Det känns som om barnet sparkar mycket nedåt mot urinblåsan. Och mot vänstra sidan av min mage. Längtar lite efter de där vobblande rörelserna när hela barnet liksom rör sig under huden. Nu är det mer regelrätta sparkar, på gränsen till lite störande även om det såklart är råmysigt med livstecken. Känner mig fortfarande väldigt ogravid i kroppen. Hår och naglar växer så det knakar. Tror knappt att jag tappar hår på huvudet alls just nu.
Har känt mig lätt hängig och illamående hela veckan och igår slog det rekord. Hade barnmorsketid på förmiddagen och då kollades järnet vilket var lågt (92). Försökte övertyga mig själv om att det var orsaken till illamåendeskoven, men klarade inte av att vara kvar på jobbet utan fick åka hem och väl hemma: kaskadkräkning. Well. Kanske inte järnbrist ändå. Kanske mer magsjuka. FESTLIGT. Mår okej nu, är hungrig och törstig men vågar inte äta/dricka några större mängder.
SF-måttet låg på 25, en centimeter större än förra graviditeten vid samma vecka tydligen, läser jag mig till när jag går bakåt i preggo-arkivet. Tiden går så fort! Allt är fortfarande overkligt.
Här kan en läsa om hur det var i vecka 26 förra gången.
fredag 16 december 2016
torsdag 8 december 2016
Anteckning vecka 25: andra gången
Jag mår bra och har inget särskilt att skriva om känner jag. Är lite mycket sentimental över att detta kanske är min sista graviditet. Men
alltså hallå, var det inte jag som typ ville dö de där första 15 veckorna? Och nu känner jag mig lite ledsen över att jag kanske inte får vara med om ett litet gryns sparkar i magen något mer. Att denna fas är ööööööööver... buhu! (Är kanske också den enda jag känner som redan nu känner sorg över att min mens kommer att ta slut om sisådär 10 år.)
Nä, det var väl allt. Berättade för en samarbetspartner på jobbet idag att jag är preggers och hon hade inte märkt något. Är kanske inte så övertydlig som jag tror? Vi hade inte setts på två veckor i och för sig, men ändå. Följetongen fortsätter att vara en följetong.
Här kan en läsa om hur det var i vecka 25 förra gången.
tisdag 6 december 2016
Hur fräscha är vi-listan
Ja men då fyller jag också i den där listan som cirkulerat runt bland bloggarna. Ursprung Cissi Wallin tror jag.
Handdukar och sängkläder
Sängkläder vill jag byta varje vecka. Älskar att lägga mig i renbäddad säng, så den lyxen unnar jag mig gärna. Hittills är det bara två sängar att byta i i vår familj, så det fungerar rätt bra.
Vad gäller handdukar har vi alla varsin för dusch och bad. De tvättas en gång i veckan som standard. Handhanddukar delar vi. Hänger två i varje badrum och de byts oftare än duschhanddukarna. Är uppväxt i ett hem där vi alla hade varsin handhandduk inser jag nu. Kanske något att införa? Det är ju trevligt. Skulle aldrig kunna tänka mig att använda någon annans duschhandduk, trots familjemedlem. Vill ha mina egna.
Köket
Vi byter kökshandduk ett par gånger i veckan och samma sak med disktrasor. Tvättar allt, kokar aldrig, och slänger disktrasorna när de börjar se slitna ut.
Leksaker
Har nog aldrig tvättat? Knappt ens kommit på tanken? Jo, har nog tvättat några enstaka grejer om kompisar haft över barn som dreglar mycket, eller har saker i munnen, men inte annars.
Telefoner och plattor
Har aldrig tvättat! Torkar av skärmen då och då när det är synlig smuts på den, eller fingeravtryck, men annars inte. Hepp.
Städ
Vi har det alltid ganska städat hemma.Vi är överens om standard och min man gör i princip all städ: dammsugning, dammtorkning, toaletter och badrum. Vi tycker om att ha det undanplockat och blir båda två ofridiga (dialektalt va?) av allt för mycket kaos. Vill vakna varje morgon till ett någorlunda organiserat och städat hem. Back in the day använde vi bara såpa vid städning, men nu är det lite mer anything goes så länge det blir rent.
Personlig hygien
Både jag och min man duschar varje dag och tycker det är viktigt. Håret tvättar vi också varje dag, inte för att behovet finns kanske, men för att det är en vana. Vi båda använder deo. Lillen badas typ var tredje dag. Då tvättas hår och kropp med Weleda shampoo & body wash.
Vi byter underkläder varje dag, samt det plagg på överkroppen som varit närmast kroppen (t-shirt, skjorta eller whatever). Koftor och jeans tvättas mer sällan. Lillens kläder tvättas alltid efter en dags användning. Inte för att det är synlig smuts på dem, men det är något med känslan av förskola på kläderna som gör att jag vill att de tvättas varje dag. Jag sköter det mesta av tvätten.
Summan av kardemumman då: Är inte speciellt bakterierädd som synes (team torkar aldrig av mobilen etc.) men gillar känslan av fräsch-het, därav sängklädesbyte en gång i veckan och dusch varje dag. Mer rädd för synlig smuts än osynlig. Hel och ren är viktigt.
Handdukar och sängkläder
Sängkläder vill jag byta varje vecka. Älskar att lägga mig i renbäddad säng, så den lyxen unnar jag mig gärna. Hittills är det bara två sängar att byta i i vår familj, så det fungerar rätt bra.
Vad gäller handdukar har vi alla varsin för dusch och bad. De tvättas en gång i veckan som standard. Handhanddukar delar vi. Hänger två i varje badrum och de byts oftare än duschhanddukarna. Är uppväxt i ett hem där vi alla hade varsin handhandduk inser jag nu. Kanske något att införa? Det är ju trevligt. Skulle aldrig kunna tänka mig att använda någon annans duschhandduk, trots familjemedlem. Vill ha mina egna.
Köket
Vi byter kökshandduk ett par gånger i veckan och samma sak med disktrasor. Tvättar allt, kokar aldrig, och slänger disktrasorna när de börjar se slitna ut.
Leksaker
Har nog aldrig tvättat? Knappt ens kommit på tanken? Jo, har nog tvättat några enstaka grejer om kompisar haft över barn som dreglar mycket, eller har saker i munnen, men inte annars.
Telefoner och plattor
Har aldrig tvättat! Torkar av skärmen då och då när det är synlig smuts på den, eller fingeravtryck, men annars inte. Hepp.
Städ
Vi har det alltid ganska städat hemma.Vi är överens om standard och min man gör i princip all städ: dammsugning, dammtorkning, toaletter och badrum. Vi tycker om att ha det undanplockat och blir båda två ofridiga (dialektalt va?) av allt för mycket kaos. Vill vakna varje morgon till ett någorlunda organiserat och städat hem. Back in the day använde vi bara såpa vid städning, men nu är det lite mer anything goes så länge det blir rent.
Personlig hygien
Både jag och min man duschar varje dag och tycker det är viktigt. Håret tvättar vi också varje dag, inte för att behovet finns kanske, men för att det är en vana. Vi båda använder deo. Lillen badas typ var tredje dag. Då tvättas hår och kropp med Weleda shampoo & body wash.
Vi byter underkläder varje dag, samt det plagg på överkroppen som varit närmast kroppen (t-shirt, skjorta eller whatever). Koftor och jeans tvättas mer sällan. Lillens kläder tvättas alltid efter en dags användning. Inte för att det är synlig smuts på dem, men det är något med känslan av förskola på kläderna som gör att jag vill att de tvättas varje dag. Jag sköter det mesta av tvätten.
Summan av kardemumman då: Är inte speciellt bakterierädd som synes (team torkar aldrig av mobilen etc.) men gillar känslan av fräsch-het, därav sängklädesbyte en gång i veckan och dusch varje dag. Mer rädd för synlig smuts än osynlig. Hel och ren är viktigt.
måndag 5 december 2016
Gravid person coming through
Det här med jobbet och graviditeten har ju blivit en himla konstig grej. Idag har jag burit tight, suttit och klappat magen i soffan och verkligen inte dragit för koftan. ALLA ser. Men ingen törs säga något, vilket på ett sätt är förståeligt för en vill ju inte outa någon som gravid som sen inte är gravid. Men nu är jag ju vääääldigt obvious. Vecka 25 liksom, halloj! Det syns och känns och märks. Så pass märklig stämning på jobbet nu...
torsdag 1 december 2016
Anteckning vecka 24: andra gången
Börjar ju bli kul det här! Ett väldigt liv i magen är det! När det sparkas sparkas det ordentligt. Har sett rörelser från utsidan nu också. Min man har inte känt så mycket men det beror nog mest på att han inte haft tillfälle att känna så mycket. Tusen saker på att göra-listan nu under november/december har gjort att jag ofta ligger ensam på soffan med handen på magen på kvällarna, medan han packar ut grejer till garaget eller storhandlar eller gör annat för hemmet. Well well.
Foglossningen ligger på en jämn nivå, halsbrännan är typ icke-existerande och den där inne är snart 30 centimeter och väger enligt min gravidapp strax över halvkilot. Det sägs att andra barnet blir lite större än första (H var 53 centimeter och vägde 3,2 vid födseln) men jag är lite tvekis. Väl grundat naturligtvis... INTE. Men min magkänsla säger att det är blir en liten en till. Ska till barnmorskan och mäta magen om två veckor, och inte för att det säger något egentligen tror jag, men spännande att se om jag följer samma kurva som förra gången. De små tingen osv. osv. etc.
Jepp, det var den gravidrapporten! Nu har vi målat det som ska bli bebisens rum och det blev himla fint. Längtar efter att göra i ordning lite där inne för henne, tänker att det gör allt mer verkligt. Packa in små kläder i byrån, skruva ihop spjälsäng, sätta upp ljusslingor och tavlor och allt piff. H är nu medveten om att i min mage, där ligger en lillasyster. Ja, han kanske inte fattar hela konceptet fullt ut (det gör jag ju inte ens själv heheeeeh...), men liksom något av allt det ofattbara har gått in. En bebis finns där inne, hans syster. Som ska bo med oss i rummet vi precis målat om. Hjärta hjärta.
Foglossningen ligger på en jämn nivå, halsbrännan är typ icke-existerande och den där inne är snart 30 centimeter och väger enligt min gravidapp strax över halvkilot. Det sägs att andra barnet blir lite större än första (H var 53 centimeter och vägde 3,2 vid födseln) men jag är lite tvekis. Väl grundat naturligtvis... INTE. Men min magkänsla säger att det är blir en liten en till. Ska till barnmorskan och mäta magen om två veckor, och inte för att det säger något egentligen tror jag, men spännande att se om jag följer samma kurva som förra gången. De små tingen osv. osv. etc.
Jepp, det var den gravidrapporten! Nu har vi målat det som ska bli bebisens rum och det blev himla fint. Längtar efter att göra i ordning lite där inne för henne, tänker att det gör allt mer verkligt. Packa in små kläder i byrån, skruva ihop spjälsäng, sätta upp ljusslingor och tavlor och allt piff. H är nu medveten om att i min mage, där ligger en lillasyster. Ja, han kanske inte fattar hela konceptet fullt ut (det gör jag ju inte ens själv heheeeeh...), men liksom något av allt det ofattbara har gått in. En bebis finns där inne, hans syster. Som ska bo med oss i rummet vi precis målat om. Hjärta hjärta.
onsdag 30 november 2016
Lillen
Tycker att min unge är så pass härlig just nu!* Bara går omkring och sjunger och trallar och leker länge inne i sin egen värld. Han har inte längre lust att sitta vid plattan någon längre stund så det går inte att köpa sig frihet på det viset, utan det är ofta "kom mamma leka bilar på mitt rum" vilket för denna lekosugna person först kändes sådär ("MEN vill du inte kolla lite på plattan?!!!!"), men det har visat sig att det ofta duger bra att bara ligga där på hans säng medan han parkerar om sina bilar sisådär en miljon gånger. Att investera i en 120-säng till hans rum var förövrigt kanske en av våra bättre idéer någonsin. Tips tips!
Det har gått så fort. Han är så stor nu, på alla sätt. Och samtidigt liten såklart. Men det går att resonera om det mesta, han är tålig och pepp och trots tusen myror i benen väldigt lugn i sinnet. Verkar trygg och fri och stabil. Lille han. Som snart ska bli storebror. Hoppas att det ej förstör honom. Hoppas att det blir kul.
*Eventuellt har jag tyckt det nästan jämt?
Det har gått så fort. Han är så stor nu, på alla sätt. Och samtidigt liten såklart. Men det går att resonera om det mesta, han är tålig och pepp och trots tusen myror i benen väldigt lugn i sinnet. Verkar trygg och fri och stabil. Lille han. Som snart ska bli storebror. Hoppas att det ej förstör honom. Hoppas att det blir kul.
*Eventuellt har jag tyckt det nästan jämt?
tisdag 22 november 2016
Anteckning vecka 23: andra gången
Gud jag mår så förvånansvärt bra tycker jag! Den lilla där inne sparkar mycket. På kvällarna nästan störande mycket, om en får säga så. Allting är fortfarande obegripligt men jag har börjat känna lite längt efter bebis.
Alltså hajar ju att dessa anteckningsinlägg är ungefär världens tråkigaste för alla att läsa, men jag dokumenterade ju såhär första gången så tänker att jag får kämpa på helt enkelt. Plus kul(?) för en själv att minnas. Ehehe. Sammanfattningen av alla de tusen samlade rapporterna låter ungefär: trött, trött, trött, hatar allt, trött, trött, piggare, gladare, foglossning, rörelser, pigg, foglossning, rörelser, pigg. Typ. Och snart blir det tung, trött, foglossning, förlossning etc. etc. in i oändligheten...
ANYWAY.
För ett halvår sedan när H fick sin första kusin slogs både jag och min man av hur lite bebissugna vi var. Vi njöt av tanken av att vårt barn börjat bli så stor och att vi inte hade någon sådan där liten att ta hand om... Och månaden efter blev jag hoppsan hejsan gravid. AJA. Men nu tycker jag i alla fall att det ska bli rätt kul! Hade besök av Cam med hennes andra dotter i helgen och hon, bebisen alltså, bara låg och sov och var himla liten och göllig och jo, en sådan vill jag faktiskt ha igen. Och nu kan jag till och med tänka mig att vara gravid igen. Det trodde jag ju aldrig de där första 15 helvetesveckorna. Snart blir jag väl tung och otymplig och tar tillbaka allt igen, men nu njuter jag på tänker jag. Så länge.
Det här med jobbet börjar förövrigt bli helt bisarrt. Alltså tittar folk så ser de ju verkligen, typ när jag går. De borde se i alla fall. Men folk kanske inte spanar så? Får börja sitta mer preggolikt med benen isär och handen på magen istället för med benen i kors (som ger mig mer foglossning) och koftan uppuffad runt omkring mig.
Alltså hajar ju att dessa anteckningsinlägg är ungefär världens tråkigaste för alla att läsa, men jag dokumenterade ju såhär första gången så tänker att jag får kämpa på helt enkelt. Plus kul(?) för en själv att minnas. Ehehe. Sammanfattningen av alla de tusen samlade rapporterna låter ungefär: trött, trött, trött, hatar allt, trött, trött, piggare, gladare, foglossning, rörelser, pigg, foglossning, rörelser, pigg. Typ. Och snart blir det tung, trött, foglossning, förlossning etc. etc. in i oändligheten...
ANYWAY.
För ett halvår sedan när H fick sin första kusin slogs både jag och min man av hur lite bebissugna vi var. Vi njöt av tanken av att vårt barn börjat bli så stor och att vi inte hade någon sådan där liten att ta hand om... Och månaden efter blev jag hoppsan hejsan gravid. AJA. Men nu tycker jag i alla fall att det ska bli rätt kul! Hade besök av Cam med hennes andra dotter i helgen och hon, bebisen alltså, bara låg och sov och var himla liten och göllig och jo, en sådan vill jag faktiskt ha igen. Och nu kan jag till och med tänka mig att vara gravid igen. Det trodde jag ju aldrig de där första 15 helvetesveckorna. Snart blir jag väl tung och otymplig och tar tillbaka allt igen, men nu njuter jag på tänker jag. Så länge.
Det här med jobbet börjar förövrigt bli helt bisarrt. Alltså tittar folk så ser de ju verkligen, typ när jag går. De borde se i alla fall. Men folk kanske inte spanar så? Får börja sitta mer preggolikt med benen isär och handen på magen istället för med benen i kors (som ger mig mer foglossning) och koftan uppuffad runt omkring mig.
fredag 18 november 2016
Sotis
Igår hade min man ett jobbevent på eftermiddagen där de bjudit in gäster/kunder och skulle hålla presentationer och mingla etc. Enligt honom själv skulle han komma hem tidigt (ja från början pratades det om klockan sju!), men vid nio fick jag ett sms om att han skulle dra snart men att hans batterier höll på att dö på mobben så vi kanske inte skulle höras med. Typ tjugo i elva var han fortfarande inte hemma och min hjärna gick i spinn. Var tvungen att ringa innan jag gick och la mig och då svarade en peppig röst med fest i bakgrunden ("åker om typ 40 minuter baby!"). I vanliga fall skulle väl det vara kul och så, men alltså min (preggo?-)hjärna gick totalt i spinn. Jag som i princip aldrig är svartsjuk fick rixångest. Såg framför mig hur han stod och var full och charmig och hånglade på toaletten med någon himla arkitekt och gud och hans moster, medan jag själv låg här i vårt hus helt preggo utan varken fest eller hångelchanser. GUD VAD OHÄRLIGT DET VAR. Fällde till och med en tår där innan sömn. Idag känns allt bra igen, men alltså livet, vad skört det är. Vad lite det krävs för att allt ska bli ruckat, förstört.
onsdag 16 november 2016
På tal om förlossning...
Har lite svårt att hantera det här med att det kanske inte blir igångsättning denna gång, vilket liksom är ett väldigt uppstyrt, kontrollerat och planerat sätt att föda barn på, utan att det skulle kunna sätta igång precis när som helst! (Obs. i mars då, eller april.) Och att en då inte vet när en ska åka in! För mig är det ju ännu mer ovisst då jag inte hade en traditionell "starta av sig själv"-förlossning förra gången och därför inte har någon aning om hur min latensfas fungerar i kombination med att det sägs att andra gången går mycket snabbare... Är livrädd för hemmaförlossning. Är också livrädd för att bli tvingad till Södertälje. Och sedan föda i bilen.
Det oroar mig även att min första förlossning var så bra. Även om all statistik säger att andra förlossningen är bättre än första så känner jag att jag liksom fått min dos av göttighet. En kan väl inte få en lika bra eller bättre förlossning denna gång? Det går ju inte! Eller?!! Oroar mig också för en matvägrandeledsenheltidsvakenkolikbebis i och med att H är och har varit så lätt. Men en finner sig väl i det med.
Målbild då? Utöver ren och skär överlevnad för alla inblandade önskar jag att jag ska känna samma pangboomförälskelsekärlek för detta barn när hon kommer ut som jag gjorde med H. Det skulle kännas mest rättvist (mot barnen alltså), och jag längtar efter kicken. Tror jag var hög i flera veckor efteråt förra gången.
Det oroar mig även att min första förlossning var så bra. Även om all statistik säger att andra förlossningen är bättre än första så känner jag att jag liksom fått min dos av göttighet. En kan väl inte få en lika bra eller bättre förlossning denna gång? Det går ju inte! Eller?!! Oroar mig också för en matvägrandeledsenheltidsvakenkolikbebis i och med att H är och har varit så lätt. Men en finner sig väl i det med.
Målbild då? Utöver ren och skär överlevnad för alla inblandade önskar jag att jag ska känna samma pangboomförälskelsekärlek för detta barn när hon kommer ut som jag gjorde med H. Det skulle kännas mest rättvist (mot barnen alltså), och jag längtar efter kicken. Tror jag var hög i flera veckor efteråt förra gången.
Anteckning vecka 22: andra gången
Jag känner mig rätt pigg haha. Att jag ens vågar skriva detta! Ni kan ju gissa vad nästa veckas rapport kommer att handla om... Känner av den lilla sparven därinne ganska ofta under dagarna, det är mys och lika galet overkligt och häftigt som förra gången. Det känns fortfarande väldigt långt ner, men igår morse så var det som att jag kände små kickar precis under naveln. Hon måste ha flyttat på sig på något sätt.
Från att ha gått och trott att foglossningen kanske har gått över så har jag idag rätt rejält ont av den. Gick i någon himla spiraltrappa på jobbet igår och det skulle jag ju aldrig ha gjort – aj vad skrevet värker! Men annars är det bra. Bar tight tröja på jobbet igår för att liksom komma ut men så var halva gruppen borta och min luddiga stora kofta tog lite udden av det hela. Så nej, sitter fortfarande och drar koftan om mig på kafferasterna och låtsas som ingenting. Men nu syns det ju verkligen, om en kollar åt det hållet. Well well.
Det känns som att tiden går rätt fort. Att jag ska gå igenom en förlossning igen om inte alls många månader är ju helt cray! För att inte tala om bebisen som ska komma! (Om nu allt går bra etc. etc.) Nästa helg ska vi måla om rummet som ska bli hennes, och sedan känns det fritt fram att börja boa lite. Det är mysigt att tänka på. Gör väl antagligen att det hela blir mer verkligt. Lyssnar på Vattnet går-podden och försöker förbereda mig. Var vill jag föda egentligen? Trivdes bra på SÖS förra gången plus ÄLSKADE deras bb-hotell (så fräscht och fint) men då bodde jag ju också på söder. Har någon från Stockholm någon input? Bor i norrort nu, men är ju en heeeelt sjuk vaneperson så skulle inte alls förvåna mig själv om jag valde SÖS igen. Hälsar hon som även denna gång går på Mama Mia söder trots avståndet...
Från att ha gått och trott att foglossningen kanske har gått över så har jag idag rätt rejält ont av den. Gick i någon himla spiraltrappa på jobbet igår och det skulle jag ju aldrig ha gjort – aj vad skrevet värker! Men annars är det bra. Bar tight tröja på jobbet igår för att liksom komma ut men så var halva gruppen borta och min luddiga stora kofta tog lite udden av det hela. Så nej, sitter fortfarande och drar koftan om mig på kafferasterna och låtsas som ingenting. Men nu syns det ju verkligen, om en kollar åt det hållet. Well well.
Det känns som att tiden går rätt fort. Att jag ska gå igenom en förlossning igen om inte alls många månader är ju helt cray! För att inte tala om bebisen som ska komma! (Om nu allt går bra etc. etc.) Nästa helg ska vi måla om rummet som ska bli hennes, och sedan känns det fritt fram att börja boa lite. Det är mysigt att tänka på. Gör väl antagligen att det hela blir mer verkligt. Lyssnar på Vattnet går-podden och försöker förbereda mig. Var vill jag föda egentligen? Trivdes bra på SÖS förra gången plus ÄLSKADE deras bb-hotell (så fräscht och fint) men då bodde jag ju också på söder. Har någon från Stockholm någon input? Bor i norrort nu, men är ju en heeeelt sjuk vaneperson så skulle inte alls förvåna mig själv om jag valde SÖS igen. Hälsar hon som även denna gång går på Mama Mia söder trots avståndet...
fredag 11 november 2016
Anteckning vecka 21: andra gången
Sitter med dånande huvudvärk (brukar ju typ aldrig ha det) och inser att jag inte känt lilltjofsan på hela eftermiddagen. Eller har jag det? Har varit stressad så har inte hunnit känna efter. Tänker att det är för tidigt att liksom ha koll på alla rörelser och dess regelbundenhet? Säg att det är så! Vissa har väl inte ens känt bebisen vid denna vecka, om moderkakan ligger i framvägg etc. Det gör den i och för sig inte på mig...
Hur mår jag då? Foglossningen har jag inte tänkt på alls denna vecka, så den har blivit bättre. Nästan ingen halsbränna och inget illamående. Hulkar fortfarande vid tandborstning, men annars typ inte.
Pratar med H nästan varje dag om lillasyster som ska komma. Han tror att hon ligger i hans mage. Rätt gulligt. Jag fattar fortfarande ingenting av allt detta. När ska det lossna? Det är så konstigt och overkligt alltihop, men jag blir – som sagt – väldigt glad varje gång jag tänker på det. På henne. (Det känns förövrigt helt och totalt bakvänt och knäppt att det ska komma en tjej?!)
Hur mår jag då? Foglossningen har jag inte tänkt på alls denna vecka, så den har blivit bättre. Nästan ingen halsbränna och inget illamående. Hulkar fortfarande vid tandborstning, men annars typ inte.
Pratar med H nästan varje dag om lillasyster som ska komma. Han tror att hon ligger i hans mage. Rätt gulligt. Jag fattar fortfarande ingenting av allt detta. När ska det lossna? Det är så konstigt och overkligt alltihop, men jag blir – som sagt – väldigt glad varje gång jag tänker på det. På henne. (Det känns förövrigt helt och totalt bakvänt och knäppt att det ska komma en tjej?!)
onsdag 9 november 2016
måndag 7 november 2016
Att inte berätta på jobbet
Linnéa undrade "HUR har du inte kunnat beratta pa jobbet? Ar du en superwoman? Jag holl pa att DO av hormonangest och berattade typ vecka 9 for att inte bli avskedad pga alla misstag jag gjorde."
Well haha, någon superwoman är jag inte. Däremot väldigt privat på något himla vis. Vilket kanske inte direkt är det första ordet en tänker när en vet att jag skrivit denna gamla blottarblogg. Som en social introvert tror jag att jag uppfattas som just social och inte det minsta introvert och också ganska icke-privat, men det är ju inte riktigt hela jag och gud vet att jag väljer vad jag delar med mig av. Graviditet känns privat för mig på något sätt. Var helt bombtrött i början denna gång, och tappade i princip all livslust, men tror att huvudet ändå var rätt klart under arbetstid så där hade jag kanske tur i gravidlotteriet? Så nä, jag har inte behövt berätta för att förklara min prestation vilket då tydligen gjort att jag inte berättat alls. Och så står jag här i vecka 21 med foglossning och annat festligt och hittar på roliga ursäkter till varför jag hellre tar hissen än trapporna. *insert stirrig emoji med stort ansträngt leende*
Sen har jag ju rätt stora bröst vilket gör att magen, tror jag, uppfattas som liten än så länge. Brösten är fortfarande – med god marginal – yttersta punkten, så i nuläget fungerar det okej att dra på sig en kofta och liksom ignorera det välsignade tillståndet. Men det är väl på marginalen. Varje helg tänker jag att denna vecka, denna vecka ska jag bära något tight och avslöjande och inte dra för koftan i fikarummet, ja komma ut så att säga. Och varje måndag märker jag att jag fortsätter att dölja det. :(((
Tänker inte berättaberätta det alls tror jag, eftersom de chefer jag har nu inte kommer vara mina chefer efter årsskiftet, men att inte bry sig om ifall linningen på graviditetsbyxorna skulle synas när jag rättar till dem och faktiskt få använda graviditeten som ursäkt now and then – dit borde jag kunna komma tänker jag. Gud, detta är så pass deppig läsning! Vem är jag?! Och varför är jag såhär? Finns det fler som jag?
Nåväl. Tack för grattis!! Hemma och privat är jag himla glad över detta! (När jag väl tänker på det hehehehehehehe...)
Well haha, någon superwoman är jag inte. Däremot väldigt privat på något himla vis. Vilket kanske inte direkt är det första ordet en tänker när en vet att jag skrivit denna gamla blottarblogg. Som en social introvert tror jag att jag uppfattas som just social och inte det minsta introvert och också ganska icke-privat, men det är ju inte riktigt hela jag och gud vet att jag väljer vad jag delar med mig av. Graviditet känns privat för mig på något sätt. Var helt bombtrött i början denna gång, och tappade i princip all livslust, men tror att huvudet ändå var rätt klart under arbetstid så där hade jag kanske tur i gravidlotteriet? Så nä, jag har inte behövt berätta för att förklara min prestation vilket då tydligen gjort att jag inte berättat alls. Och så står jag här i vecka 21 med foglossning och annat festligt och hittar på roliga ursäkter till varför jag hellre tar hissen än trapporna. *insert stirrig emoji med stort ansträngt leende*
Sen har jag ju rätt stora bröst vilket gör att magen, tror jag, uppfattas som liten än så länge. Brösten är fortfarande – med god marginal – yttersta punkten, så i nuläget fungerar det okej att dra på sig en kofta och liksom ignorera det välsignade tillståndet. Men det är väl på marginalen. Varje helg tänker jag att denna vecka, denna vecka ska jag bära något tight och avslöjande och inte dra för koftan i fikarummet, ja komma ut så att säga. Och varje måndag märker jag att jag fortsätter att dölja det. :(((
Tänker inte berättaberätta det alls tror jag, eftersom de chefer jag har nu inte kommer vara mina chefer efter årsskiftet, men att inte bry sig om ifall linningen på graviditetsbyxorna skulle synas när jag rättar till dem och faktiskt få använda graviditeten som ursäkt now and then – dit borde jag kunna komma tänker jag. Gud, detta är så pass deppig läsning! Vem är jag?! Och varför är jag såhär? Finns det fler som jag?
Nåväl. Tack för grattis!! Hemma och privat är jag himla glad över detta! (När jag väl tänker på det hehehehehehehe...)
torsdag 3 november 2016
Anteckning vecka 20: andra gången
Från att allt var väldigt verkligt i fredags känns allt väldigt overkligt igen. Trots att jag känner den lille sparven därinne flera gånger per dag. Kanske har det att göra med att jag ännu inte outat på jobbet? Att hela min ingång med att verka ogravid gör att jag går på det själv och liksom känner mig ogravid? Men det är ju inte heller riktigt sant, för numer känner jag av foglossningen i varje steg jag tar. Och fosterrörelser som sagt… ANYWAY. Tror jag måste outa snart bara för att jag ska hinna njuta lite av denna, min kanske sista, graviditet. Det är ju ändå en rätt magisk period det här, jag känner rörelser och är ej graviditetssliten utan ändå – trots foglossning – liksom rörligt och magen är liten och allt är hanterbart. Typiskt mig att låta detta bara passera i något slags ignorant töcken. Bu och skärpning.
onsdag 2 november 2016
Tack!
Tack gullisar för hejarop och grattis! Ni är fina!
Emma Esteban undrade om en grej ”Hur känns allt med H? Liksom att han varit the one och nu ska det komma en till och hur förhåller man sig till två? ” vilket jag ska försöka bena i sen tänker jag. Återkommer! Men alrighty guys, då fortsätter jag denna (i och för sig ganska enformiga än så länge...) rapportering från graviditet nummer 2. Kul att ni är med!
Emma Esteban undrade om en grej ”Hur känns allt med H? Liksom att han varit the one och nu ska det komma en till och hur förhåller man sig till två? ” vilket jag ska försöka bena i sen tänker jag. Återkommer! Men alrighty guys, då fortsätter jag denna (i och för sig ganska enformiga än så länge...) rapportering från graviditet nummer 2. Kul att ni är med!
måndag 31 oktober 2016
Ute!
Hej! Jag är gravid igen! Woop eller vad en säger. Har skrivit anteckningar några veckor tillbaka som nu är publicerade. Har varit måttligt glad över denna graviditet får jag erkänna, men nu har det vänt lite. Känns väldigt overkligt. Nästan mer overkligt denna gång, för det finns så lite tid att liksom fokusera på det. Men i min mage finns en liten bebis som om allt går bra kommer ut i mars (eller ja, det lär ju bli ett aprilbarn...). Nåväl. Nu vet ni!
fredag 28 oktober 2016
Anteckning vecka 19: andra gången
Publicerat 2016-10-31
Idag är en glädjens dag! Har varit på RUL och sett en livs levande bebis som mådde fint och hade alla organ på plats och ett blygdben istället för snopp så ultraljudssköterskan sa att detta är helt klart en flicka. Precis som min magkänsla. Älskade lilla tuss! Tänk att du finns där inne! Och sparkar och har dig! Tio fingrar har du, det såg vi tydligt, och vi fick en sådan häftig 3d-bild på ansiktet också, magiskt! Är så glad nu!
Veckans foglossning och halsbränna och allmänna magkrångel lägger jag nu bakom mig. Idag ska vi berätta för H att han får ett syskon i vår. Tror han svarar "nej" men det blir ändå spännande.
Gud! Ett barn! En bebis! En dotter! Fattar noll av allt detta men är himla lycklig!
Idag är en glädjens dag! Har varit på RUL och sett en livs levande bebis som mådde fint och hade alla organ på plats och ett blygdben istället för snopp så ultraljudssköterskan sa att detta är helt klart en flicka. Precis som min magkänsla. Älskade lilla tuss! Tänk att du finns där inne! Och sparkar och har dig! Tio fingrar har du, det såg vi tydligt, och vi fick en sådan häftig 3d-bild på ansiktet också, magiskt! Är så glad nu!
Veckans foglossning och halsbränna och allmänna magkrångel lägger jag nu bakom mig. Idag ska vi berätta för H att han får ett syskon i vår. Tror han svarar "nej" men det blir ändå spännande.
Gud! Ett barn! En bebis! En dotter! Fattar noll av allt detta men är himla lycklig!
måndag 17 oktober 2016
Anteckning vecka 18: andra gången
Publicerat 2016-10-31
Foglossningstime! Yey. Känner igen smärtan. För mig sitter den rakt i skrevet. Som att jag ramlat ner på cykelstången. Kände den väldigt igår efter det att jag krattat och sopat i trädgården. Läste mig sedan till att just sådana sneda rörelser vad det en skulle undvika. Inte mig emot. Ingen mer krattning för mig denna höst. Eller dammsugning. Lite halsbrännig på kvällarna, men ofta borta lagom till sömn.
Lille bebisen ska vara 18 centimeter lång nu! Det är ju ändå liksom... någonting. Känner förvånansvärt lite, om ens något. Vågar inte säga definitivt att jag känt än.
En och en halv vecka kvar till RUL. Please be alive lille ungen min. Jag längtar lite efter dig nu. Och jag längtar efter att känna dig tumla runt inne i magen.
Här kan en läsa om hur det var i vecka 18 förra gången.
Foglossningstime! Yey. Känner igen smärtan. För mig sitter den rakt i skrevet. Som att jag ramlat ner på cykelstången. Kände den väldigt igår efter det att jag krattat och sopat i trädgården. Läste mig sedan till att just sådana sneda rörelser vad det en skulle undvika. Inte mig emot. Ingen mer krattning för mig denna höst. Eller dammsugning. Lite halsbrännig på kvällarna, men ofta borta lagom till sömn.
Lille bebisen ska vara 18 centimeter lång nu! Det är ju ändå liksom... någonting. Känner förvånansvärt lite, om ens något. Vågar inte säga definitivt att jag känt än.
En och en halv vecka kvar till RUL. Please be alive lille ungen min. Jag längtar lite efter dig nu. Och jag längtar efter att känna dig tumla runt inne i magen.
Här kan en läsa om hur det var i vecka 18 förra gången.
måndag 10 oktober 2016
Anteckning vecka 17: andra gången
Publicerat 2016-10-31
Mår bättre äntligen! Insåg det häromdagen. Visserligen är jag kvällstrött, men lever inte längre i grått dis. Underbart! Tack livet! Mår inte heller illa och hulkar mycket mindre. ÄNTLIGEN! Känner mig fysiskt precis som vanligt, ingen foglossning direkt som stör, och magen är ju än så länge inte alls i vägen.
Hinner inte leta bebistecken (rörelser alltså) så vet inte om jag känt något eller ej. Ibland tror jag det, men inget är ju regelbundet än och jag har haft allt för lite tid för att liksom reflektera över saken. Börjar glädja mig lite smått. Pyret ska vara 16 centimeter nu och jag tänker på hen som min dotter.
Mår bättre äntligen! Insåg det häromdagen. Visserligen är jag kvällstrött, men lever inte längre i grått dis. Underbart! Tack livet! Mår inte heller illa och hulkar mycket mindre. ÄNTLIGEN! Känner mig fysiskt precis som vanligt, ingen foglossning direkt som stör, och magen är ju än så länge inte alls i vägen.
Hinner inte leta bebistecken (rörelser alltså) så vet inte om jag känt något eller ej. Ibland tror jag det, men inget är ju regelbundet än och jag har haft allt för lite tid för att liksom reflektera över saken. Börjar glädja mig lite smått. Pyret ska vara 16 centimeter nu och jag tänker på hen som min dotter.
onsdag 5 oktober 2016
Anteckning vecka 16: andra gången
Publicerat 2016-10-31
Jag mår som vanligt tror jag. Fortfarande bängtrött på kvällarna, men lite piggare på dagarna kanske? Eventuellt. Hulkar fortfarande, men kanske något mer sällan? Dock är det jobbigare att hulka nu, får ont i hela magen efteråt. Har tänkt att jag kanske känt bebisen, men har liksom aldrig tid att känna fullt ut. Magen känns ej större. På jobbet vet mina två närmaste, orkar ej outa än. Ponchon är min bästa vän hehe. Har kanske haft lite sammandragningar, eller i alla fall något som känts i livmodertrakten vid ansträngning. Känner också av lite smärta i blygdbenet när jag t.ex. rakar benen så antar att det är den gamla foglossningen som vaknat till liv. Annars? Inget. Har känt mig väldigt ogravid denna vecka, både i kropp och in mind. Tänker knappt på det. Tänker att jag borde tänka på det men när ska en hinna? Behöver köpa tröjor som passar för min garderob börjar bli ansträngd. Trivs i preggobrallor.
Jag mår som vanligt tror jag. Fortfarande bängtrött på kvällarna, men lite piggare på dagarna kanske? Eventuellt. Hulkar fortfarande, men kanske något mer sällan? Dock är det jobbigare att hulka nu, får ont i hela magen efteråt. Har tänkt att jag kanske känt bebisen, men har liksom aldrig tid att känna fullt ut. Magen känns ej större. På jobbet vet mina två närmaste, orkar ej outa än. Ponchon är min bästa vän hehe. Har kanske haft lite sammandragningar, eller i alla fall något som känts i livmodertrakten vid ansträngning. Känner också av lite smärta i blygdbenet när jag t.ex. rakar benen så antar att det är den gamla foglossningen som vaknat till liv. Annars? Inget. Har känt mig väldigt ogravid denna vecka, både i kropp och in mind. Tänker knappt på det. Tänker att jag borde tänka på det men när ska en hinna? Behöver köpa tröjor som passar för min garderob börjar bli ansträngd. Trivs i preggobrallor.
Cam fick sin andra dotter i fredags! Det gjorde allt lite verkligare för en sekund, att jag ska föda barn igen?! Helt sjukt ju. Men sen back to normal, d.v.s. någon form av förnekelse/ignorans. Denna graviditet är verkligen festlig hörrni!!
onsdag 28 september 2016
Anteckning vecka 15: andra gången
Publicerat 2016-10-31
Så vad händer denna vecka. Har köpt mammatrosor! Jodå. Höga goa. Magen verkar det inte hända så mycket med tycker jag, den är som den är. Större, rundad, men ej sådär hård än. Vet ej om den växer. Har fortfarande inte outat på jobbet. Gick förbi en spegel naken och tyckte mina bröst såg väldigt preggoaktiga ut nu. Något med färgen tror jag. Eller i förhållande till magen. Well. Fortfarande trött som fan. Hulkar mycket fortfarande också, nästan värre nu på något sätt. Verkar inte släppa. Får liksom ont i magen av att hulka som jag håller på. Fy fan. Fett osoft.
Varje gång jag tänker på att denna graviditet ska hålla på under höst/vinter blir jag helt lycklig. Det kommer liksom inte bli varmare än vad det är nu! HUR HÄRLIGT? Team never forget helvetesrekordvärmesommaren 2014 när jag gick över tiden 16(!!) dagar.
Fyra veckor kvar till RUL?! Känns helt sinnes på något sätt.
Tänker ibland på rörelser. Undrar om det jag ibland känner är bebisen. Vet ej.
Så vad händer denna vecka. Har köpt mammatrosor! Jodå. Höga goa. Magen verkar det inte hända så mycket med tycker jag, den är som den är. Större, rundad, men ej sådär hård än. Vet ej om den växer. Har fortfarande inte outat på jobbet. Gick förbi en spegel naken och tyckte mina bröst såg väldigt preggoaktiga ut nu. Något med färgen tror jag. Eller i förhållande till magen. Well. Fortfarande trött som fan. Hulkar mycket fortfarande också, nästan värre nu på något sätt. Verkar inte släppa. Får liksom ont i magen av att hulka som jag håller på. Fy fan. Fett osoft.
Varje gång jag tänker på att denna graviditet ska hålla på under höst/vinter blir jag helt lycklig. Det kommer liksom inte bli varmare än vad det är nu! HUR HÄRLIGT? Team never forget helvetesrekordvärmesommaren 2014 när jag gick över tiden 16(!!) dagar.
Fyra veckor kvar till RUL?! Känns helt sinnes på något sätt.
Tänker ibland på rörelser. Undrar om det jag ibland känner är bebisen. Vet ej.
onsdag 21 september 2016
Anteckning vecka 14: andra gången
Publicerat 2016-10-31
Jodå, är mitt i ännu en graviditetsvecka. I söndags unnade jag mig egentid på MOS och alltså, kanske mina bästa timmar på jag vet inte hur länge! Gick i butiker och shoppade lite utan tidspress eller barn eller man. Det var så ljuvligt så jag knappt vet när jag hade det så ljuvligt senast. Köpte mina första preggobrallor (ett par dressade, ankelkorta ej urtighta, och ett par utsvängda men tighta) och kände mig helt orimligt nöjd! Behöver nya trosor också, för om jag förra graviditeten endast gick omkring i minimala låga spetstrosor, så har det runnit lite vatten under broarna sen dess om en säger. Mvh team hög midja. Särskilt nu med den där mudden är det skönt att ha något som liksom går upp en bit och ej ramlar ner under magen och skapar en ful skarv bla bla bla bla. ANYWAY. Det jag vill komma till är att jag nu, i och med mina nya brallor, liksom tycker det känns lite kul med preggostilen och magen och allt sådant. Och det är ju ett lyft i denna graviditet som hittills bestått av evig tröttma och noll glädje. Har berättat för fler personer nu, och tänker att märker de det på jobbet så gör de det. Orkar ej bry mig. Är förresten arbetslös från 1 januari!!!! KUL. Har ju kämpat på med olika kontrakt hos myndigheten där jag arbetar sedan 2013, men någon tillsvidareanställning blir det tydligen ändå inte. Aja, livet går vidare. Först en föräldraledighet på det. Märker när jag skriver det att jag ännu inte greppat att sannolikheten är rätt stor för att det faktiskt ska komma en bebis om ett halvår. Tänker på dom som avslöjar på insta och bloggar i vecka 12 och ba, kolla xx ska bli storasyskon! Och själv ba, tiger som muren helst hur länge som helst. Vad är det för fel på mig?
Min mamma ringde i helgen och berättade att hon köpt "hemmastickade" raggsockor åt H och åt bebisen. Det var så sjukt på något vis. Att hon förhåller sig till det här barnbarnet som hon tror ska komma och själv är en helt i... förnekelse? Nä men liksom osäker. Eller otroende? Märker att jag letar rörelser nu dock. Kände någon liten nervryckning i rätt regioner i förmiddags och ba, är det bebisen? Vore ju sjukt. Lilla bebisen. När jag tänker på den, vilket jag då uppenbarligen inte unnar mig så ofta, så blir jag nästan rörd. Kanske lever jag i denna osäkerhet för att jag är rädd att knyta an? Särskilt om det nu inte blir något av detta? Hm.
Annars då? Äter äpplen precis som förra graviditeten, hulkar ofta när jag borstar tänderna men är inte alls lika allergisk mot tandkräm och tuggummi som då. Tycker kaffe är rätt äckligt. Äter frukost, lunch, middag och ett äpple till mellis typisch. Och kanske något kvällssnack. Känner mig inte speciellt hungrig men unnar mig allt. Somnar varje dag vid nattning. Vaknar sedan, kollar lite netflix och sedan sömn igen. Älskar mitt hus och mitt barn och min man. Är ej ilsknare än vanligt, vad jag tror, men absolut inte sådär filbunkelugn som förra gången. Än. Men det kanske kommer. Tror fortfarande att det är en tjej. Om det är någon där alltså.
Jodå, är mitt i ännu en graviditetsvecka. I söndags unnade jag mig egentid på MOS och alltså, kanske mina bästa timmar på jag vet inte hur länge! Gick i butiker och shoppade lite utan tidspress eller barn eller man. Det var så ljuvligt så jag knappt vet när jag hade det så ljuvligt senast. Köpte mina första preggobrallor (ett par dressade, ankelkorta ej urtighta, och ett par utsvängda men tighta) och kände mig helt orimligt nöjd! Behöver nya trosor också, för om jag förra graviditeten endast gick omkring i minimala låga spetstrosor, så har det runnit lite vatten under broarna sen dess om en säger. Mvh team hög midja. Särskilt nu med den där mudden är det skönt att ha något som liksom går upp en bit och ej ramlar ner under magen och skapar en ful skarv bla bla bla bla. ANYWAY. Det jag vill komma till är att jag nu, i och med mina nya brallor, liksom tycker det känns lite kul med preggostilen och magen och allt sådant. Och det är ju ett lyft i denna graviditet som hittills bestått av evig tröttma och noll glädje. Har berättat för fler personer nu, och tänker att märker de det på jobbet så gör de det. Orkar ej bry mig. Är förresten arbetslös från 1 januari!!!! KUL. Har ju kämpat på med olika kontrakt hos myndigheten där jag arbetar sedan 2013, men någon tillsvidareanställning blir det tydligen ändå inte. Aja, livet går vidare. Först en föräldraledighet på det. Märker när jag skriver det att jag ännu inte greppat att sannolikheten är rätt stor för att det faktiskt ska komma en bebis om ett halvår. Tänker på dom som avslöjar på insta och bloggar i vecka 12 och ba, kolla xx ska bli storasyskon! Och själv ba, tiger som muren helst hur länge som helst. Vad är det för fel på mig?
Min mamma ringde i helgen och berättade att hon köpt "hemmastickade" raggsockor åt H och åt bebisen. Det var så sjukt på något vis. Att hon förhåller sig till det här barnbarnet som hon tror ska komma och själv är en helt i... förnekelse? Nä men liksom osäker. Eller otroende? Märker att jag letar rörelser nu dock. Kände någon liten nervryckning i rätt regioner i förmiddags och ba, är det bebisen? Vore ju sjukt. Lilla bebisen. När jag tänker på den, vilket jag då uppenbarligen inte unnar mig så ofta, så blir jag nästan rörd. Kanske lever jag i denna osäkerhet för att jag är rädd att knyta an? Särskilt om det nu inte blir något av detta? Hm.
Annars då? Äter äpplen precis som förra graviditeten, hulkar ofta när jag borstar tänderna men är inte alls lika allergisk mot tandkräm och tuggummi som då. Tycker kaffe är rätt äckligt. Äter frukost, lunch, middag och ett äpple till mellis typisch. Och kanske något kvällssnack. Känner mig inte speciellt hungrig men unnar mig allt. Somnar varje dag vid nattning. Vaknar sedan, kollar lite netflix och sedan sömn igen. Älskar mitt hus och mitt barn och min man. Är ej ilsknare än vanligt, vad jag tror, men absolut inte sådär filbunkelugn som förra gången. Än. Men det kanske kommer. Tror fortfarande att det är en tjej. Om det är någon där alltså.
torsdag 15 september 2016
Anteckning vecka 13: andra gången
Publicerat 2016-10-31
Denna gravve – suger musten ur mig. Såååååå trött. Helt orimligt trött. Orkar… inget? Vill sova från klockan fyra. Brösten har slutat ömma så intensivt. Illamåendet har lättat, finns fortfarande kvar ibland, men inte alls som förut. Bara tröttheten kvar. Den massiva tröttheten. Drömmer om sjukdagar. Känner ibland som små stickningar eller hugg i livmodertrakten. Lyssnar inåt efter rörelser. Minns inte när jag kände förra gången. Strax innan RUL tror jag. Något som jag anade var bebisen. Hoppas tidigare denna gång. Känns som nästa stora grej. Magen är större på kvällen än på morgonen. Det är en tidsfråga till jeansen inte passar längre, men när ska jag orka köpa nya kläder? Som det är nu orkar jag ju inget! Förra gången berättade jag sent på jobbet, vecka 23, men den här gången kommer kroppen avslöja mig tidigare. Just nu svullnar jag upp till revbenen ungefär. Och bebisen ligger väl fortfarande i bäckenet hehe... Well. Det är som det är.
Förbereder mig mentalt på att det nog är en pojke därinne. Inte för att jag själv skulle bli besviken, men för att resten av världen kommer att luta huvudet på sned av medlidande för mig. För att en ska vilja ha en av varje. Och att jag drabbades av två pojkar.
Tror att det är en flicka. Innerst inne.
Denna gravve – suger musten ur mig. Såååååå trött. Helt orimligt trött. Orkar… inget? Vill sova från klockan fyra. Brösten har slutat ömma så intensivt. Illamåendet har lättat, finns fortfarande kvar ibland, men inte alls som förut. Bara tröttheten kvar. Den massiva tröttheten. Drömmer om sjukdagar. Känner ibland som små stickningar eller hugg i livmodertrakten. Lyssnar inåt efter rörelser. Minns inte när jag kände förra gången. Strax innan RUL tror jag. Något som jag anade var bebisen. Hoppas tidigare denna gång. Känns som nästa stora grej. Magen är större på kvällen än på morgonen. Det är en tidsfråga till jeansen inte passar längre, men när ska jag orka köpa nya kläder? Som det är nu orkar jag ju inget! Förra gången berättade jag sent på jobbet, vecka 23, men den här gången kommer kroppen avslöja mig tidigare. Just nu svullnar jag upp till revbenen ungefär. Och bebisen ligger väl fortfarande i bäckenet hehe... Well. Det är som det är.
Förbereder mig mentalt på att det nog är en pojke därinne. Inte för att jag själv skulle bli besviken, men för att resten av världen kommer att luta huvudet på sned av medlidande för mig. För att en ska vilja ha en av varje. Och att jag drabbades av två pojkar.
Tror att det är en flicka. Innerst inne.
tisdag 30 augusti 2016
Första hoppet
Publicerat 2016-10-31
Kanske har jag denna graviditet slagit rekord i trötthet. Ja jo. Har längtat exakt noll efter fler barn. Vill mest bara bort, till en dimension av sinnesfrid och ro där jag får stanna i en vecka minst medan resten av livet står på paus. Har till och med övervägt om jag inte gått och blivit deprimerad. Har inte haft en enda ljuspunkt i sikte, känt att allt varit mig övermäktigt och mest bara velat sova. Men idag skrev jag in mig hos barnmorskan. Vår gamla hade slutat så vi fick en ny och vilken ljuvlig människa! Blev så glad av att bara vara hos henne, så varm och pepp och vänlig. Och för första gången sedan jag plussade kände jag glädje och hopp! Jo men det här vill vi väl? Bokade in UL och RUL och jag och min man gick därifrån helt rusiga och high och life och ba, hoppas detta går som det ska!! Världens största jinx således, men ja, nu håller jag tummarna. Vecka 11 denna vecka, kämpa Sara!
Kanske har jag denna graviditet slagit rekord i trötthet. Ja jo. Har längtat exakt noll efter fler barn. Vill mest bara bort, till en dimension av sinnesfrid och ro där jag får stanna i en vecka minst medan resten av livet står på paus. Har till och med övervägt om jag inte gått och blivit deprimerad. Har inte haft en enda ljuspunkt i sikte, känt att allt varit mig övermäktigt och mest bara velat sova. Men idag skrev jag in mig hos barnmorskan. Vår gamla hade slutat så vi fick en ny och vilken ljuvlig människa! Blev så glad av att bara vara hos henne, så varm och pepp och vänlig. Och för första gången sedan jag plussade kände jag glädje och hopp! Jo men det här vill vi väl? Bokade in UL och RUL och jag och min man gick därifrån helt rusiga och high och life och ba, hoppas detta går som det ska!! Världens största jinx således, men ja, nu håller jag tummarna. Vecka 11 denna vecka, kämpa Sara!
Nu har jag gjort det igen
Publicerat 2016-10-31
Yes, då var en visst preggo igen. Vi som skulle ha tre år minst mellan kidsen. Fick ett infall i juni att kanske ligga oskyddat eftersom våra bästisar avslöjade att de väntade en till och tänkte att jo, det vore ju kul om vi kunde vara föräldralediga samtidigt igen? (Liksom va? Är detta ens en rimlig anledning? Är vi nio år gamla?) Tänkte att OM det händer är det inte hela världen, även om det inte är den tajming vi tänkt. Och så hände det. Och nej, hela världen är det ej. Vecka 8. Jag är hungrigare. Har ofta ömma bröst. Ibland mår jag illa. (Nu gör jag det.) Kräks inget. Hulkar ibland. Är så trött. Är lika rädd för missfall och missbildningar denna gång som förra. Tycker tiden segar fram. Har inte skrivit in mig hos MVC än och har inte berättat för någon utom för hon som är preggo plus en annan vän (p.g.a. att jag inte kan närvara vid hennes bröllopsfest). Förra gången berättade jag för en hel drös redan första veckan. Time changes.
Yes, då var en visst preggo igen. Vi som skulle ha tre år minst mellan kidsen. Fick ett infall i juni att kanske ligga oskyddat eftersom våra bästisar avslöjade att de väntade en till och tänkte att jo, det vore ju kul om vi kunde vara föräldralediga samtidigt igen? (Liksom va? Är detta ens en rimlig anledning? Är vi nio år gamla?) Tänkte att OM det händer är det inte hela världen, även om det inte är den tajming vi tänkt. Och så hände det. Och nej, hela världen är det ej. Vecka 8. Jag är hungrigare. Har ofta ömma bröst. Ibland mår jag illa. (Nu gör jag det.) Kräks inget. Hulkar ibland. Är så trött. Är lika rädd för missfall och missbildningar denna gång som förra. Tycker tiden segar fram. Har inte skrivit in mig hos MVC än och har inte berättat för någon utom för hon som är preggo plus en annan vän (p.g.a. att jag inte kan närvara vid hennes bröllopsfest). Förra gången berättade jag för en hel drös redan första veckan. Time changes.
torsdag 24 mars 2016
And so it begins, eller?
Min lille har just nu ett givet break down per dag. Varje dag efter det att vi hämtat från föris och ska gå in så blir det kalabalik. Han älskar utomhus och det spelar ingen roll om jag låter honom vara ute lääänge, det blir ändå ett vansinnesutbrott med sprutande tårar varje gång jag tvingar in honom genom porten. Sedan vägrar han att gå in i hissen, och väl där (han blir inlyft) vägrar han såklart att gå ur. EVERY DAY. Igår kväll bröt han även ihop när vi plockade bort plattan från honom när han var djupt inne i Johans fordon på Barnkanalen. Känslan när han ylade av sorg, skrek efter plattan, pekade, grät, bad och gav mig ledsenhatiska blickar? Gud. Det var… starkt. Tänkte att ska det vara såhär till han lämnar tonåren? För alltid? (Och alltså han gråter så sjuuuukt mycket när han är arg. Han är väldigt sällan ledsen eller orolig och gråter oftast inte när han slår sig, men ilsketårarna? Kan fylla en flod. Jo men jag känner igen mig rätt mycket i det om en säger...)
Under det första bebisåret hörde jag att folk rabblade this too shall pass som ett mantra, men hos mig landade de orden aldrig. Ville inte att något skulle passera. Ville inte tänka på något som en fas som skulle gå över. Men nu, kommer det ens att komma en tid när han inte blir alldeles förtvivlad av att inte få leka vidare ute? När en hel dag kan passera i idel harmoni? Har så svårt att föreställa mig det. Men så kanske det är? Eller så får en räkna med ett utbrott om dagen (eller fler) i arton år framöver? Så kan det ju också vara tänker jag. Ni föräldrar där ute, speak up!
Under det första bebisåret hörde jag att folk rabblade this too shall pass som ett mantra, men hos mig landade de orden aldrig. Ville inte att något skulle passera. Ville inte tänka på något som en fas som skulle gå över. Men nu, kommer det ens att komma en tid när han inte blir alldeles förtvivlad av att inte få leka vidare ute? När en hel dag kan passera i idel harmoni? Har så svårt att föreställa mig det. Men så kanske det är? Eller så får en räkna med ett utbrott om dagen (eller fler) i arton år framöver? Så kan det ju också vara tänker jag. Ni föräldrar där ute, speak up!
fredag 4 mars 2016
Vår
Försöker komma igång med bloggandet och skriver utkast på utkast som aldrig blir färdigt och därför heller inte publicerat. Livet!
Passar på att tipsa om en av de absolut finaste bloggarna i min feed så länge: Gammelmormorn. Som den liksom rör mig.
Annars är det full fart. Lägenheten är såld och om två månader får vi tillträde till vårt hus(!). Det är ju otroligt på många vis. Att vi fixade det! Under alla visningar hit och dit och fram och tillbaka trodde jag aldrig att vi skulle hitta något vi ville ha, men jo, nu finns det ett hus som vi äger. Så kul! Men också naturligtvis känslosamt för denna kvinna, drottning av sentimentalitet. Nio år på Södermalm, poof, historia. Allting känns.
Denna månad har kiddot verkligen förstått innebörden av att själv säga nej till något. Hälften av gångerna glittrar ögonen och han skrattar stort när han säger det, liksom busigt, hälften av gångerna är det blodigt allvar och han blir arg på riktigt. En aningens utmanande är det.
Mensen var två dagar sen och jag ba, neeej? Så märkligt detta, att när ungen var nyfödd ville jag ha tusen bebisar nu på en gång, gärna igår. Men ju längre tiden går desto mer njuter jag av att vi just bara har en? Så mycket roligheter jag anar vid horisonten, nästa vinter kanske vi kan åka skidor ihop? Och göra en långresa? Plus någon grej bara för mig och min man? Jag har hittills sovit borta från mitt barn exakt noll gånger. Det trodde jag ju aldrig när jag var gravid och gick och längtade efter barnvakt till ett barn jag inte redan hade. Sen kom han och perspektivet skiftade lite kan en väl säga. Som det sägs att det gör. Ändå avundsjuk på alla med nyfödingar eller de som väntar sitt första barn, men mest för att jag vill uppleva allt med honom igen, inte för att jag längtar efter ett nytt. Än.
Passar på att tipsa om en av de absolut finaste bloggarna i min feed så länge: Gammelmormorn. Som den liksom rör mig.
Annars är det full fart. Lägenheten är såld och om två månader får vi tillträde till vårt hus(!). Det är ju otroligt på många vis. Att vi fixade det! Under alla visningar hit och dit och fram och tillbaka trodde jag aldrig att vi skulle hitta något vi ville ha, men jo, nu finns det ett hus som vi äger. Så kul! Men också naturligtvis känslosamt för denna kvinna, drottning av sentimentalitet. Nio år på Södermalm, poof, historia. Allting känns.
Denna månad har kiddot verkligen förstått innebörden av att själv säga nej till något. Hälften av gångerna glittrar ögonen och han skrattar stort när han säger det, liksom busigt, hälften av gångerna är det blodigt allvar och han blir arg på riktigt. En aningens utmanande är det.
Mensen var två dagar sen och jag ba, neeej? Så märkligt detta, att när ungen var nyfödd ville jag ha tusen bebisar nu på en gång, gärna igår. Men ju längre tiden går desto mer njuter jag av att vi just bara har en? Så mycket roligheter jag anar vid horisonten, nästa vinter kanske vi kan åka skidor ihop? Och göra en långresa? Plus någon grej bara för mig och min man? Jag har hittills sovit borta från mitt barn exakt noll gånger. Det trodde jag ju aldrig när jag var gravid och gick och längtade efter barnvakt till ett barn jag inte redan hade. Sen kom han och perspektivet skiftade lite kan en väl säga. Som det sägs att det gör. Ändå avundsjuk på alla med nyfödingar eller de som väntar sitt första barn, men mest för att jag vill uppleva allt med honom igen, inte för att jag längtar efter ett nytt. Än.
tisdag 5 januari 2016
.
Meh! Alltså orkar inte med ångestpåslaget jag fick cirka fem sekunder efter att jag publicerat inlägget nedan!!! :((((((
Som att jag bjudit in till att allt kan gå åt helvete nu. Fan.
Nyårslöfte: kanske jobba lite mer med psyket?
Nyårslöfte: kanske jobba lite mer med psyket?
Hello lilla nya året!
Jag så är peppad på detta år! Så pass peppad att jag typ nästan tvekar över att skriva det här för alldeles för rädd för jinx. Tänker att det, i alla fall under första halvan, kommer hända några himla bra grejer (för mig alltså, för världen verkar året inte lika ljust och härligt :((().
Saker att glädjas åt:
Det har precis fötts och kommer att födas några ungar! Det är kul! Och jag ska bli ingift moster!
Jag kommer inte föda några ungar själv detta år! (Det är otroooligt vilsamt för tanken.)
Att min lille, snart ett och ett halvt-åring, fortfarande är ett glatt litet flams till barn, intensiv och pladdrig, men att han nu också kan sitta still och titta på Pippi (aka ”Bibbi”) på plattan en lååång stund så att vi föräldrar kan slappa. Det är en fest!
Att lillen typ jämt är frisk, att han är lättsövd och att han fortfarande sover hela nätter. Han vaknar visserligen tidigt, idag klockan 06, men det överlever jag. Är så tacksam! Att få följa detta barns utveckling – så jävla kul och omvälvande och härligt! Typisk grej att glädjas åt!
Vi ska flytta! Har ej berättat för alla än, ja kanske inte ens hälften av min vänkrets, men det ska vi i alla fall. Någon gång under våren/sommaren. Tror det blir härligt!
Så storartade förhoppningar om 2016. Är livrädd för att någon i min familj ska bli allvarligt sjuk (eller i värsta fall dö), och vet ju att det någon gång kommer hända, men till det händer försöker jag tillåta mig att vara glad.
Tack 2015 för allt du gav mig! Nästan allt som hände i mitt liv rörde sig i den lilla världen och allt var för mig så innerligt stort. Jag är så otroligt glad och tacksam över att jag fick vara med om dig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)