Anteckning vecka 24: tredje gången

Nu rusar tiden. Inte graviditeten direkt, det är ju många långa veckor kvar, men våren! Liksom rakt in i sommaren! Det är inte särskilt många veckor kvar till helledigt och jag har denna vår haft den goda smaken att lägga in rätt mycket semester nu i maj och juni, det vill säga utöver de röda dagar som redan existerar. Tror jag jobbar min sista helvecka denna vecka, sen är det idel ströledigheter fram till sista juni, och sedan – pang boom – är det semester på riktigt. Sex goa veckor plus någon vecka halvledigt efter det. Och när väl sommaren är över är det inte många veckor kvar till planerad nedkomst. Det är märkligt att klampa in i föräldraledigheten på detta sätt. Att liksom ha semester före. Så har jag inte haft det tidigare, utan jag har kämpat på till 10 dagar innan BF (som ingen någonsin tackat mig för!) oavsett dagsform. Denna gång känns det tvärtom lite märkligt att gå tillbaka till jobbet i två-tre veckor efter semestern, för att sedan gå hem på ledighet igen. Men inte vet jag? Kanske längtar jag intensivt efter miljöombyte i slutet av augusti, ej helt orimligt. Svårt är det oavsett vad att sia kring hur jag mår i slutet av denna graviditet. Alla säger att det är jobbigare tredje gången, vilket det hittills, för mig, inte är. Men den tiden kommer nog. Och en sommar på det. Förhoppningsvis sval. (FÖRLÅT ALLA, men sval måste den bli!)

Och hur mår kroppen då? Rätt bra generellt tror jag tack. Inte så att jag är urpigg i rörelserna, särskilt inte på kvällen, men något annat hade jag knappast förväntat mig. Hulkar fortfarande en del och är regelrätt osugen på en hög med vanliga grejer att käka, men det går ingen nöd på mig på något vis. Har sovit okej men drabbades av en helt massiv trötthet för någon timme sedan som tvingade mig att öppna fönstret och  sätta mig själv mitt i draget för att piggna till. På veckorna hanterar jag annars trötthet rätt bra, men på helgerna måste jag alltid sova minst en gång under dagen, gärna redan på förmiddagen. Familjelivet bidrar till många goda saker i mitt liv, men att en helg med två pigga barn när en dessutom är gravid skulle bidra till något slags känsla att vara utvilad? Nänänä.

Tänkte säga att bebisen är fortsatt livlig, men så idag har jag knappt ens känt den? Inte så att jag reflekterat över det i alla fall. (Bör jag bli orolig?) Den är i alla fall rätt stor nu! 30 centimeter lång och 600 gram tung! Gud! Det är ju en liten människa! Försökte spåna på namn i helgen igen men det går verkligen uruselt. Listan är... kort. Och ett av namnen på den korta listan är mitt stora barns förslag: Pelle. Vilket det inte kommer att bli. Sitter någon på ett gött tjejnamn därute får en gärna lämna ett förslag! Tack förresten för alla fina grattis! Det gör det hela verkligare. <3 p="">

Kick kick

Idag fick mitt stora barn känna en spark från lillen i magen för första gången. Jag hade förmånen att titta rakt in i hans ögon när bebisen sparkade till hans lilla hand,  och det där ljuset i hans blick som liksom tändes och sprakade till... Mmm, det var en jävligt fin stund. Annars har dagen varit en blandning av lugn och mys och... en jäkla massa tjöt och gnäll. Men nu sover kidsen och jag ska dricka alkoholfri cider och låtsas som det är vin.

Hoppsan sa!

Nu kommer jag ut! Som gravid! Igen! Gör hon inget annat än är gravid och tar hand om spädbarn tänker ni kanske, och ja, det stämmer ju typ. (2013 var jag gravid, 2014 födde jag barn, 2015 ammade jag fortfarande i några månader, 2016 var jag gravid igen, 2017 födde jag barn, 2018 ammade jag åtminstone ett par månader in, och 2019 gravid igen.) Men detta (om resultatet blir en unge) blir sista graviditeten. Sen får det vara nog. Hade tänkt att njuta järnet denna gång och vet inte om jag lyckats riktigt (hinner inte med!), men glad är jag över detta lilla liv. Och pepp! Hur kommer det bli?  Trebarnschock? Trebarnslugn? Inget vet! Så innerligt spännande!

En septemberbebis ska det bli om allt går enligt plan. Kul!

Anteckning vecka 23: tredje gången

Publicerat 190515
------------------

Hade magsjuka i helgen innehållandes kaskadkräkningar. Ej optimalt när en är gravid och magmusklerna ej sitter på plats. Kissade till och med på mig lite när jag råkade sitta i skräddarställning samtidigt som ett våldsamt kräkanfall drog genom kroppen. Ingen möjlighet till stabilt knip i den ställningen nej. Förlåt för oversharing. Värdigheten bodde inte här. 

Är väl egentligen frisk nu, tillbaka på jobbet sedan igår, men känner mig sliten. Uttorkad, aptitlös, matt. Och trött. Trött trött trött. Har slarvat med alla vitaminer och inte tagit en gravidvitamin på månader säkert. Järnbrist hej hej. Ska till barnmorskan om tre veckor så får väl någon rekommendation då. Till dess är det hålla ut som gäller. Är egentligen inte såhär opepp som jag känner mig idag, men har det lite slitigt på jobbet (tycker alla utom några enstaka är slappa slashasar som inte levererar något typ alls? Rimlig inställning...) vilket gör att energin dalar. Är slutkörd.

Bebisen kickar i alla fall runt. Jag känner mig lite oroad över namn på den lilla. Vi har haft ett namn, men jag vet inte jag, som vanligt bestämmer vi oss så tidigt och sedan orkar vi inte tänka mer på det. Men kanske missar en något? Och kanske är det uttänkta ej rätt ändå? Bara en fix idé? Har en inget att grubbla på så skaffar en sig.

Fyra månader prick kvar till planerad leverans. Heja kroppen, kämpa på!

Anteckning vecka 22: tredje gången

Publicerat 190515
------------------

Sprang genom två rulltrappor för en vecka sedan och hade ont i fogarna i flera dagar efteråt. Har annars inte så mycket att säga. Bebisen sparkar flera gånger per dag och det är mysigt. Än så länge är det tydliga kickar, så småningom blir det väl mer böljande rörelser. Magen växer och det börjar bli jobbigare att ta sig upp ur soffan. Fyra månader kvar lite drygt!

Detta småbarnsliv som jag och alla mina kompisar lever gör att jag varit näst intill noll social sedan årsskiftet och det är märkligt att jag fortfarande har människor som jag räknar till mina nära vänner som fortfarande inte vet om graviditeten. Eller nja, kanske handlar det för stunden mer om en nära vän, men ändå. Har tänkt att jag ska berätta när vi ses men senast vi sågs var på nyårsafton. Och dagen efter det var min mens beräknad. Aja. Tiden kommer. Väl?