Magi.
onsdag 12 november 2014
tisdag 4 november 2014
Ett kvarts år
Min unge blev tre månader i helgen. Enligt wonder weeks är han inne i ett gigantiskt utvecklingssprång just nu och det märks. Den senaste månaden har han lärt sig att greppa grejer vi lägger framför honom (ALLT åker sedan in i munnen) och skratta högt. Han är oroligt stark i ben och rygg och vill mest stå när vi håller honom i händerna. Och han har börjat rulla samt sakta sakta liksom åla sig framåt (vi snackar inga direkta sträckor dock hehe...). Förflyttningarna gör att det inte går att lämna honom ensam på en filt på golvet eftersom han efter ett par sekunder ligger åt ett helt annat håll, gärna på mage, med åtminstone halva kroppen utanför filten. Babygymstiden är förbi :(. Funderar på att köpa en lekhage? Är det helt omodernt eller?
Jag själv har börjat tappa hår igen efter detta nästan årslånga uppehåll. Sådär kul kan jag tycka. Behöver gå och klippa mig men har svårt att finna tiden. Börjar känna mig lite trött också, efter månader av adrenalinpåslag. Att jag är familjens projektledare har i och med barnet blivit allt mer tydligt och jag hade en liten gråtfest i lördags över att jag aldrig riktigt kan slappna av för tänker hela tiden på nästa steg. Vad ska med i skötväskan, när ska han dagsova om han ska vara pigg ett visst klockslag och hur gör vi egentligen med julklapparna?!! Aja. Ut med känslorna och sedan kändes det faktiskt bättre.
Angående den oproblematiska amningen så har jag nu till och med ammat på ett tåg(!) även om jag såklart inte är helt bekväm med detta. Vi ger i princip aldrig ersättning längre men han fick en flaska i fredags och det känns bra att han fortfarande tar den.
Hade en föreställning om att föräldraledigheten skulle innebära oceaner av ledig tid men tycker att jag är uppbokad typ alla dagar i veckan, varje vecka. Oh well, ett angenämt problem kan tyckas.
Han är underbar, min största kärlek. Så charmig och härlig och gullig. Förälskelsen håller i sig och jag är helt fascinerad av hur lätt det varit fram till nu. Vill ha honom i alla åldrar samtidigt. Tittar på bilder från när han var nyfödd och aj alltså, mitt arma hjärta. Tiden rusar.
Jag själv har börjat tappa hår igen efter detta nästan årslånga uppehåll. Sådär kul kan jag tycka. Behöver gå och klippa mig men har svårt att finna tiden. Börjar känna mig lite trött också, efter månader av adrenalinpåslag. Att jag är familjens projektledare har i och med barnet blivit allt mer tydligt och jag hade en liten gråtfest i lördags över att jag aldrig riktigt kan slappna av för tänker hela tiden på nästa steg. Vad ska med i skötväskan, när ska han dagsova om han ska vara pigg ett visst klockslag och hur gör vi egentligen med julklapparna?!! Aja. Ut med känslorna och sedan kändes det faktiskt bättre.
Angående den oproblematiska amningen så har jag nu till och med ammat på ett tåg(!) även om jag såklart inte är helt bekväm med detta. Vi ger i princip aldrig ersättning längre men han fick en flaska i fredags och det känns bra att han fortfarande tar den.
Hade en föreställning om att föräldraledigheten skulle innebära oceaner av ledig tid men tycker att jag är uppbokad typ alla dagar i veckan, varje vecka. Oh well, ett angenämt problem kan tyckas.
Han är underbar, min största kärlek. Så charmig och härlig och gullig. Förälskelsen håller i sig och jag är helt fascinerad av hur lätt det varit fram till nu. Vill ha honom i alla åldrar samtidigt. Tittar på bilder från när han var nyfödd och aj alltså, mitt arma hjärta. Tiden rusar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)