fredag 30 januari 2009
*nojar*
nu tror jag plötsligt att munnen på bilden skall avslöja min anonymitet.
eh.
det är inte munnen på bilden som har skrivit bloggen!
näpp.
eh.
det är inte munnen på bilden som har skrivit bloggen!
näpp.
ältar lite mer bara för att jag kan
jag vill inte ha honom som pojkvän men jag vill ha honom som jag har haft honom de senaste åren och så kan jag inte få honom då han är någon annans pojkvän. hela idén om hur jag vill ha honom är såklart egoistisk rakt igenom då han nog ville något annat med mig. han ville nog vara par, och det ville inte jag, och eftersom han längtar pojkvän-flickvän-tvåsamhet och allt som hör till, så måste han ju söka vidare då jag inte kan ge honom det. det är logisk, det förstår jag och det har jag förståelse för.
i alla fall så är allt chill och lugna puckar när vi träffas men när jag tänker på henne, den där anna, då gör det ont i bröstet. jag är rädd att jag aldrig kommer att gilla henne av den enkla anledningen att han faktiskt gör det. gillar henne alltså. hon får symbolisera den som tog något ifrån mig, något som var mitt och förevigt lovat mitt, fastän det inte alls är så. jag snokar facebook och letar fel och brister och drömmer mardrömmar om att hon smeker hans arm och tittar på mig med något nöjt i blicken och jag vill bara gråta och typ avslöja henne som tråkig, korkad, ful eller elak, eller helst alltihopa på en och samma gång. nivån på tankarna och känslorna alltså, not so fucking high.
i alla fall så är allt chill och lugna puckar när vi träffas men när jag tänker på henne, den där anna, då gör det ont i bröstet. jag är rädd att jag aldrig kommer att gilla henne av den enkla anledningen att han faktiskt gör det. gillar henne alltså. hon får symbolisera den som tog något ifrån mig, något som var mitt och förevigt lovat mitt, fastän det inte alls är så. jag snokar facebook och letar fel och brister och drömmer mardrömmar om att hon smeker hans arm och tittar på mig med något nöjt i blicken och jag vill bara gråta och typ avslöja henne som tråkig, korkad, ful eller elak, eller helst alltihopa på en och samma gång. nivån på tankarna och känslorna alltså, not so fucking high.
björn skifs
jag drömmer ledsensaker på nätterna och vaknar flera gånger och tänker att imorgon då ska jag minsann ringa exet och säga att nej, det här är inte okej! sådär får du inte göra! vaknar på morgonen för att ringa det där samtalet och direkt jag får telefonen i handen inser jag ju att det inte finns något att skälla för, då den andra personen oftast (alltid) är högst ovetandes om de elakheter och otaktfullheter som dröm-alter egot ägnar sig åt. snopet.
i alla fall är det värre framåt natten och på dagarna är jag ganska så fine.
med felsjungning och allt.
i alla fall är det värre framåt natten och på dagarna är jag ganska så fine.
med felsjungning och allt.
torsdag 29 januari 2009
det där som kan bli rejält jävla pinsamt
det var väldigt vad mycket jag tjatar utsidan. sorry.
nåväl, är det någon mer än jag som tycker att "add xxx as a friend" och "view photos of xxx" sitter läskigt nära varandra på facebook?
nåväl, är det någon mer än jag som tycker att "add xxx as a friend" och "view photos of xxx" sitter läskigt nära varandra på facebook?
gulle-cam
fick ett mms av cam med utropet: "tyra är nästan lika snygg som du!" detta tillsammans med en bild på top model-tyra i urhet svart klänning med huva (som jag skulle dö för!). nu är jag ju absolut inte nästan lika snygg som tyra, men glad blev jag ändå.
bakis
gick till medis igår och var full så hälften antagligen hade varit nog. eller egentligen inte föresten, jag behövde det där. rökte för många cigaretter dock och idag luktar hela jag askfat vilket är exakt så ofräscht som det låter. datorn var på när jag kom hem och jag läste bloggar för glatta livet, men idag var jag tvungen att läsa om alla inlägg då jag inte mindes ett ord av vad jag läst. nivån liksom. hepp.
annars var det kul igår tills jag blev för full. under kvällen fick jag återigen bekräftat att jag är snyggare än den nya flickvännen och som vanligt blev jag löjligt glad över det. så himla patetiskt glädjeämne! måste hitta något annat som gör mig glad.
annars var det kul igår tills jag blev för full. under kvällen fick jag återigen bekräftat att jag är snyggare än den nya flickvännen och som vanligt blev jag löjligt glad över det. så himla patetiskt glädjeämne! måste hitta något annat som gör mig glad.
tisdag 27 januari 2009
sätter krokben för mig själv
jag har sovit dåligt och drömt drömmar om dom, om han och hon, och sedan jag och jag har inte mått bra alls. jag ska träffa honom idag och jag vet att det antagligen kommer att kännas precis som vanligt när vi träffas, men när han går därifrån är han pojkvän och han går till en flickvän och det där har inte riktigt sjunkit in än och jag vet inte om jag orkar hantera det. eller ens om jag måste.
sen tänker jag, orationellt jag vet, att de aldrig kommer att göra slut. i mitt huvud finns inte den möjligheten. i mitt huvud kommer de vara ihop for ever and ever. i mitt huvud kommer de aldrig bråka ett endaste litet bråk, aldrig vara irriterade på varandra, aldrig vara sura. i mitt huvud är deras love story ljuv som en sommaräng. hate it. cp-huvud.
sen tänker jag, orationellt jag vet, att de aldrig kommer att göra slut. i mitt huvud finns inte den möjligheten. i mitt huvud kommer de vara ihop for ever and ever. i mitt huvud kommer de aldrig bråka ett endaste litet bråk, aldrig vara irriterade på varandra, aldrig vara sura. i mitt huvud är deras love story ljuv som en sommaräng. hate it. cp-huvud.
måndag 26 januari 2009
bitterheten
p.s. det var ju en jävla tur att jag inte köpte någon dyr trettioårspresent för om man som han ringer mig strax efter tolv i lördags natt och ba, "jag fyller trettio wiho, säg grattis och jubla med mig!" och man ba, "eh, grattis, men varför ringer du mig?" och han blir sur för att man inte är glad över att han har the time of his life-helg tillsammans med alla utom en själv, och ba, "jag vill ju dela glädjen med dig, varför är du inte glad för mig?", NÄ DÅ ÄR MAN INTE VÄRD NÅGON PRESENT. det är vad jag tycker, och vid den åsikten håller jag fast.
om han dagen efter dessutom tror att han diskret meddelar att singellivet är slut på facebook genom att helt enkelt ta bort den statusraden på profilinfon och sedan på fullt allvar tro att jag inte ska märka det bara för att den är helt borttagen istället för utbytt mot "in a FUCKING relationship" då är han ju rent utav korkad. jag är mästare på facebook. jag avslöjar allt och lite till. jag vet allt samtidigt som det händer, och hans profil kan jag utan och innan. SÅKLART märker jag det!! att jag sen via telefon får vara den som frågar "är ni ihop nu", istället för att han säger det till mig själv, då har han definitivt slängt sina presentchanser i sjön, i'm telling ya.
om han dagen efter dessutom tror att han diskret meddelar att singellivet är slut på facebook genom att helt enkelt ta bort den statusraden på profilinfon och sedan på fullt allvar tro att jag inte ska märka det bara för att den är helt borttagen istället för utbytt mot "in a FUCKING relationship" då är han ju rent utav korkad. jag är mästare på facebook. jag avslöjar allt och lite till. jag vet allt samtidigt som det händer, och hans profil kan jag utan och innan. SÅKLART märker jag det!! att jag sen via telefon får vara den som frågar "är ni ihop nu", istället för att han säger det till mig själv, då har han definitivt slängt sina presentchanser i sjön, i'm telling ya.
los chicas
och på tal om något annat: världens bästa förhäng i lördags!
till er som var där, tusen tack! jag fick hopp om våren, och hopp är något jag behöver.
till er som var där, tusen tack! jag fick hopp om våren, och hopp är något jag behöver.
step by step
alla som finns runtomkring mig just nu är så jävla fina, alla. fina cam som låter mig sova över så jag slipper vara själv, ni som kommenterar och skickar tankar och pepp och kramar, bästaste sambotjejen som ger choklad och vin med kärlekslapp, aino och sara som mailar och bryr sig, och jo som alltid finns där på andra sidan telefonen och bara är sitt vanliga fantastiska jag.
jag ringde exet idag för att reda ut lite bättre. vi måste mötas nu. vi måste tillsammans bestämma hur vi ska göra för att vi båda skall kunna tycka att vägen vi går är okej, att relationen känns okej, att att konsekvenserna känns okej. för oss båda. och det är svårt för jag vet inte vad jag vill, vad jag orkar eller vad jag faktiskt klarar av och kan, och han vet inte heller. ingen av oss har gjort det här förut och kanske måste vi bryta helt, kanske måste vi bryta halvt. den som lever får se. det är orimligt svårt att tänka sig in i i vilket fall. vad jag vet är att jag inte vill gå på samma fester som dem, jag vill inte se dem kramas och jag vill inte se dem hångla. ganska självklara grejer kan tyckas, men ändå värt att poängtera.
jag är en gråtare, gråter ofta, gråter mycket, gråter över litet och gråter över stort. kan inte stoppa när tårkanalerna svämmar över och vissa saker går inte att prata om utan att orden liksom stakar sig och tårarna rinner. men det går över. jag kan kontrollera det. gråten är numera intensiv men kort, och det måste betyda att jag kommit någonstans i sorgeprocessen. det måste betyda det. jag har blivit bra på att styra tankarna och har lärt mig att tänka runt det som gör ont, inte fantisera, inte älta. det är då det känns som bäst. umgänge hjälper likaså.
senast någon runt omkring mig blev ihop med någon måste varit typ 2004 eller 2005. därefter har det varit ofantligt lugnt på den fronten. tills nu, när mitt ex (av alla jävla människor) går och blir IHOP med en ny tjej. en anna. så nu är det inte han och jag längre, nu är det han och anna. och det är just sådana små grejer som gör ont. det där vi:et. det där och:et mellan namnen. det där självklara.
allt jag känner är så fruktansvärt primitivt och om jag tillåter det så rusar tankarna till förr i tiden, till 2003, 2004, 2005 och så vidare då det var jag och han och han och jag. och jag minns vad vi brukade göra, jag minns vad han brukade säga och framförallt minns jag hur han brukade ta på mig. hur han smekte mig över kinden och beundrade de små små hårstråna jag har i ansiktet, hur han i skedandet tryckte sig närmre och närmre mig för att ingenting var nära nog, hur vi hade sex och hur han kunde konsten att smeka så jag nästan ville dö lite av vällust. det är sådant jag minns och att ens bara nudda vid tanken att han skall göra det med någon annan, att han redan gör det, gör så fruktansvärt fruktansvärt ont. därför måste tanken avstyras, avledas, villas bort.
han går nu in i en relation där han hoppas att han så småningom skall älska, och jag känner mig dum som inte unnar honom det.
för såklart måste jag unna om det är så att jag faktiskt älskar.
och jag älskar ju, men vill inte ha själv. jag vill inte ha honom. detta ständiga mantra. detta som folk säger till mig och som jag upprepar för mig själv både högt och i huvudet. jag vill inte ha honom.
jag vill ju faktiskt inte ha honom.
jag är tillräckligt klok för att inte förväxla sorgen med älskandet och viljan att ta tillbaka, och med denna insikt som grund så måste jag försöka vara stor.
dock är sorgen verklig lik förbannat och den vågen kommer att skölja över mig vad jag än gör. den går inte att undvika och jag är nog redan mitt däri, men förhoppningsvis, alla säger det, kommer det kännas bättre om bara lite vatten får rinna under broarna*.
*och jag hinner skaffa mig en ny het, klok, snygg, rolig, smart lover i min egen ålder, vilket jag ser fram emot.
jag ringde exet idag för att reda ut lite bättre. vi måste mötas nu. vi måste tillsammans bestämma hur vi ska göra för att vi båda skall kunna tycka att vägen vi går är okej, att relationen känns okej, att att konsekvenserna känns okej. för oss båda. och det är svårt för jag vet inte vad jag vill, vad jag orkar eller vad jag faktiskt klarar av och kan, och han vet inte heller. ingen av oss har gjort det här förut och kanske måste vi bryta helt, kanske måste vi bryta halvt. den som lever får se. det är orimligt svårt att tänka sig in i i vilket fall. vad jag vet är att jag inte vill gå på samma fester som dem, jag vill inte se dem kramas och jag vill inte se dem hångla. ganska självklara grejer kan tyckas, men ändå värt att poängtera.
jag är en gråtare, gråter ofta, gråter mycket, gråter över litet och gråter över stort. kan inte stoppa när tårkanalerna svämmar över och vissa saker går inte att prata om utan att orden liksom stakar sig och tårarna rinner. men det går över. jag kan kontrollera det. gråten är numera intensiv men kort, och det måste betyda att jag kommit någonstans i sorgeprocessen. det måste betyda det. jag har blivit bra på att styra tankarna och har lärt mig att tänka runt det som gör ont, inte fantisera, inte älta. det är då det känns som bäst. umgänge hjälper likaså.
senast någon runt omkring mig blev ihop med någon måste varit typ 2004 eller 2005. därefter har det varit ofantligt lugnt på den fronten. tills nu, när mitt ex (av alla jävla människor) går och blir IHOP med en ny tjej. en anna. så nu är det inte han och jag längre, nu är det han och anna. och det är just sådana små grejer som gör ont. det där vi:et. det där och:et mellan namnen. det där självklara.
allt jag känner är så fruktansvärt primitivt och om jag tillåter det så rusar tankarna till förr i tiden, till 2003, 2004, 2005 och så vidare då det var jag och han och han och jag. och jag minns vad vi brukade göra, jag minns vad han brukade säga och framförallt minns jag hur han brukade ta på mig. hur han smekte mig över kinden och beundrade de små små hårstråna jag har i ansiktet, hur han i skedandet tryckte sig närmre och närmre mig för att ingenting var nära nog, hur vi hade sex och hur han kunde konsten att smeka så jag nästan ville dö lite av vällust. det är sådant jag minns och att ens bara nudda vid tanken att han skall göra det med någon annan, att han redan gör det, gör så fruktansvärt fruktansvärt ont. därför måste tanken avstyras, avledas, villas bort.
han går nu in i en relation där han hoppas att han så småningom skall älska, och jag känner mig dum som inte unnar honom det.
för såklart måste jag unna om det är så att jag faktiskt älskar.
och jag älskar ju, men vill inte ha själv. jag vill inte ha honom. detta ständiga mantra. detta som folk säger till mig och som jag upprepar för mig själv både högt och i huvudet. jag vill inte ha honom.
jag vill ju faktiskt inte ha honom.
jag är tillräckligt klok för att inte förväxla sorgen med älskandet och viljan att ta tillbaka, och med denna insikt som grund så måste jag försöka vara stor.
dock är sorgen verklig lik förbannat och den vågen kommer att skölja över mig vad jag än gör. den går inte att undvika och jag är nog redan mitt däri, men förhoppningsvis, alla säger det, kommer det kännas bättre om bara lite vatten får rinna under broarna*.
*och jag hinner skaffa mig en ny het, klok, snygg, rolig, smart lover i min egen ålder, vilket jag ser fram emot.
söndag 25 januari 2009
lördag 24 januari 2009
inte min födelsedag
jag är på jobbet och är trött och sliten. och bakfull. såklart.
imorgon fyller mitt ex trettio fucking år. jag är inte inbjuden att på något sätt vara med och fira hans födelsedag, och således vet jag vem som inte ska få en dyr "pojkväns-/flickvänspresent" av mig.
imorgon fyller mitt ex trettio fucking år. jag är inte inbjuden att på något sätt vara med och fira hans födelsedag, och således vet jag vem som inte ska få en dyr "pojkväns-/flickvänspresent" av mig.
tisdag 20 januari 2009
ny fobi
just nu är jag i en period då jag får ångest av par; kära par, par som bor ihop, folk som bloggar om parliv eller om partners rent allmänt. känns som en sund och bra grej att få ångest av. lätthanterligt liksom.
oh, the pressure!
har fått sms från jobbet om att de behöver mig från tisdag till lördag. egentligen borde jag bli glad av detta men känner bara stress över uppsats som ALDRIG blir skriven. det blir den ju inte när jag sitter hemma heller, i och för sig, men ändå.
nåväl, jobbarpengar är bra pengar. måste bara fixa lite skola också så jag kan motivera för csn exakt varför jag valde att leva på studiemedel i höstas. mitt liv = fest.
nåväl, jobbarpengar är bra pengar. måste bara fixa lite skola också så jag kan motivera för csn exakt varför jag valde att leva på studiemedel i höstas. mitt liv = fest.
min blogg i kortform
sen kan man ju såklart välja att skriva om andra saker än just ångest, men det är en smaksak.
de teman jag genom att läsa min blogg ett år tillbaka kan utläsa (förutom männen):
jag är ofta kåt.
jag är ofta frustrerad.
jag är ofta full?
jag tycker oftast illa om de människor jag tränar ihop med.
jag är ofta otillfredsställd och ledsen.
jag tycker ofta att jag ska gå ner i vikt.
jag går väldigt sällan ner i vikt.
jag längtar konstant efter att något skall hända.
jag är lat och ligger i sängen på måndagar.
jag är våldsamt beroende av facebook och häng.
de teman jag genom att läsa min blogg ett år tillbaka kan utläsa (förutom männen):
jag är ofta kåt.
jag är ofta frustrerad.
jag är ofta full?
jag tycker oftast illa om de människor jag tränar ihop med.
jag är ofta otillfredsställd och ledsen.
jag tycker ofta att jag ska gå ner i vikt.
jag går väldigt sällan ner i vikt.
jag längtar konstant efter att något skall hända.
jag är lat och ligger i sängen på måndagar.
jag är våldsamt beroende av facebook och häng.
årskrönikan blev helvetisk lång, och det ser ut som jag bara varit kåt, ledsen, kärlekskrank och olycklig hela tiden. och ja, det har jag nog.
det ser även ut som jag bara tänkt på olika män. det är lätt att tro det. så har det däremot inte varit. vänångest är svårare att skriva om då vissa läser, och skolångest och annan allmän ångest har jag inte lika stort behov av att skriva om. därför hamnar det i skymundan.
det ser även ut som jag bara tänkt på olika män. det är lätt att tro det. så har det däremot inte varit. vänångest är svårare att skriva om då vissa läser, och skolångest och annan allmän ångest har jag inte lika stort behov av att skriva om. därför hamnar det i skymundan.
helvetesåret
för det första gjorde jag visst någon typ av lista i januari 2008, det som jag fetmarkerat är väl det jag typ lyckades med, kommenterar i parenteser bakom:
mina planer inför 2008
bli:
rik (nope.)
snygg (nope.)
smal (definitivt inte.)
poppis (mer åtminstone.)
inspanad (kanske, har inte vågat höja blicken och se efter.)
smartare (förhoppningsvis.)
gör:
plugga (om man med plugga menar slappa så ja, annars nej.)
festa (som aldrig förr.)
häng (svårt att utvärdera.)
träna (6 av 12 månader skulle jag säga. tre starka på våren och tre starka på hösten.)
ligg (nja. inte tillräckligt på långa vägar.)
jobba (jepp, mycket.)
skaffa:
examensbevis (FY FAN!)
extrajobb
gäng (påbörjat åtminstone, mina vänner umgås numera med varandra!)
mitt så kallade liv-boxen (köpte men var tvungen att lämna tillbaka då versionen var helt cp. laddade ner istället. älskade.)
en ny vän (jodå. för att inte tala om alla bloggvänner, årets guldkant.)
nytt ställe att bo på (skrapan!)
ett liv (inte än.)
och så var det de där månaderna som gick, men först de konstanta grejerna:
dagliga telefonsamtal med klokaste bästaste jo! hade inte överlevt utan detta. på riktigt.
under första halvan av året: massa samtal med lisa som jag nu saknar mycket.
oändligt många fester med cam, sällskapet som aldrig sviker.
exhäng.
JANUARI
jag längtar efter hångel och bestämmer mig för att inte vara med killar som bryr sig mindre om mig än vad jag bryr mig om dem. det går sådär med det. killen jag legat och hängt med regelbundet hela hösten vill plötsligt sluta ses eftersom det inte är rätt mot mig att träffa mig då han inte är redo för en relation (så himla töntigt!!). han bestämmer att vi inte skall ses på ett tag, och efter att det bestäms går vi hem till honom, äter mat, kollar film och ligger om jag inte missminner mig. sen hörs vi inte på en vecka men på fredagen går jag på klubb där han skrivit mig på listan och då hånglar han framför mig med random ful brud. jag blir asledsen men fokuserar om till surhet, skickar ett "fuck you"-sms och drar hem. han ringer efter någon dag, och jag förlåter som vanligt. vi pratar och ligger och allt är som vanligt igen. han tycker att vi skall ha en monogam sexuell relation. jag säger: okej. jag tänker: bullshit. har inte en monogam relation. är urfattig och äter mest knäckebröd med rökt skinka, utan att bli det minsta smal på kuppen. cam fixar mig ett extrajobb.
FEBRUARI
jag tränar, kollar l word och tror fortfarande att 2008 skall bli the shit. har en märklig relation med han den där som jag ligger och hänger med, där vi helt slutar fylleligga (nästan) och bara knullar nyktert trots att jag längtar efter festkvällar avslutade med ligg. försöker få slut på alltihop men det var svårt, alla planerade prat blir till mat-film-ligg, och jag tackar och tar emot eftersom jag fortfarande är helt besatt av att få hans bekräftelse (vilket jag i slutändan aldrig får). sista helgen i februari kortkortklipper jag av en klänning jag har i garderoben, som sedan kommer att bli en favorit. mitt häng tänder på den och den var nog orsaken till månadens enda fylleligg. hänger med exet, och ligger med honom också i guess. tror att jag fått rynkor, vilket ger mig ångest.
MARS
känner mig jävligt ensam. träffar mitt häng och hans ex som var på besök från utlandet ute på lokal, och hon fattar att det är något mellan oss, vilket gör mitt häng uppenbart obekväm. jag får order om att gå hem, och är så arg som jag aldrig varit förr. försöker reda ut det hela sen efteråt och det går sådär men jag förlåter som vanligt. lever länge på att han säger till mig att han "saknat mig" och att jag är hans "närmaste". håkan släpper ny skiva och jag lyssnar mig sönder och samman på vissa låtar. går ut i elva centimeter höga klackar för första gången, och köper nya skor som kom att bli årets favorit. (borde köpte två par. ångrar mig nu.) är sur och otillfredsställd mest hela tiden.
APRIL
träffar fortfarande mitt häng även om vi ligger allt mer sällan. hamnar på efterfest med helt fel person, både i förhållande till hänget och i förhållande till exet. badar badkar och somnar med någons hand på häcken, en hand som egentligen inte skall vara där, men som får mig att känna mig sjukt nöjd. det är således tre män i omlopp; hänget, exet och den som är fel. folk tror att jag håller på att bli ihop med exet, men jag tänker alldeles på mycket på han som är fel. hänget, han som jag faktiskt bryr mig om då, ignorerar mig ute men vi reder ut det för hundrade gången och han säger som vanligt att det beror på att han gillar mig och därför beter sig underligt. EH?! efter det går han tillbaka till sin ignorera-stil, och jag ångestar mycket över detta. hänger mycket med mina brudar. går på adidasfest med fri bar och somnar med en adidaskilles arm kring midjan. tappar vårpeppen och låtsas skriva uppsats, men det går inge vidare.
MAJ
oh my! firar valborg och vaknar upp med exet. tänker fortfarande för mycket på mitt ignoranta häng. första helgen i maj smäller det till och jag hamnar naken i en dusch med han som är fel och förbjuden och dagen efter har jag sådan ångest att jag inte vet var jag ska ta vägen. ändå känns han han som är fel så jävla rätt på något vis. hans blick liksom, blir fortfarande knäsvag. mitt häng hör inte av sig och jag tror att han vet och därför är arg. vågar inte andas. sen efter en vecka ringer han och låter precis som vanligt. jag som precis förlikat mig med tanken att det är lika bra att vi bryter, då vår relation sugit energi och inte gett i princip någonting förutom hud och värme ibland (med betoning på ibland), är helt oförberedd på detta. men vi bryter inte. jag går fortfarande och tänker att vi hänger, men vi slutar typ ligga. jobbar halvtid, skriver klart uppsats, röker och hänger mycket med cam, som vanligt. får soldille och börjar steka mig som satan, vilket i juli resulterar i soleksem. har en asbra dag i vinterviken med lite olika människor, bland annat hänget, och jag känner hopp. går till f12 och till trädgården, som sig bör i början av sommaren, men blir inte lyckligare för det.
JUNI
solar och längtar kärlek, sex, hetta. låter hänget göra vad han vill med mig när han vill, ställer inga krav som vanligt och mår bara bra när jag har sällskap. exet säger till mig att senast han och jag låg så kändes det som att jag ville ligga med någon och inte med honom, han har rätt och jag skäms. ligger ett kanonligg med mitt häng, där han säger att han längtat efter mig. sen pratar vi. han vill försöka vara vänner utan ligg, och jag som suktat efter hans bekräftelse i ett år mår såklart dåligt. bestämmer mig för att skita i honom, gå vidare. firar världens bästa midsommarafton med marge! tror att jag ska flytta till en etta vid ringvägen, säger upp dåvarande boendet, blir av med ettan jag ska flytta till innan jag ens hinner packa en endaste liten kartong, annonserar ut i bloggen att jag behöver bostad och snällaste emma säger att hon vet ett ställe jag kan bo! åker till värmland med mamma för en dygnsutflykt med teater. kommer tillbaka till stan, möter upp mitt häng som säger att jag är het i min svarta kjol och skjorta, och vår fika blir istället en smoothie on the go på väg till min lägenhet där han ger mig den bästa orgasmen han någonsin gett mig. sen går vi ut ihop, och jag går slutligen hem själv. förstår fortfarande inte vad vi håller på med, men låter det hållas då min längtan efter sex, och typ omtanke är helt enorm.
JULI
går på bloggfest och träffar nya ansikten med bekanta ord. skriver om utseendebekräftelse på bloggen och mitt behov av den, och får sedan sådan utseendebekräftelsebombning att jag skäms för att läsa, samtidigt som jag blir glad, såklart. (skäms nästan fortfarande att folk kanske uppfattade det som att jag gick med håven. uh!) han den där som gav mig ångest i maj, han som är fel, ringer mig på fyllan och jag känner mig stärkt. han tänker på mig! jag är kåt hela tiden, pratar om kärlek och utvärderar året som tjugofem år gammal som ganska så pissdåligt. lägger ner mitt häng. tror jag. ligger med honom strax efter den insikten. har ångest över mansrelationerna och vet inte vad jag ska göra. tänker mycket på exet. firar en fin födelsedag, med fina människor. hoppas på året som tjugosex. tillbringar dagarna ensam i vinterviken, flyttar till skrapan, ligger med en ny person, som också han är helt fel för han är för intrasslad i exet. har ångest, känner mig ensam, har soleksem men fortsätter sola ändå. ramlar i klackskorna och landar på min vinflaska. lyckas rädda tusenkronorsklänningen, men inte mig själv. går vidare till festen med rosa disneyplåster över hela kroppen. efter ett par glas vin tycker jag det är bra eftersom "de klär ner klänningen som annars skulle kännas för fin". har ärr kvar på kroppen än idag efter den där snubblingen. tar kort på mina boobs i spegeln vilket så småningom leder till lsm:s bröstutmaning.
AUGUSTI
alla män jag känner åker till emmaboda, och nästan alla ligger med tonåringar och jag blir så äcklad av detta att jag gråter och bråkar och skriker, mest på mitt ex. känner mig besviken och ledsen och ganska så grundlurad av allt som han sagt och påstått sig stå för men uppenbarligen inte menar. har ett olyckligt dygn när jag pratar med gamla hänget som är kär i sitt ex, sedan går jag ut och blir nobbad två gånger, en gång av exet, en av senaste ligget. går hem och gråter. längtar efter nåt. går ut igen, och somnar med han som är fels hand på häcken. igen. ger upp allt och bestämmer mig för att satsa på mig själv. äter inte chips på en vecka och känner mig smal. tar chanser, går ut otippat och går hem med vän från hemorten. han har den vackraste kropp jag någonsin skådat och jag fantiserar om den i månader efteråt.
SEPTEMBER
börjar läsa genus c. har en ganska så ohållbar situation med mitt gamla häng och hans nya tjej, men bestämmer mig för att ta ansvar för den och bondar således med bruden. bästa metoden ever. han blir obekväm och jag blir mer bekväm. hänger massor med mitt ex och vi har det fint på alla plan. börjar tro att vi är på väg mot något nytt. börjar även tro att jag hamnat i en depression. har sex med en tjej, och med han som är fel.
OKTOBER
bestämmer mig för att prata med mitt gamla häng efter typ två månader av icke-kontakt, vilket vi gör, om vänskap, det går sådär. jag gråter av frustration men är samtidigt glad över att samtalet är över, och så även relationen. tränar mycket. får ett hatinlägg skrivet om mig efter att jag använd ordet "snubbe" i ett inlägg. hatinlägget etiketteras med typ "cp", "mongo", "idiot" och något mer fint. börjar umgås mycket med maria i min klass, bra grej. köper en miljard nya trosor till min samling. går på galen fest hos mitt ex, vi porrar oss bakom en dörr, en tjej knackar på och vi avbryter. senare samma kväll försöker samma tjej hångla med honom, han avböjer och sover med mig. mitt ex berättar en vecka senare att han är intresserad av hon från veckan innan, och det är hon som numera är den där nya. jag ramlar ihop och tror att jag skall dö. gråter och gråter och gråter och känner mig totalt rotlös och fruktansvärt otrygg. dessutom trodde jag att vi, han och jag, var på väg någonstans. ihop. jag hade fel. bloggen blir en ledsenblogg på riktigt.
NOVEMBER
ligger fortfarande med exet och har ingen aning om var jag har honom. han kysser mig på fester och säger att han slutat träffa hon den nya, en sekund efteråt ringer hon. vi skiljs åt. jag hoppas fortfarande på att saker ska ordna sig. får spotify av emma! gråter glädjetårar till obamas vinst och valvakar all by myself. försöker lära mig att höja blicken och hamnar i säng med han som är fel och vars pupiller växer när han är med mig och vi har väntat på det ganska länge. får handledare till min uppsats, men skriver lik förbannat ingenting. har ångest över det, över framtiden, över bristen på allt. exet ger intrycket av att ha slutat träffa hon den där nya på riktigt, och vi går ut ihop. han avslöjar att han ändrat sig och jag går till berns, möter upp mina tjejer och står och gråter på dansgolvet. bästaste jo är i stan och det är roligt, men jag har sorg i mig samtidigt. jag och exet försöker att prata igen när vi förfestar ihop någon vecka sedan och jag gråter hela tiden och han håller fasad. sen när vi går ut vill ha pussa mig och hålla om mig och jag säger nej för jag vill straffa och han går och ringer den nya och åker till henne. själv drar jag på efterfest för jag vill att något skall hända som inte är exet, vad som helst, men går ändå hem själv alldeles för sent. kan inte sluta gråta den helgen. gråter överallt. min chef frågar om jag vill gå hem från jobbet, jag säger nej. det enda som hjälper mot tårar och evighetsontet är att någon slår mig eller nyper mig i armarna. träffar pappa för första gången på nästan ett år. han är fin och ger mig klarhet i min relation till mitt ex, men tvingar också fram insikt i mina egna känslor och säger att om jag vet att jag vill ha honom tillbaka så måste jag säga till. men jag vet inte säkert. därför kan jag bara sitta still och inte göra någonting.
DECEMBER
under en av mina ledsendagar struntar marge att gå till jobbet utan kommer istället till mig och hänger med mig hela dagen. så fint! jag och min bästaste lägenhetskompis har stor förfest innan klubbland stockholm och alla är där. mitt ex sitter ihop med mig hela kvällen. han vill prata och han biter mig i nacken så jag har ont i flera dagar efteråt. jag firar jul med mamma och syskon och gråter orimligt många gånger över skitsaker. min mamma erbjuder sig att betala terapi för mig. pratar med exet varje dag. åker tillbaka till stockholm, går på fest hos exet och han beter sig som att vi är ihop. kvällen urartar och jag skriver det där ohärliga på hans väggar, och därefter ligger vi. massor. sen åker han utomlands och jag vet att vi gått över någon typ av gräns och jag är så glad att han inte är i stan för det underlättar allt för mig. och så blir det nyår och jag firar med många av mina finaste och vid tolvslaget skriker jag "fuck 2008!" istället för "gott nytt år!".
mina planer inför 2008
bli:
rik (nope.)
snygg (nope.)
smal (definitivt inte.)
poppis (mer åtminstone.)
inspanad (kanske, har inte vågat höja blicken och se efter.)
smartare (förhoppningsvis.)
gör:
plugga (om man med plugga menar slappa så ja, annars nej.)
festa (som aldrig förr.)
häng (svårt att utvärdera.)
träna (6 av 12 månader skulle jag säga. tre starka på våren och tre starka på hösten.)
ligg (nja. inte tillräckligt på långa vägar.)
jobba (jepp, mycket.)
skaffa:
examensbevis (FY FAN!)
extrajobb
gäng (påbörjat åtminstone, mina vänner umgås numera med varandra!)
mitt så kallade liv-boxen (köpte men var tvungen att lämna tillbaka då versionen var helt cp. laddade ner istället. älskade.)
en ny vän (jodå. för att inte tala om alla bloggvänner, årets guldkant.)
nytt ställe att bo på (skrapan!)
ett liv (inte än.)
och så var det de där månaderna som gick, men först de konstanta grejerna:
dagliga telefonsamtal med klokaste bästaste jo! hade inte överlevt utan detta. på riktigt.
under första halvan av året: massa samtal med lisa som jag nu saknar mycket.
oändligt många fester med cam, sällskapet som aldrig sviker.
exhäng.
JANUARI
jag längtar efter hångel och bestämmer mig för att inte vara med killar som bryr sig mindre om mig än vad jag bryr mig om dem. det går sådär med det. killen jag legat och hängt med regelbundet hela hösten vill plötsligt sluta ses eftersom det inte är rätt mot mig att träffa mig då han inte är redo för en relation (så himla töntigt!!). han bestämmer att vi inte skall ses på ett tag, och efter att det bestäms går vi hem till honom, äter mat, kollar film och ligger om jag inte missminner mig. sen hörs vi inte på en vecka men på fredagen går jag på klubb där han skrivit mig på listan och då hånglar han framför mig med random ful brud. jag blir asledsen men fokuserar om till surhet, skickar ett "fuck you"-sms och drar hem. han ringer efter någon dag, och jag förlåter som vanligt. vi pratar och ligger och allt är som vanligt igen. han tycker att vi skall ha en monogam sexuell relation. jag säger: okej. jag tänker: bullshit. har inte en monogam relation. är urfattig och äter mest knäckebröd med rökt skinka, utan att bli det minsta smal på kuppen. cam fixar mig ett extrajobb.
FEBRUARI
jag tränar, kollar l word och tror fortfarande att 2008 skall bli the shit. har en märklig relation med han den där som jag ligger och hänger med, där vi helt slutar fylleligga (nästan) och bara knullar nyktert trots att jag längtar efter festkvällar avslutade med ligg. försöker få slut på alltihop men det var svårt, alla planerade prat blir till mat-film-ligg, och jag tackar och tar emot eftersom jag fortfarande är helt besatt av att få hans bekräftelse (vilket jag i slutändan aldrig får). sista helgen i februari kortkortklipper jag av en klänning jag har i garderoben, som sedan kommer att bli en favorit. mitt häng tänder på den och den var nog orsaken till månadens enda fylleligg. hänger med exet, och ligger med honom också i guess. tror att jag fått rynkor, vilket ger mig ångest.
MARS
känner mig jävligt ensam. träffar mitt häng och hans ex som var på besök från utlandet ute på lokal, och hon fattar att det är något mellan oss, vilket gör mitt häng uppenbart obekväm. jag får order om att gå hem, och är så arg som jag aldrig varit förr. försöker reda ut det hela sen efteråt och det går sådär men jag förlåter som vanligt. lever länge på att han säger till mig att han "saknat mig" och att jag är hans "närmaste". håkan släpper ny skiva och jag lyssnar mig sönder och samman på vissa låtar. går ut i elva centimeter höga klackar för första gången, och köper nya skor som kom att bli årets favorit. (borde köpte två par. ångrar mig nu.) är sur och otillfredsställd mest hela tiden.
APRIL
träffar fortfarande mitt häng även om vi ligger allt mer sällan. hamnar på efterfest med helt fel person, både i förhållande till hänget och i förhållande till exet. badar badkar och somnar med någons hand på häcken, en hand som egentligen inte skall vara där, men som får mig att känna mig sjukt nöjd. det är således tre män i omlopp; hänget, exet och den som är fel. folk tror att jag håller på att bli ihop med exet, men jag tänker alldeles på mycket på han som är fel. hänget, han som jag faktiskt bryr mig om då, ignorerar mig ute men vi reder ut det för hundrade gången och han säger som vanligt att det beror på att han gillar mig och därför beter sig underligt. EH?! efter det går han tillbaka till sin ignorera-stil, och jag ångestar mycket över detta. hänger mycket med mina brudar. går på adidasfest med fri bar och somnar med en adidaskilles arm kring midjan. tappar vårpeppen och låtsas skriva uppsats, men det går inge vidare.
MAJ
oh my! firar valborg och vaknar upp med exet. tänker fortfarande för mycket på mitt ignoranta häng. första helgen i maj smäller det till och jag hamnar naken i en dusch med han som är fel och förbjuden och dagen efter har jag sådan ångest att jag inte vet var jag ska ta vägen. ändå känns han han som är fel så jävla rätt på något vis. hans blick liksom, blir fortfarande knäsvag. mitt häng hör inte av sig och jag tror att han vet och därför är arg. vågar inte andas. sen efter en vecka ringer han och låter precis som vanligt. jag som precis förlikat mig med tanken att det är lika bra att vi bryter, då vår relation sugit energi och inte gett i princip någonting förutom hud och värme ibland (med betoning på ibland), är helt oförberedd på detta. men vi bryter inte. jag går fortfarande och tänker att vi hänger, men vi slutar typ ligga. jobbar halvtid, skriver klart uppsats, röker och hänger mycket med cam, som vanligt. får soldille och börjar steka mig som satan, vilket i juli resulterar i soleksem. har en asbra dag i vinterviken med lite olika människor, bland annat hänget, och jag känner hopp. går till f12 och till trädgården, som sig bör i början av sommaren, men blir inte lyckligare för det.
JUNI
solar och längtar kärlek, sex, hetta. låter hänget göra vad han vill med mig när han vill, ställer inga krav som vanligt och mår bara bra när jag har sällskap. exet säger till mig att senast han och jag låg så kändes det som att jag ville ligga med någon och inte med honom, han har rätt och jag skäms. ligger ett kanonligg med mitt häng, där han säger att han längtat efter mig. sen pratar vi. han vill försöka vara vänner utan ligg, och jag som suktat efter hans bekräftelse i ett år mår såklart dåligt. bestämmer mig för att skita i honom, gå vidare. firar världens bästa midsommarafton med marge! tror att jag ska flytta till en etta vid ringvägen, säger upp dåvarande boendet, blir av med ettan jag ska flytta till innan jag ens hinner packa en endaste liten kartong, annonserar ut i bloggen att jag behöver bostad och snällaste emma säger att hon vet ett ställe jag kan bo! åker till värmland med mamma för en dygnsutflykt med teater. kommer tillbaka till stan, möter upp mitt häng som säger att jag är het i min svarta kjol och skjorta, och vår fika blir istället en smoothie on the go på väg till min lägenhet där han ger mig den bästa orgasmen han någonsin gett mig. sen går vi ut ihop, och jag går slutligen hem själv. förstår fortfarande inte vad vi håller på med, men låter det hållas då min längtan efter sex, och typ omtanke är helt enorm.
JULI
går på bloggfest och träffar nya ansikten med bekanta ord. skriver om utseendebekräftelse på bloggen och mitt behov av den, och får sedan sådan utseendebekräftelsebombning att jag skäms för att läsa, samtidigt som jag blir glad, såklart. (skäms nästan fortfarande att folk kanske uppfattade det som att jag gick med håven. uh!) han den där som gav mig ångest i maj, han som är fel, ringer mig på fyllan och jag känner mig stärkt. han tänker på mig! jag är kåt hela tiden, pratar om kärlek och utvärderar året som tjugofem år gammal som ganska så pissdåligt. lägger ner mitt häng. tror jag. ligger med honom strax efter den insikten. har ångest över mansrelationerna och vet inte vad jag ska göra. tänker mycket på exet. firar en fin födelsedag, med fina människor. hoppas på året som tjugosex. tillbringar dagarna ensam i vinterviken, flyttar till skrapan, ligger med en ny person, som också han är helt fel för han är för intrasslad i exet. har ångest, känner mig ensam, har soleksem men fortsätter sola ändå. ramlar i klackskorna och landar på min vinflaska. lyckas rädda tusenkronorsklänningen, men inte mig själv. går vidare till festen med rosa disneyplåster över hela kroppen. efter ett par glas vin tycker jag det är bra eftersom "de klär ner klänningen som annars skulle kännas för fin". har ärr kvar på kroppen än idag efter den där snubblingen. tar kort på mina boobs i spegeln vilket så småningom leder till lsm:s bröstutmaning.
AUGUSTI
alla män jag känner åker till emmaboda, och nästan alla ligger med tonåringar och jag blir så äcklad av detta att jag gråter och bråkar och skriker, mest på mitt ex. känner mig besviken och ledsen och ganska så grundlurad av allt som han sagt och påstått sig stå för men uppenbarligen inte menar. har ett olyckligt dygn när jag pratar med gamla hänget som är kär i sitt ex, sedan går jag ut och blir nobbad två gånger, en gång av exet, en av senaste ligget. går hem och gråter. längtar efter nåt. går ut igen, och somnar med han som är fels hand på häcken. igen. ger upp allt och bestämmer mig för att satsa på mig själv. äter inte chips på en vecka och känner mig smal. tar chanser, går ut otippat och går hem med vän från hemorten. han har den vackraste kropp jag någonsin skådat och jag fantiserar om den i månader efteråt.
SEPTEMBER
börjar läsa genus c. har en ganska så ohållbar situation med mitt gamla häng och hans nya tjej, men bestämmer mig för att ta ansvar för den och bondar således med bruden. bästa metoden ever. han blir obekväm och jag blir mer bekväm. hänger massor med mitt ex och vi har det fint på alla plan. börjar tro att vi är på väg mot något nytt. börjar även tro att jag hamnat i en depression. har sex med en tjej, och med han som är fel.
OKTOBER
bestämmer mig för att prata med mitt gamla häng efter typ två månader av icke-kontakt, vilket vi gör, om vänskap, det går sådär. jag gråter av frustration men är samtidigt glad över att samtalet är över, och så även relationen. tränar mycket. får ett hatinlägg skrivet om mig efter att jag använd ordet "snubbe" i ett inlägg. hatinlägget etiketteras med typ "cp", "mongo", "idiot" och något mer fint. börjar umgås mycket med maria i min klass, bra grej. köper en miljard nya trosor till min samling. går på galen fest hos mitt ex, vi porrar oss bakom en dörr, en tjej knackar på och vi avbryter. senare samma kväll försöker samma tjej hångla med honom, han avböjer och sover med mig. mitt ex berättar en vecka senare att han är intresserad av hon från veckan innan, och det är hon som numera är den där nya. jag ramlar ihop och tror att jag skall dö. gråter och gråter och gråter och känner mig totalt rotlös och fruktansvärt otrygg. dessutom trodde jag att vi, han och jag, var på väg någonstans. ihop. jag hade fel. bloggen blir en ledsenblogg på riktigt.
NOVEMBER
ligger fortfarande med exet och har ingen aning om var jag har honom. han kysser mig på fester och säger att han slutat träffa hon den nya, en sekund efteråt ringer hon. vi skiljs åt. jag hoppas fortfarande på att saker ska ordna sig. får spotify av emma! gråter glädjetårar till obamas vinst och valvakar all by myself. försöker lära mig att höja blicken och hamnar i säng med han som är fel och vars pupiller växer när han är med mig och vi har väntat på det ganska länge. får handledare till min uppsats, men skriver lik förbannat ingenting. har ångest över det, över framtiden, över bristen på allt. exet ger intrycket av att ha slutat träffa hon den där nya på riktigt, och vi går ut ihop. han avslöjar att han ändrat sig och jag går till berns, möter upp mina tjejer och står och gråter på dansgolvet. bästaste jo är i stan och det är roligt, men jag har sorg i mig samtidigt. jag och exet försöker att prata igen när vi förfestar ihop någon vecka sedan och jag gråter hela tiden och han håller fasad. sen när vi går ut vill ha pussa mig och hålla om mig och jag säger nej för jag vill straffa och han går och ringer den nya och åker till henne. själv drar jag på efterfest för jag vill att något skall hända som inte är exet, vad som helst, men går ändå hem själv alldeles för sent. kan inte sluta gråta den helgen. gråter överallt. min chef frågar om jag vill gå hem från jobbet, jag säger nej. det enda som hjälper mot tårar och evighetsontet är att någon slår mig eller nyper mig i armarna. träffar pappa för första gången på nästan ett år. han är fin och ger mig klarhet i min relation till mitt ex, men tvingar också fram insikt i mina egna känslor och säger att om jag vet att jag vill ha honom tillbaka så måste jag säga till. men jag vet inte säkert. därför kan jag bara sitta still och inte göra någonting.
DECEMBER
under en av mina ledsendagar struntar marge att gå till jobbet utan kommer istället till mig och hänger med mig hela dagen. så fint! jag och min bästaste lägenhetskompis har stor förfest innan klubbland stockholm och alla är där. mitt ex sitter ihop med mig hela kvällen. han vill prata och han biter mig i nacken så jag har ont i flera dagar efteråt. jag firar jul med mamma och syskon och gråter orimligt många gånger över skitsaker. min mamma erbjuder sig att betala terapi för mig. pratar med exet varje dag. åker tillbaka till stockholm, går på fest hos exet och han beter sig som att vi är ihop. kvällen urartar och jag skriver det där ohärliga på hans väggar, och därefter ligger vi. massor. sen åker han utomlands och jag vet att vi gått över någon typ av gräns och jag är så glad att han inte är i stan för det underlättar allt för mig. och så blir det nyår och jag firar med många av mina finaste och vid tolvslaget skriker jag "fuck 2008!" istället för "gott nytt år!".
måndag 19 januari 2009
älskling jag vet hur det känns
såklart är det osunt att vilja trycka till och peta i det ömma hos någon annan. så får man ju inte göra. det är ofint och otrevligt och oönskat beteende. så bör man inte vilja göra. men jag gört ändå. förut av anledningen att den här sorgefördelningen varit så jävla orättvis (enligt mig) och att primitiva jag önskat att han också ska ha ont, att vi ska gå igenom det här tillsammans, nu mest för att han applicerar sin sorg på mig; att han är ledsen för att JAG är ledsen. jag vill inte bära det oket, det ansvaret. och jag kommer bli okej. jag tänker bli okej. jag är redan mer okej. jag är tillräckligt okej för att inte bära ansvaret för hans sorger, dock inte så pass okej att jag helt kommit över behovet av att låta honom veta det.
tunn is, men is likväl
det är en balansgång, det är det. minns att jag under ångestattacken i lördags natt tänkte att om han bara visste att det räcker med ett "jag vill ha dig" riktat till mig, så skulle jag svara ja och så skulle vi satsa. så tänkte jag då. så tänker jag inte nu. det är skönt.
han ringde nyss och sa att han inte visste om jag var arg eller ledsen. jag sa att jag inte var någotdera. jag vet inte, det känns verkligen som jag klättrar, hasar, drar mig framåt, men samtidigt som jag reser mig upp känner jag ett starkt behov av att trycka till honom lite, visa att nej, jag kommer inte finnas kvar här och vänta. jag går vidare nu. jag går. inte du. det är jag som går. för han tror tvärtom. han tror att han genom att träffa någon ny att hänga och ligga med gått vidare, och att det därför är synd om mig som står kvar (även om vi hänger och ligger ibland vi också). men jag vet att det onda ligger i att bryta upp och släppa taget, och det sker inte alls automatiskt för att man träffar någon ny att dejta. det sker när man inser att det inte finns någon att falla tillbaka på och att jag inte längre kan vara hans trygghet, precis som att han inte längre kan vara min. den insikten slår såklart mig tidigare än honom eftersom jag varit ensam och själv, och han nått höjd på grund av den nya. men det kommer att slå honom också, om han tillåter sig att känna, när han inser att jag inte är kvar.
för jag lämnar "kvar"-rutan nu och jag tror inte längre på oss. jag tror inte på en lysande framtid, och jag tror inte på evinnerlig vänskap. jag ser inte att han och jag och hans nya och min eventuella nya umgås ihop så som han fantiserar om, och jag känner inget behov av den fantasin heller.
det är det jag vill att han ska veta, och det är därför jag trycker till, stampar och klampar och berör det som är ömt.
han ringde nyss och sa att han inte visste om jag var arg eller ledsen. jag sa att jag inte var någotdera. jag vet inte, det känns verkligen som jag klättrar, hasar, drar mig framåt, men samtidigt som jag reser mig upp känner jag ett starkt behov av att trycka till honom lite, visa att nej, jag kommer inte finnas kvar här och vänta. jag går vidare nu. jag går. inte du. det är jag som går. för han tror tvärtom. han tror att han genom att träffa någon ny att hänga och ligga med gått vidare, och att det därför är synd om mig som står kvar (även om vi hänger och ligger ibland vi också). men jag vet att det onda ligger i att bryta upp och släppa taget, och det sker inte alls automatiskt för att man träffar någon ny att dejta. det sker när man inser att det inte finns någon att falla tillbaka på och att jag inte längre kan vara hans trygghet, precis som att han inte längre kan vara min. den insikten slår såklart mig tidigare än honom eftersom jag varit ensam och själv, och han nått höjd på grund av den nya. men det kommer att slå honom också, om han tillåter sig att känna, när han inser att jag inte är kvar.
för jag lämnar "kvar"-rutan nu och jag tror inte längre på oss. jag tror inte på en lysande framtid, och jag tror inte på evinnerlig vänskap. jag ser inte att han och jag och hans nya och min eventuella nya umgås ihop så som han fantiserar om, och jag känner inget behov av den fantasin heller.
det är det jag vill att han ska veta, och det är därför jag trycker till, stampar och klampar och berör det som är ömt.
steg för steg
sen igår kom en vän från back in the days förbi och var med mig hela dagen och vi hade det så trevligt som vi inte haft på år och dag! jag hann inte alls med att ha min sedvanliga ångest, utan pratade istället relationer, möbler och lite mer relationer. SÅ HIMLA VÄRT! idag ligger jag i sängen som vanligt på måndagar, och innan dagen är slut skall jag ha sökt två jobb samt skrivit klart min årskrönika (som inte är så omfattande egentligen, det är läsningen och tillbakablickandet som tar tid).
kommer tillbaka
tack vare era noll tips angående fredagsfestdestination så hamnade jag på medis. igen. för miljonte gången. det ligger ju så nära är oftast motiveringen, och i fredags var ju typ alla där, så jag vet inte, det kanske var bra ändå. massa tjatter och en del bekräftelse och sedan hem vid tresnåret för sömn, och så jobb på det dagen därpå.
pratade på lördagen med exet i telefon som sa att han skulle på fest vid telefonplan med den nya bruden och att han inte visste om de skulle ut sen men att han förstod att jag kanske inte ville stöta ihop så jag kunde väl sms:a stället jag skulle gå till, så kunde han undvika det. för en månad sedan hade jag börjat gråta av ett sådant samtal men inte nu. gick ut, blev glad i hågen, ramlade från den ena festen till den andra och träffade massor av trevliga människor hela tiden, och så slutligen hamnade även jag på festen där han var, för det var ju dit alla skulle. och han såg så ledsen ut mitt exkex.
hon den nya var där, han var där, jag var där. han ville att vi skulle hälsa. jag tänkte göra det men fick panik och vände när vi nästan var framme vid henne. ångrade mig, gick tillbaka och hälsade. sen tror jag att jag grät, eller jo, jag grät, men kanske var det innan hälsningen. minns inte. alla var i alla fall så gulliga mot mig, tog hand om, tröstade, kramade, peppade, dansade. egentligen mest hans vänner, hans syskon - men alla var där kring mig. så fint för mig. så ofint för honom. och han såg sorgsen ut. enligt källor, för att jag var ledsen. det tror dock inte jag. han har sina egna ledsamheter, han har sin egen sorg, och jag blev faktiskt glad igen! jag lyckades peppa upp mig, jag ramlade och reste mig upp och dit har jag kommit nu. jag gråter på fester, men sedan skrattar jag igen. jag skriver inte elaka grejer på väggarna, jag ställer inte till scener och jag gråter mig inte igenom hela helgerna. jag har börjat släppa taget och även om han vill att jag inte ska vara ledsen, att det gör ont i honom att se mig så, så kommer min förmåga att resa mig upp efter det att jag faller ge honom utrymme att faktiskt känna sin egen sorg över det som var vi, för den sorgen har han, det vet jag. därför såg han så fruktansvärt olycklig ut i fredags. därför inser jag att hans omtanke för mig, att jag antagligen inte vill vara på samma ställe som honom och den nya, kanske egentligen är en omskrivning för att han inte vill att jag skall vara där.
och så förskjuts makten ännu en gång.
pratade på lördagen med exet i telefon som sa att han skulle på fest vid telefonplan med den nya bruden och att han inte visste om de skulle ut sen men att han förstod att jag kanske inte ville stöta ihop så jag kunde väl sms:a stället jag skulle gå till, så kunde han undvika det. för en månad sedan hade jag börjat gråta av ett sådant samtal men inte nu. gick ut, blev glad i hågen, ramlade från den ena festen till den andra och träffade massor av trevliga människor hela tiden, och så slutligen hamnade även jag på festen där han var, för det var ju dit alla skulle. och han såg så ledsen ut mitt exkex.
hon den nya var där, han var där, jag var där. han ville att vi skulle hälsa. jag tänkte göra det men fick panik och vände när vi nästan var framme vid henne. ångrade mig, gick tillbaka och hälsade. sen tror jag att jag grät, eller jo, jag grät, men kanske var det innan hälsningen. minns inte. alla var i alla fall så gulliga mot mig, tog hand om, tröstade, kramade, peppade, dansade. egentligen mest hans vänner, hans syskon - men alla var där kring mig. så fint för mig. så ofint för honom. och han såg sorgsen ut. enligt källor, för att jag var ledsen. det tror dock inte jag. han har sina egna ledsamheter, han har sin egen sorg, och jag blev faktiskt glad igen! jag lyckades peppa upp mig, jag ramlade och reste mig upp och dit har jag kommit nu. jag gråter på fester, men sedan skrattar jag igen. jag skriver inte elaka grejer på väggarna, jag ställer inte till scener och jag gråter mig inte igenom hela helgerna. jag har börjat släppa taget och även om han vill att jag inte ska vara ledsen, att det gör ont i honom att se mig så, så kommer min förmåga att resa mig upp efter det att jag faller ge honom utrymme att faktiskt känna sin egen sorg över det som var vi, för den sorgen har han, det vet jag. därför såg han så fruktansvärt olycklig ut i fredags. därför inser jag att hans omtanke för mig, att jag antagligen inte vill vara på samma ställe som honom och den nya, kanske egentligen är en omskrivning för att han inte vill att jag skall vara där.
och så förskjuts makten ännu en gång.
fredag 16 januari 2009
nytt hopp
babes! gullungar! finaste jävla bloggläsarna ever! att ni hejar på mig är så rart att mitt hjärta nästan spricker, och det betyder så fantastiskt mycket så ni anar inte. har sagt det förr, men menar det verkligen.
egentligen borde jag väl inte ropa hej alls än, att klara en kväll med hjärtat välbehållet betyder inte att jag kommer att klara alla kvällar, det vet jag. däremot kände jag hopp! för första gången på länge kände jag hopp, och det är värt sina serpentiner och sina hej-rop. jag kände äntligen hopp om att någonting förändrats, eller att någonting kommer att förändras. att jag kommer att kunna gå vidare, att jag kommer att bli glad och att jag kommer kunna se tillbaka på det där som var vi utan sorg som förlamar - och den känslan gjorde att jag igår kände mig upphetsad som ett barn på julafton (vilket tydligt kan skådas i de tre något flummiga inläggen här under).
jag vet inte hur jag ska hantera det är återfunna hoppet, hur jag ska spara känslan, om det ens går. kanske lägger den sig längst in bland tankarna och gör sig påmind när jag behöver det. kanske kan den stärka när jag återigen ramlar, för ramla har jag ju inte slutat göra, det vet jag det med. jag väljer att hoppas på det.
egentligen borde jag väl inte ropa hej alls än, att klara en kväll med hjärtat välbehållet betyder inte att jag kommer att klara alla kvällar, det vet jag. däremot kände jag hopp! för första gången på länge kände jag hopp, och det är värt sina serpentiner och sina hej-rop. jag kände äntligen hopp om att någonting förändrats, eller att någonting kommer att förändras. att jag kommer att kunna gå vidare, att jag kommer att bli glad och att jag kommer kunna se tillbaka på det där som var vi utan sorg som förlamar - och den känslan gjorde att jag igår kände mig upphetsad som ett barn på julafton (vilket tydligt kan skådas i de tre något flummiga inläggen här under).
jag vet inte hur jag ska hantera det är återfunna hoppet, hur jag ska spara känslan, om det ens går. kanske lägger den sig längst in bland tankarna och gör sig påmind när jag behöver det. kanske kan den stärka när jag återigen ramlar, för ramla har jag ju inte slutat göra, det vet jag det med. jag väljer att hoppas på det.
torsdag 15 januari 2009
!
och bästaste m som jag bor med (<3) sa när jag klampade in i hennes rum efter det att jag vinkat och kramat hejdå till honom, att jag sällan sett så glad ut. och så var det. punkt. eller utropstecken. jo. !!!
jo
p.s. jag är full. asfull.
och idag åt jag blomkålsmos istället för potatismos och det var sjukt jävla mättande och sjukt jävla gott. om man bortser från alkoholen är det aslätt att hålla min nya diet. hittills har jag tappat ett kilo. vätska förvisso, men ändå, jag har inte vägt såhär sedan i somras typ. high five!!
och idag åt jag blomkålsmos istället för potatismos och det var sjukt jävla mättande och sjukt jävla gott. om man bortser från alkoholen är det aslätt att hålla min nya diet. hittills har jag tappat ett kilo. vätska förvisso, men ändå, jag har inte vägt såhär sedan i somras typ. high five!!
!!!
jag hann inte med någon årskrönika, men eftersom jag skrev inlägget om just denna årskrönika idag (01-någonting eller?), så har jag 24 timmar till godo känner jag.
det jag egentligen har gjort är detta: träffat mitt ex och pratat! med betoning på p r a t a t . och på rille, det känns så jävla bra!!
innan idag hade jag sagt till honom att jag inget ville veta (om han och hans nya), och jag tog tillbaka det nu. jag tog tillbaka och lät honom prata och jag insåg massa grejer och kände mig, tro det eller ej, tryggare än vad jag gjort på månader. äntligen fick jag prata utan att det kändes som jag togs emot som den "sårade", den "ledsna" eller "den man ska ta hänsyn till". jag fick leda samtalet, och jag gjorde det med heder i behåll och visst, sentimentalitet såklart, men jag behöll kontrollen. jag grät, men inte på grund av henne, jag grät på grund av oss, och det var fin gråt. jag fick klarhet i vår, hans och min, relation. och, med betoning på OCH, jag fick insikt i att de, han och hon den nya, faktiskt ses 1-2 gånger i veckan istället för de sju gånger i veckan jag fantiserat om nu när jag inte vågat fråga, och att de fortfarande inte definierat sin relation - och jag, jag kan inte rå för det, men jag mår bra av de faktauppgifterna. det gör jag.
för jag vet att han längtar, och att längta är helt förståeligt för mig, för så gör även jag. han längtar efter någon att ta med på familjesemestrarna. han längtar efter "det", han längtar efter "den", den som skall vara med resten av livet - och jag, jag gör det med, och det är okej. såklart det är okej.
såklart.
och han älskar mig fortfarande.
(han älskar mig fortfarande!)
och självklart vet jag att jag inte ska bygga mitt liv på detta, jag vet det, men jag känner mig ändå stärkt, det tänker jag inte hymla med.
det vi hade var fint. med betoning på hade.
jag tänker gå vidare.
jag tänker göra det nu.
2009 är mitt år.
det jag egentligen har gjort är detta: träffat mitt ex och pratat! med betoning på p r a t a t . och på rille, det känns så jävla bra!!
innan idag hade jag sagt till honom att jag inget ville veta (om han och hans nya), och jag tog tillbaka det nu. jag tog tillbaka och lät honom prata och jag insåg massa grejer och kände mig, tro det eller ej, tryggare än vad jag gjort på månader. äntligen fick jag prata utan att det kändes som jag togs emot som den "sårade", den "ledsna" eller "den man ska ta hänsyn till". jag fick leda samtalet, och jag gjorde det med heder i behåll och visst, sentimentalitet såklart, men jag behöll kontrollen. jag grät, men inte på grund av henne, jag grät på grund av oss, och det var fin gråt. jag fick klarhet i vår, hans och min, relation. och, med betoning på OCH, jag fick insikt i att de, han och hon den nya, faktiskt ses 1-2 gånger i veckan istället för de sju gånger i veckan jag fantiserat om nu när jag inte vågat fråga, och att de fortfarande inte definierat sin relation - och jag, jag kan inte rå för det, men jag mår bra av de faktauppgifterna. det gör jag.
för jag vet att han längtar, och att längta är helt förståeligt för mig, för så gör även jag. han längtar efter någon att ta med på familjesemestrarna. han längtar efter "det", han längtar efter "den", den som skall vara med resten av livet - och jag, jag gör det med, och det är okej. såklart det är okej.
såklart.
och han älskar mig fortfarande.
(han älskar mig fortfarande!)
och självklart vet jag att jag inte ska bygga mitt liv på detta, jag vet det, men jag känner mig ändå stärkt, det tänker jag inte hymla med.
det vi hade var fint. med betoning på hade.
jag tänker gå vidare.
jag tänker göra det nu.
2009 är mitt år.
onsdag 14 januari 2009
story of my life
igår åt jag lchf-bra hela dagen. sen gick jag ut och drack tre öl, så det gick väl på jämt ut det där.
tisdag 13 januari 2009
dagarna
när jag skriver inlägg så vet jag oftast inte vad jag ska skriva om när jag väl trycker på "nytt inlägg"-knappen. det som kommer, kommer. igår blev det ett inlägg om ex som dock inte publicerades för marge ringde och tog upp tiden, och det var nog bra. i alla fall, jag har skola att avsluta den här månaden och sedan är det hej hej arbetslöshet! perfekt planerat, rakt ut i lågkonjunkturen. dessutom avslutar jag ingen skola. jag hänger runt här hemma istället, planerar vad jag ska äta, lyssnar på musik och längtar till nåt.
söndag 11 januari 2009
upp och ner
jag är så glad att jag gick ut igår! hade fantastiskt roligt och trodde i fyllan och villan att jag hade halva inne på en snubbe som jag sett av och till sen jag flyttade hit. det hade jag antagligen inte alls, men tänkte då att där står han i dj-båset och kollar in mig! jag kollade naturligtvis tillbaka och kände mig helnöjd. att han kollade in mig från dj-båset känns inte lika självklart idag, men det är okej. jag har börjat höja blicken och det är en bra sak.
idag lider jag av sedvanlig bakisångest och har hittills hunnit med att tänka att alla från sällskapet igår hatar mig. det känns sunt. först den ena, sen den andre, sen den tredje och så vidare i oändligheten. jag är sjuk i huvudet. av de jag pratat, sms:at eller chattat med som var med igår verkar ingen hata mig, men det är kanske inget man säger rakt ut heller. inte vet jag. det jag vet är dock att det är slitsamt att ligga i sängen och tro att man är hatad.
idag lider jag av sedvanlig bakisångest och har hittills hunnit med att tänka att alla från sällskapet igår hatar mig. det känns sunt. först den ena, sen den andre, sen den tredje och så vidare i oändligheten. jag är sjuk i huvudet. av de jag pratat, sms:at eller chattat med som var med igår verkar ingen hata mig, men det är kanske inget man säger rakt ut heller. inte vet jag. det jag vet är dock att det är slitsamt att ligga i sängen och tro att man är hatad.
lördag 10 januari 2009
fuck passitiviteten
jag vet att jag missköter bloggen just nu, och jag saknar den verkligen! tankarna slutar ju inte snurra direkt, och tyngden i hjärtat minskar faktiskt genom att skriva ner och ut. så är det. låter fjantigt, men det är sant och av denna enkla anledning borde jag skriva mer.
så får det bli.
i alla fall tänkte jag nyss börja gråta över tomheten och ledsenheten och över att kvällsplanerna blev helt fucked up (tack var exet bland annat, som jag visserligen hade det fantastiskt trevligt med hela eftermiddagen, men som drog hem lite oväntat*), och att jag som vanligt kände mig ensam ensammare ensammast, men sen beslöt jag mig för att nej, jag styr upp något. så nu tänker jag ta det lite lugnt och sedan duscha, göra mig någorlunda fräsch och dricka vin all by myself. sen kanske hornstull strand? var som helst där jag kan möta upp vänner. det är dom man lutar sig mot i kristider, och det är dom som står där under och stöttar upp när man når höjd. det gäller att inte glömma detta.
och OM något ska hända i det här förbaskade skitlivet så gäller det att bjuda ut sig lite. roligheter, passion och livslust kommer inte av sig själv. särskilt kommer det inte till en när man ligger i sängen en lördagkväll.
därför,
skål!
*och jag vet att många tycker att jag ska bryta med honom, för min skull, men det gör jag ju inte tydligen.
så får det bli.
i alla fall tänkte jag nyss börja gråta över tomheten och ledsenheten och över att kvällsplanerna blev helt fucked up (tack var exet bland annat, som jag visserligen hade det fantastiskt trevligt med hela eftermiddagen, men som drog hem lite oväntat*), och att jag som vanligt kände mig ensam ensammare ensammast, men sen beslöt jag mig för att nej, jag styr upp något. så nu tänker jag ta det lite lugnt och sedan duscha, göra mig någorlunda fräsch och dricka vin all by myself. sen kanske hornstull strand? var som helst där jag kan möta upp vänner. det är dom man lutar sig mot i kristider, och det är dom som står där under och stöttar upp när man når höjd. det gäller att inte glömma detta.
och OM något ska hända i det här förbaskade skitlivet så gäller det att bjuda ut sig lite. roligheter, passion och livslust kommer inte av sig själv. särskilt kommer det inte till en när man ligger i sängen en lördagkväll.
därför,
skål!
*och jag vet att många tycker att jag ska bryta med honom, för min skull, men det gör jag ju inte tydligen.
onsdag 7 januari 2009
lögndetektor
facebook har gjort det jävligt lätt att syna folks (vita?) lögner. att någon enligt denne skall åka "hem" vid åtta när man skiljs åt tror man i efterhand så lagom på när ingen facebookaktivitet synts till på hela kvällen.
min förälskelse
alltså stockholm babes, jag vet att jag sagt det förr men idag är stockholm vackrare än vackrast! solsken över snöklädda tak och hög, klar vinterluft. vem behöver egentligen kärlek, champagne och diamanter?
kanske uppbrott
jag mår bättre nu. verkligen så mycket bättre. jag har sovit lugnt hela natten, dock bakom låst sovrumsdörr, men ändå. jag tar tillbaka det där som var mitt.
det som gnager just nu är vad jag ska göra med exkexet. han som inte ställde upp. är detta kanske vägskälet där jag väljer bort? i vanliga fall hade jag pratat med honom, han hade förstått och ansträngt sig för att ändra sig. men vill jag det? vill jag det för mig? klok vän sa till mig att det ändå är bättre att veta än att leva i en illusion. och jag vet nu. jag vet lite mer än vad jag visste i söndags och jag vet att jag inte kan lita på att han fångar mig när jag faller.
allt jag tänker just nu bygger på insikten som slog mig under samtal med världens bästa klokaste mest fantastiska jo:
att känslomässigt vara mer än vänner innebär att man är mindre än vänner i praktiken.
jag har inte råd att umgås med människor som är mindre än vänner i praktiken. så rik är jag inte.
det som gnager just nu är vad jag ska göra med exkexet. han som inte ställde upp. är detta kanske vägskälet där jag väljer bort? i vanliga fall hade jag pratat med honom, han hade förstått och ansträngt sig för att ändra sig. men vill jag det? vill jag det för mig? klok vän sa till mig att det ändå är bättre att veta än att leva i en illusion. och jag vet nu. jag vet lite mer än vad jag visste i söndags och jag vet att jag inte kan lita på att han fångar mig när jag faller.
allt jag tänker just nu bygger på insikten som slog mig under samtal med världens bästa klokaste mest fantastiska jo:
att känslomässigt vara mer än vänner innebär att man är mindre än vänner i praktiken.
jag har inte råd att umgås med människor som är mindre än vänner i praktiken. så rik är jag inte.
måndag 5 januari 2009
vem finns där i nöd och lust?
häromnatten vaknade jag av att någon okänd eller några okända försiktigt öppnade min sovrumsdörr. jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. när jag reagerade och ropade sprang den eller de ut ur lägenheten och jag blev ensam kvar med panik och gråt och gud vet vad.
förutom att skrämma upp mig till den grad att jag var tvungen att kolla om någon befann sig i lägenheten en gång var tionde minut trots att jag barrikaderat ytterdörren med alla möbler som fanns att tillgå, fick hela situationen mig att tänka till.
jag kände mig så fruktansvärt otrygg! inte bara i mitt eget hem, utan också i mina sociala relationer, mitt nätverk. när det väl händer grejer som detta behöver man veta att folk finns där. att någon svarar i telefon om man så ringer mitt i natten. att någon kan tänka sig att komma över och lugna. mina föräldrar svarade i telefon dock och det var guld. pappa pratade mig igenom hela natten efter intrånget, då jag inte kunde sova och inte heller ha det helt tyst.
vännerna, de få, har också funnits där, även om vissa fanns där tidigt, och vissa tillkom lite för sent för att jag inte skulle hinna gråta över de stora hålen i skyddsnätet.
idag har det lappats och lagats dock, det där nätet, och kanske blir det helt.
kanske kommer det kännas helt snart.
för nu finns folk en taxiresa bort. nu sägs snälla ord om att om jag behöver det, så kommer dom. när som. och det värmer. det helar. det lagar.
men igår eftermiddag satt jag lik förbannat här och grät. ensam. visste inte vart jag skulle ta vägen. vågade inte gå utanför dörren. orkade inte lämna staden och resa till mamma. ville återerövra hemmet men ville inte vara själv. hade ingen att ringa som jag inte redan ringt.
sis kom sent på kvällen till min räddning, om än inte helt frivilligt, och jag kunde äntligen sova. till och med ganska lugnt.
även om de flesta visat sig vara stöd såhär i efterhand och även om jag idag upplevt sådan omtanke att jag blir varm i bröstet av att tänka på det, så finns det de som visat att här finns inget skyddsnät om du inte skriker att du behöver det, och de flesta som känner mig vet att skrika, det gör jag inte. exet till exempel, han vet det. han vet att jag inte skriker, och han har valt att inte erbjuda sig.
i och med det faktumet inser jag att jag förväntat mig något annat.
för när vi pratar i telefon idag när han kommit hem från utlandet (han ringde inte mig, jag ringde honom trots att han vet vad som hänt) tappar jag orden när jag angående intrånget får höra att "det kommer inte att hända igen" sagt med undertonen att håll inte på och skräm upp dig nu, det kommer ju inte hända igen sa jag ju, vilket för mig inte verkar det minsta lugnande.
jag tappar orden när jag hör att hans "ring om det är nåt" klart och tydligt betyder men helst inte för jag har annat för mig.
jag tappar orden när mina känslor känns förminskade, att han inte förstår, att han inte ser hur otrygg jag känner mig.
men folk har varit inne i mitt hem när jag sovit! folk har smygande öppnat min sovrumsdörr i hopp om att jag inte ska vakna. folk har tagit i mina saker. sådant känns! sådant känns i hela kroppen, hela själen, hela tanken - och jag, jag behöver höra att folk finns där. att jag, när jag är i nöd, prioriteras. att någon fångar upp mig och erbjuder mig stöd och tankar och fysisk närvaro, för jag har svårt att be om det själv. och när det inte erbjuds så gör det ont, och det rämnar föreställningen om han som alltid älskade, om han som alltid skulle finnas där, om han som var en vän. för jag känner inte det och det är inte det han signalerar. det jag faktiskt känner är att det där om att jag kan ringa om jag behöver det, är något som slängs ut för att det förväntas*. men jag ringer inte om det är något till någon som säger det till mig sådär, och det vet han. jag ringer inte, och jag kommer inte att ringa, och kanske är det okej, kanske måste det vara så. kanske måste jag sluta tro att han finns där, och kanske har jag ingen som helst rätt att vara besviken och arg och ledsen över att han inte gör det.
men jag trodde, det gjorde jag. jag trodde och förväntande mig och igår så längtade jag till och med, och det är därför som det är just det olagade hålet i skyddsnätet som gör som allra allra ondast.
*av dåligt samvete? kanske. för han har åkt hem till hon den nya och det förstår jag men det kommenterar varken han eller jag, vilket är lika bra då det inte har något med det hela att göra. egentligen.
förutom att skrämma upp mig till den grad att jag var tvungen att kolla om någon befann sig i lägenheten en gång var tionde minut trots att jag barrikaderat ytterdörren med alla möbler som fanns att tillgå, fick hela situationen mig att tänka till.
jag kände mig så fruktansvärt otrygg! inte bara i mitt eget hem, utan också i mina sociala relationer, mitt nätverk. när det väl händer grejer som detta behöver man veta att folk finns där. att någon svarar i telefon om man så ringer mitt i natten. att någon kan tänka sig att komma över och lugna. mina föräldrar svarade i telefon dock och det var guld. pappa pratade mig igenom hela natten efter intrånget, då jag inte kunde sova och inte heller ha det helt tyst.
vännerna, de få, har också funnits där, även om vissa fanns där tidigt, och vissa tillkom lite för sent för att jag inte skulle hinna gråta över de stora hålen i skyddsnätet.
idag har det lappats och lagats dock, det där nätet, och kanske blir det helt.
kanske kommer det kännas helt snart.
för nu finns folk en taxiresa bort. nu sägs snälla ord om att om jag behöver det, så kommer dom. när som. och det värmer. det helar. det lagar.
men igår eftermiddag satt jag lik förbannat här och grät. ensam. visste inte vart jag skulle ta vägen. vågade inte gå utanför dörren. orkade inte lämna staden och resa till mamma. ville återerövra hemmet men ville inte vara själv. hade ingen att ringa som jag inte redan ringt.
sis kom sent på kvällen till min räddning, om än inte helt frivilligt, och jag kunde äntligen sova. till och med ganska lugnt.
även om de flesta visat sig vara stöd såhär i efterhand och även om jag idag upplevt sådan omtanke att jag blir varm i bröstet av att tänka på det, så finns det de som visat att här finns inget skyddsnät om du inte skriker att du behöver det, och de flesta som känner mig vet att skrika, det gör jag inte. exet till exempel, han vet det. han vet att jag inte skriker, och han har valt att inte erbjuda sig.
i och med det faktumet inser jag att jag förväntat mig något annat.
för när vi pratar i telefon idag när han kommit hem från utlandet (han ringde inte mig, jag ringde honom trots att han vet vad som hänt) tappar jag orden när jag angående intrånget får höra att "det kommer inte att hända igen" sagt med undertonen att håll inte på och skräm upp dig nu, det kommer ju inte hända igen sa jag ju, vilket för mig inte verkar det minsta lugnande.
jag tappar orden när jag hör att hans "ring om det är nåt" klart och tydligt betyder men helst inte för jag har annat för mig.
jag tappar orden när mina känslor känns förminskade, att han inte förstår, att han inte ser hur otrygg jag känner mig.
men folk har varit inne i mitt hem när jag sovit! folk har smygande öppnat min sovrumsdörr i hopp om att jag inte ska vakna. folk har tagit i mina saker. sådant känns! sådant känns i hela kroppen, hela själen, hela tanken - och jag, jag behöver höra att folk finns där. att jag, när jag är i nöd, prioriteras. att någon fångar upp mig och erbjuder mig stöd och tankar och fysisk närvaro, för jag har svårt att be om det själv. och när det inte erbjuds så gör det ont, och det rämnar föreställningen om han som alltid älskade, om han som alltid skulle finnas där, om han som var en vän. för jag känner inte det och det är inte det han signalerar. det jag faktiskt känner är att det där om att jag kan ringa om jag behöver det, är något som slängs ut för att det förväntas*. men jag ringer inte om det är något till någon som säger det till mig sådär, och det vet han. jag ringer inte, och jag kommer inte att ringa, och kanske är det okej, kanske måste det vara så. kanske måste jag sluta tro att han finns där, och kanske har jag ingen som helst rätt att vara besviken och arg och ledsen över att han inte gör det.
men jag trodde, det gjorde jag. jag trodde och förväntande mig och igår så längtade jag till och med, och det är därför som det är just det olagade hålet i skyddsnätet som gör som allra allra ondast.
*av dåligt samvete? kanske. för han har åkt hem till hon den nya och det förstår jag men det kommenterar varken han eller jag, vilket är lika bra då det inte har något med det hela att göra. egentligen.
söndag 4 januari 2009
back on track
jag är just nu fett mycket berusad, men jag gillar ju att blogga såhär, så jag fortsätter väl med det.
vet ni vad jag har gjort ikväll?!
jag har raggat!!
kan ni haja?! det här är så stort att jag fortfarande sitter och typ ler över det hela. jag, fegaste personen ever som helt glömt bort hur man skapar någon typ av sexuell kontakt överhuvudtaget, log mot en kille när han klev in på pet sounds. och han, han tittade tillbaka. han var lätt snyggast där, och jag tittade till och från, och han tittade han med. SÅ HIMLA SPÄNNANdE!!! han hade tjej dock, men han kollade in mig. det gjorde han. sen möttes vi på sleven och då var det blickar de lux trots hans brud och min eh, tafatthet. men fatta, det känns som jag tagit ett steg framåt!! jag vet att om jag tittar på folk, så brukar de titta tillbaka. min blick är intensiv, sägs det. jag vinner på den. men jag har inte vågat!! jag har inte tittat på ÅR känns det som. fatta! så stört. men nu jävlar, nu är björnen väckt. nu är det jag som ska spänna mörka ögon i folk så de helt tappar fattningen och lämnar hus och hem för att få mer av den. i'm telling ya, i'm on fucking fire!!
vet ni vad jag har gjort ikväll?!
jag har raggat!!
kan ni haja?! det här är så stort att jag fortfarande sitter och typ ler över det hela. jag, fegaste personen ever som helt glömt bort hur man skapar någon typ av sexuell kontakt överhuvudtaget, log mot en kille när han klev in på pet sounds. och han, han tittade tillbaka. han var lätt snyggast där, och jag tittade till och från, och han tittade han med. SÅ HIMLA SPÄNNANdE!!! han hade tjej dock, men han kollade in mig. det gjorde han. sen möttes vi på sleven och då var det blickar de lux trots hans brud och min eh, tafatthet. men fatta, det känns som jag tagit ett steg framåt!! jag vet att om jag tittar på folk, så brukar de titta tillbaka. min blick är intensiv, sägs det. jag vinner på den. men jag har inte vågat!! jag har inte tittat på ÅR känns det som. fatta! så stört. men nu jävlar, nu är björnen väckt. nu är det jag som ska spänna mörka ögon i folk så de helt tappar fattningen och lämnar hus och hem för att få mer av den. i'm telling ya, i'm on fucking fire!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)