vart tog det vägen?

ögar igenom ett fotoalbum på facebook innehållandes bilder på folk jag hängde med förr och inser att hälften av alla män på bilderna är flintskalliga och att ännu fler har helskägg!! när hände detta?! okej med skägget, riktigt skägg är på rätt personer till och med hett, men skalligheten? shit. jag är inte redo för detta; att män, i min ålder, inte längre har hår på huvudet. gaaaaah.

krav nummer ett på nästa dejt/hångel/ligg: HÅR.

det är för jävla tragiskt att jag måste ha det högre upp på listan med saker jag söker hos männen än de andra mer självklara egenskaperna som rolig, smart, het, vänlig, rik, händig and so on.

alltså tjejer:

fy fan vad fult det är med era strumpbyxor och tights under shortsen! skippa dem, eller låt shortsen vara. det gör nästan lite ont i ögonen på mig varje gång jag tvingas se er och era beklädda ben under de små korta sommarbrallorna.

skål då

finaste maggan och jag hade igår en förträffligt trevlig kväll på söder där skit (både bokstavligt och metaforiskt) diskuterades, hemligheter avslöjades, relationer analyserades och planer smiddes. vi hann även med att köpa två små fina plagg åt henne, och två små fina plagg åt hennes brorsson, samt dela en vinare, dricka varsin öl och röka oräkneligt många cigaretter. min hals straffar mig idag för det senare. jag kom hem, berusad såklart, och här satt redan sambogänget och drack vin och jag drack en kopp (glasen var slut) och gick sedan och la mig då jag hade svårt att hålla ögonen öppna.

nu ligger stina i badet, en utslagen tova i soffan och själv huserar jag på min sida av dubbelsängen med datorn på magen och vi mår nog alla tre precis som vi förtjänar.

såhär var det

nyss hemmkommen från att ha druckit några öl på debaser och sedan käkat billig mat på mc donalds för den blygsamma summan av 22 kronor. kvällen kan sammanfattas som följer: billiga aktiviteter. trivsam kväll. gött sällskap. inga människor att ens fundera på att ligga med.

de tre första sakerna är bra saker. den sista är en dålig sak, som tyvärr har blivit en vana. (det här med att ligga med en ny bekantskap ter sig allt mer overkligt, till och med i fantasin.)

förövrigt känner jag mig full trots att jag bara druckit två öl OCH dessutom ätit. jag undrar om jag är sjuk.

min kropp vill mig icke väl

jag är hungrig igen.

öl, vin och mera öl och kanske en snaps eller två eller tre, och jo, jag tar nog en snaps till och vin tackar jag inte nej till heller

midsommar firades som sig bör i dagarna tre med helvetiskt mycket mat och alkohol (just dagarna tre kanske inte är som det bör, men det där med maten och spriten gäller nog alla). jag har inte ätit så mycket på länge. dock är det betydligt mer som intagits (färskpotatis, grillat kött, grillade grönsaker, feta tillbehör, sallader, sill, rökt böckling och sik, ägg, tusen mackor, några äpplen, korv, äggröra, blåbärsmuffins och kolakakor, chips och massa annat gud vet vad) än som kommit ut (otroligt bra omskrivning). min mage är således sjuttioelva gånger större än vanligt och det hela känns milt omskrivet; inte så fräscht. vad göra: hinka kaffe? äta plommon? röka tusen cigg? (det sista tar extremt mycket emot efter helgens rökångor.) jag blir fan sjukt äcklad av att tänka på all mat som fortfarande finns i min kropp.

nåväl. när det gäller sällskap och aktiviteter under hela midsommarspektaklet så är jag totalt nöjd. alla var supertrevliga och i sitt esse, och jag orkade festa längst i fredags, trots att vi drack duktigt även i torsdags (+ att jag var ute i stockholmsnatten i onsdags). jag var dessutom yngst! gött. jag har numera vant mig vid att min årgång varken är särskilt ung eller särskilt poppis (åtminstone inte bland män). dock fick helgen mig på andra tankar, för stunden.

och, får inte glömma detta; jag har stått helt nära en akuthelikopter!! det var fett. det var såklart inte fett att min medfestare slog axeln ur led under brännbollsmatchen, men han fick ju åka helikopter, så det kanske var värt. det såg alla fall sjukt tufft ut när helikoptern runt tolvsnåret på natten började cirkulera kring gården där vi huserade, och vi fick blinka med en liten lampa så att den skulle se oss, och sen landade den på stora gräsmattan och håret blåste bakåt trots att vi höll den distans från helikoptern som akutsjukvårdarna uppmanade oss till. mucho coolo.

nu hoppas jag på lite love, sol och roliga dagar. (och bajsnödighet.)

sånt där som ALLTID händer

såklart hittar jag min nästan nyinköpta - men redan älskade - lilla jacka från acne på deras rea för bara tusen spänn.

för att saker inte ska misstolkas

både cam och henrik och elias var guldsällskap igår.

oj

blev visst full igår. så full som man bara blir av fyra öl när man ätit lite för lite. sådär full att man skriver tre fylleinlägg på bloggen när man kommer hem; lagom felstavade, lagom många upprepningar, lagom negativa.

nåväl.

idag ut till möja, på söndag till uppsala för jobb, sen fyra veckor kvar i stockholm; men då jävlar, då blir det fest.

strö lite socker på mig

nej men på riktigt, jag tror på allvar att jag vill dö lite nu. det är hemskt hemskt hemskt synd om mig.

fy fan. och nu kommer det ta en evighet minst innan jag blir glad igen. men ååååååh, jag orkar inte!! alltint suger lite mer än vanligt, fastän jag borde ha the time of my life. imorgon bär det av ut till skärgården och jag får vila tankarna men fan vet om jag egentligen vill vila dom ens lite.

jag är trött på mig själv. jag är trött på andra. jag är trött på kärlek och icke-sådan. jag är trött på attraktion och icke-sådan.

och så är jag trött rent allmänt, så nu går jag och lägger mig.

nej men skit i det då

och ja, jag är full och jävlig och rätt snygg med för den delen. dock tjänar det inte mycket till, varken det ena eller det andra eller det tredje. jag har dessutom ont i magen av hunger och ja, jag vet inte riktigt, men allting känns rätt ovärt just nu. bara så ni vet. OVÄRT.

FLOPP

vilken totalt jävla sepefloppkväll. trots bra sällskap.

och fan vad stört irriterande det är att de man vill träffa inte är ute, och de man träffar ute har omständigheter som gör att det inte är lika kul att träffa dem som man kanske trodde. SUG.

dessutom fick jag ta fucking taxi för sjuttio spänn från liljeholmen bara för att jag inte hittade hem.

FLOPP FLOPP FLOPP.

sweet

gårdagen såg ut att bli en mycket trist och intetsägande dag, men efter det att lite sällskap anlände, vin dracks och r kelly spelades blev kvällen allt bättre. somnade med någons andedräkt i nacken och hand kring midjan. det var fint.

knak

fortfarande lite sjuk. hade dock biodejt med henrik igår och såg både darling och death proof. bra filmer, även om jag är en tönt och således grät på flera ställen i darling, och höll för ögonen och pep av förskräckelse under lika många ställen i death proof. ja ja, sån är jag.

jävligt störande män befann sig dock i min närhet under båda föreställningarna. under darling hamnade jag på samma rad som en man som tuggade popcorn så extremt högt att man typ missade dialogen i själva filmen. trots menande blickar från andra biobesökare så vägrade han hålla käften. typiskt män, dom brer ut sig och tar så jävla mycket plats! sjuuuukt irriterande. på death proof hamnade jag SÅKLART bredvid EN MAN som redan i reklamen innan filmen visade sig bli en plåga då han typ flåsskrattade (med jävlig tydlig andning) och lät allmänt otrevlig. usch. återigen; jävla män. det är på grund av dem som filmer ska ses hemma. eller möjligtvis så långt ifrån premiären att det typ är folktomt i biosalongen.

fick precis syn på en bild på en vacker (varför myglar jag, det var inte en vacker i allmänhet, det var såklart den vackre) på en otippad sida. han var snygg.

dålig dag på något vis

jag är sjuuuk och det är så himla synd om mig tycker jag.

voulez vous couche avec moi ce soir

jag är fuller och jag vill ligga. jag har rätt fräscha trosor på mig, vita i spets, och allting är upplagt för lite okänslosamt sexande. i och för sig vill jag helst ligga med någon vacker, kanske den vackre, men det ter sig föga troligt. nåväl, nu är jag här, hemma, och klockan är inte ens tre än, gött. ligg är det ont om men jag har sommaren på mig.

nu ska jag sova. och jag tänker drömma om någon speciell. jag har gjort mig förtjänt av det. jag tänker inte ens döma mig själv för att vara patetisk.

sov gott ni alla.

sug

just nu skulle jag dö för kombinationen kaffe och cigg (helst menthol). kaffe har jag, men cigg vågar jag inte röka när jag är hemma. gjorde det misstaget någon gång 2003, när jag kom hem över jul efter att inte varit hemma sen påsk, och på grund av detta totalt glömt bort hur man måste bete sig kring sina föräldrar. jag fick för mig att man kunde vara ärlig, och således visa upp hela spektrat av det som var jag, istället för den något redigerade och anpassade visa-föräldrarna-sidan. (SHIT, hur i helvete kunde jag ens tänka tanken?!) började redan från start med att röka provocerande framför alla (det var under denna period jag varje-dag-rökte, det gör jag verkligen inte längre), sedan råkade jag skrika fitta framför farmor (dock inte till henne, tack gud), och det hela avslutades väldigt fint på nyårsafton då jag blev så jävla aspackad på festen (som var trist) i någon jäkla bylokal någonstans i malungshelvetet, att jag blev hemskjutsad redan typ halv ett på natten, och mamma fick komma ut och betala chauffören de femhundra kronor som han krävt för att köra hem mig (han som körde var förövrigt en gammal klasskamrat till mig, så jävla snålt och sniket och jävligt av honom!). där ramlade jag således däckad ut ur bilen framför hela familjen (föräldrar, småsyskon, syskonens vänner, farmor and so on.) och fick hjälp upp på rummet, kräktes över väggen, samtidigt som jag grät (såklart), och mamma höll mitt hår och klädde av mig. på morgonen mindes jag ingenting, men det luktade lite skumt av mitt hår, och min nyårsoutfit låg tvättad och strykt och vikt bredvid min säng. när jag såg den prydliga högen av kläder anade jag oråd. jag brukar sällan göra sådana grejer på fyllan. vika och stryka och ha mig alltså (jag gör det knappast ens nykter). sen blev det tystnadsbehandling och inte ens en utskällning, utan istället oroliga blickar och besvikelse - vilket alltid är totalt mycket värre än arga ord. jepp. efter det röker jag ej i malung. åtminstone inte när jag kan bli påkommen.

nog om det.

kaffe och mentholcigarett skulle ändå vara höjden av lycka just nu.

uppdatering: den där julhelgen var förövrigt det tillfälle då jag för första gången tog hem mitt ex. hahahahaha. dom fick således en mycket bra start, han och mina föräldrar. ("vad har han gjort med vår dotter?!" typ.)

måste köpa nåt

shoppingsuget blev plötsligt enormt. åker tillbaka till stockholm på torsdag så fredag får helt enkelt bli en spenderardag. lika bra.

hell yeah

det är som sagt gött nu. det är böcker som läses och nybakt bröd med smör som smälter som äts, och småprat med mamma och jordgubbar och internetsurfning, och spansk film som mamma promotar och som jag somnar ifrån redan efter tjugo minuter då jag hetsätit popcorn i lika lång tid. sen lite house, och vindruvor och kvällsmacka, och nu datorn i knäet i lillasysters rum som är tomt på henne, men fullt på mig - och allting är bra, jag mår fint och läget känns som sagt gött.

(och ja, jag är så jävla nöjd och hurtig just nu, men vänta bara, känner redan att något kommer krypande; lite hångelsug, lite liggbehov, lite attraktionssökande, lite fixeringar, lite vanlig hederlig cynism - det vill säga perfekta upphovskällor till bitterhet. det blir nog bra det med. jag och bitterheten är så häääär tighta.)

life is good

jag känner att jag skiter i rätt mycket just nu. familjen gör mig gott. så också lata dagar och bristande kontakt med allt det där som vanligtvis upptar min uppmärksamhet. jag gillar läget. ikväll kommer det dessutom brudar hit och vi ska käka salt och sött och dricka bubbel, och mamma trodde att det skulle räcka med en flaska men jag har lagt tre på kylning redan. blir nog bra.

dessutom är jag minst sex kilo lättare än förra sommaren, trots att jag äter mer snabbmat och snacks än någonsin (till och med smör på mackan! (i alla fall ibland nu när jag är hemma och det faktiskt finns smör)). det ska va gött att leva.

när det gäller moral faller äpplet uppenbarligen långt ifrån trädet

min mamma är så rar. på en av sina kvällspromenader hittade hon en femtiokronorssedel (50 kronor) på vägen. varje normal människa, typ som jag, hade hoppat högt av glädje och ba, yes, där tjänade jag en öl! dock inte min moder. hon placerade sedeln i ett kuvert (med eget betalt frimärke!) och skickade in den till polisen, och idag fick hon ett bekräftelsebrev ifrån dem att pengarna nu var placerad på hittegodsavdelningen. gud, hon är så härlig! och ärlig. det sista borde jag egentligen redan veta då min mamma är en sådan som skulle få spunk om hon visste att jag ibland smakar en vindruva i ica-butiken innan jag bestämmer mig för vilka jag ska köpa, eller att mina vänner har som regelbunden vana att plocka åt sig en lösgodisbit eller två när dom passerar godisställen på väg mot kassan (det senare har jag dock själv slutat helt med då risken för att bli påkommen redan i tanken får mig att vrida mig av pinsamhetsplågor). nåväl, om någon vill tjäna en slant så är det bara att knalla in på malungs poliskontor (om det ens finns kvar?) och påstå sig ha tappat femtio kronor. grattis till ölen.

kramp

idag trodde jag på riktigt att jag skulle dö när jag drabbades av sendraget from hell i BÅDA vaderna medan jag tog årets första dopp i den natursköna sjön vid hånäset. alltså, jag har aldrig lidit fysiskt så mycket som jag gjorde då (tänk vanligt jävla ont sendrag gånger tjugo). jag skakade och krampade och gnydde och grät i en timme. sjukt ovärt. sjukt läskigt. sjukt ont. kunde inte röra mig ur fläcken och trodde typ att jag skulle ligga där på bryggan och avlida (och hade jag legat ner i femton minuter till hade jag lätt kissat på mig också, hepp). tack vare fina vänner överlevde jag det hela och nu går jag som en åttiofemåring på grund av sjukt ömmande vadmuskler.

pratade en sekund med henrik precis nyss och jag tror att han fejkade trötthet.

kramp.

älskade

idag tar mina bästaste, sötaste, finaste, snyggaste, tuffaste, härligaste småsyskon studenten! hälften av tiden jag har varit hemma (alltså typ 36 timmar) har de irriterat mig så mycket att jag helst av allt har velat skrika rakt ut, hälften av tiden har jag älskat dem högt och rent.

jag känner mig så stolt idag (redan) att jag kanske till och med fäller en tår eller två när de springer ut. mina småsyskon, småbarnen, finaste yngsta raraste älskade.

bitter, ensam och jävlig

det absolut värsta jag kan tänka mig som följer med göra slutandet just nu är grejen att han fortsätter att vara vän med alla mina vänner, medan jag inte räknas som vän till alla hans vänner. så sjukt jävla sugigt!!

det hela känns fan totalt åt helvete, för det är ju inte så att han är mysigare och vänligare än vad jag är, det är han inte. antingen är det så att mina vänner är bättre än hans vänner och därför mer öppensinnade och härliga som fortsätter att räkna in honom i olika sammanhang, eller så är det så, vilket kanske är troligare, att han tycker att det är fett gött att ha kvar mina vänner, men inte alls promotar mig inför hans egna. oavsett vad: SJUKT JÄVLA KASST BETEENDE! jag är verkligen assur över detta. och ledsen.

bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs.

nu ska jag gå och lägga mig och vara full och tycka synd om mig själv och kanske gråta lite bara för att jag fan har rätt till det.

produktivitetens högborg

studentpresenter till småsyskonen - check.
inköp av vin - check.
skatteåterbäring - check.
diverse klädköp på h&m - check.
möte med prefekten - check.
häng med henrik - check.

tvättning - ?

packning - ?

städning - ?

diskning - ?

här någonstans sket det sig, men som ni ser hann jag dock med det viktiga. vilken tur.

suck stön gaff skit

fy fasiken vad störigt det är att komma hem rätt sent på kvällen och via msn se att man fått två mail, för att sedan inte kunna logga in på jävla cepehotmail! samma sak med myspace och den där fucking studentmailen (där jag verkligen skulle behöva få tillgång till mina mail då jag har en känsla av att jag ska gå på möte med prefekten imorgon, ett möte jag med största sannolikhet kommer att missa på grund av detta).

sen har jag lite ångest för att jag tror att alla tycker att jag är jobbig och för att jag kanske kommer att bli tjockare i sommar på grund av all öl jag eventuellt (med största sannolikhet) kommer att dricka. som nu, öl fem kvällar av sex. men åååååh!

(och trots den där fetångesten är jag ashungrig fastän jag åt en hamburgare med tillbehör på upplands tidigare ikväll.)

men titta

jag har varit ute fyra kvällar i rad och jag känner mig inte ens i närheten så sliten som jag bör.

tröttsamheter

jag känner mig trött på att ha ett ex som jag fortfarande bryr mig om. jag känner mig trött på att man måste gå vidare. jag känner mig trött på vetskapen om att klapparna och smeket och att vara den mest förtrogna inte kommer att vara för evigt. jag känner mig trött på att inte kunna ställa krav eller förvänta mig något. jag känner mig trött på att han ska hångla med andra en meter ifrån mig på dansgolvet. jag känner mig trött på att jag ska bli ledsen och sedan släppa det. jag känner mig trött på att å ena sidan känna mig jätteviktig, för att i andra stunden inte betyda någonting. jag känner mig trött på att han i ena stunden ska betyda mycket, för att i andra stunden betyda betydligt mindre. jag känner mig trött på att fortfarande känna mig trygg med honom, trots att tilliten brustit några gånger och jag borde veta bättre. jag känner mig trött på att bry mig och låta mig såras. jag känner mig trött på att jag alltid är den som går vidare och accepterar. jag känner mig trött på att jag låter honom göra mig ledsen. jag känner mig trött på att balansera rätt på den där gränsen som skiljer vänskap från förhållande. jag känner mig trött på att fortfarande tycka om men inte riktigt veta nivån.

jag börjar förstå nu varför par som gjort slut slutar umgås, slutar gå ut tillsammans, slutar upp med att befinna sig på samma platser vid samma tidpunkt. jag börjar förstå men jag förstår inte helt, för allt man investerat i den andra vill man ha kvar. jag vill ha kvar det. det känns viktigt för mig. faserna i distansskapandet är dock otroligt svåra att hantera.

jag har mycket svårt att tro att vi, när han - eller jag - träffat någon annan på riktigt fortfarande kan ligga nära som vi gör.

eller stryka över huvudet som vi gör.

eller pussas lite lätt i nacken som vi gör.

eller smeka över ryggen som vi gör.

eller röra den andres ansikte med lätta fingerrörelser som vi gör.

eller låta handen vila på den andres höft som vi gör.

den dagen då han - eller jag - träffar någon annan på riktigt, och vi inte har pausat från varandra ordentligt så kommer det göra ont.

det gör redan lite ont och jag är trött på det.

läste förövrigt på någon klok blogg att det tar hälften av den sammanlagda tid man var tillsammans att komma över. alltså har jag nästan ett och ett halvt år kvar. skit.

sol

fint väder förövrigt. och jag har ingen att hänga med. och ingen ork heller för den delen. sugigt.

the samboliv begins

tre dagars fylla. jag börjar bli trött nu. elias och gänget var fantastiska igår, så också sällskapet. dock inte vädret, eller stockholms kår. jag tror aldrig jag har frusit så mycket. eller jo, det har ju såklart. men det var ändå pretty fucking cold. jag var dessutom helt felklädd. göra om och göra bättre blir mantrat ikväll.

min blivande lägenhetssambo ringde precis och meddelade att hon kommer imorgon runt tolv på dagen. ooops. det hade jag inte räknat med. skyller på brister i stinas kommunikation. henrik skall ju komma i natt eller imorgon, och så bakishäng hela dagen och sen six feet under söndag kväll och sömn ihop. återupplevning av the good old sambodays med honom liksom. så var det tänkt. vi får se hur det hela blir nu. kanske inte så mysigt för henne att dela dubbelsängen alla tre första natten... ehum. jag hade nog inte tyckt det. ja då får väl henrik sova på soffan. eller så gör vi båda det. äh. det ordnar sig. det blir nog till och med bra.

nu börjar alltså sambolivet!

ps. jag är för jävla hurtig.

nyansskillnader

i brist på annat kommer jag att inläggsbomba den här bloggen idag. jag är lite trött på mig själv. lite. eller mycket. eller nåt. sen inser jag att jag snålar ordentligt med utropstecknen när jag är full och vill komma i kontakt med omvärlden. måste skärpa mig på den fronten. meningar som avslutas med punkt kan lätt se lite bistra ut. när man är sådär fyllelättsam i sinnet blir det extra tydligt att de skrivna orden hamnar rätt långt från den egentliga tanken. detta inses dock alltid dagen efter. aldrig i stundens hetta. eller infall. typiskt.

jag tänker dock sluta ha ångest för sånt. folk borde fylle-höra-av-sig oftare. ja. det borde dom. insåg igår att jag ALDRIG fått ett fyllesms med lite för utlämnande ord, som dagen efter ångras av avsändaren. själv har jag skickat några sådana ja. usch vad impopulär jag plötsligt inser att jag är.

tillägg

alla de människor jag träffat via jo i den här stan är sjukt trevliga och fina!

och så fick jag igår - för första gången i mitt liv - en komplimang för min näsa.

koma

om någon vill komma och ge mig mat så är det högst välkommet för just nu är jag så trött att jag inte ens orkar sova.

nu börjar det

och jag inser precis nu att det är juni! officiell sommarmånad med andra ord. inte för att jag känner mig direkt badsugen, och klänning och kjol bärs nästan enbart med strumpebrallor under än så länge, men juni får fan skärpa sig och visa sig vara bättre på det här med sommar än maj som för att vara ärlig gjorde mig rätt så besviken.

juni alltså, stockholmssommaren känns invigd.

ännu en natt i vimlet

med tre timmar sömn i bagaget känner jag mig oförskämt pigg. eller pigg är nog att ta i, men inte sådär aptrött som man kunde förvänta sig.

jo spelade skivor igår, och jag som aldrig sett det förr blev stolt som en förälder på barnets första skolavslutning. ville peka på henne uppe i dj-båset och säga till alla att titta, där är jo min vän, titta vad duktig hon är! det gjorde jag dock inte. kanske bra. men bra var hon. och tjusig. stötte ihop med han som av mig anses vara vackrast. också bra. sen vidare till berns och häng, bl.a. med en kille som visade sig ha gått på min skola, två år under mig. han såg inte ut som den snowboardare han en gång varit. när jag väl placerat honom sa jag att jaha, men då känner du victor som också åkte bräda i din klass, ja han låg jag med för några år sedan. hepp. (mest stolt i detta ögonblick var jag nog för att jag kom ihåg namnet på han som jag legat med, det gör jag inte alltid har jag upptäckt.) sedan ännu lite mera häng, och en kille som ville hålla mig i handen och som jag mest flinade lite åt trots att han var både vänlig och trevlig. någon gång när det ljusnade begav vi oss till spy där vi blev sittandes till typ halv fem eller något. max, nattbuss och regn på vägen hem. trots detta rätt festligt. eller vaddå trots? det var en bra kväll. på riktigt.

hade en svacka precis innan berns när jo var väldigt mycket mer bestämd och på än jag (och berusad kanske), men det gav sig och det var ju hennes sista kväll i stan (herre!) så hon hade egentligen all rätt i världen att styra och ställa. och fan, nu kommer jag att sakna henne! totalt asmycket. stockholm baby, stockholm är att du är här.