det är en balansgång, det är det. minns att jag under ångestattacken i lördags natt tänkte att om han bara visste att det räcker med ett "jag vill ha dig" riktat till mig, så skulle jag svara ja och så skulle vi satsa. så tänkte jag då. så tänker jag inte nu. det är skönt.
han ringde nyss och sa att han inte visste om jag var arg eller ledsen. jag sa att jag inte var någotdera. jag vet inte, det känns verkligen som jag klättrar, hasar, drar mig framåt, men samtidigt som jag reser mig upp känner jag ett starkt behov av att trycka till honom lite, visa att nej, jag kommer inte finnas kvar här och vänta. jag går vidare nu. jag går. inte du. det är jag som går. för han tror tvärtom. han tror att han genom att träffa någon ny att hänga och ligga med gått vidare, och att det därför är synd om mig som står kvar (även om vi hänger och ligger ibland vi också). men jag vet att det onda ligger i att bryta upp och släppa taget, och det sker inte alls automatiskt för att man träffar någon ny att dejta. det sker när man inser att det inte finns någon att falla tillbaka på och att jag inte längre kan vara hans trygghet, precis som att han inte längre kan vara min. den insikten slår såklart mig tidigare än honom eftersom jag varit ensam och själv, och han nått höjd på grund av den nya. men det kommer att slå honom också, om han tillåter sig att känna, när han inser att jag inte är kvar.
för jag lämnar "kvar"-rutan nu och jag tror inte längre på oss. jag tror inte på en lysande framtid, och jag tror inte på evinnerlig vänskap. jag ser inte att han och jag och hans nya och min eventuella nya umgås ihop så som han fantiserar om, och jag känner inget behov av den fantasin heller.
det är det jag vill att han ska veta, och det är därför jag trycker till, stampar och klampar och berör det som är ömt.
5 kommentarer:
Så jävla bra! Stampa så hårt du kan om det är det du behöver för att gå vidare. Utfärdar dock en liten varning för att stampa så hårt att du inte kan se tillbaka på dig själv med självaktning sen. Annars, way to go!!!
Du har så rätt. Att välja/ta någon annan är inte att gå vidare. Titta på min H som förlovat sig. Men inte gått vidare. Det är sorgligt och det är bittert. Då är det bättre att gå vidare långsamt och ensam. Men iaf steg för steg komma framåt. Kram!
mari: tack! jag ska vara försiktig i mitt stampande, vill kunna titta tillbaka på mig själv med respekten i behåll.
brinna eller försvinna: jag veet! och vi gör det rätta, du och jag. kram!
jag önskar att jag varit så stark, modig och klok som du för ganska exakt två år sedan. vad mycket skit och ångest jag hade besparat mig då.
elin: jag hade aldrig kunnat göra det här för två år sedan, och du är ju bara barnet i jämförelse med mig! (åldersmässigt alltså! du är ju klok som en bokskog ändå, det vet jag.) vet inte ens om jag kan göra det nu, men jag försöker och gud vet att jag av just detta blivit klokare, starkare och modigare, även om jag i nuläget fortfarande helst hade varit utan det.
Skicka en kommentar