ps. jag har ju kyl och frys såklart. och mikro - my true love. (börjar dock bli något trött på mikropopcorn, icas fiskgratäng, mackor och äckliga mikrade köttbullar med färdigblandad sallad för 40 spänn från ica.)

pressen

innan den sista juni bör jag skaffat en bra vän/en het snubbe/en sugar daddy/en avlägsen rik död släkting med gott öga till mig som känner för att dela/fixa bostad med/till mig.

lycka till säger jag till mig själv.

innan dess, alltså typ till början av februari eller nåt (TROLIGT), bör jag skaffa ett extrajobb så jag har råd att betala de fyratusen kronor som jag betalar för mitt rum med hall och badrum men utan kök. älskar läget. älskar inte att inte ha kök. älskar inte kostnaden.

och INNAN DESS bör jag klara tentorna i mitten av januari. annars har jag en mycket tragisk, fattig och eländig vår att se fram emot.

HEPP!

back on track

fuck magkänslan, nu går jag på något annat.

de flesta knutar löstes upp i lördags i takt med att jag fick snacka mig sönder och samman med än den ena, än den andra. och alkoholen såklart. körde fullt ut trots sjukdomen och hinkade öl, sprit och vin som om det inte fanns någon morgondag (obs. det fanns det. märkte det på söndagen). resultatet blev askalasfylla. jag blev sådär härligt full att jag mitt i inflyttningsfesten hos vänners vänner (efter det att jag dragit upp min klänning och visat upp min tatuering för alla intresserade och ointresserade) fick för mig att nu jävlar, nu drar jag till klubben själv. sagt och gjort. tror jag somnade till på gröna linjen på väg till medis eftersom jag inte hoppade av förrän vid slussen trots att jag måste passerat det mer självklara valet: medborgarplatsen. charmigt. men annars var det kul! jag var glad typ hela tiden och folket var trevliga och saker gick liksom på räls. lyckades med alla mål utom ciggen.

summan av kardemumman: NÖJD.

det är ett bra betyg.


annars är jag så liggsugen så jag kan dö typ. hela tiden. vem kunde tro att slutet av november var en kåtperiod.

sparka på den som redan ligger vetja

MEN ALLTSÅ MITT LIV JUST NU; HELL HELL HELL!

jag måste börja lita lite mer på min magkänsla. i två veckors tid har jag funderat på en grej, något outtalat men ändå anat av mig. gällande en man såklart. jag har haft en känsla liksom, som jag snackat med vänner om, och drömt om och tänkt på. och självklart dimper bekräftelsen ned. jag vet inte vad jag ska tro eller känna eller tänka just nu. kommer antagligen att få en förklaring inom kort, ska bli intressant att se om förklaringen överhuvudtaget är trovärdig. om det visar sig att någon undanhåller grejer för mig, eller än värre jävlas med mig så ska jag banne mig bli sur på riktigt. och jag kommer att bli ledsen, på riktigt. folk är dumma i huvudet och jag hatar alla utom de fina, men de är i minoritet jämfört med de dumma jävlarna.

varför blir det alltid såhär? i somras när saker äntligen började bli bra igen efter en svacka, fick jag känslan att snart jävlar exploderar allt. vilket det gjorde. rakt åt helvete gick vägen. och se nu, lagom till att jag hämtat mig och blivit lite lugn i alltihopa så smäller det igen. jag förtjänar det fan inte.

om några timmar ska jag supa bort mina känslor.

fuck you

november är ju generellt en månad som jävlas med de flesta. det är mörkt och dystert, kallt och blåsigt. man blir allt blekare och fulare och slappare och deppigare, och det känns som om ingen eller inget vill en väl.

så är mitt liv just nu. november har slagit mig på käften ganska ordentligt i år. jag hostar fortfarande och är numera också dunderförkyld. dessutom har jag inte tränat på två veckor på grund av den här sabla sjukan vilket stör. det känns som ett hån att var och varannan dag sitta på tunnelbanan och tvingas stirra rakt in i dessa tusentals affischer på pigga härliga friskisledare som vill att alla vi där i vagnen också ska bli instruktörer. jag orkar inte vara sjuk något mer!! två veckor liksom, det är verkligen maxtiden. har längtat efter helgens festligheter i en hel evighet och det skulle kännas extremt överjävligt att falla nu på mållinjen och bli lite för sjuk för att gå ut. nej, det är helt enkelt inte ett alternativ. allt jag vill är att dansa, bli full, dansa mera, bli mer full, dansa ännu lite till och sedan ligga. jag vill även under kvällen kunna röka en cig utan att hosta som en fjortonåring. inte för mycket begärt någonstans tycker jag. det tycker uppenbarligen livet. fuck livet säger jag.

om man bortser från nässpray, ständiga hostattacker, rinnande blanka ögon, ibumetintabletter och näsdukar så är dagens tydligaste sjukdomstecken middagsmaten. jag köpte hem chippe dippe till detta ändamål för att munta upp mig lite och för att få lite helgfeeling. åt fem chips och sedan mådde jag illa. åt inga fler. blandade inte ens ihop dippen. ja fy fan vad sjuuuuuuk jag äääär!!!!

rödvinsinsikt

jag tror att jag mot de jag gillar ska försöka bli lite gulligare, kärleksfullare, rarare och charmigare, och således bjuda lite mindre på det hårda, svala, cyniska, bittra och teoretiska.

det här kommer att bli spännande.

så går en dag

när man väl har börjat missa skola känns det liksom lika bra att fortsätta på det inkörda skolkspåret och istället låta dagarna stå öppna för roligare/viktigare/slappare aktiviteter. idag ägnade jag till exempel förmiddagen åt att prova igenom jeanspar efter jeanspar i min proppfulla garderob. det kändes viktigt på något sätt. jag slutade dock ändå upp i de med mest stretch, vilket min kropp i och för sig älskade även om det kändes som något av en besvikelse. efter detta projekt fokuserade jag på mina statistikpapper i kanske en timme. ägnade första halvtimmen åt repetition och andra halvtimmen åt att stirra på en och samma uppgift i hopp om att något skulle lossna. det gjorde det inte. självklart kollade jag även dawson (det är min favvosäsong som går nu) och såg till att med jämna mellanrum klämma in tjatstunder om viktigheter och oviktigheter med jo via msn, sms och vanliga hederliga mobiltelefonsamtal.

cash på fredag och jag har faktiskt just nu kvar pengar på kontot. det händer inte varje månad. när de nya pengarna ramlar in ska jag få unna mig något. den här hösten har verkligen tärt på min livskvalitet. att gå ifrån förra årets ljuva regelbundna spontanshopping till de senaste månadernas pankhet där man förväntas bli glad över att en gång i månaden få köpa något för femhundra spänn känns liksom bara genomtrist rakt av.

dagens insikt: dags att bli klar med plugget kanske? klara av höstens poäng, fixa uppsatser som släpar (åtminstone en), och sedan hämta ut en examen. jag borde vara redo för det nu. målbild: typ april?

mensen kom idag också. älskar planering.

veckans höjdpunkt

jag är aspepp inför modular på lördag. kommer bli fett!!

den största skillnaden mellan att vara singel och att vara i en relation:

PLANERING.

min plan är att få mens idag eller imorgon (helst idag) så jag är härligt mensfri lagom till helgen.

och jag som inte ens bryr mig

vissa häng är sådär astrevliga och fina och samtalsvänliga så det känns som om man kommer någonstans mot någonting som man faktiskt vill komma till. men så händer typ något. man anar nåt som den andra undanhåller och just själva undanhållandet gör att allting blir lite större och lite konstigare än vad det skulle varit om saker bara sades rakt ut på en gång. själv blir man lite nojig fastän det är typ det man minst av allt vill vara. skit också. nojighet är ohett. jag hatar att vara ohet.

röj

jag är bakis, skakis, hostig, eländig, trött, sugen på något som jag inte har hemma och lite allmänt jävlig sådär.

gårdagen var fin på många sätt. efter en veckas isolering är man uppenbarligen ganska lättillfredsställd och att bara vara ibland folk igen var tydligen tillräckligt för att jag skulle hålla mitt humör på en sprudlande nivå hela kvällen. inte alltid man är så lättpeppad. folk liksom! min största källa till irritation blev igår det som höll mig uppe och på topp. can't live with them, can't live without them. jag firade min återkomst till den vanliga världen med att dricka ungefär en öl för mycket, men det var det värt.

förövrigt hatar min kropp mig. jag hostar precis lika mycket nu som för några dagar sedan och den dyra medicinen verkar inte fungera alls bra. det känns som jag aldrig kommer att bli frisk igen.

gör mig frisk

jag är fortfarande ungefär exakt lika sjuk och nu börjar det verkligen bli assynd om mig! varför går det inte över för?! jag har inte sovit bra på nästan en vecka och sådant får mig att vilja gråta. tror inte att jag är redo för ungar än med andra ord.

jag ska ju gå ut ikväll! jag ska ju gå ut och ha det fab! fab och hosta går inte alls ihop. i n t e a l l s.

mitt liv känns eländigt.

aaaah

mitt liv som sjuk är totalt jävla värdelöst. jag vaknade upp i natt av hostanfallet from hell där jag i sluttampen grät av utmattning. kunde knappt sova alls, även om jag nu faktiskt hostar lite mindre än igår vid samma tid och således mår ett uns bättre. peppar peppar. ringde mamma för comfort men hon var i paris och samtal dit är ju lite väl dyra för min ansträngda ekonomi. pratade i en minut ungefär då hon fick säga att det är jäääääättesynd om mig och att jag borde gå till doktorn. till doktorn orkar jag inte gå, men kanske satsar jag på den där receptfria skiten som apoteket har att erbjuda och som har "bröstsmärtor som gör över efter cirka 2-3 timmar" som biverkning. hej hypokondrikern i mig. jag kommer på riktigt tro att jag håller på att få en hjärtattack och DÖÖÖÖ! kul med variation liksom, för just nu tror jag ju att jag ska hosta ur mig lungorna och dö, så same same på något konstigt vis.

gör om gör rätt eller skit i det eller vad fan vet jag

någonting som verkligen slår mig när jag druckit några glas vin, och som blir allt tydligare när jag dricker dessa glas vin hemma i min ensamhet, är att jag i takt med att alkoholen strömmar in tappar mitt annars så klara förstånd och väljer helt fel saker. säg grejer. eller beslut. eller män. eller män, ja just. saker som känns ganska klara i nyktert tillstånd vänds helt på sin spets i salongsberusat dito. nu till exempel vill jag helt fel sak. helt jävla cp-fel sak. totalt jävla mongofel sak. så jävla jävla jävla fel. och så jävla jävla jävla oacceptabelt och otillåtet. med det är det jag vill. i smyg åtminstone.

jag klarar inte riktigt av att leva såhär.

synd om mig

sen lördag dag har allting bara gått utför. för det första har sjukdomen brutit ut och resultatet av den är främst ett ihärdigt hostande och en uppenbar brist på energi. jag har hostat så mycket att jag fått träningsvärk i de övre magmusklerna. hatar att hosta. asirriterande då man liksom inte kan vara bland folk! hostan kommer säkert att gå över lagom till nästa vecka då jag får mens. dessa två grejer tillsammans innebär sammanlagt nästan två veckor av icke-liggande oavsett om möjlighet ges eller ej. känns inte okej! jag måste helt enkelt bli frisk tills imorgon. inget mer med det. köpte lite panodil för att bota... eh... nåt. hjälper väl inte mot hosta direkt, men what the fuck liksom, kan ju inte förvärra. har även druckit en hel del nyponsoppa för c-vitaminernas skull och nu sitter jag och sippar på ett glas rött, också bra tror jag.

har på grund av hostan missat två dagar statistikkurs vilket i klarspråk betyder typ tusen föreläsningar och tusen timmar räkneövningar. SERIÖST!! man måste väl få va sjuk två dagar utan att missa halva kursen?! blir så trött på detta att jag funderar på att inte gå till skolan på torsdag heller, hosta eller ej. hemtentan i sexualitetskursen har ju gått åt pipsvängen den med. mitt mål att skriva en fråga per dag fram till inlämningsdatumet - med start igår - misslyckades ju redan - ja igår, när jag liksom inte blev klar med den första. idag orkade jag inte ens öppna dokumentet. än mindre lär jag göra det imorgon då jag förutom att skriva svar på fråga 1 och 2 måste läsa de två böcker man måste ha läst för att överhuvudtaget kunna få ner något vettigt på pappret gällande fråga 3. det hela känns högst sugigt.

jag behöver ett jobb.

get me away from here i'm dying

jag tänkte precis börja gråta lite för mig själv eftersom allt känns så jävla jobbigt och omöjligt och krävande och skit just nu. bestämde mig dock för att låta bli, eller åtminstone skjuta upp det en stund.

energinivån har varit på lägsta nivå idag, viket inte alls matchade bra med mina ansträngande statistikföreläsningar mellan 10-15 samt det sjuttiofem minuter långa träningspasset jag hade sett fram emot men som tyvärr var astråkigt. varenda rörelse var en fucking plåga, kroppen vägrade att göra någonting alls då det kändes som jag hade en sjuttiofemkilos blytyngd kring vardera ankeln. eftersom ingenting gick av sig själv fick jag gå på ren tankekraft, vilket inte är en bra metod när man vaknar upp till en sådan där dag som trots vissa positiva inslag är överjävlig ändå. nu när allt är avklarat vill jag helst dö en smula. är så jävla tom på ork och så jävla less på mig själv. fattar inte hur jag ska fixa allt. fattar inte hur jag tror att saker ska bli fixade när JAG INTE GÖR NÅGONTING ÅT DET! jag är ju dum i huvudet uppenbarligen.

imorgon bör jag gå i skolan mellan 10 och 17 men jag tror seriöst inte att jag pallar det. om jag ska gå måste jag fixa massa grejer idag inför imorgon, då det inte finns några direkta tidsmarginaler mellan seminariets slut och projekt bli full - men jag orkar liksom bara inte! det hela är ju totalt sjukt, man ska väl inte vara slut på energi vid tjugofem?!

min kropp värker i protest bara jag rör mig det lilla minsta, låren är värst. jag tror inte ens att jag har tillräckligt med energi för att orka somna. är så trött på allting och vill ta en paus ifrån allt; skolan, livet, hösten, sverige och mig själv. suck.

hatar det här. hatar allt.

ge mig något gammalt som jag kan dra över mig.

strö lite socker på mig

idag har jag rökt hela tre cigaretter bara för den goda sakens skull. min röst låter som vanligt dock. tränade lite också för att bättra på snygghetsgraden, men käkade sen nästan upp en hel påse mikropopcorn direkt jag kom hem, så det går väl jämt ut det där.

jag är ganska ledsen av mig på hösten, och den här hösten har det näst intill haglat grejer över mig som befogar riktigt jävla ledsenhet. ganska jobbigt är det, men jag grät ut lite hos mitt ex och han är så fin ibland att jag vill smälta ihop till en liten hög i hans famn och aldrig mer resa mig upp.

sen undrar jag varför jag blir smalare när jag är glad, och fulare/fetare när jag är ledsen. man kan ju tycka att beroendeförhållandet borde sett något annorlunda ut; att man blev glad av att vara smalare, eller deppigare av att vara fulare/fetare. eller ännu hellre att man blev härligt tjock när man var glad, och mindre osnygg när man var ledsen, bara för att pigga upp lite.

stil före funktion

hesa kvinnoröster är typ det finaste och jag undrar om det inte är värt att kedjeröka några år bara för att få en sådan.

godnatt då

jag saknar min solbränna asmycket. och så funderar jag på att börja rödvinssupa igen. sådär på kvällen. i ensamhet. ett glas. ska ju vara bra har jag hört.

är lite rädd för att jag var snyggare, roligare, fräckare och smartare i somras jämfört med nu. inte rätt väg att gå. här kommer således morgondagens att göra-lista:

bli snyggare
bli roligare
bli fräckare
bli smartare

glappet

och så vill jag ha en singelbästis som bor typ ett kvarter bort, som också pluggar och har ont om pengar och som vill hänga mest hela tiden. en som aldrig bangar en promme och som ringer mig först av alla om något händer, har hänt, eller kanske kommer att hända. en som har en kaffekokare, ett köksbord att hänga vid och som kanske röker. en som är lika beroende av mig som jag av den, sådär som man hade bästisar förr och som folk tydligen fortfarande har bästisar - vilket gör mig avis såklart.

90210

kom på en till grej jag jättegärna vill ha. ett gäng! ett skönt härligt gäng med smarta roliga snälla människor att hänga med ute när man är på topp, att hänga med bakfull när man är fnittrig eller ångestfylld, och att hänga med på alla andra dagar då man saknar vettigheter att göra eller helt enkelt inte orkar ta tag i de saker som borde tas tag i. människor med gäng gör mig väldigt avundsjuk.

allt jag vill ha

en av de grejer som gör mig grön av avund är att alla jävla människor tycks åka till nyc typ nu. mycket irriterande. särskilt med tanke på att dollarn är typ gratis och att jag jättegärna skulle äga ett par fina nike air max och mitt så kallade liv-boxen.

1-0

hösten vann. jag känner mig nedstämd, ledsen, deppig, håglös, trött, uttråkad, jävlig, ensam, less, omotiverad, oinspirerad, ful, känslosam och sa jag ledsen? ja det gjorde jag visst.

oo oo oo

trots att jag har ett gäng bananer och typ två kilo clementiner hemma så tänker jag knalla till ica idag igen och bunkra med mer frukt innan priserna imorgon återgår till sina normala höjder. frukt är bra. jag funderar även på att köpa ostbågar bara för att det är söndag och lite synd om mig på något märkligt vis. jag är inte sugen överhuvudtaget, men måste ju äta något, och ostbågar äts med fördel på ensamma söndagskvällar, eller möjligtvis fredagskvällar. dessutom var det minst hundra år sedan jag åt ostbågar och det är ju ändå mitt favvosnacks. jepp, det slår chirre dirre och då ä l s k a r jag just chips och dipp. dock äts ostbågar betydligt mer sällan än annt snack, jag vet inte varför, kanske för att inte få för mycket av det goda (vilket låter högst ojag).

på tal om ostbågar; finns det verkligen någon som handlar ostbågar som inte kommer ifrån olw? alltså ALLA vet ju att ostbågar från olw är the ostbågar liksom. andra grejer duger inte. ändå har typ estrella envisats med ostbågar i evigheter, och nu även icas egna varor (tralalalala). märkligt.

------

och seriöst, det är ju uppenbart synd om mig ikväll med tanke på att jag tydligen inte har något bättre för mig än att låta tankarna cirkla kring snacks trots att jag inte ens är sugen.

nu går jag och handlar.

det där med att livet är som en fucking chokladask

mitt ex skickade två fyllesms till mig igår natt där det senare var ett kärleksfullt sådant (typ miss u, love u, sugar and honey och sånt. ja inte riktigt så då, mycket finare och mer på svenska (och inte; jag är så himla kär i dig, utan mer klarsynt fint liksom), ni fattar grejen). jag ringde upp idag vid lunchtid (inte för att jag är in love) men fick inget svar. då han inte ringt upp vid fyratiden så ringde jag upp igen, och då var han uppe och spelade datorspel med sina polare och snackade glatt på som vanligt om vilken musik de spelat, hur mycket alkohol de fått i sig igår och att hans vänner inte fått något ragg. jag ställde den obligatoriska frågan om han hade fått något ragg (med sådär lättsam attityd som man ska ha när man frågar sitt ex om sådana grejer) och det hade han tydligen. han ville dock inte p r a t a om det. jahapp. så vi la på.

sen kom jag på att anledningen till att jag ringde från första början var att jag har ett behov av sällis ikväll och att jag gärna skulle käka några clementiner framför en film med typ honom (eller någon annan), så jag ringde upp igen och fick världens mest oinspirerade svar, typ eh, jag är nog trött, ska kanske spela tv-spel, trött som sagt, eh *fejkgäspning* och lite mer ehhhh, och jag ba, nä men okej, då vet jag. HEJ DÅ.

så summan av kardemumman är alltså att jag igår var the one and only men att jag idag är uppenbart ointressant för honom, vilket han förtydligade ganska bra med den där fejkgäspningen i örat.

mitt liv är så spännande, i never know what i'm gonna get.

it's my life

ett urval av den gångna veckans så kallade prestationer:

* fixat några av de böcker som behövs till hemtentan och öppnat ett worddokument som jag döpt till "hemtentamen". skapat ett sidhuvud och en sidfot till detta dokument samt kopierat in frågorna. jag är så väldigt oimponerad av min egen handlingskraftighet.
* massivt intag av clementiner och lösgodis (extrapris på ica)
* fyra träningspass (den här sidan av mig själv älskar jag dock!)
* familjebesök från torsdag till söndag vilket medförde x antal bråk, ett antal tillfällen då det liksom svartnade för ögonen på mig lite och jag väste "du är så jääävla jobbig" till min syrra när jag trängde mig förbi henne för att komma ut från matstället, några menlösa diskussioner med min pappa där jag fick typ tårar i ögonen av att han ifrågasatte att jag klagade på människor som är dåliga på mina träningspass (hallå!! folk är ju dåliga, man måste väl få klaga? orka positivitet liksom), en sjukt förkyld syster att dela säng med och lite ordinary familjeirritation. sedan var det såklart lika mycket ordinary familjeflabb, gratis mat och bio, lite stenmarkutställning, några promenader, en femhundring extra i plånkan, ingen alkohol, kärlek och lite mer flabb. (OJ: pappa ringde precis och sa att han nu var hemma i götet och att resan gått bra. jag sa att det var trevligt att dom kom hit och hälsade på. han sa ja ja. det lät inte som han trodde mig.)


och det här har jag att se fram emot i veckan som kommer:

* statistikkursen som börjar på måndag. fy fasiken! föreläsningar tre dagar i veckan och så sexualitetskursen på det. och en oskriven hemtenta alldeles på toppen. det ska bli spännande att se hur det hela artar sig. jag ställer mig tveksam till några vidare resultat överhuvudtaget.
* massa träning
* fylla! får jag inte alkohol och dans snart så dör jag.

den sista punkten är viktigast. och att jag går på den obligatoriska föreläsningen imorgon. OCH att jag skriver klart hemtentan innan deadlinen som är sextonde november eller nåt (vilket jag trodde var typ om en mindre evighet, men som tydligen är redan nästa vecka). tjipp.

jag ska försöka få till ett ligg den här veckan också. det borde inte vara ett helt orimligt projekt.