt sällskap a, m eller jo. bara jag. såklart. och jag, jag visste inte ens hur gammal jag var. ba "eh jag e 22... nej. nej, jag menar 23... eller få se, 24. 24 är jag." kom in trots detta. där ser man. jag tänker dock nu bestämma mig för att ändra inställning angående det här med ålder. jag ska härmed alltid känna mig extra fräsch när dom vill kolla mitt leg när jag köper en folköl eller när jag äter middag med mina föräldrar på nåt ställe och artigt blir tillfrågad om legitimation när jag försöker beställa ett glas vin till maten. det är ju haglande komplimanger. jag är ju så ung och fräsch. ung och fräsch. ung och fräsch. äntligen får jag användning för det där babyhullet genlotteriet envisades med att sätta i mina kinder, och den där lilla näsan jag begåvats med. det är ju ungt, som i sin tur är lika med hot och fräscht. och vem fan vill inte vara det? räck upp en hand. nej, jag tänkte väl det. (och säg inte emot mig nu, för jag behöver det här.)

förövrigt måste någon försöka kompensera mig för all jävla otur i livet och kärleken och utelivet som jag själv uppfattar att jag har just nu. jag har precis blivit meddelad om ännu en vinst. herre. vanligtvis vinner jag nästan aldrig något. och nu två gånger på en och samma dag. ett tecken på nåt? lampor till cykeln denna gång, som jag verkligen behöver. tack, jag är lätt värd det.

ge mig en kram

när klockan ringde klockan sju imorse trodde jag på allvar att jag skulle dö och jag ville bara gråta. har tyckt synd om mig själv i 24 timmar och längtar efter någon som klappar mig över håret och säger att allt ska bli bra, att det kommer att komma sol och pengar och pirr. att jag kommer bli varm. att jag kommer bli färdig. att jag kommer fixa allt. med ren viljestyrka motstod jag den starka impulsen att ligga kvar i sängen och försvinna ett tag, tände istället lampan och läste 120 sidor kursbok inför seminariet som började 9. sa mest puckade saker, men de tre timmarna som jag och mina kurskamrater spenderade ihop i förmiddags var nog ett lågvattenmärke för de allra flesta. jag är så trött på att plugga. och med plugga menar jag såklart att göra minsta möjliga för varje insamlad poäng. jag har hiskeligt många poäng nu, men ingen motivation kvar alls. lyssnar på midaircondo istället för att skriva den släpande seminarierapport från goffman-kursen som jag lovade mig själv att skriva idag. löften jag ger till mig själv skiter mitt lata jag fullkomligt fan i. vilket såklart ger mer ångest och större längtan efter den där hårklapparen, som inte finns. lata jag borde dra. jag tycker inte om henne.

annars vann jag en pincett idag och det gjorde mig faktiskt glad. pincett är mitt knark. vissa är beroende av sprit, vissa av motion, andra av mascara eller internetpoker. jag måste ha pincett. och nu ska det komma en alldeles ny och fin och fantastisk sådan på posten till mig. fint. det är dom små tingen som gör det. även om ångesten finns kvar, så är pincettglädje också glädje.

is it just me or is everything shit

ångesten är tillbaka i mitt liv och som vanligt skyddar jag mig själv genom apati. att helt enkelt stänga av känns som en vettig väg att gå när man vet att om man känner efter, verkligen känner efter, så kommer man inse att allting är skit och att det är totalt jobbigt att leva och vara sara. jag orkar inte med den insikten. jag orkar inte känna det. jag kan tillåta mig själv att tänka tanken, men vägrar låta tanken förvandlas till känsla. bättre då att trycka på stoppknappen. inga känslor kommer här fram.

och den totala bristen på nya människor som fångar mitt intresse är bara så jävla sorgligt. nu när möjligheterna är oändliga är alternativen lika med noll. är det såhär det ska vara? jag förväntade mig mer.

en sån där natt i stockholm

utgången igår var rätt alldaglig, fastän sällskapet var fint. såg inte en endaste het person. det börjar bli oroväckande. hade sendrag i vaderna hela natten (den sovande delen). sjukt ont gjorde det. dessutom svårhanterligt när man fortfarande är full, typ sover och är genomkall. och så var vi där igen, intressepil rakt i hjärtat. bättre dock med smärtande vader dagen efter, än smärtande magångest för saker man sagt eller gjort eller inte minns. jag har ingen ångest alls. bra å ena sidan. men å andra, hade jag haft ångest så hade jag antingen haft en kväll som var någonting annat än medioker. medioker känns inte direkt eftersträvansvärt just nu. jag ska ju ha ett fantastiskt år. det var så det var tänkt.

stockholm är svårt. hela tiden finns idén om en fest som är lite bättre, med människor som är lite vänligare och lite snyggare och lite mer vänner. och så flänger man runt, från fest till fest, betalar hejdlösa entrepriser och köper dyr öl och behåller jackan på för att snåla in på något. nöjd det blir man aldrig.

mor är rar

min mamma är gullig och jag blir så ofantligt glad av hennes mail eller små söta meddelanden som hon skickar till mig med jämna mellanrum. nu senast avslutade hon sitt långa mail med "många kramar från en mamma som är så glad och stolt över sin sara så det kan du inte tro!". FINT. eller som när jag senast åkte hemifrån och hon hade gjort matsäck åt mig, fastän tågresan bara tar fyra timmar. smörgåsar med sallad och skinka som hon lagt ihop med smörgåspapper emellan så det skulle vara enkelt att dela på dem, och de äpplen som jag tycker allra mest om packade hon ned i min väska. hon hade till och med hällt över julmust i en sirapsflaska (som på den gamla goda tiden)! mina föräldrar är så fina. pappa också, som ringer och vill prata minst någon gång i veckan, gärna sent. vi skrattar så bra tillsammans. han är sådär tafatt som vissa pappor är när dom vill ge en kärleksförklaring. men han försöker ändå, och säger att han och mamma älskar mig, någonstans i förbifarten.

generande hår[-/upp]växt

en gång i tiden låg jag och hånglade med en kille som jag då ansåg vara het. jag hade jobbat på kvällen på malungs uteställe, och gick efter stängning med på efterfest tillsammans med mina vänner. min ena väns pojkvän hade med sig en vän som ansågs vara snygg (med ett brunt och ett blått öga), och snygga killar var man definitivt inte bortskämd med under denna tid (inte nu heller by the way). såklart ledde det ena till det andra och vi hamnade i säng, där vi sedan hånglade och höll på som man gör och bör när man hamnar i säng med någon som man anser vara het. och mitt i alltihop, där i stundens hetta, inser jag att jag inte rakat benen. panik. rationell och tonåring som jag var, gjorde jag det som verkade smartast just då; jag bad om ursäkt. typ, "alltså ursäkta att jag inte har rakat benen". say what what?!! jag skäms när jag tänker på det. och jag tycker så extremt synd om tonårssara som tyckte att hon var tvungen att be om ursäkt för att hon hade stubb på benen. så jävla lite självrespekt liksom. läste hos www.jagjenny.blogspot.com att hon brukar skita i att raka benen innan utgång för att garantera att hon inte följer med någon hem. som vanligt tar kåtheten över, och istället för att knulla med rakade ben, gör hon det med stubbiga. jag tror inte att hon ber om ursäkt. själv rakar jag numera benen varenda gång det skulle kunna bli ligga av, fastän jag faktiskt fick ligga vid ovan nämnda tillfälle, trots mina stubbiga ben. schyst av killen att acceptera min ursäkt och knulla ändå.

spänning i tillvaron

för att göra dagen lite roligare bestämde jag mig för att äta mikro-fiskgratäng istället för mikro-lasagne till lunch. spännande. det senare har jag ätit säkerligen varannan dag de senaste veckorna. och som ni alla kan se är det rätt uppenbart att jag inte håller höjd.

för att utvärdera de två luncherna. icas fiskgratäng (dillsås) för kostnaden av 19.90 kr: god, bra sås och bra mos, dock lite stabbig. euroshoppers lasagne för priset av 11.90: rätt god, tveksamt kött, bra sås, lagom mättande.

och nu... PANG! intressepil rakt i hjärtat. där satt den.

och så en rättelse igen

angående bloggarna på blogg.se finns det såklart vissa som jag följer. och vissa som jag tycker är bra/läsvärda/intressanta. inte för att jag förstår varför jag vill vara diplomatisk just nu, folk fattar väl egentligen vad jag menar, men anyway, så är fallet. nu ska jag till exempel läsa the fashionmuslimettes (www.fashionmuslimetterna.blogg.se) och kolla om det finns någon bild på fräsiga tights eller nåt.

saker dom säger på tv

"förkväll är idag något kortare än vad det brukar vara, men det är ändå ett fullspäckat program" ja, konstigt.

jävla dumma människor

hade uppsatskursföreläsning idag med alla studenter vid sociologiska institutionen som läser på c- eller d-nivå. nivån på frågorna var, precis som alltid när de kör ihop oss sociologer med de andra klasserna, pinsamt låg. det ställdes dumma formaliafrågor i timmar. hur många gånger kan man egentligen fråga hur noterna ska skrivas? eller ännu värre, fråga om det är okej att nota utan sidnummer?! folk är dumma i huvudet. det snackas dynga hela tiden. och alla håller god min. utom jag och stina. som tittar menande på varandra, för att sedan på rasten imitera de värsta puckona och garva. sympatiskt. jag vet. men ändå. det måste liksom ut.

work it sisters

idag besökte a mig (och egentligen vill jag skriva hennes namn, men eftersom jag inte checkat att det är okej så jag skiter i det och använder mig istället av bokstaven a). det var fint. vi drack the och käkade godis och stalkade folk på myspace. efter envisa påtryckningar vägrar a fortfarande att skaffa en egen trots att jag märker på henne att myspace-behovet är stort. fransmän kollades in, och diverse heta svenskar. och en massa brudar på det. där de flesta var rätt lagomheta (med undantag såklart). fredagen planerades och bestämdes. och förfrågningar om gästlistor skickades ut.

så kollade vi gamla bilder såklart, och särskilt dom där fula ifrån pang. det är extremt roligt att a och m (bokstav även här) en gång i forntiden hörde av sig till en viss klubb och bad dom ta bort två bilder (vilket dom inte gjorde eftersom mina vänners förfrågan inte innehöll någon vettig motivering om varför bilderna skulle tas bort). det är typ värre att bry sig så mycket att man hör av sig och vill att en bild tas bort, än att bli in i helsike ful på en sådan. och tro mig gott folk, jag blir jävligt ful på bild. fylla på det och jag befinner mig sjukt långt bort från attraktiv och snygg. synd på något vis.

och jag grät idag när anja tog guld. det var så fint alltihopa att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. anja. på hemmaplan. dålig säsong. ett perfekt åk. och sedan guld. hennes känslor. och mina. love love love.

knulla

det vore schyst att ha en älskare. någon att dra hem till (och dra över) de kvällar efter utgång, eller kvällar rent allmänt, då man känner att behovet är stort. någon som i sin tur ringer i liknande ärenden. en het en helst. där sexet är brabra och hett och passionerat. och kraven inte är så mycket mer än tillgänglighet och ömsesidig kåthet.

rättelse

inte för att man behöver skriva något vettigt. inte för att jag gör det. men det är så jävla dödentrist att läsa om typ britneys nya hårfärg eller "godbitarna" på asos.

förövrigt är ord som "godbitar" när man pratar mode så extremt fjantigt att jag tror att jag ska börja använda det själv. eller inte. godbit för mig är något man kan äta. eller möjligtvis en kommentar om en het kille. men det senare är nog knappast okej det heller.

that's why

det där med att blogga ja. jag började för länge sedan. våren 2005 någonting, på blogg.se. små patetiska inlägg där jag inte visste vad jag skulle fokusera på, vad som förväntades av mig, eller vad fan jag skulle skriva om överhuvudtaget. (någon gång skrev jag dessutom om vad jag hade på mig - och inte typ något fräscht, utan typ modebloggarstil - hahaha.) raderade det mesta någon gång 2006. skrev igen, ville vara lite rakare. raderade allt igen typ i slutet av 2006. började om. hatade det. och så lämnade jag till slut alltihopa. majoriteten av alla bloggar på blogg.se. är fjantiga modebloggar, eller precis lika fjantiga sextonårsbloggar. ingen säger något vettigt och allt är bara bajs och åter bajs. och jag pallar inte sådant längre. nu gör jag således ett nytt försök. och ingen vet om att jag finns här. det känns tryggt på något vis.

hungry eyes

idag köpte jag min första subway från stället på gågatan som ÄNTLIGEN öppnat. som jag har väntat. och längtat. efter träningen, som förövrigt sög, inhandlade jag mikromat på ica city (vilket jag fortfarande skäms för att jag handlar, fastän jag vid det här laget borde vant mig vid att färdiglagat numera är det nya svarta), för att sedan köpa dagens sub för det smått fantastiska priset av 29 kronor. höll mig hela vägen hem, fastän jag var dödenhungrig. men fy fan vad gott det var! ny obeprövad smak och allt.