Publicerat 2016-10-31
Kanske har jag denna graviditet slagit rekord i trötthet. Ja jo. Har längtat exakt noll efter fler barn. Vill mest bara bort, till en dimension av sinnesfrid och ro där jag får stanna i en vecka minst medan resten av livet står på paus. Har till och med övervägt om jag inte gått och blivit deprimerad. Har inte haft en enda ljuspunkt i sikte, känt att allt varit mig övermäktigt och mest bara velat sova. Men idag skrev jag in mig hos barnmorskan. Vår gamla hade slutat så vi fick en ny och vilken ljuvlig människa! Blev så glad av att bara vara hos henne, så varm och pepp och vänlig. Och för första gången sedan jag plussade kände jag glädje och hopp! Jo men det här vill vi väl? Bokade in UL och RUL och jag och min man gick därifrån helt rusiga och high och life och ba, hoppas detta går som det ska!! Världens största jinx således, men ja, nu håller jag tummarna. Vecka 11 denna vecka, kämpa Sara!
tisdag 30 augusti 2016
Nu har jag gjort det igen
Publicerat 2016-10-31
Yes, då var en visst preggo igen. Vi som skulle ha tre år minst mellan kidsen. Fick ett infall i juni att kanske ligga oskyddat eftersom våra bästisar avslöjade att de väntade en till och tänkte att jo, det vore ju kul om vi kunde vara föräldralediga samtidigt igen? (Liksom va? Är detta ens en rimlig anledning? Är vi nio år gamla?) Tänkte att OM det händer är det inte hela världen, även om det inte är den tajming vi tänkt. Och så hände det. Och nej, hela världen är det ej. Vecka 8. Jag är hungrigare. Har ofta ömma bröst. Ibland mår jag illa. (Nu gör jag det.) Kräks inget. Hulkar ibland. Är så trött. Är lika rädd för missfall och missbildningar denna gång som förra. Tycker tiden segar fram. Har inte skrivit in mig hos MVC än och har inte berättat för någon utom för hon som är preggo plus en annan vän (p.g.a. att jag inte kan närvara vid hennes bröllopsfest). Förra gången berättade jag för en hel drös redan första veckan. Time changes.
Yes, då var en visst preggo igen. Vi som skulle ha tre år minst mellan kidsen. Fick ett infall i juni att kanske ligga oskyddat eftersom våra bästisar avslöjade att de väntade en till och tänkte att jo, det vore ju kul om vi kunde vara föräldralediga samtidigt igen? (Liksom va? Är detta ens en rimlig anledning? Är vi nio år gamla?) Tänkte att OM det händer är det inte hela världen, även om det inte är den tajming vi tänkt. Och så hände det. Och nej, hela världen är det ej. Vecka 8. Jag är hungrigare. Har ofta ömma bröst. Ibland mår jag illa. (Nu gör jag det.) Kräks inget. Hulkar ibland. Är så trött. Är lika rädd för missfall och missbildningar denna gång som förra. Tycker tiden segar fram. Har inte skrivit in mig hos MVC än och har inte berättat för någon utom för hon som är preggo plus en annan vän (p.g.a. att jag inte kan närvara vid hennes bröllopsfest). Förra gången berättade jag för en hel drös redan första veckan. Time changes.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)