tisdag 29 januari 2008
haha
har precis plöjt igenom hela knivlisas blogg och jag skrattade så tårarna sprutade åt bland annat det här inlägget.
don't i look tasty like a french bon-bon
det är banne mig helt ofattbart att jag hånglar så lite som jag faktiskt gör. förstår verkligen inte grejen, för jag har ju potential! det vet alla som har träffat mig.
söndag 27 januari 2008
p.s.
jag saknar mina vänner! solen skiner i stockholm idag och det är liksom upplagt för promenad med kaffe och massa prat, och jag har grejer att prata om och känner mig lite lurad på konfekten när ingen kompis behagar befinna sig i stan en dag som denna.
äh
jag drack öl igår bara för att och blev full på två och en halv. efter det konstaterandet drack jag en och en halv till och sedan var jag asfull. det finns ingen hejd på hur lättpåverkad jag är.
annars har jag haft en lugn helg som borde ägnats åt studier och jobb (!) men det blev inte riktigt så. nu är det ju söndag och mitt söndagsprojekt måste vara att gå och handla och mer än en sak brukar jag inte få gjort per dag. synd.
annars har jag haft en lugn helg som borde ägnats åt studier och jobb (!) men det blev inte riktigt så. nu är det ju söndag och mitt söndagsprojekt måste vara att gå och handla och mer än en sak brukar jag inte få gjort per dag. synd.
tisdag 22 januari 2008
är du mätt nu?
morgonens frukost var så sorglig att jag inte kunde stå emot ica-butiken på vägen hem. någon måtta på eländet får det liksom vara. köpte ost för bara 49 kronor kilot, mera knäckebröd och lite slaktavfall som jag helst inte vill namnge. kom även på att jag ska köpa tonfisk och äta den med de två konservburkar majs jag hittade längst in i kylen bakom tomma systempåsar - det blir jättebra. jag börjar bli ruggigt duktig på att hålla nere matkostnaderna utan att hålla nere kalorierna.
pratade precis med mamma också, som ansåg att jag skött hela den där göra slut med jobbet-grejen bra, och att jag inte hade något att skämmas för. exakt sådant prat är det jag behöver. mer av det tack.
pratade precis med mamma också, som ansåg att jag skött hela den där göra slut med jobbet-grejen bra, och att jag inte hade något att skämmas för. exakt sådant prat är det jag behöver. mer av det tack.
andrum tack
stressen nu alltså, jag dööör! inte världen bästa idé att ta på sig att plugga 150% den här terminen när jag för det första inte är klar med höstterminens poäng och skulle behöva skriva två hemtentor i raskt takt, och för det andra är en lat, omotiverad och oambitiös själ, åtminstone när det gäller skolarbete. min högsta önskan just nu är att jag ska motbevisa mina farhågor och således klara det här galant, men jag känner mig tveksam. fan.
och till råga på allt så ringde min exchef (som jag senast träffade för ETT ÅR SEDAN) upp mig idag och pratade in ett telefonsvararmeddelande om att jag ju ska jobba nästa vecka (efter ett halvårs tjänstledighet, och ett halvår på annan avdelning), och att hon vill prata med mig innan dess. men va bra, EH NOT! jag skickade ju in min avskedsansökan för fem veckor sedan! orkar inte! har dom inte fått den eller måste man även ringa och säga upp sig? räcker det inte med ett formellt brev? jag kan inte sådant här, men man ska väl fasiken inte behöva åka dit personligen för att säga upp sig? har aldrig sagt upp mig förr, men har sett tillräckligt många filmer där chefen sagt "och så vill jag se din avskedsansökan på mitt bord i morgon bitti" för att tro att det går till ungefär så. man skickar ett trevligt brev till personalchefen där man tackar för sig och ber att få avsluta sin anställning. uppenbarligen fungerar det dock ej. jag måste således ringa upp exchefen imorgon, och det hela känns så olustigt att jag helst vill gråta lite för jag kan ju lätt inte jobba mer där, vilket säkerligen kommer att leda till att dom hatar mig, och fråga mig inte varför jag bryr mig om det, men det gör jag.
och till råga på allt så ringde min exchef (som jag senast träffade för ETT ÅR SEDAN) upp mig idag och pratade in ett telefonsvararmeddelande om att jag ju ska jobba nästa vecka (efter ett halvårs tjänstledighet, och ett halvår på annan avdelning), och att hon vill prata med mig innan dess. men va bra, EH NOT! jag skickade ju in min avskedsansökan för fem veckor sedan! orkar inte! har dom inte fått den eller måste man även ringa och säga upp sig? räcker det inte med ett formellt brev? jag kan inte sådant här, men man ska väl fasiken inte behöva åka dit personligen för att säga upp sig? har aldrig sagt upp mig förr, men har sett tillräckligt många filmer där chefen sagt "och så vill jag se din avskedsansökan på mitt bord i morgon bitti" för att tro att det går till ungefär så. man skickar ett trevligt brev till personalchefen där man tackar för sig och ber att få avsluta sin anställning. uppenbarligen fungerar det dock ej. jag måste således ringa upp exchefen imorgon, och det hela känns så olustigt att jag helst vill gråta lite för jag kan ju lätt inte jobba mer där, vilket säkerligen kommer att leda till att dom hatar mig, och fråga mig inte varför jag bryr mig om det, men det gör jag.
måndag 21 januari 2008
vissa äter färsk pasta med sås och ugnsbakad lax till middag, vissa gör det inte
lagom tills att jag hunnit tröttna på knäckemacka med skinka till frukost, ibland till lunch, alltid till mellis och oftast även till kvällsmat så tar såklart den rökta skinkan slut. imorgon blir det knäckebröd med knäckebröd och det känns inte lika festligt faktiskt. man kan ju tro att jag borde bli smal av den här dieten, men det blir jag inte. har pepparkakor kvar från typ någon gång för länge sedan och dom har jag en liten ätomgång med varje dag tillsammans med mellanmjölk, som jag unnade mig senast jag handlade med motiveringen "det mättar så bra". dessutom dricker jag varje kväll upp lite av resterna efter helgens rödvinskalas och idag poppade jag även upp den sista förpackningen mikropop. nej mig går det ingen nöd på annat än till anden.
syndaförlåtelsen
alltså jag är ju världens lättaste människa.
jag blir liksom fly förbannad och ilsk och ledsen och tänker att nej nu jävlar, nu ska jag vara arg och hård resten av livet, för det förtjänar den som är dum. men direkt personen i fråga kläcker ur sig sitt "förlåt" så förlåter jag. ja de hinner fan inte ens säga förlåt, bara ett "fff...", och jag ba, de e lugnt! och så blir jag glad igen. jag blir på riktigt GLAD. all ilska och ledsamhet och ångest och deppighet bara rinner av och försvinner. så himla sjukt! jag som är så cynisk och bitter och jävlig generellt, men när det kommer till just det där med förlåtande så slänger jag fan förlåtelser omkring mig. det känns inte riktigt normalt och jag vet inte ens om det är bra. några av mina fina påstår att det är en schyst egenskap, men jag blir irriterad på fenomenet att jag är så okonsekvent och jag undrar på riktigt var övertygelsen kring hård behandling tar vägen? för den finns liksom inte kvar. just nu känns det som jag bara vill att alla ska må bra och tycka om varandra, och det hör ni ju själva, det är alldeles för härligt för att komma ifrån mig.
jag blir liksom fly förbannad och ilsk och ledsen och tänker att nej nu jävlar, nu ska jag vara arg och hård resten av livet, för det förtjänar den som är dum. men direkt personen i fråga kläcker ur sig sitt "förlåt" så förlåter jag. ja de hinner fan inte ens säga förlåt, bara ett "fff...", och jag ba, de e lugnt! och så blir jag glad igen. jag blir på riktigt GLAD. all ilska och ledsamhet och ångest och deppighet bara rinner av och försvinner. så himla sjukt! jag som är så cynisk och bitter och jävlig generellt, men när det kommer till just det där med förlåtande så slänger jag fan förlåtelser omkring mig. det känns inte riktigt normalt och jag vet inte ens om det är bra. några av mina fina påstår att det är en schyst egenskap, men jag blir irriterad på fenomenet att jag är så okonsekvent och jag undrar på riktigt var övertygelsen kring hård behandling tar vägen? för den finns liksom inte kvar. just nu känns det som jag bara vill att alla ska må bra och tycka om varandra, och det hör ni ju själva, det är alldeles för härligt för att komma ifrån mig.
söndag 20 januari 2008
det går inge bra
jag har varit ute och ensampromenerat och försökt få klarhet i allt kaos och sedan ansträngt mig till det yttersta för att låta saker rinna av mig. och jag har verkligen försökt. man tänker att man är bättre än det här, att man står över skiten och att detta ska skakas av fortast möjligt för vissa grejer tar man bara inte. och upp med huvudet och fram med självkänslan och stoltheten och sträck på ryggen och upp med huvudet lite till, höjden var det, höjden. och ändå, klumpen i magen. den där jävla känslan av att folk behandlar en orespektfullt och ger en en position som man inte valt själv, för jag vill inte vara här! jag är ju stark och alldeles för bra för det här. jag ska fan inte ha den är positionen! jag förtjänar den inte, och ingen har rätt att placera mig här. folk är i de flesta fall inte värda min energi, så även nu, men känslan av att rätt ska vara rätt gör att jag inte kan låta det rinna av. jag vill säga till, skälla ut och slå näven i bordet. alltså återstår bara att vänta, och det går inge bra.
lördag 19 januari 2008
fuck
eftersom det är synd om mig idag så intog jag min frukost bestående av knäckemackor och apelsin i sängen, vilket jag nu i efterhand kan konstatera att kan liknas vid att smeka med ena handen och slå med den andra. å ena sidan är det mysigt och fint med frukost på säng. å andra sidan är det sjukt otrevligt och obehagligt med smulor och apelsinsaft på de renbäddade lakanen.
jag ser detta som en liknelse för mitt liv. allting jag unnar mig - mat, ligg, känslor, whatever - ger mig i slutändan större problem än det från början gav mig tillfredsställelse.
jag ser detta som en liknelse för mitt liv. allting jag unnar mig - mat, ligg, känslor, whatever - ger mig i slutändan större problem än det från början gav mig tillfredsställelse.
att tappa hoppet om MÄNskligheten
jag är så sjukt jävla uppgiven. ingenting blir bra och besvikelserna bara haglar. pallar inte med det här men fattar inte hur jag ska komma ur mitt eget känslokaos med huvudet högt och självrespekten kvar.
torsdag 17 januari 2008
get me away from here i'm dying
idag höll jag på att falla ihop av skratt åt ett felaktigt konfidensintervall som min medpluggare räknade ut. jag måste skriva det igen för att verkligen få klarhet i saken; idag så dog jag alltså nästan av skratt. åt ett konfidensintervall.
de två slutsatser jag drar av detta är:
1. statistiken har gått mig åt huvudet lite.
2. jag har inget liv.
de två slutsatser jag drar av detta är:
1. statistiken har gått mig åt huvudet lite.
2. jag har inget liv.
onsdag 16 januari 2008
jorå
det sägs att jag pluggar ganska många timmar per dag, men sanningen är den att jag och mina medpluggare mest jobbar på
g r u p p d y n a m i k e n. jag har onekligen haft tur som lyckats hitta pluggvänner som är ungefär lika dåliga/bra som mig själv när det gäller chi2-tester och f-fördelning, som gillar att röka, ta sovrast i soffan, dricka kaffe och kolla kul klipp på youtube. that's my kind of people.
det kryper lite i kroppen på mig. jag längtar efter nåt, och saknar något.
måste dansa snart också. och bli full. och dansa. och bli fullare. och dansa mer.
jag köpte vin idag bara för att jag är så förutseende.
imorgon är det meningen att jag och studiekamraterna ska börja projekt klara tentan med en dags plugg genom att luncha på gondolen. festligt. nu känns det dock som jag inte har råd. 500 spänn kvar på kontot och i skafferiet finns detta: nästan ett helt paket knäckebröd, i flaska bubbelvatten, en liter vin, 5 apelsiner, en omgång mikropop, en halvfull liten sillburk, senap, ketchup, dressing med lite fett och två halvuppätna burkar med pepparkakor. jag vet inte jag, det känns inte riktigt optimalt det här. när jag försöker tänka på vad jag ska äta till frukost blir det typ knäckemacka med senap. på riktigt så är det inte så kul som det låter. men 100 spänn för lunch kan ju väga upp. å andra sidan kommer jag knappt ha råd att leva nästa vecka. deppigt! har ju inga nya pengar att vänta på ett bra tag heller. att försöka ta alla poäng i januari kan vi en gång för alla konstatera att inte är en särskilt bra idé. denna lärdom borde fastnat redan förra året, men den gjorde uppenbarligen inte det.
mål för januari 2009: ha ett jobb som ger mig pengar den tjugofemte alla månader på året. det är väl en ganska rimlig önskan med tanke på att jag vid den tiden är typ 26 och ett halvt år gammal.
g r u p p d y n a m i k e n. jag har onekligen haft tur som lyckats hitta pluggvänner som är ungefär lika dåliga/bra som mig själv när det gäller chi2-tester och f-fördelning, som gillar att röka, ta sovrast i soffan, dricka kaffe och kolla kul klipp på youtube. that's my kind of people.
det kryper lite i kroppen på mig. jag längtar efter nåt, och saknar något.
måste dansa snart också. och bli full. och dansa. och bli fullare. och dansa mer.
jag köpte vin idag bara för att jag är så förutseende.
imorgon är det meningen att jag och studiekamraterna ska börja projekt klara tentan med en dags plugg genom att luncha på gondolen. festligt. nu känns det dock som jag inte har råd. 500 spänn kvar på kontot och i skafferiet finns detta: nästan ett helt paket knäckebröd, i flaska bubbelvatten, en liter vin, 5 apelsiner, en omgång mikropop, en halvfull liten sillburk, senap, ketchup, dressing med lite fett och två halvuppätna burkar med pepparkakor. jag vet inte jag, det känns inte riktigt optimalt det här. när jag försöker tänka på vad jag ska äta till frukost blir det typ knäckemacka med senap. på riktigt så är det inte så kul som det låter. men 100 spänn för lunch kan ju väga upp. å andra sidan kommer jag knappt ha råd att leva nästa vecka. deppigt! har ju inga nya pengar att vänta på ett bra tag heller. att försöka ta alla poäng i januari kan vi en gång för alla konstatera att inte är en särskilt bra idé. denna lärdom borde fastnat redan förra året, men den gjorde uppenbarligen inte det.
mål för januari 2009: ha ett jobb som ger mig pengar den tjugofemte alla månader på året. det är väl en ganska rimlig önskan med tanke på att jag vid den tiden är typ 26 och ett halvt år gammal.
fredag 11 januari 2008
www.självhjälp.nu
resultatet av dagens deppigheter blev en beställning från cdon för 609 kronor där bland annat den hett efterlängtade my so-called life-boxen är inkluderad. inte för att jag har 609 spänn över (har jag ens 609 kronor?), men jag tycker att jag är värd det även om det innebär att jag ska behöva leva på vatten (kanske till och med kranvatten!) och knäckebröd en månad eller två framöver. kanske blir jag smal på kuppen. lite gladare och smal, mer än så kan man sannerligen inte begära.
torsdag 10 januari 2008
när man väl kommit igång med klagandet är det svårt att sluta. jag tänkte precis hänge mig åt en klagolåt angående hur jobbigt det är med män som inte ringer när man tror att de ska ringa. sen tänkte jag - rationellt - fortsätta med hur jobbigt det kan vara när de ringer helt oväntat, bara för att man liksom inte avhandlar något superfestligt de femton minuter man snackar. insåg dock att nej nu jävlar, nu får jag ge mig! jag är asdålig på att tänka positivt när jag själv är typ ledsen, men när det kommer till andras ångestar/problem/deppigheter är jag kungen av pepp och klokhet (ödmjukt). om klagojaget vore en vän till mig skulle jag säga: men fatta vad fint det är att någon trevlig person skänkt dig en spontan tanke! du har blivit bortskämd och van och för ett år sedan skulle du dö för något sådant här. för att inte tala om för fem år sedan. eller för tio. cheer up för tusan, du har det ju urtrevligt egentligen! att bli tänkt på av någon som man själv tänker på ibland är alltid guld och gröna skogar.
(eh, jag är medveten om att just det här pepptalet kanske inte blev lysande och "kungen av pepp och klokhet" kan i sammanhanget låta något överdrivet, men jag är det egentligen (näst efter jo). på riktigt alltså. ingen ironi.)
/själv-är-bäste-dräng.com
(eh, jag är medveten om att just det här pepptalet kanske inte blev lysande och "kungen av pepp och klokhet" kan i sammanhanget låta något överdrivet, men jag är det egentligen (näst efter jo). på riktigt alltså. ingen ironi.)
/själv-är-bäste-dräng.com
och för att fortsätta
för att förstå fattigdomen som råder just nu: idag delade jag och min klasskompis en burk ravioli för 16 spänn till lunch. han bjöd.
jag var borta från hemmet mellan halv tio på morgonen och åtta på kvällen, mestadels av tiden ägnades åt plugg. under dessa miljarder timmar åt jag alltså en halv burk ravioli, som jag ens inte köpte själv, + drack några koppar bjudkaffe och åt några bitar bjudchoklad. att ens tro att en dag med ravioli som huvudmål skulle kunna bli något annat än eländig är ju egentligen bara dumt.
trots trevliga människor och ganska trevliga snack tar förlusten av 600 spänn, matintaget samt den allmänna uppgivenheten kring de nedan uppradade grejerna udden av den lilla glädje som faktiskt finns.
ps. jag rökte en cig idag också. det gick bra. när jag sedan rökt klart och gick in igen fick jag ett hostanfall och hostade tills jag grät. jag har inte kunnat röka normalt på tre månader nu. sjukt!
jag var borta från hemmet mellan halv tio på morgonen och åtta på kvällen, mestadels av tiden ägnades åt plugg. under dessa miljarder timmar åt jag alltså en halv burk ravioli, som jag ens inte köpte själv, + drack några koppar bjudkaffe och åt några bitar bjudchoklad. att ens tro att en dag med ravioli som huvudmål skulle kunna bli något annat än eländig är ju egentligen bara dumt.
trots trevliga människor och ganska trevliga snack tar förlusten av 600 spänn, matintaget samt den allmänna uppgivenheten kring de nedan uppradade grejerna udden av den lilla glädje som faktiskt finns.
ps. jag rökte en cig idag också. det gick bra. när jag sedan rökt klart och gick in igen fick jag ett hostanfall och hostade tills jag grät. jag har inte kunnat röka normalt på tre månader nu. sjukt!
så sant som det är sagt
det ständigt återkommande: http://everydayglamour.blogspot.com/2008/01/la-ultima-vez.html. inte avsnittet om dockskåpet alltså, utan avsnittet om dessa tröga män. jag som vanligtvis brukar vara hatisk är just nu mer åt uppgivenhållet. gud, nästan allting är verkligen skit.
varför mitt liv suger just nu:
*inga pengar
*inga högskolepoäng
* för få stabila/trygga relationer
* för lite nya kläder
idag tappade jag mitt månadskort som jag hade 20 dagar kvar att åka på och jag kan typ inte tänka mig något pissigare tillfälle att tappa det på än under den här fattigdomens månad. så jävla värdelöst. jag ville gråta lite. tappade det dessutom på en buss, insåg misstaget fem sekunder efter att jag klivit av bussen och ringde då till sl:s kundtjänst där jag fick tala med en surkuk till gubbe som sa att jag skulle återkomma på måndag för det fanns inte en chans att hittegodsavdelningen fick in något innan dess. man ba, what?! jag vet ju vilken jävla buss det är, kan jag få ringa dit och be någon kolla liksom? i och för sig tror jag inte att chansen att ett upphittat månadskort lämnas in är överhängande stor, men lite medlidande och vänlighet förtjänade jag fanken. surkuken la på innan jag hade pratat klart, vilket fick mig att vilja gråta ännu mera. lyckades fånga samma buss på väg tillbaka, men fann inget kort, vilket jag heller inte förväntade mig. busschauffören var dock jättesnäll och han fick mig att vilja gråta lite av glädje över vänligheten. vänlighet liksom, det är och förblir the shit. detta vägde tyvärr dock inte upp mot förlorade 620 kronor, som jag typ inte har att förlora. det är fan jävligt lite som väger upp mot över 600 kronor. usch. fan vad livet är jävligt. nu vill jag gråta igen.
även igår höll jag på att börja gråta då alla platser till mitt träningspass var upptagna. seröst så hatar jag folk som börjar träna i januari för att sedan inte träna mer på terminen! lämna lite fucking plats för oss som verkligen vill träna liksom!! cam offrade sig för min skull och jag fick hennes plats vilket typ var det finaste någon gjort för mig på år och dag.
något säger mig att jag är lite labil just nu. jag har ju i och för sig lyckats undvika tårarna hittills, men jag känner att det är på g. det vore väl passande om det sätter igång imorgon när jag ska till muppsala på examinationsfest tillsammans med alla mina gamla gymnasievänner som jag har tappat kontakten med, eller som tappat kontakten med mig, medvetet eller omedvetet. det är ju upplagt för emotions och helt klart härligast vore det ju om jag lyckas skapa en liten scen kring mitt känsloutbrott, så man riktigt sabbar feststämningen för de som är glada.
*inga högskolepoäng
* för få stabila/trygga relationer
* för lite nya kläder
idag tappade jag mitt månadskort som jag hade 20 dagar kvar att åka på och jag kan typ inte tänka mig något pissigare tillfälle att tappa det på än under den här fattigdomens månad. så jävla värdelöst. jag ville gråta lite. tappade det dessutom på en buss, insåg misstaget fem sekunder efter att jag klivit av bussen och ringde då till sl:s kundtjänst där jag fick tala med en surkuk till gubbe som sa att jag skulle återkomma på måndag för det fanns inte en chans att hittegodsavdelningen fick in något innan dess. man ba, what?! jag vet ju vilken jävla buss det är, kan jag få ringa dit och be någon kolla liksom? i och för sig tror jag inte att chansen att ett upphittat månadskort lämnas in är överhängande stor, men lite medlidande och vänlighet förtjänade jag fanken. surkuken la på innan jag hade pratat klart, vilket fick mig att vilja gråta ännu mera. lyckades fånga samma buss på väg tillbaka, men fann inget kort, vilket jag heller inte förväntade mig. busschauffören var dock jättesnäll och han fick mig att vilja gråta lite av glädje över vänligheten. vänlighet liksom, det är och förblir the shit. detta vägde tyvärr dock inte upp mot förlorade 620 kronor, som jag typ inte har att förlora. det är fan jävligt lite som väger upp mot över 600 kronor. usch. fan vad livet är jävligt. nu vill jag gråta igen.
även igår höll jag på att börja gråta då alla platser till mitt träningspass var upptagna. seröst så hatar jag folk som börjar träna i januari för att sedan inte träna mer på terminen! lämna lite fucking plats för oss som verkligen vill träna liksom!! cam offrade sig för min skull och jag fick hennes plats vilket typ var det finaste någon gjort för mig på år och dag.
något säger mig att jag är lite labil just nu. jag har ju i och för sig lyckats undvika tårarna hittills, men jag känner att det är på g. det vore väl passande om det sätter igång imorgon när jag ska till muppsala på examinationsfest tillsammans med alla mina gamla gymnasievänner som jag har tappat kontakten med, eller som tappat kontakten med mig, medvetet eller omedvetet. det är ju upplagt för emotions och helt klart härligast vore det ju om jag lyckas skapa en liten scen kring mitt känsloutbrott, så man riktigt sabbar feststämningen för de som är glada.
tisdag 8 januari 2008
make out?
jag hör från olika håll om hångel i trappuppgångar, om hångel under filmer och om vin och hångel på uteställen, i parker, i bilar och i lägenheter, och min hjärna som förut mest varit fokuserad på ligg och ligga och ligga och ligg igen har helt plötsligt funnit ett nytt intresse i det här med hångel. jag känner för att hångla, inte i snart-blir-det-sex-syfte, utan hångla i hångelsyfte, vilket för mig är en helt ny grej och ett helt nytt behov. kanske är det för att det är just outforskat som det fångat mitt intresse, men det känns spännande och nytt och det är synd och skam att jag har så få hångelsugna män omkring mig.
måndag 7 januari 2008
babe
jag tycker det är på tiden att jag ska få träffa en pacey. och jag kan va joey, även om jag hatar henne, för om pacey nu faller för joey-typen så kan jag va en sådan för att han ska gilla mig.
så livet, come on! jag är värd det.
så livet, come on! jag är värd det.
söndag 6 januari 2008
då var vi där igen
tre öl på sjögräs, otroligt trevligt sällskap, ett telefonsamtal, några cig, en hälsning på mitt ex ex (hängde ni med?)samt en portion mcdonaldsmat senare är jag något nöjdare med livet. eller nöjdare är jag kanske inte, men jag är gladare och mindre ångestfylld.
jag och mina tjejvänner är bäst och de flesta andra är pest. mest är det män som är pest, även om man på något konstigt vis vill fortsätta hänga med dem ändå. jag antar att det är för kukarnas skull, och det eventuella beskydd man kan få om man typ bli jagad av en mördare, vilket aldrig händer, vilket i sin tur är tur eftersom alla män jag tycks träffa väger 60 kilo vilket är ett par kilo under vad jag själv väger och således är det nog jag som är bäste dräng när det gäller att försvara sig mot mördare. ja just. men mördare nuförtiden kanske använder sig av vapen, och det är svårt att försvara sig mot ett maskingevär tänker jag, så även om männen vägde uppemot 65 kilo vore deras insats högst marginellt viktig för ens överlevnad. nåväl. jag mår lite lite bättre, det är huvudsaken.
jag och mina tjejvänner är bäst och de flesta andra är pest. mest är det män som är pest, även om man på något konstigt vis vill fortsätta hänga med dem ändå. jag antar att det är för kukarnas skull, och det eventuella beskydd man kan få om man typ bli jagad av en mördare, vilket aldrig händer, vilket i sin tur är tur eftersom alla män jag tycks träffa väger 60 kilo vilket är ett par kilo under vad jag själv väger och således är det nog jag som är bäste dräng när det gäller att försvara sig mot mördare. ja just. men mördare nuförtiden kanske använder sig av vapen, och det är svårt att försvara sig mot ett maskingevär tänker jag, så även om männen vägde uppemot 65 kilo vore deras insats högst marginellt viktig för ens överlevnad. nåväl. jag mår lite lite bättre, det är huvudsaken.
lördag 5 januari 2008
dagens ångestrapport
jag mår dåligt och har det urtrist. ingenting händer och läget blir liksom bara värre och värre vilket medför att jag tycker allt mer synd om mig själv, något som varken är hett, inspirerande eller särskilt kul. suck! jag trodde detta skulle bli en bra helg med mycket dans och mycket häng. istället ligger jag ensam i sängen med datorn i famnen och typ filmen "dagispappan" (?) på i bakgrunden. jag är sorgligt medveten om att detta inte är rätt väg att gå för ett spännande liv, men det är inte så att valmöjligheterna tornar upp sig eller att mobilen går varm - för det gör den inte och jag hatar att den inte gör det.
plugga orkar jag såklart inte heller. känns bra att jag tagit noll poäng den här terminen. jojomen. om en månad bör jag ha tagit åtminstone 22,5. fantastiska veckor har jag således framför mig. jag behöver ett jobb! är inte alls såhär lat egentligen. på riktigt. jag är inte det.
och dagens största insikt - något som jag fattat hela tiden men liksom inte tagit in - är att jag måste lära mig att fokusera på vad jag vill, och typ enbart det. får jag i en relation inte ut vad jag vill ha så är det nog lika bra att skita i alltihopa. det är otroligt tröttsamt att gå omkring och bry sig och påverkas av människor som uppenbarligen inte bryr sig och påverkas tillbaka. ovärdigt känns det på något vis, även om jag vet att det egentligen är finare att bry sig än att inte göra det. det är dock inte särskilt kul att vara på den sidan gång på gång på gång, för det är ju a l d r i g tvärtom! det är ju aldrig så att någon går omkring och bryr sig om när jag ringer, eller hur jag beter mig, eller vad jag säger, där jag i min tur är helt opåverkad av personen i fråga. vilka jävla nitlotter man dragit alltså.
man kanske skulle gå och skjuta sig i huvudet. eller käka gift. eller ligga kvar i samma position och låta kvällen gå. vi får se vad det blir. bäst att hålla spänningen vid liv. adjöss.
plugga orkar jag såklart inte heller. känns bra att jag tagit noll poäng den här terminen. jojomen. om en månad bör jag ha tagit åtminstone 22,5. fantastiska veckor har jag således framför mig. jag behöver ett jobb! är inte alls såhär lat egentligen. på riktigt. jag är inte det.
och dagens största insikt - något som jag fattat hela tiden men liksom inte tagit in - är att jag måste lära mig att fokusera på vad jag vill, och typ enbart det. får jag i en relation inte ut vad jag vill ha så är det nog lika bra att skita i alltihopa. det är otroligt tröttsamt att gå omkring och bry sig och påverkas av människor som uppenbarligen inte bryr sig och påverkas tillbaka. ovärdigt känns det på något vis, även om jag vet att det egentligen är finare att bry sig än att inte göra det. det är dock inte särskilt kul att vara på den sidan gång på gång på gång, för det är ju a l d r i g tvärtom! det är ju aldrig så att någon går omkring och bryr sig om när jag ringer, eller hur jag beter mig, eller vad jag säger, där jag i min tur är helt opåverkad av personen i fråga. vilka jävla nitlotter man dragit alltså.
man kanske skulle gå och skjuta sig i huvudet. eller käka gift. eller ligga kvar i samma position och låta kvällen gå. vi får se vad det blir. bäst att hålla spänningen vid liv. adjöss.
torsdag 3 januari 2008
oj då
den här utvärderingsgrejen blir ju typ sjuttioelva inlägg långt och supertrist och överjävligt men det skiter jag i för jag är asrolig och intressant och smart och charmig i vanliga fall.
2007 - familjen
här gick det käpprakt åt helvete. första halvan av året var bra. sen blev min bror deppig, mina föräldrar skiljde sig och allt blev kaos. kaos är det fortfarande. årets hemskaste mest ångestfyllda grejer har hänt på familjefronten.
inför 2008 känner jag att den enda vägen fan bara kan vara uppåt.
2007 - familjen
betyg: 1/5. det hjälper typ inte att jag inte bråkat med min mamma på hela året, eller att min kontakt med både syster och båda föräldrarna nog är bättre. betyget är lätt en etta, trots fin vår. sorgligt.
inför 2008 känner jag att den enda vägen fan bara kan vara uppåt.
2007 - familjen
betyg: 1/5. det hjälper typ inte att jag inte bråkat med min mamma på hela året, eller att min kontakt med både syster och båda föräldrarna nog är bättre. betyget är lätt en etta, trots fin vår. sorgligt.
2007 - kläderna
bästa köpen: lilla jackan från acne och tjallamallaklänningen.
andra bra och sjukt användbara köp: monkijacka, de många linnena från h&m, nya billiga brallorna, min lilla svarta och sportstrumporna från american apparel.
vårens grej: färg.
höstens grej: svart.
årets upptäckt: monki.
årets återanvändning: acnebyxorna från 2003, som jag växte i under våren och växte ur igen typ nu.
årets roligaste köp: alla de tusentals piffiga trosor jag inhandlat. trosor är min nya passion. jag är så fräsch under v a r j e dag att jag banne mig blir lite upphetsad bara jag tänker på det.
årets dyraste: acnejacka.
årets återkommande favvo: lila blommig klänning från h&m.
årets onödigaste: nya acnebrallor som jag använde en gång.
mål inför 2008: bli rik igen så jag kan börja handla kläder som back in the days. den här hösten av varit sorgligt tom på nya klädesplagg.
2007 - kläderna
betyg: 4/5. jag har känt mig ganska fin generellt.
andra bra och sjukt användbara köp: monkijacka, de många linnena från h&m, nya billiga brallorna, min lilla svarta och sportstrumporna från american apparel.
vårens grej: färg.
höstens grej: svart.
årets upptäckt: monki.
årets återanvändning: acnebyxorna från 2003, som jag växte i under våren och växte ur igen typ nu.
årets roligaste köp: alla de tusentals piffiga trosor jag inhandlat. trosor är min nya passion. jag är så fräsch under v a r j e dag att jag banne mig blir lite upphetsad bara jag tänker på det.
årets dyraste: acnejacka.
årets återkommande favvo: lila blommig klänning från h&m.
årets onödigaste: nya acnebrallor som jag använde en gång.
mål inför 2008: bli rik igen så jag kan börja handla kläder som back in the days. den här hösten av varit sorgligt tom på nya klädesplagg.
2007 - kläderna
betyg: 4/5. jag har känt mig ganska fin generellt.
2007 - kroppen
för att sammanfatta:
våren - lite mindre, lite lättare, gladare, skönare brallor, brunare, mindre ångest.
sommaren - mindre, lättare, glad, slappare brallor, asbrun, ingen ångest.
hösten - större, tyngre, mindre glad, tightare brallor, blek, mer ångest.
ungefär så. hösten är uppenbarligen ingen bra tid för mig kroppsmässigt. dock är detta år en jävla hit i kroppssammanhang jämfört med året innan. och året innan dess, herre jösses.
målet inför 2008: mera muskler och helst även mindre fett. jag tänker ha en snygg vår. det är jag värd.
2007 - kroppen
betyg: 3/5 (egentligen kanske 3.5 men jag är så fokuserad på hur jag känner mig nu, vilket såklart är helt fel. i somras lätt 3.5, så kanske även i våras. under hösten en typ 2:a. och samma grej nu under vintern. ehhhh. äh. nu jag skiter i det här. tre av fem var det. hepp.)
våren - lite mindre, lite lättare, gladare, skönare brallor, brunare, mindre ångest.
sommaren - mindre, lättare, glad, slappare brallor, asbrun, ingen ångest.
hösten - större, tyngre, mindre glad, tightare brallor, blek, mer ångest.
ungefär så. hösten är uppenbarligen ingen bra tid för mig kroppsmässigt. dock är detta år en jävla hit i kroppssammanhang jämfört med året innan. och året innan dess, herre jösses.
målet inför 2008: mera muskler och helst även mindre fett. jag tänker ha en snygg vår. det är jag värd.
2007 - kroppen
betyg: 3/5 (egentligen kanske 3.5 men jag är så fokuserad på hur jag känner mig nu, vilket såklart är helt fel. i somras lätt 3.5, så kanske även i våras. under hösten en typ 2:a. och samma grej nu under vintern. ehhhh. äh. nu jag skiter i det här. tre av fem var det. hepp.)
målbild
mina planer inför 2008
bli:
rik
snygg
smal
poppis
inspanad
smartare
gör:
plugga
festa
häng
träna
ligg
jobba
skaffa:
examensbevis
extrajobb
gäng
mitt så kallade liv-boxen
en ny vän
nytt ställe att bo på
ett liv
är inte detta spännande så säg? jo jo.
bli:
rik
snygg
smal
poppis
inspanad
smartare
gör:
plugga
festa
häng
träna
ligg
jobba
skaffa:
examensbevis
extrajobb
gäng
mitt så kallade liv-boxen
en ny vän
nytt ställe att bo på
ett liv
är inte detta spännande så säg? jo jo.
i'm back!
efter oändligt många dagar utan min älskade dator kom den hem igen idag alldeles som ny! fab. hemtentaperioden borde börjat igår, men eftersom jag har veckor av internethängande att ta igen känns pluggandet inte högsta prio. synd på något vis med tanke på att jag vanligtvis brukar ta helg redan på torsdag eftermiddag, vilket är typ nu. särskilt synd är alltihopa när jag påminner mig själv om statistikhelvetet som måste pluggas in med start på måndag vilket lämnar ganska lite tid till djupa genusanalyser och annat dylikt. nåväl, vad jag tänker hinna med innan dess är i alla fall lite mer grejer på den där utvärderingen av 2007. att jag hittills bara utvärderat liggandet känns ju lite oproduktivt, förvisso ganska talande just för året som gick, men ändå - oproduktivt. anyway, jag är tillbaka nu. bered eder på blogginläggskavalkad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)