Tiotalet på tio veckor: 2019.
Herre gud vilket jävla inlägg av Sandra Beijer! Blev fullkomligt golvad. Om det är någon som inte redan läst så in och gör det!
Har kommit att tycka mycket om Sandras blogg. Är ointresserad av smink och killfredag men älskar hennes bokrecensioner, hennes allmänna livsbetraktelser och allt skrivet om hjärta, smärta, kärlek, relationer och ångest.
fredag 27 december 2019
torsdag 12 december 2019
Dagen innan lucia
Såklart har jag gått och blivit sjuk. Har 39 graders feber med muskelvärk och halsont och vet inte om jag ska jubla över tajmingen då det är 12 dagar kvar till julafton och att jag troligtvis (ja men så är det va?) blir frisk innan dess, eller om det är asdålig tajming eftersom en efter en i denna fempersonsfamilj kan insjukna så att vi får köra sjukstuga hela jullovet igenom? Facit hade varit gött.
Är mest rädd om lilla bebisen som är så lätt och liten och inte har ”råd” att bli sjuk. Håller på och pumpar bröstmjölk också, mellan febertopparna, för att få upp produktionen om det skulle vara det som orsakar att hon går upp så lite i vikt. Eller så är hon bara liten. Hon är nöjd i alla fall, äter mycket, verkar trivas och är glad... Men fan alltså, lite orolig blir en ju när ens lilla bebis väger 4,8 kilo medan andra jämnåriga väger flera kilon mer! Trots att det är tredje barnet och trots att alla mina barn varit små.
Oron kommer en inte undan trots växande erfarenhetsbank.
Och så blir jag som alltid, lex hösten 2017 när jag tappade rösten och hade lunginflammation och var sjuk i en och halv månad totalt, ångestriden av att ha feber och halsont eftersom jag är så rädd för att bli stum igen. Fy fan. Skulle behöva gå i terapi för att bearbeta den sjukan... Hade en liten bebis-O hemma och ”pratade” med henne genom att göra klickljud med tungan. Alltså? Kanske låter som en skoj berättelse nu i efterhand, men det var så hemskt att jag typ börjar gråta av att tänka på det... Min bebis blev liksom olycklig? Slutade le. Och mitt stora barn med. Ingen mammaröst på tre veckor. HEMSKT.
Imorgon missar jag mina barns luciatåg, och det känns fan lite ledsamt det med. Men inte lika hemskt som att tappa rösten. Gode gud gör så att jag aldrig mer tappar rösten.
Är mest rädd om lilla bebisen som är så lätt och liten och inte har ”råd” att bli sjuk. Håller på och pumpar bröstmjölk också, mellan febertopparna, för att få upp produktionen om det skulle vara det som orsakar att hon går upp så lite i vikt. Eller så är hon bara liten. Hon är nöjd i alla fall, äter mycket, verkar trivas och är glad... Men fan alltså, lite orolig blir en ju när ens lilla bebis väger 4,8 kilo medan andra jämnåriga väger flera kilon mer! Trots att det är tredje barnet och trots att alla mina barn varit små.
Oron kommer en inte undan trots växande erfarenhetsbank.
Och så blir jag som alltid, lex hösten 2017 när jag tappade rösten och hade lunginflammation och var sjuk i en och halv månad totalt, ångestriden av att ha feber och halsont eftersom jag är så rädd för att bli stum igen. Fy fan. Skulle behöva gå i terapi för att bearbeta den sjukan... Hade en liten bebis-O hemma och ”pratade” med henne genom att göra klickljud med tungan. Alltså? Kanske låter som en skoj berättelse nu i efterhand, men det var så hemskt att jag typ börjar gråta av att tänka på det... Min bebis blev liksom olycklig? Slutade le. Och mitt stora barn med. Ingen mammaröst på tre veckor. HEMSKT.
Imorgon missar jag mina barns luciatåg, och det känns fan lite ledsamt det med. Men inte lika hemskt som att tappa rösten. Gode gud gör så att jag aldrig mer tappar rösten.
torsdag 5 december 2019
Decemberutmaning?
Nä, jag fann mig besegrad innan jag ens börjat. Några 31 inlägg i december blir det ej i denna blogg. Men jag är så glad över att Jenny dragit igång denna utmaning för HERRE GUD så mycket trevligare det har varit att sitta och amma när jag vet att det ramlar in flera inlägg per dag från alla ni mina favoritbloggare! Tack Jenny, Bitter och cynisk och Knut och kofta (och kanske flera?). Och Maria har till och med återuppstått! Och Schmarro med (men är ej med i utmaningen)! Glädjens tid!
Och på tal om glädjens tid så älskar jag december i år känner jag. Det är så mysigt! Känner redan lite julefrid och är i fas med allt tror jag (alla julklappar, check!). Väntade naturligtvis till i söndags för att tända alla ljusstakar och stjärnor som den traditionalist jag tydligen visat mig vara och nu carpar jag skiten ur adventsmyset. Idag satte jag en pepparkaksdeg som ska vila i kylskåpet till helgen för att då bakas ut (helst av barn med tindrande ögon, men mer troligt blir det väl bara jag hehe...). Har säkerligen blivit min mamma och hennes mamma och hennes mamma och hennes mamma med, men jaja, mår gott i själen gör jag i alla fall.
Och på tal om glädjens tid så älskar jag december i år känner jag. Det är så mysigt! Känner redan lite julefrid och är i fas med allt tror jag (alla julklappar, check!). Väntade naturligtvis till i söndags för att tända alla ljusstakar och stjärnor som den traditionalist jag tydligen visat mig vara och nu carpar jag skiten ur adventsmyset. Idag satte jag en pepparkaksdeg som ska vila i kylskåpet till helgen för att då bakas ut (helst av barn med tindrande ögon, men mer troligt blir det väl bara jag hehe...). Har säkerligen blivit min mamma och hennes mamma och hennes mamma och hennes mamma med, men jaja, mår gott i själen gör jag i alla fall.
onsdag 13 november 2019
Två månader som fem
Okej, här inne blir det inte många ord skrivna men vi har det himla bra! Både föräldrar, storasyskon och liten bebis. Den lilla växer, i sakta sakta mak, och övergången till trebarnsfamilj har hittills varit väldigt mjuk. Största bidragande faktor till det är troligtvis vårt beslut att både jag och min man kommer att vara hemma under de första 6 månaderna i baby Es liv. Det är drömmigt, sannerligen, och har en råd och möjlighet att kunna göra en sådan prioritering är det verkligen, verkligen guld värt.
På dagarna när de stora ("stora") barnen är på förskolan hänger vi omkring, dricker kaffe, pratar till punkt och tar tag i alla dessa surdegar i hemmet som annars aldrig blir gjorda. Vi rensar skåp och tömmer lådor, kör till återvinningen och känner friden i att äga lite mindre. Och så renoverar vi lite också. Vi är (oftast) pigga och glada när vi hämtar de större barnen på förskolan och middagen är i princip alltid förberedd. Det är en tacksam tid. Obs. Jag hinner fortfarande skälla en del på min man, så kallade envägsbråk där han håller med mig i sak, men där jag ändå har skällt om samma saker i 10 år utan någon direkt utveckling... Ni hör ju vad konstruktivt det måste vara, verkligen. Jag är visserligen aldrig långsur och all osämja går över snabbt, men hur goda skäl jag än har att bli arg (det har ju alltid hehe...) så är det fan värdelöst att ha så hett temperament som jag uppenbarligen har. Hatar att bli sådär arg men kan inte stoppa mig. Hemskt är det. (Jag har inte ens mens än så pms går väl knappast att skylla på heller. Bara är så såhär, i mitt förhållande med/till honom.. :(() Men! Utöver det är allt väldigt, väldigt fint. Verkligen sådär fin-fint. Och vårt nya lilla barn passar in så perfekt här hos oss! 100 % älsk från första stund.
Och nu har jag alltså tre barn! Tre! Barn! Ni hör ju! Vilket himla gäng vi gått och skaffat oss! Livets liv! Vi pratar om det i timmar varje dag, hur glada vi är över att vi fått allt detta. Och trots att min stubin ibland (”ibland”) är oroväckande kort och min man verkligen inte klarar av att vara effektiv (d.v.s. som jag) i den mån jag önskar så är jag precis där jag vill vara med människorna jag vill vara där med.
På dagarna när de stora ("stora") barnen är på förskolan hänger vi omkring, dricker kaffe, pratar till punkt och tar tag i alla dessa surdegar i hemmet som annars aldrig blir gjorda. Vi rensar skåp och tömmer lådor, kör till återvinningen och känner friden i att äga lite mindre. Och så renoverar vi lite också. Vi är (oftast) pigga och glada när vi hämtar de större barnen på förskolan och middagen är i princip alltid förberedd. Det är en tacksam tid. Obs. Jag hinner fortfarande skälla en del på min man, så kallade envägsbråk där han håller med mig i sak, men där jag ändå har skällt om samma saker i 10 år utan någon direkt utveckling... Ni hör ju vad konstruktivt det måste vara, verkligen. Jag är visserligen aldrig långsur och all osämja går över snabbt, men hur goda skäl jag än har att bli arg (det har ju alltid hehe...) så är det fan värdelöst att ha så hett temperament som jag uppenbarligen har. Hatar att bli sådär arg men kan inte stoppa mig. Hemskt är det. (Jag har inte ens mens än så pms går väl knappast att skylla på heller. Bara är så såhär, i mitt förhållande med/till honom.. :(() Men! Utöver det är allt väldigt, väldigt fint. Verkligen sådär fin-fint. Och vårt nya lilla barn passar in så perfekt här hos oss! 100 % älsk från första stund.
Och nu har jag alltså tre barn! Tre! Barn! Ni hör ju! Vilket himla gäng vi gått och skaffat oss! Livets liv! Vi pratar om det i timmar varje dag, hur glada vi är över att vi fått allt detta. Och trots att min stubin ibland (”ibland”) är oroväckande kort och min man verkligen inte klarar av att vara effektiv (d.v.s. som jag) i den mån jag önskar så är jag precis där jag vill vara med människorna jag vill vara där med.
onsdag 11 september 2019
Min tredje älskling är här!
Någon uppdatering för vecka 39 eller 40 blev det visst inte, för i fredags kom hon, mitt tredje lillhjärta! 9 dagar innan BF, 3 600 gram tung och 50 centimeter. Massa mörkt hår (mest av alla mina barn) och helt olik sina syskon. Jag är så lycklig! Inne på femte dagen med henne och hittills är hon en fröjd. Så lugn och harmonisk och gosig. Och ja hela den nya fempersonsfamiljen känns lugn och harmonisk, och barnen är störtförälskade i sin nya lillasyster. Herre gud! Får det vara såhär bra?! Jag är så TACKSAM! En vet ju inte hur det ska bli när en snart 2,5-åring ska bli storasyster, kan ju bli lite hur som, men som den omvårdande bestämda lilla unge hon är så ÄLSKAR hon denna bebis och tror att det är hennes alldeles egen. Ögonen lyser så snart hon får syn på henne och alltid vill hon hålla, klappa och pussa. Livet alltså! Är väl hög på hormoner säkert, men de här fem dagarna har varit så jäkla fina.
Enda minuset är väl att lillan tappat så mycket i vikt (hon väger nu 3 200 gram) så jag blev av en barnmorska igår tillsagd att omedelbart hyra en pump och börja pumpa och tillmata med flaska för att få igång min som vanligt sega mjölkproduktion. Jag tyckte att det gick bättre den här gången jämfört med tidigare två gånger, det liksom kommer ju någonting när jag klämmer vilket underlättar allt och minskar smärtan i nipplorna, men tydligen inte tillräckligt. Hon har tappat mest vikt av alla mina barn (över 11 procent), så min magkänsla var ju helt galet fel. :( Men nu pumpar jag som sagt, och ammar, och pumpar och ammar, och det kommer ut mer och mer varje gång och jag känner tillit till kroppen. Efter första tillmatningen totaldäckade hon så nog var hon hungrig allt. Kändes konstigt att inte ha henne klistrad vid bröstet under ett par timmar, men skönt också att få vila boobsen lite.
Jag ska skriva om förlossningen är det tänkt, som kom så oväntat och var lite konstig såsom tredje sägs vara, särskilt i starten, men först ska jag gå och gosa med min andra dotter. Hej så länge från en nybliven superglad trebarnsmorsa!
Enda minuset är väl att lillan tappat så mycket i vikt (hon väger nu 3 200 gram) så jag blev av en barnmorska igår tillsagd att omedelbart hyra en pump och börja pumpa och tillmata med flaska för att få igång min som vanligt sega mjölkproduktion. Jag tyckte att det gick bättre den här gången jämfört med tidigare två gånger, det liksom kommer ju någonting när jag klämmer vilket underlättar allt och minskar smärtan i nipplorna, men tydligen inte tillräckligt. Hon har tappat mest vikt av alla mina barn (över 11 procent), så min magkänsla var ju helt galet fel. :( Men nu pumpar jag som sagt, och ammar, och pumpar och ammar, och det kommer ut mer och mer varje gång och jag känner tillit till kroppen. Efter första tillmatningen totaldäckade hon så nog var hon hungrig allt. Kändes konstigt att inte ha henne klistrad vid bröstet under ett par timmar, men skönt också att få vila boobsen lite.
Jag ska skriva om förlossningen är det tänkt, som kom så oväntat och var lite konstig såsom tredje sägs vara, särskilt i starten, men först ska jag gå och gosa med min andra dotter. Hej så länge från en nybliven superglad trebarnsmorsa!
tisdag 27 augusti 2019
Anteckning vecka 38: tredje gången
Vecka 38 är här och jag är inne på min sista arbetsvecka! Det känns... konstigt? Ska jag gå hem sen? Vad ska jag göra då? Hjärnan är ju fortfarande med. Känner mig mer fysiskt utslagen är psykiskt. Jag går långsamt och det är tungt att röra sig i värmen, fingrarna har svullnat och jag har ingenting att ha på mig, men hjärnan är ändå liksom lite på g. Och sådär trött så jag vill sova hela tiden är jag inte heller. Känns konstigt att lämna jobbet också, i september när ALLT alltid händer, men det är bra övning. Snart kommer en bebis, och den ska få mitt fokus, även om det är svårt att föreställa sig fortfarande.
Graviditetssiffror
Var hos barnmorskan igår och allt såg fint ut. Blodtrycket hade gått ner igen, tror hon sa 115/70. Eller 105/70. Blodsocker på 5 prick, och SF-mått på 35-36. Och järnet mätte mitt högsta värde hittills i graviditeten: 118! Helt otroligt. Har inte ätit något tillskott alls denna gång. Huvudet var ruckbart men låg åt rätt håll, d.v.s. ned. Såhär på sluttampen sammanfattade vi graviditeten som bra. Inte sådär hemsk som jag hört att tredje graviditeten kan vara (lex underbaraclara) utan helt vanlig, precis som mina två tidigare. Inga konstigheter. Hoppas på en "inga konstigheter"-förlossning nu också, men kanske är det att gapa efter för mycket. Imorgon ska det göras ett tillväxtultraljud för att kolla storleken på bebisen.
Nåväl. Vi har det väldigt harmoniskt hemma just nu. Barnen är så trivsamma och enkla att ha att göra med. Förskolevardagsmorgnarna går supersmidigt och alla är klara långt innan vi behöver lämna huset. Helt otroligt. Låt det förbli så. Får se om det blir en chock för lilla att bli storasyster eller ej, oavsett vad är det inte så mycket att göra mer än vänta och se. Snart är vi fem i familjen. Fem! Då är alla här.
Graviditetssiffror
Var hos barnmorskan igår och allt såg fint ut. Blodtrycket hade gått ner igen, tror hon sa 115/70. Eller 105/70. Blodsocker på 5 prick, och SF-mått på 35-36. Och järnet mätte mitt högsta värde hittills i graviditeten: 118! Helt otroligt. Har inte ätit något tillskott alls denna gång. Huvudet var ruckbart men låg åt rätt håll, d.v.s. ned. Såhär på sluttampen sammanfattade vi graviditeten som bra. Inte sådär hemsk som jag hört att tredje graviditeten kan vara (lex underbaraclara) utan helt vanlig, precis som mina två tidigare. Inga konstigheter. Hoppas på en "inga konstigheter"-förlossning nu också, men kanske är det att gapa efter för mycket. Imorgon ska det göras ett tillväxtultraljud för att kolla storleken på bebisen.
Nåväl. Vi har det väldigt harmoniskt hemma just nu. Barnen är så trivsamma och enkla att ha att göra med. Förskolevardagsmorgnarna går supersmidigt och alla är klara långt innan vi behöver lämna huset. Helt otroligt. Låt det förbli så. Får se om det blir en chock för lilla att bli storasyster eller ej, oavsett vad är det inte så mycket att göra mer än vänta och se. Snart är vi fem i familjen. Fem! Då är alla här.
onsdag 21 augusti 2019
Lista!
Lånar en lista av Hanna Rosell!
Jag längtar efter:
Min kropp som jag föreställer mig den om några månader. När jag kanske har på mig ett par blå lite croppade jeans, en t-shirt och en lång kofta. Och ett par stiliga kängor eller stövletter. Och är snygg i håret (hehe). Och har en öppen kappa och en halsduk och kanske en liten mössa och livet är en fest och kroppen är stark och osvullen och jag är sådär snygg som jag vid enstaka gånger kan vara fortfarande... Kanske är det inte om några månader inser jag nu när önskelistan blir längre och längre, utan inte förrän nästa höst, men so be it. Dit längtar jag i alla fall!
Jag är ledsen över:
Inte så mycket faktiskt. Blir ofta ledsen-arg när jag bråkar på min man gällande hans icke-driv vad gäller vissa gemensamma saker, men annars har jag det väldigt oledsamt just nu, peppar peppar, no jinx.
Jag äter helst:
Gud så osexigt det här blir. Nu under graviditeten blir jag mest golvad av hur jäkla gott det är med kylskåpskalla saftiga äpplen. Och mineralvatten! Mmmm, mineralvatten. Dricker det till och med till frukost nu.
Men annars, när jag är mer normal, äter jag helst skaldjur, grejer med koriander, ost och chark eller en blodig köttbit. (Är dock gift med en vegetarian och många av de där grejerna är inte så kul att äta själv så vissa saker äts sällan hemma hos oss trots favoriter hos mig.)
Jag ser fram emot:
Att förlossningen ska dra igång. Att få se att bebisen mår bra och är frisk och kry. Att allt har gått bra med mig. Stunden vi känner att vi vant oss vid trebarnslivet.
Jag läser:
Just nu Testamente av Nina Wähä. Har inte hunnit långt men ÄLSKAR den hittills! Så jäkla intressant och spännande språk, blev tagen redan av första sidan.
Jag är stressad över:
Alla vårens bilder som ligger kvar i kameran och ej är överlagda på flickr. Alla tusentals bilder som inte tas längre och alla texter om barnen som jag inte skriver. Dokumentationsstress helt enkelt. Är också stressad över allt ofärdigt som bör vara färdigt innan bebisen kommer, plus stressad över att jag inte "njutit" eller "tänkt" tillräckligt på graviditeten.
Jag lyssnar helst på:
Poddar? Väldigt sällan musik just nu.
Jag drömmer om:
Min och min mans stora dröm är ett eget hus på västkusten på platsen där jag varit varje sommar i hela mitt liv. Ett hus vi ritar själva och där vi sedan är hela somrarna och stora delar av resten av året. Ett hus med stora glaspartier och en snygg pool som jag kan kvällsbada i medan barnen sover (eller ja, barnbarnen kanske det blir med tanke på vad tomterna kostar just där jag vill bygga...).
Jag blir nostalgisk av:
Exakt allting. Verkligen allting. Någon länkade precis till ett flickr-album med gamla klubbilder från 10 år sedan. Hepp! Nostalgimätaren slog i taket! (Härlig klädsel förresten hehe... med den lilla väskan i syntet som pricken över i:et.)
Jag längtar efter:
Min kropp som jag föreställer mig den om några månader. När jag kanske har på mig ett par blå lite croppade jeans, en t-shirt och en lång kofta. Och ett par stiliga kängor eller stövletter. Och är snygg i håret (hehe). Och har en öppen kappa och en halsduk och kanske en liten mössa och livet är en fest och kroppen är stark och osvullen och jag är sådär snygg som jag vid enstaka gånger kan vara fortfarande... Kanske är det inte om några månader inser jag nu när önskelistan blir längre och längre, utan inte förrän nästa höst, men so be it. Dit längtar jag i alla fall!
Jag är ledsen över:
Inte så mycket faktiskt. Blir ofta ledsen-arg när jag bråkar på min man gällande hans icke-driv vad gäller vissa gemensamma saker, men annars har jag det väldigt oledsamt just nu, peppar peppar, no jinx.
Jag äter helst:
Gud så osexigt det här blir. Nu under graviditeten blir jag mest golvad av hur jäkla gott det är med kylskåpskalla saftiga äpplen. Och mineralvatten! Mmmm, mineralvatten. Dricker det till och med till frukost nu.
Men annars, när jag är mer normal, äter jag helst skaldjur, grejer med koriander, ost och chark eller en blodig köttbit. (Är dock gift med en vegetarian och många av de där grejerna är inte så kul att äta själv så vissa saker äts sällan hemma hos oss trots favoriter hos mig.)
Jag ser fram emot:
Att förlossningen ska dra igång. Att få se att bebisen mår bra och är frisk och kry. Att allt har gått bra med mig. Stunden vi känner att vi vant oss vid trebarnslivet.
Jag läser:
Just nu Testamente av Nina Wähä. Har inte hunnit långt men ÄLSKAR den hittills! Så jäkla intressant och spännande språk, blev tagen redan av första sidan.
Jag är stressad över:
Alla vårens bilder som ligger kvar i kameran och ej är överlagda på flickr. Alla tusentals bilder som inte tas längre och alla texter om barnen som jag inte skriver. Dokumentationsstress helt enkelt. Är också stressad över allt ofärdigt som bör vara färdigt innan bebisen kommer, plus stressad över att jag inte "njutit" eller "tänkt" tillräckligt på graviditeten.
Jag lyssnar helst på:
Poddar? Väldigt sällan musik just nu.
Jag drömmer om:
Min och min mans stora dröm är ett eget hus på västkusten på platsen där jag varit varje sommar i hela mitt liv. Ett hus vi ritar själva och där vi sedan är hela somrarna och stora delar av resten av året. Ett hus med stora glaspartier och en snygg pool som jag kan kvällsbada i medan barnen sover (eller ja, barnbarnen kanske det blir med tanke på vad tomterna kostar just där jag vill bygga...).
Jag blir nostalgisk av:
Exakt allting. Verkligen allting. Någon länkade precis till ett flickr-album med gamla klubbilder från 10 år sedan. Hepp! Nostalgimätaren slog i taket! (Härlig klädsel förresten hehe... med den lilla väskan i syntet som pricken över i:et.)
tisdag 20 augusti 2019
Anteckning vecka 37: tredje gången
Är så jävla gravid nu! Herre! Har varit helt orörlig typ hela helgen. Pustat och frustat och legat ned mest. Samt slitit mitt hår av att vara så liksom rörelseförlamad att en inte kan göra nästan någonting. Varenda liten pryl som hamnar på golvet låter jag ligga kvar, och ska jag böja mig fram över diskbänken så tar liksom magen emot! Magen som dessutom är panghård exakt hela tiden, vilket gör att minsta stöt mot den är rejält oskönt. Har börjat svullna mer om fingrar, ben och fötter och säkert ansiktet med, även om jag inte uppmärksammat just det än. Men så har jag heller inte fastnat på någon bild på länge hehehe... Idag värker det lite i händerna vilket jag naturligt härleder till svullnaden. Funderar på om jag borde vara orolig och kontakta min barnmorska, men min personlighet trogen så gör jag antagligen inte det. Har en inbokad tid på måndag.
Jag vet ju att jag med mitt bagage av att gå över BF med 16 dagar första gången och med 7 dagar andra gången inte borde gå och hoppas/tro på en tidigare förlossning denna gång, men ändå har jag märkt att jag nu gör det trots att mitt förstånd kämpar emot. Vill att ungen ska födas tidigt i september, ej i mitten. Detta är ändå tredje barnet tänker jag oförståndigt, kanske kan kroppen börja förbereda förlossning lite tidigare? Låter ju rimligt även om jag vet att det antagligen inte är det. Har väldigt mycket sammandragningar nu, som är osköna och kräver mitt fokus, men fortfarande inga förvärkar. Vad jag tror. Tänker att det är helt sjukt att vissa har sådan tur att deras förlossningar sätter igång typ nu, medan jag har fått vänja mig vid att vara gravid en hel månad längre!
Är otroligt nyfiken på hur hon ser ut. Lik H? Lik O? Lik ingen? Lik båda? Så spännande denna gång! O och H är ju på varsin sida av skalan tycker jag, väldigt olika varandra, så denna unge kanske hamnar mer på mitten. Längtar efter den lilla sparven även om jag vet att de första veckorna också brukar vara ansträngande med en amning som ska dras igång (och som gör ont!) och rutiner som är otydliga men som vi ändå vill etablera (sova på natten typ). Vet dock också att graviditeten brukar kännas långt bort direkt bebisen är ute och den känslan längtar jag innerligt efter nu! Åh! En ogravid kropp!
Är förövrigt väldigt känslig i psyket nu. Kan knappt se en enda serie på HBO eller Netflix eftersom alla är för läskiga eller våldsamma eller sorgliga. Har den senaste veckan "låtsastittat" mig igenom The Assassination of Gianni Versace och Escape at Dannemora, men egentligen mest spelat candy crush och tvingat min man att stänga av i princip allt ljud från tv:n. Rimligt.
The struggle is real. Kämpa på nu Sara!
Jag vet ju att jag med mitt bagage av att gå över BF med 16 dagar första gången och med 7 dagar andra gången inte borde gå och hoppas/tro på en tidigare förlossning denna gång, men ändå har jag märkt att jag nu gör det trots att mitt förstånd kämpar emot. Vill att ungen ska födas tidigt i september, ej i mitten. Detta är ändå tredje barnet tänker jag oförståndigt, kanske kan kroppen börja förbereda förlossning lite tidigare? Låter ju rimligt även om jag vet att det antagligen inte är det. Har väldigt mycket sammandragningar nu, som är osköna och kräver mitt fokus, men fortfarande inga förvärkar. Vad jag tror. Tänker att det är helt sjukt att vissa har sådan tur att deras förlossningar sätter igång typ nu, medan jag har fått vänja mig vid att vara gravid en hel månad längre!
Är otroligt nyfiken på hur hon ser ut. Lik H? Lik O? Lik ingen? Lik båda? Så spännande denna gång! O och H är ju på varsin sida av skalan tycker jag, väldigt olika varandra, så denna unge kanske hamnar mer på mitten. Längtar efter den lilla sparven även om jag vet att de första veckorna också brukar vara ansträngande med en amning som ska dras igång (och som gör ont!) och rutiner som är otydliga men som vi ändå vill etablera (sova på natten typ). Vet dock också att graviditeten brukar kännas långt bort direkt bebisen är ute och den känslan längtar jag innerligt efter nu! Åh! En ogravid kropp!
Är förövrigt väldigt känslig i psyket nu. Kan knappt se en enda serie på HBO eller Netflix eftersom alla är för läskiga eller våldsamma eller sorgliga. Har den senaste veckan "låtsastittat" mig igenom The Assassination of Gianni Versace och Escape at Dannemora, men egentligen mest spelat candy crush och tvingat min man att stänga av i princip allt ljud från tv:n. Rimligt.
The struggle is real. Kämpa på nu Sara!
torsdag 15 augusti 2019
Anteckning vecka 36: tredje gången
Tillbaka på jobbet! Det känns okej faktiskt, när jag väl är där, men transporten är sådär. Blir hittills upphämtad med med bil vid pendeln på eftermiddagen istället för den 10 minuter långa promenad som det brukar innebära att ta sig hem. Men jag orkar liksom inte den vandringen på eftermiddagen. Dricker otroliga mängder vatten varje dag men kissar nästan ingenting, så vätskan går väl rakt ner i benen kan jag tro. Mys.
Det börjar bli rejält tungt nu och foglossningen känns allt mer när jag typ reser mig från soffa eller säng. Det är svårt att hitta bekväma positioner och jag har börjat längta lite lite till att vara själv i min egen kropp igen, utan stenhård mage som är i vägen och utan vaggande gång. Samtidigt känner jag inre stress (i enlighet med min goa personlighet) över att jag måste njuta nu, eller i alla fall vara mer i nuet, såhär min sista graviditet i livet.
Garderoben krymper också för var dag som går, och det har blivit svårare (läs: omöjligt!) att hitta bra outfits nu när jag är tillbaka på jobbet. I våras använde jag mina vanliga blusar/skjortor/tröjor men med ett gravidlinne under om det blev någon glipa, men det har jag inte ens testat nu sisådär 2-3 månader senare. Inser att slaget om att se ens lite snygg ut, eller som mig själv hehe (utan förhoppning om lite snygg), ändå är förlorat för nu. Det är bara att vagga vidare genom den sista månaden av graviditet med tunga ben, iklädd gravidtights och något fult gravidmageanpassat på överkroppen.
Har mycket sammandragningar som liksom kramar om hela överkroppen hårt och gör det svårt att andas, men ingen mensvärk. De kommer ofta när jag bara vilar, och jag måste fokusera på andningen när de kommer.
Sista månaden nu i alla fall och snart kan det hända! Det känns helt sjukt! Och helt sjukt ofattbart!
Helgen ska ägnas åt att fixa färdigt hemmet för bebisen. Upp med skötbord och inhandling av små blöjor och pack av bb-väska och tvätt av bebiskläder i storlek 50-56. Förhoppningsvis landar något sedan. I själen alltså. Om vad som komma skall. Är rätt sur på min man eftersom det känns som att jag är den drivande vad gäller detta (ja allt helt enkelt) ty overklighetskänslan över vad som komma skall tycks vara än större hos honom. Men jag kommer ju föda ett barn, och har vi fixat lite innan så gör det vardagen enklare. Så är det ju.
Det börjar bli rejält tungt nu och foglossningen känns allt mer när jag typ reser mig från soffa eller säng. Det är svårt att hitta bekväma positioner och jag har börjat längta lite lite till att vara själv i min egen kropp igen, utan stenhård mage som är i vägen och utan vaggande gång. Samtidigt känner jag inre stress (i enlighet med min goa personlighet) över att jag måste njuta nu, eller i alla fall vara mer i nuet, såhär min sista graviditet i livet.
Garderoben krymper också för var dag som går, och det har blivit svårare (läs: omöjligt!) att hitta bra outfits nu när jag är tillbaka på jobbet. I våras använde jag mina vanliga blusar/skjortor/tröjor men med ett gravidlinne under om det blev någon glipa, men det har jag inte ens testat nu sisådär 2-3 månader senare. Inser att slaget om att se ens lite snygg ut, eller som mig själv hehe (utan förhoppning om lite snygg), ändå är förlorat för nu. Det är bara att vagga vidare genom den sista månaden av graviditet med tunga ben, iklädd gravidtights och något fult gravidmageanpassat på överkroppen.
Har mycket sammandragningar som liksom kramar om hela överkroppen hårt och gör det svårt att andas, men ingen mensvärk. De kommer ofta när jag bara vilar, och jag måste fokusera på andningen när de kommer.
Sista månaden nu i alla fall och snart kan det hända! Det känns helt sjukt! Och helt sjukt ofattbart!
Helgen ska ägnas åt att fixa färdigt hemmet för bebisen. Upp med skötbord och inhandling av små blöjor och pack av bb-väska och tvätt av bebiskläder i storlek 50-56. Förhoppningsvis landar något sedan. I själen alltså. Om vad som komma skall. Är rätt sur på min man eftersom det känns som att jag är den drivande vad gäller detta (ja allt helt enkelt) ty overklighetskänslan över vad som komma skall tycks vara än större hos honom. Men jag kommer ju föda ett barn, och har vi fixat lite innan så gör det vardagen enklare. Så är det ju.
tisdag 6 augusti 2019
Anteckning vecka 35: tredje gången
Ska till barnmorskan för första gången på 6-7 veckor i eftermiddag och jag är nervös. Hoppas allt ser bra ut med den lilla! Är nervös både för att magen är för stor och för att den är för liten. Undrar om alla mina värden fortfarande är bra.
Har varit lite mer svullen tycker jag sedan jag kom hem efter en månad på ljuva västkusten och det är såklart oskönt. Vigselringarna har t.ex. inte varit på på hela sommaren, då jag verkligen inte tycker om när de sitter tight eller att det putar ut runtomkring själva ringen, men det är ändå en bagatell jämfört med sommaren 2014 och svullnaden då. Och snart börjar jobb och skola igen och den varma sommaren som gravid är överlevd! High five till mig själv!
Förra veckan fick vi reda på att min syster väntar sitt andra barn, så i vinter får barnen en till kusin. Det känns kul! Gillar när folk skaffar flera barn. Känns som en kommer närmre varandra i förståelsen för hur vardagen ser ut nuförtiden. Hon får nära ålder på sina barn, 1,5 år mellan dem typ om allt går enligt plan, och hon verkar nöjd med det. Och jag själv är nöjd med mina 2,5 år-ish mellan syskonen. (I en perfekt värld hade det varit tre år mellan varje barn, men livet (bokstavligt talat hehe) kom emellan...) Det är intressant hur olika en tänker gällande avstånd mellan syskon, och rätt spännande att prata om. (Vet att Linn skrev om sitt val nyligen, här!) Framförallt tänker jag att det handlar om vad föräldrarna föredrar och pallar. Hur syskonen sedan behagar att förhålla sig till varandra, det vet en rätt lite om.
———-
Barnmorskebesök check! Allt såg bra ut! SF-mått på 32 (mitt på mittkurvan), järn på 117. Inget socker togs. Lite förhöjt blodtryck. Hade 120/80 denna gång. Senast hade jag 105/60. Troligtvis ingen fara dock, men skulle vara uppmärksam på huvudvärk. Nästa koll om tre veckor.
Har varit lite mer svullen tycker jag sedan jag kom hem efter en månad på ljuva västkusten och det är såklart oskönt. Vigselringarna har t.ex. inte varit på på hela sommaren, då jag verkligen inte tycker om när de sitter tight eller att det putar ut runtomkring själva ringen, men det är ändå en bagatell jämfört med sommaren 2014 och svullnaden då. Och snart börjar jobb och skola igen och den varma sommaren som gravid är överlevd! High five till mig själv!
Förra veckan fick vi reda på att min syster väntar sitt andra barn, så i vinter får barnen en till kusin. Det känns kul! Gillar när folk skaffar flera barn. Känns som en kommer närmre varandra i förståelsen för hur vardagen ser ut nuförtiden. Hon får nära ålder på sina barn, 1,5 år mellan dem typ om allt går enligt plan, och hon verkar nöjd med det. Och jag själv är nöjd med mina 2,5 år-ish mellan syskonen. (I en perfekt värld hade det varit tre år mellan varje barn, men livet (bokstavligt talat hehe) kom emellan...) Det är intressant hur olika en tänker gällande avstånd mellan syskon, och rätt spännande att prata om. (Vet att Linn skrev om sitt val nyligen, här!) Framförallt tänker jag att det handlar om vad föräldrarna föredrar och pallar. Hur syskonen sedan behagar att förhålla sig till varandra, det vet en rätt lite om.
———-
Barnmorskebesök check! Allt såg bra ut! SF-mått på 32 (mitt på mittkurvan), järn på 117. Inget socker togs. Lite förhöjt blodtryck. Hade 120/80 denna gång. Senast hade jag 105/60. Troligtvis ingen fara dock, men skulle vara uppmärksam på huvudvärk. Nästa koll om tre veckor.
onsdag 31 juli 2019
Anteckning vecka 33 och 34: tredje gången
Rätt så himla gravid är jag nu. Stora rörelser i magen för jämnan, och en spirande pirrig känsla inför vad som komma skall. Det är kort tid kvar nu! Eller om jag går över max och blir igångsatt är det typ två månader, men enligt min app mer humana 46 dagar. Plus minus två veckor då. Lite drygt. Första barnet föddes på BF +16 (igångsättning), andra på BF +7 (naturlig start). Undrar hur det blir denna gång? Hade helst velat föda 1-9 september bara för att det vore gött om alla barnen var födda tidigt på sin månad, men troligtvis blir det väl inte så med min statistik. Hoppas på naturlig start och vill verkligen inte ha kejsarsnitt.
Fysiskt mår jag likadant som jag gjort de senaste veckorna. Lite orörlig av foglossningen, rätt trött men annars okej. Psykiskt känner jag mig stabil.
Min stora unge fyller 5 år imorgon och efter kalasfirandet och den välfyllda att göra-listan som hör till det, är det dags att börja göra i ordning för bebisen. Jag ser fram emot det. Att låta lillan ta plats här hemma för att göra alltet mer verkligt. Snart kommer hon ju! Men först slutet av semestern, sen några veckors jobb och vardag och sen, sen är det dags.
Fysiskt mår jag likadant som jag gjort de senaste veckorna. Lite orörlig av foglossningen, rätt trött men annars okej. Psykiskt känner jag mig stabil.
Min stora unge fyller 5 år imorgon och efter kalasfirandet och den välfyllda att göra-listan som hör till det, är det dags att börja göra i ordning för bebisen. Jag ser fram emot det. Att låta lillan ta plats här hemma för att göra alltet mer verkligt. Snart kommer hon ju! Men först slutet av semestern, sen några veckors jobb och vardag och sen, sen är det dags.
söndag 21 juli 2019
Anteckning vecka 32: tredje gången
Barnet är otroligt livligt i magen. Många är kvällarna där jag inte kan somna för att det rör sig så mycket exakt överallt i hela magen. Det är en häftig känsla, även om det också kan vara rätt obekvämt. Hisnande är tanken att det är mitt tredje barn där inne, som jag snart ska få möta. Varför går det inte att ta in? Hisnande också att snart kommer jag aldrig mer få vara med om sparkar och bebisbök i magen för resten av mitt liv? Graviditeternas tid är alldeles snart över. För en sentimental person som jag är det också någonting att bearbeta. Men kanske kommer det naturligt denna gång? Känslan av att alla är här? Att det är färdigt? Hoppas! (Hur har det varit för er andra? Ett klart avslut eller något det tar ett tag att vänja tanken vid och acceptera?)
Jag märker att jag blivit tröttare. Vill mest sitta i skuggan med benen högt eller liggandes med en kudde mellan knäna. Orkar knappt läsa.
Har varit tvungen att ställa in barnmorskebesök på grund av att jag befinner mig i fel ände av landet, och vet ej om jag bör ha dåligt samvete över det. Alla värden har ju hittills sett bra ut men tänk om mina uteblivna besök gör att de missar något? Har nästa inplanerade besök den 6 augusti, och har inte kollat något sedan 25 juni. Gaah! Sådana jäkla grejer att ta ansvar för!
Har annars en jäkla go sommar överlag, med tanke på omständigheterna. Hittills inte alls lika fruktansvärd som den 2014. Peppar peppar, no jinx.
Jag märker att jag blivit tröttare. Vill mest sitta i skuggan med benen högt eller liggandes med en kudde mellan knäna. Orkar knappt läsa.
Har varit tvungen att ställa in barnmorskebesök på grund av att jag befinner mig i fel ände av landet, och vet ej om jag bör ha dåligt samvete över det. Alla värden har ju hittills sett bra ut men tänk om mina uteblivna besök gör att de missar något? Har nästa inplanerade besök den 6 augusti, och har inte kollat något sedan 25 juni. Gaah! Sådana jäkla grejer att ta ansvar för!
Har annars en jäkla go sommar överlag, med tanke på omständigheterna. Hittills inte alls lika fruktansvärd som den 2014. Peppar peppar, no jinx.
torsdag 18 juli 2019
B’day
Idag fyller jag 37! Ändå en ålder! Blev uppvaktad av min lilla familj imorse med: en fin sten, en korsordstidning och en blus från Rodebjer. Bra kombo! Plus en hemlig gåva som är i Sthlm. Firade resten av dagen med delar av ursprungsfamiljen, god mat och gött fika. Var för varm för att orka gå och bada, ett jävla moment 22 som höggravid eftersom det typ inte finns något ljuvligare än bad när en är just gravid.
Nåväl. Vi är på västkusten fortfarande och vill egentligen aldrig åka hem, men det måste vi nog snart. Älskar lunken vi kommit in i. Luften är så fantastisk här och barnen är så fria. I framtiden har jag ett alldeles eget ställe här. Uttalar det högt så att universum ska börja arbeta i rätt riktning hehe. (I den riktning jag och min man redan arbetar.) Hoppas att 37-årslivet är kul!
fredag 12 juli 2019
Anteckning vecka 30-31: tredje gången
Semester var det här och jag har noll tillgång till dator så skriver lite anteckningar sporadiskt på mobilen.
Överlag mår jag bra. Foglossning har jag, och får ont av att sitta i soffan eller vända mig i sängen, men kan gå promenader om jag inte tvingas gå för fort eller om det är för varmt. Magen växer, bebisen sparkar. Ibland gör den någon rörelse som gör ont, kanske typ sträcker på sig? Jag tappar nästan andan då. Har fortfarande vad jag tror är sammandragningar, ofta när jag ligger still. Då känns det som om hela överkroppen spänns åt. Det gör inte ont, ingen mensvärk eller något sådant, men det känns oskönt. Har ömma bröst men ännu inget spår, precis som vid tidigare graviditeter, av att de snart ska producera mat. Vi har förberett noll därhemma men har väl det mesta? Tror jag? Köpte några små klädesplagg på rean men inventerade också det vi har i förrådet i storlek 50-62 och egentligen behöver vi nog inget, men inget kändes sådär jättekul heller. Två barn och tusen tvättar senare gör ju något med känslan, även om jag såklart inser är det enda rätta är att använda kläderna en gång till och sedan skänka bort dem.
Bebisen börjar bli stor, och ändå ska den kötta på sig typ 2 kilo till innan beräknad förlossning. Jag fattar ingenting trots att detta är min tredje gång. Jag kommer att vara mamma till tre barn, en son och två(!) döttrar. Har knappt vant mig vid orden att jag har en dotter, och snart har jag som sagt två. Life!
onsdag 26 juni 2019
Anteckning vecka 29: tredje gången
Har rätt mycket annat jag vill skriva om här på bloggen men hittar ingen som helst tid för annat än graviditetsuppdateringar, så det får vara så för nu. Anyway, here we go, vecka 29!
Nya siffror från barnmorskan (för mitt eget dåliga minne enbart):
SF-mått: 27
Blodtryck: 105/60
Järnvärde och blodsocker godkänt. (Så märkligt att jag ännu inte behövt käka tillskott? Å andra sidan känner jag mig inte sådär järnbristtrött som jag gjorde i tidigare graviditeter, så kanske bara har bättre reserver denna gång trots noll vitamintabletter och oförändrad kost.)
Såg i mina gamla graviditetsanteckningar här på bloggen att naveln var sned i graviditeten med H, liksom förflyttad någon centimeter åt höger. Så är det även denna gång. Känns som att det är mest barn i magen på vänstersidan. Hon kickar i alla fall för fullt och jag är glad i henne känner jag. Plus väldigt glad i de barn jag har, som jag känner mig extra superförälskad i just nu. Tycker att de är så HIMLA fina och mysiga och gulliga och roliga. Och kompetenta! Är helt orimligt glad och nöjd (och LÄTTAD!) över hur bra allt gick med Os avslut med blöjorna och det känns som att hon växte flera meter av detta nya. (Ej ordagrant hehe... Hon är fortfarande en liten, liten pallevante.)
Hade en otroligt härlig fyradagarsledighet över midsommar och mådde fint, men sen gick jag till jobbet igår och då kändes det som att hela kroppen brakade samman. Det är så tungt att gå! Och så varmt att gå iklädd kontorskläder (med tjocka muddar över magen) istället för halvnaken i något sjok därhemma. Tror tajmingen för semestern blir alldeles perfekt.
Har sammandragningar tror jag? Tycker inte att jag ser det på magen, men det spänner liksom till tvärs över alltihop, en lätt sprängande(?) känsla, som jag ibland andas mig igenom. Ont gör det dock ej, men det liksom känns. Har tänkt att mina fötter svullnar på kvällarna men sen såg jag en bild på Instagram på en annan gravid persons svullna fot och tyckte då helt plötsligt att mina fötter nog var noll svullna hehe. Stannar gärna i denna svullnadsgrad.
Det känns som det både är för lång tid kvar, och för kort tid kvar. Får inte riktigt ordning på det där.
Nya siffror från barnmorskan (för mitt eget dåliga minne enbart):
SF-mått: 27
Blodtryck: 105/60
Järnvärde och blodsocker godkänt. (Så märkligt att jag ännu inte behövt käka tillskott? Å andra sidan känner jag mig inte sådär järnbristtrött som jag gjorde i tidigare graviditeter, så kanske bara har bättre reserver denna gång trots noll vitamintabletter och oförändrad kost.)
Såg i mina gamla graviditetsanteckningar här på bloggen att naveln var sned i graviditeten med H, liksom förflyttad någon centimeter åt höger. Så är det även denna gång. Känns som att det är mest barn i magen på vänstersidan. Hon kickar i alla fall för fullt och jag är glad i henne känner jag. Plus väldigt glad i de barn jag har, som jag känner mig extra superförälskad i just nu. Tycker att de är så HIMLA fina och mysiga och gulliga och roliga. Och kompetenta! Är helt orimligt glad och nöjd (och LÄTTAD!) över hur bra allt gick med Os avslut med blöjorna och det känns som att hon växte flera meter av detta nya. (Ej ordagrant hehe... Hon är fortfarande en liten, liten pallevante.)
Hade en otroligt härlig fyradagarsledighet över midsommar och mådde fint, men sen gick jag till jobbet igår och då kändes det som att hela kroppen brakade samman. Det är så tungt att gå! Och så varmt att gå iklädd kontorskläder (med tjocka muddar över magen) istället för halvnaken i något sjok därhemma. Tror tajmingen för semestern blir alldeles perfekt.
Har sammandragningar tror jag? Tycker inte att jag ser det på magen, men det spänner liksom till tvärs över alltihop, en lätt sprängande(?) känsla, som jag ibland andas mig igenom. Ont gör det dock ej, men det liksom känns. Har tänkt att mina fötter svullnar på kvällarna men sen såg jag en bild på Instagram på en annan gravid persons svullna fot och tyckte då helt plötsligt att mina fötter nog var noll svullna hehe. Stannar gärna i denna svullnadsgrad.
Det känns som det både är för lång tid kvar, och för kort tid kvar. Får inte riktigt ordning på det där.
torsdag 20 juni 2019
Överhettat preggo
Jag är sååå varm!! Och uppenbarligen lite korkad som kör en repris på en tredje trimester under högsommaren trots att jag om någon verkligen borde veta bättre. Lex sommaren 2014. Graviditeten med mitt andra barn som var beräknad i mars/april 2017 var en walk in the park jämfört med detta. Så tips från coachen, för er som har tur och möjlighet att kunna planera sådant här: gör barn på sommaren!
Trodde knappt jag skulle komma fram till förskolan igår vid hämtning, så övermäktigt kändes det att röra sig utomhus i denna hetta. Har avsagt mig de lämningar och hämtningar som är kvar innan semestern. Min man får ta det helt enkelt, för jag orkar inte, bokstavligt talat. (Vilket i sig är rätt deppigt, att fysiskt inte orka saker.)
När jag sover drömmer jag om att jag plötsligt har en strandtomt och bara ligger i vatten hela tiden. Blir besviken VARJE gång jag vaknar. På dagarna fantiserar jag om sommarstället på västkusten jag vill bygga, med närhet till hav och egen pool för kvällsdopp när barnen somnat. Vatten alltså, BAD, ändå det bästa vi har?
Trodde knappt jag skulle komma fram till förskolan igår vid hämtning, så övermäktigt kändes det att röra sig utomhus i denna hetta. Har avsagt mig de lämningar och hämtningar som är kvar innan semestern. Min man får ta det helt enkelt, för jag orkar inte, bokstavligt talat. (Vilket i sig är rätt deppigt, att fysiskt inte orka saker.)
När jag sover drömmer jag om att jag plötsligt har en strandtomt och bara ligger i vatten hela tiden. Blir besviken VARJE gång jag vaknar. På dagarna fantiserar jag om sommarstället på västkusten jag vill bygga, med närhet till hav och egen pool för kvällsdopp när barnen somnat. Vatten alltså, BAD, ändå det bästa vi har?
tisdag 18 juni 2019
Anteckning vecka 28: tredje gången
Tredje trimestern – hello!
Fysiskt: svullnar om fingrar och ben/fötter av värmen och går mest runt i löparskor (som jag löpt exakt noll meter i, min personlighet trogen) och drömmer om att bada, bada, bada. Psyket är stabilt och jag försöker att njuta av lillans sparkar och rörelser som bara blir starkare och starkare. Det är coolt att vara gravid och det här är sista gången jag är med om det i mitt liv. CARPA!!
Har köpt en baddräkt som magen får plats i och en hög med gravidlinnen som används flitigt under diverse kaftaner och blusar. Plus gravidbrallor. Saknar friheten att dra på mig en klänning, men trivs ej i det just nu, av rent utseendemässiga skäl.
Har inhandlat noll saker till bebisen och varken förberett vagn, säng eller skötbord*. Tänker att det ger sig. Förr eller senare blir jag ju tvingad att ta tag i det. Fattar egentligen fortfarande inte att det ska komma en unge till, samtidigt som jag börjar bli pepp. (Och lite ångestfylld inför förlossning. Det gör ju ont, även om det är coolt o.s.v.)
*Min lillas blöjavvänjning har gått kanon, så nu har vi packat undan skötbädden och ska njuta av det... i tre månader-ish till nästa bebis ska ha den hehe.
Fysiskt: svullnar om fingrar och ben/fötter av värmen och går mest runt i löparskor (som jag löpt exakt noll meter i, min personlighet trogen) och drömmer om att bada, bada, bada. Psyket är stabilt och jag försöker att njuta av lillans sparkar och rörelser som bara blir starkare och starkare. Det är coolt att vara gravid och det här är sista gången jag är med om det i mitt liv. CARPA!!
Har köpt en baddräkt som magen får plats i och en hög med gravidlinnen som används flitigt under diverse kaftaner och blusar. Plus gravidbrallor. Saknar friheten att dra på mig en klänning, men trivs ej i det just nu, av rent utseendemässiga skäl.
Har inhandlat noll saker till bebisen och varken förberett vagn, säng eller skötbord*. Tänker att det ger sig. Förr eller senare blir jag ju tvingad att ta tag i det. Fattar egentligen fortfarande inte att det ska komma en unge till, samtidigt som jag börjar bli pepp. (Och lite ångestfylld inför förlossning. Det gör ju ont, även om det är coolt o.s.v.)
*Min lillas blöjavvänjning har gått kanon, så nu har vi packat undan skötbädden och ska njuta av det... i tre månader-ish till nästa bebis ska ha den hehe.
onsdag 5 juni 2019
Anteckning vecka 26: tredje gången
Är så himla förvirrad angående veckorna nu, men dags för ny uppdatering är det väl? Ja, jo! Var hos barnmorskan häromdagen (för första gången själv eftersom min man var hemma och vabbade) och vi konstaterade där, jag och barnmorskan, att jag mådde bra. Jag hade lågt blodtryck, normalt blodsocker och okej järn, även om det sista var på nedgång. SF-måttet låg på 24 cm så typ-ish prick på medelstrecket. Hjärtat slog som det skulle och bebisen var vild och flyttade på sig hela tiden. Mer då? Jag svullnar när det är varmt och har ont i ben och fötter på kvällarna. Lider inte av foglossningen direkt, men känner mig rätt osmidig och frustig. Blir trött av att bära grejer fram och tillbaka till jobbet, rör mig i snigelfart och blir andfådd när jag går och pratar samtidigt. Allt annat typ normalt. Känner mig fortfarande oförberedd på att det snart är en till liten person här, OM ALLT GÅR VÄL. Och sen är det jag som går in i nästa fas i livet: fokus förvaltning. Pepp på det!
Intresseklubben antecknar tänker ni gällande den massiva infon ovan, men detta är ju egentligen bara minnesanteckningar för min egen snurriga skalle.
Min lilla är på förskolan idag för första gången sedan vi tog bort blöjan. Så spännande det ska bli att se hur det gått! Jag är inte lika panikslagen längre, utan har lite mer tillförsikt till processen. Nu går det att rutina henne, vilket har känts bra hemma (inga olyckor!), men hon går fortfarande inte självmant dit. Men den tiden kommer väl. Väl? Hoppas.
Intresseklubben antecknar tänker ni gällande den massiva infon ovan, men detta är ju egentligen bara minnesanteckningar för min egen snurriga skalle.
Min lilla är på förskolan idag för första gången sedan vi tog bort blöjan. Så spännande det ska bli att se hur det gått! Jag är inte lika panikslagen längre, utan har lite mer tillförsikt till processen. Nu går det att rutina henne, vilket har känts bra hemma (inga olyckor!), men hon går fortfarande inte självmant dit. Men den tiden kommer väl. Väl? Hoppas.
lördag 1 juni 2019
På plussidan (i framtiden)
Okej, positiv info i den här potträningen är i alla fall att hon tycks ha ärvt min fenomenala förmåga att hålla sig. Väldigt tacksamt som vuxen i alla fall, ej lika tacksamt vid potträning eftersom en får väldigt få träningsförsök per dag, utan istället bara går och väntar med nerverna på utsidan i timmar. Mvh ej särskilt avslappnad förälder när det gäller toalettbiten
Anteckning vecka 25: tredje gången
Tycker fortfarande att denna graviditet håller rätt låg profil. Ägnar den ofta noll tankeverksamhet, men har noterat att jag numera går som en gravid hela tiden, inte bara hemma. Sexy. Blir svullen direkt det är varmt också, och vigselringarna har börjat bli tighta. Lillen i magen sparkar hårt och mycket, och rör sig fortfarande fritt därinne för sparkarna känns på olika ställen varje dag.
Har inte så mycket graviditetsrelaterat att skriva, men i helgen tog vi bort blöjan från min lilla som blev två år i april, och alltså detta, potträning och potta i sig, är fan den största puckeln i föräldraskapet tycker jag. Så jävla mentalt ansträngande. Fy fan. I mitt drömscenario skulle förskolan sköta det här, de som kan och har erfarenhet (alla barnen på en gång och sedan någon veckas hårdträning), men till dess är det en uppgift vigd till oss okunniga föräldrar. Suck och stön. Dessutom är det lite svårare denna gång när vi har ett större barn att ta hand om så vi inte kan ge fullt fokus till den lilla. Näe, kul är det ej.. Som jag längtar till det sitter!
Känner knappt igen mina ben längre, och fantiserar, som vanligt vid graviditet, om hur dedikerad träningen jag ska vara efter förlossningen. Hehe. Kanske fungerar det bättre denna gång när jag vet att kroppen aldrig ska vara gravid igen? Eller så fungerar det än sämre eftersom jag efter alla graviditeterna liksom har tre(!) barn... Well. Framtiden lär utvisa.
Har inte så mycket graviditetsrelaterat att skriva, men i helgen tog vi bort blöjan från min lilla som blev två år i april, och alltså detta, potträning och potta i sig, är fan den största puckeln i föräldraskapet tycker jag. Så jävla mentalt ansträngande. Fy fan. I mitt drömscenario skulle förskolan sköta det här, de som kan och har erfarenhet (alla barnen på en gång och sedan någon veckas hårdträning), men till dess är det en uppgift vigd till oss okunniga föräldrar. Suck och stön. Dessutom är det lite svårare denna gång när vi har ett större barn att ta hand om så vi inte kan ge fullt fokus till den lilla. Näe, kul är det ej.. Som jag längtar till det sitter!
Känner knappt igen mina ben längre, och fantiserar, som vanligt vid graviditet, om hur dedikerad träningen jag ska vara efter förlossningen. Hehe. Kanske fungerar det bättre denna gång när jag vet att kroppen aldrig ska vara gravid igen? Eller så fungerar det än sämre eftersom jag efter alla graviditeterna liksom har tre(!) barn... Well. Framtiden lär utvisa.
måndag 20 maj 2019
Anteckning vecka 24: tredje gången
Nu rusar tiden. Inte graviditeten direkt, det är ju många långa veckor kvar, men våren! Liksom rakt in i sommaren! Det är inte särskilt många veckor kvar till helledigt och jag har denna vår haft den goda smaken att lägga in rätt mycket semester nu i maj och juni, det vill säga utöver de röda dagar som redan existerar. Tror jag jobbar min sista helvecka denna vecka, sen är det idel ströledigheter fram till sista juni, och sedan – pang boom – är det semester på riktigt. Sex goa veckor plus någon vecka halvledigt efter det. Och när väl sommaren är över är det inte många veckor kvar till planerad nedkomst. Det är märkligt att klampa in i föräldraledigheten på detta sätt. Att liksom ha semester före. Så har jag inte haft det tidigare, utan jag har kämpat på till 10 dagar innan BF (som ingen någonsin tackat mig för!) oavsett dagsform. Denna gång känns det tvärtom lite märkligt att gå tillbaka till jobbet i två-tre veckor efter semestern, för att sedan gå hem på ledighet igen. Men inte vet jag? Kanske längtar jag intensivt efter miljöombyte i slutet av augusti, ej helt orimligt. Svårt är det oavsett vad att sia kring hur jag mår i slutet av denna graviditet. Alla säger att det är jobbigare tredje gången, vilket det hittills, för mig, inte är. Men den tiden kommer nog. Och en sommar på det. Förhoppningsvis sval. (FÖRLÅT ALLA, men sval måste den bli!)
Och hur mår kroppen då? Rätt bra generellt tror jag tack. Inte så att jag är urpigg i rörelserna, särskilt inte på kvällen, men något annat hade jag knappast förväntat mig. Hulkar fortfarande en del och är regelrätt osugen på en hög med vanliga grejer att käka, men det går ingen nöd på mig på något vis. Har sovit okej men drabbades av en helt massiv trötthet för någon timme sedan som tvingade mig att öppna fönstret och sätta mig själv mitt i draget för att piggna till. På veckorna hanterar jag annars trötthet rätt bra, men på helgerna måste jag alltid sova minst en gång under dagen, gärna redan på förmiddagen. Familjelivet bidrar till många goda saker i mitt liv, men att en helg med två pigga barn när en dessutom är gravid skulle bidra till något slags känsla att vara utvilad? Nänänä.
Tänkte säga att bebisen är fortsatt livlig, men så idag har jag knappt ens känt den? Inte så att jag reflekterat över det i alla fall. (Bör jag bli orolig?) Den är i alla fall rätt stor nu! 30 centimeter lång och 600 gram tung! Gud! Det är ju en liten människa! Försökte spåna på namn i helgen igen men det går verkligen uruselt. Listan är... kort. Och ett av namnen på den korta listan är mitt stora barns förslag: Pelle. Vilket det inte kommer att bli. Sitter någon på ett gött tjejnamn därute får en gärna lämna ett förslag! Tack förresten för alla fina grattis! Det gör det hela verkligare. <3 p="">
Och hur mår kroppen då? Rätt bra generellt tror jag tack. Inte så att jag är urpigg i rörelserna, särskilt inte på kvällen, men något annat hade jag knappast förväntat mig. Hulkar fortfarande en del och är regelrätt osugen på en hög med vanliga grejer att käka, men det går ingen nöd på mig på något vis. Har sovit okej men drabbades av en helt massiv trötthet för någon timme sedan som tvingade mig att öppna fönstret och sätta mig själv mitt i draget för att piggna till. På veckorna hanterar jag annars trötthet rätt bra, men på helgerna måste jag alltid sova minst en gång under dagen, gärna redan på förmiddagen. Familjelivet bidrar till många goda saker i mitt liv, men att en helg med två pigga barn när en dessutom är gravid skulle bidra till något slags känsla att vara utvilad? Nänänä.
Tänkte säga att bebisen är fortsatt livlig, men så idag har jag knappt ens känt den? Inte så att jag reflekterat över det i alla fall. (Bör jag bli orolig?) Den är i alla fall rätt stor nu! 30 centimeter lång och 600 gram tung! Gud! Det är ju en liten människa! Försökte spåna på namn i helgen igen men det går verkligen uruselt. Listan är... kort. Och ett av namnen på den korta listan är mitt stora barns förslag: Pelle. Vilket det inte kommer att bli. Sitter någon på ett gött tjejnamn därute får en gärna lämna ett förslag! Tack förresten för alla fina grattis! Det gör det hela verkligare. <3 p="">
lördag 18 maj 2019
Kick kick
Idag fick mitt stora barn känna en spark från lillen i magen för första gången. Jag hade förmånen att titta rakt in i hans ögon när bebisen sparkade till hans lilla hand, och det där ljuset i hans blick som liksom tändes och sprakade till... Mmm, det var en jävligt fin stund. Annars har dagen varit en blandning av lugn och mys och... en jäkla massa tjöt och gnäll. Men nu sover kidsen och jag ska dricka alkoholfri cider och låtsas som det är vin.
onsdag 15 maj 2019
Hoppsan sa!
Nu kommer jag ut! Som gravid! Igen! Gör hon inget annat än är gravid och tar hand om spädbarn tänker ni kanske, och ja, det stämmer ju typ. (2013 var jag gravid, 2014 födde jag barn, 2015 ammade jag fortfarande i några månader, 2016 var jag gravid igen, 2017 födde jag barn, 2018 ammade jag åtminstone ett par månader in, och 2019 gravid igen.) Men detta (om resultatet blir en unge) blir sista graviditeten. Sen får det vara nog. Hade tänkt att njuta järnet denna gång och vet inte om jag lyckats riktigt (hinner inte med!), men glad är jag över detta lilla liv. Och pepp! Hur kommer det bli? Trebarnschock? Trebarnslugn? Inget vet! Så innerligt spännande!
En septemberbebis ska det bli om allt går enligt plan. Kul!
En septemberbebis ska det bli om allt går enligt plan. Kul!
Anteckning vecka 23: tredje gången
Publicerat 190515
------------------
------------------
Hade magsjuka i helgen innehållandes kaskadkräkningar. Ej optimalt när en är gravid och magmusklerna ej sitter på plats. Kissade till och med på mig lite när jag råkade sitta i skräddarställning samtidigt som ett våldsamt kräkanfall drog genom kroppen. Ingen möjlighet till stabilt knip i den ställningen nej. Förlåt för oversharing. Värdigheten bodde inte här.
Är väl egentligen frisk nu, tillbaka på jobbet sedan igår, men känner mig sliten. Uttorkad, aptitlös, matt. Och trött. Trött trött trött. Har slarvat med alla vitaminer och inte tagit en gravidvitamin på månader säkert. Järnbrist hej hej. Ska till barnmorskan om tre veckor så får väl någon rekommendation då. Till dess är det hålla ut som gäller. Är egentligen inte såhär opepp som jag känner mig idag, men har det lite slitigt på jobbet (tycker alla utom några enstaka är slappa slashasar som inte levererar något typ alls? Rimlig inställning...) vilket gör att energin dalar. Är slutkörd.
Bebisen kickar i alla fall runt. Jag känner mig lite oroad över namn på den lilla. Vi har haft ett namn, men jag vet inte jag, som vanligt bestämmer vi oss så tidigt och sedan orkar vi inte tänka mer på det. Men kanske missar en något? Och kanske är det uttänkta ej rätt ändå? Bara en fix idé? Har en inget att grubbla på så skaffar en sig.
Fyra månader prick kvar till planerad leverans. Heja kroppen, kämpa på!
måndag 6 maj 2019
Anteckning vecka 22: tredje gången
Publicerat 190515
------------------
------------------
Sprang genom två rulltrappor för en vecka sedan och hade ont i fogarna i flera dagar efteråt. Har annars inte så mycket att säga. Bebisen sparkar flera gånger per dag och det är mysigt. Än så länge är det tydliga kickar, så småningom blir det väl mer böljande rörelser. Magen växer och det börjar bli jobbigare att ta sig upp ur soffan. Fyra månader kvar lite drygt!
Detta småbarnsliv som jag och alla mina kompisar lever gör att jag varit näst intill noll social sedan årsskiftet och det är märkligt att jag fortfarande har människor som jag räknar till mina nära vänner som fortfarande inte vet om graviditeten. Eller nja, kanske handlar det för stunden mer om en nära vän, men ändå. Har tänkt att jag ska berätta när vi ses men senast vi sågs var på nyårsafton. Och dagen efter det var min mens beräknad. Aja. Tiden kommer. Väl?
onsdag 24 april 2019
Anteckning vecka 20: tredje gången
Publicerat 190515
------------------
------------------
Känner mig veckoförvirrad efter flytten av BF-datum på RUL, men är alltså i vecka 20 nu. fortfarande. Typ hälften gjort! Herre!
Var hos barnmorskan förra veckan och hon tyckte att jag verkade må bra, och ja det gör jag ju också. Fick även lyssna på hjärtljudet och det var härligt. Förra graviditeten tyckte jag på riktigt inte att det var så speciellt, men denna gång är det det. Det gör det verkligare. Hon är där inne och lever runt. Min tredje unge! Så rik. Barnmorskan tyckte att hon verkade vild, det sas även på rutinultraljudet. H ansågs också vild i magen, medan O alltid tycktes vara lugn. Jag fantiserar om henne, föreställer mig hur hon ser ut (inte som mina andra två barn) och hur hon är. Är lite längtig, men samtidigt inte alls förberedd eller redo.
Jag känner henne varje dag nu, men har inte riktigt koll på när. Men det är härligt med rörelse. Enligt en av apparna, den mest generösa, är hon 25 cm lång nu och väger 350 gram.
Annars är våren här och mina andra kids är så jävla ljuvliga och mysiga och gulliga att jag vill ta semester nu på direkten och bara vara med min familj.
tisdag 16 april 2019
Anteckning vecka 19: tredje gången
Publicerat 190515
------------------
Rutinultraljudet är avklarat och allt såg fint ut! Sådan lättnad! Tror jag var nervösare denna gång än vad jag varit vid de två tidigare. Även om det var mysigt att se bebisen så längtade jag efter att undersökningen skulle ta slut och att vi skulle få den där okej-stämpeln. Bebisen hade, som våra tidigare långbenta ungar också haft, skillnader i mått (som alltså indikerar graviditetens längd) mellan huvud, mage och lårben. Huvudet och magen såg yngre ut än lårbenet. Tyvärr verkar huvud- och magmåttet väga tyngre än benlängdsmåttet så vi fick BF-datumet framflyttat fem dagar. Mitten av september är det som gäller nu. Går jag över maximalt kommer bebisen i oktober! Låt oss hoppas att jag slipper det.
En liten lillasyster till! Det är ogreppbart detta, men varje gång jag tänker på det känner jag mig som universums mest tursamma. Tänk att jag är med om detta igen! En graviditet som verkar gå enligt plan, och snart med en tredje liten unge i min famn? AMAZING. Är så innerligt tacksam men fattar större delen av tiden inte att detta liksom händer mig just nu? Det är för bra.
Jag mår bra annars. Förbereder på mig att det ska bli tyngre denna gång, såsom ryktet om tredje barnet-graviditeter säger (har följt underbara Clara i sin tredje graviditet med förskräckelse), men än så länge är det lätt. Känner av lite foglossning på morgonen precis när jag stiger upp, och igår fick jag en sådan smärta i vänstra låret/höften på kvällen att jag skrek rakt ut vid varje litet steg jag tog. Men det gick över efter en timme. Tror det berodde på att jag kollade tv i skräddarställning, med ett barn på varje knä. Men annars som sagt överlag bra. Är trött fortfarande, men mår inte längre illa även om jag fortfarande hulkar ett par gånger per dag. Livet är lätt, peppar peppar. Snart kommer värmen och jag kommer att svälla upp till en elefant och klaga 24-7, men prick nu är det gött, gött, gött att leva.
------------------
Rutinultraljudet är avklarat och allt såg fint ut! Sådan lättnad! Tror jag var nervösare denna gång än vad jag varit vid de två tidigare. Även om det var mysigt att se bebisen så längtade jag efter att undersökningen skulle ta slut och att vi skulle få den där okej-stämpeln. Bebisen hade, som våra tidigare långbenta ungar också haft, skillnader i mått (som alltså indikerar graviditetens längd) mellan huvud, mage och lårben. Huvudet och magen såg yngre ut än lårbenet. Tyvärr verkar huvud- och magmåttet väga tyngre än benlängdsmåttet så vi fick BF-datumet framflyttat fem dagar. Mitten av september är det som gäller nu. Går jag över maximalt kommer bebisen i oktober! Låt oss hoppas att jag slipper det.
En liten lillasyster till! Det är ogreppbart detta, men varje gång jag tänker på det känner jag mig som universums mest tursamma. Tänk att jag är med om detta igen! En graviditet som verkar gå enligt plan, och snart med en tredje liten unge i min famn? AMAZING. Är så innerligt tacksam men fattar större delen av tiden inte att detta liksom händer mig just nu? Det är för bra.
Jag mår bra annars. Förbereder på mig att det ska bli tyngre denna gång, såsom ryktet om tredje barnet-graviditeter säger (har följt underbara Clara i sin tredje graviditet med förskräckelse), men än så länge är det lätt. Känner av lite foglossning på morgonen precis när jag stiger upp, och igår fick jag en sådan smärta i vänstra låret/höften på kvällen att jag skrek rakt ut vid varje litet steg jag tog. Men det gick över efter en timme. Tror det berodde på att jag kollade tv i skräddarställning, med ett barn på varje knä. Men annars som sagt överlag bra. Är trött fortfarande, men mår inte längre illa även om jag fortfarande hulkar ett par gånger per dag. Livet är lätt, peppar peppar. Snart kommer värmen och jag kommer att svälla upp till en elefant och klaga 24-7, men prick nu är det gött, gött, gött att leva.
torsdag 4 april 2019
Anteckning vecka 18: tredje gången
Publicerat 190515
------------------
------------------
Hej vad det går! Nu har jag berättat för mina föräldrar samt två syskon. De blev väldigt glada, särskilt föräldrarna. Har även berättat för utvalda personer på jobbet och klär mig så att magen syns. Det känns... skönt? Jo det gör det. Att få vara lite ärlig om en graviditet liksom.
Har tänkt att jag börjat känna rörelser i ett par dagar, ja kanske en vecka, och det har varit mysigt. Men bara för att jag säger det så har jag känt noll idag... :(
Har RUL om exakt en vecka. Lillan ska vara 18-20 cm lång och enligt den mest generösa appen väga 250 gram. Ändå något! Är så otroligt nyfiken på detta lilla liv och blir alldeles pirrig när jag tänker på att jag verkligen är med om detta igen. Det kommer en person! En bebis! Med ett unikt utseende och personlighet! Det är bara för fantastiskt. Känner mig väldigt lyckligt lottad.
måndag 25 mars 2019
Anteckning vecka 16: tredje gången
Publicerat 190515
------------------
Tänker väldigt lite på att jag är gravid, men när jag tänker på det blir jag lite orolig eftersom jag inte helt säkert känt någon rörelse än. Tyckte jag kanske kände något för någon vecka sedan, men denna vecka, när jag ägnat stunder åt att verkligen känna efter har jag känt... ingenting. Snälla lilla bebis, må bra! Lev! Rör dig! Jag längtar till nästa fas av graviditeten, den med regelbundna rörelser. Det är det jag tänker att jag i framtiden kommer att sakna med att vara preggo. För nu gör jag detta för sista gången. Sen är det nog. Och rörelser alltså, jävla mysig grej.
Har lite ångest inför förlossningen, trots tidigare bra erfarenheter. Men det kommer ju göra ont. Jävligt ont. Sådant är ju aldrig kul att ha framför sig. Däremot ser jag väldigt mycket fram emot, om jag får ha sådan tur då alltså, att få se denna lilla bebis. Som kommer vara någon annan än mina tidigare två barn, och som jag denna gång verkligen förstår, ända in i själen, att det kommer vara någon annan. Jag är så nyfiken!
------------------
Tänker väldigt lite på att jag är gravid, men när jag tänker på det blir jag lite orolig eftersom jag inte helt säkert känt någon rörelse än. Tyckte jag kanske kände något för någon vecka sedan, men denna vecka, när jag ägnat stunder åt att verkligen känna efter har jag känt... ingenting. Snälla lilla bebis, må bra! Lev! Rör dig! Jag längtar till nästa fas av graviditeten, den med regelbundna rörelser. Det är det jag tänker att jag i framtiden kommer att sakna med att vara preggo. För nu gör jag detta för sista gången. Sen är det nog. Och rörelser alltså, jävla mysig grej.
Har lite ångest inför förlossningen, trots tidigare bra erfarenheter. Men det kommer ju göra ont. Jävligt ont. Sådant är ju aldrig kul att ha framför sig. Däremot ser jag väldigt mycket fram emot, om jag får ha sådan tur då alltså, att få se denna lilla bebis. Som kommer vara någon annan än mina tidigare två barn, och som jag denna gång verkligen förstår, ända in i själen, att det kommer vara någon annan. Jag är så nyfiken!
måndag 11 mars 2019
Anteckning vecka 14: tredje gången
Publicerat 190515
------------------
Halloj! Mår bra. Är astrött på kvällarna, men annars okej. Enligt expertisen (som analyserat mitt blod och bebisens dna som fanns där) väntar jag en till liten brutta. Det sa även min magkänsla. Känns som det blev verkligare för en kort stund, men samtidigt är det helt orimligt overkligt. Imorgon går jag in i vecka 15.
------------------
Halloj! Mår bra. Är astrött på kvällarna, men annars okej. Enligt expertisen (som analyserat mitt blod och bebisens dna som fanns där) väntar jag en till liten brutta. Det sa även min magkänsla. Känns som det blev verkligare för en kort stund, men samtidigt är det helt orimligt overkligt. Imorgon går jag in i vecka 15.
måndag 4 mars 2019
Anteckning vecka 13: tredje gången
Publicerat 190515
------------------
Nu är lillen ungefär 6 cm från rumpa till huvud. Ändå någonting? Var på ett till UL i fredags och fick snabbt titta på den lille som växte som den skulle. Kanske ska jag ha ett läkarbesök på torsdag för att göra en check up angående den där blödningen, eller ja, de rosa och brunaktiga flytningarna jag hade för en vecka sedan. Men jag vet inte jag. Känns också lite onödigt? Får se hur jag gör.
Mår okej. Ganska så trött, hulkar mycket men mindre illamående än förut. Magen är svullen, ända upp till revbenen även om bebisen fortfarande ligger långt långt ner i magen. Hade nyinköpta gravidbrallor på mig i fredags men i brist på riktig preggomage åkte de bara ner. Idag kör jag vanliga byxor igen. Tänkte jag skulle säga till några utvalda kollegor i fredags men fan, är sååå dålig på det. Nu tänker jag att jag kanske tiger i en vecka till, eller för alltid.
Annars inget direkt att rapportera. H är fortfarande lika överlycklig över att vi ska bli en till i familjen vilket förhöjer min egen upplevelse med 100 procent. Så glad över hans glädje. Hoppas att allt blir bra.
------------------
Nu är lillen ungefär 6 cm från rumpa till huvud. Ändå någonting? Var på ett till UL i fredags och fick snabbt titta på den lille som växte som den skulle. Kanske ska jag ha ett läkarbesök på torsdag för att göra en check up angående den där blödningen, eller ja, de rosa och brunaktiga flytningarna jag hade för en vecka sedan. Men jag vet inte jag. Känns också lite onödigt? Får se hur jag gör.
Mår okej. Ganska så trött, hulkar mycket men mindre illamående än förut. Magen är svullen, ända upp till revbenen även om bebisen fortfarande ligger långt långt ner i magen. Hade nyinköpta gravidbrallor på mig i fredags men i brist på riktig preggomage åkte de bara ner. Idag kör jag vanliga byxor igen. Tänkte jag skulle säga till några utvalda kollegor i fredags men fan, är sååå dålig på det. Nu tänker jag att jag kanske tiger i en vecka till, eller för alltid.
Annars inget direkt att rapportera. H är fortfarande lika överlycklig över att vi ska bli en till i familjen vilket förhöjer min egen upplevelse med 100 procent. Så glad över hans glädje. Hoppas att allt blir bra.
måndag 25 februari 2019
Anteckning vecka 12: tredje gången
Publicerat 190515
------------------
Minns inte vad jag skrev senast men kanske något om att jag inte mår illa längre? Hahahaha. Det tyckte universum var så kul att det kastade på mig en ny nivå av illamående och trötthet. Aja. Jag överlevde det med. Är astrött på kvällarna. Kanske har illamåendet återigen lagt sig lite lite, men jag hulkar fortfarande och det blir jobbigare och jobbigare att göra det. I helgen kändes det som att magen kom. Fattar ju att livmodern knappt klättrat ur bäckenet än, men allt annat är ju svullet så nu sitter mina vanliga brallor tight igen. Högsta punkten är runt naveln typ, och magen ser rundad ut. Hade jag haft på mig något tight så hade det ju synts.
Vi var på ett tidigt UL i förra veckan och jag var extremt nerövs innan och förberedde mig (som den skeptiska person jag tydligen är när det gäller graviditeter) på följande: 1. ofostrig graviditet, 2, missed abortion, 3, tvillinggraviditet, och 4, en livs levande bebis. Blev så osannolikt glad över att det blev alternativ 4! En liten parvel på 4 cm med viftande armar och ben och ett litet hjärta som slog. Hurra! Vi hade tänkt att berätta för familjen nu när vi vet att det är något där, men samma jävla kväll fick jag någon slags ljusljusrosa flytning (förlåt för info!). Har aldrig haft något liknande i mina tidigare graviditeter och blev jävligt orolig och ledsen. Det var tyvärr inte heller en engångshändelse utan har hänt ett par gånger till. Ej så festligt. Men! Försöker tänka att det kanske är sköra slemhinnor? Blöder också lite näsblod till och från så helt ologiskt är det ej. Eller något litet blodkärl som brustit. Och enligt vårdguiden är det helt vanligt, även om det inte alls känns vanligt för mig. Snälla lilla bebis lev!
I ALLA FALL. På lördagen kände jag ändå att jag fanken måste jobba med tanken. Vill inte gå omkring och hemlighålla en graviditet i hundra år till och tro det värsta hela tiden så vi berättade för barnen. Och vilken grej det var! H, som är fyra och ett halvt nu, blev så innerligt glad att det förhöjde min känsla med cirka tusen procent. Hans lycka över detta är märkbar och varje dag pratar han nu om bebisen och hur det ska bli och om magen växt osv. Att vara gravid och ha stora (eller ja, "stora") barn, är hittills fem av fem. I söndags berättade vi även för min mans familj.
Tänkte att jag skulle berätta för några utvalda på jobbet idag också men sedan blev jag så sur i en diskussion kring ett grafiskt koncept som inte överensstämmer med vår grafiska profil och dessutom är så HISKELIGT fult att jag nu sitter med stängd dörr och inte har lust att göra annat idag än att städa skrivbordet. Hormoner kanske någon skulle säga, men nä, tror bara det är min härliga personlighet.
------------------
Minns inte vad jag skrev senast men kanske något om att jag inte mår illa längre? Hahahaha. Det tyckte universum var så kul att det kastade på mig en ny nivå av illamående och trötthet. Aja. Jag överlevde det med. Är astrött på kvällarna. Kanske har illamåendet återigen lagt sig lite lite, men jag hulkar fortfarande och det blir jobbigare och jobbigare att göra det. I helgen kändes det som att magen kom. Fattar ju att livmodern knappt klättrat ur bäckenet än, men allt annat är ju svullet så nu sitter mina vanliga brallor tight igen. Högsta punkten är runt naveln typ, och magen ser rundad ut. Hade jag haft på mig något tight så hade det ju synts.
Vi var på ett tidigt UL i förra veckan och jag var extremt nerövs innan och förberedde mig (som den skeptiska person jag tydligen är när det gäller graviditeter) på följande: 1. ofostrig graviditet, 2, missed abortion, 3, tvillinggraviditet, och 4, en livs levande bebis. Blev så osannolikt glad över att det blev alternativ 4! En liten parvel på 4 cm med viftande armar och ben och ett litet hjärta som slog. Hurra! Vi hade tänkt att berätta för familjen nu när vi vet att det är något där, men samma jävla kväll fick jag någon slags ljusljusrosa flytning (förlåt för info!). Har aldrig haft något liknande i mina tidigare graviditeter och blev jävligt orolig och ledsen. Det var tyvärr inte heller en engångshändelse utan har hänt ett par gånger till. Ej så festligt. Men! Försöker tänka att det kanske är sköra slemhinnor? Blöder också lite näsblod till och från så helt ologiskt är det ej. Eller något litet blodkärl som brustit. Och enligt vårdguiden är det helt vanligt, även om det inte alls känns vanligt för mig. Snälla lilla bebis lev!
I ALLA FALL. På lördagen kände jag ändå att jag fanken måste jobba med tanken. Vill inte gå omkring och hemlighålla en graviditet i hundra år till och tro det värsta hela tiden så vi berättade för barnen. Och vilken grej det var! H, som är fyra och ett halvt nu, blev så innerligt glad att det förhöjde min känsla med cirka tusen procent. Hans lycka över detta är märkbar och varje dag pratar han nu om bebisen och hur det ska bli och om magen växt osv. Att vara gravid och ha stora (eller ja, "stora") barn, är hittills fem av fem. I söndags berättade vi även för min mans familj.
Tänkte att jag skulle berätta för några utvalda på jobbet idag också men sedan blev jag så sur i en diskussion kring ett grafiskt koncept som inte överensstämmer med vår grafiska profil och dessutom är så HISKELIGT fult att jag nu sitter med stängd dörr och inte har lust att göra annat idag än att städa skrivbordet. Hormoner kanske någon skulle säga, men nä, tror bara det är min härliga personlighet.
måndag 11 februari 2019
Anteckning vecka 10: tredje gången
Publicerat 190515
------------------
Mår inte så illa längre tycker jag. Är inte heller så helvetestrött. Visserligen trött på kvällen och somnar ofta när jag lägger barn, men ändå inte såå trött. Konstigt. Blir lite orolig över det, samtidigt som det såklart är skönt. Brösten är fortfarande ömma när jag klämmer på dom men annars är jag mest normal-hängig. Hoppas lillen är alive.
Graviditetsmässigt skulle jag gissa att detta mest liknar min första graviditet (med H), eftersom jag var beyond trött och deppig förra gången (med O). Så är det en liten pöjk därinne tro? Om det är en bebis alls alltså? Om sju månader är hen är om detta går vägen. Ändå sjukt.
------------------
Mår inte så illa längre tycker jag. Är inte heller så helvetestrött. Visserligen trött på kvällen och somnar ofta när jag lägger barn, men ändå inte såå trött. Konstigt. Blir lite orolig över det, samtidigt som det såklart är skönt. Brösten är fortfarande ömma när jag klämmer på dom men annars är jag mest normal-hängig. Hoppas lillen är alive.
Graviditetsmässigt skulle jag gissa att detta mest liknar min första graviditet (med H), eftersom jag var beyond trött och deppig förra gången (med O). Så är det en liten pöjk därinne tro? Om det är en bebis alls alltså? Om sju månader är hen är om detta går vägen. Ändå sjukt.
måndag 4 februari 2019
Anteckning vecka 9: tredje gången
Publicerat 190515
------------------
Helvete vad jag mått illa denna vecka! Kräks ju inte, har inte gjort i någon av mina graviditeter, men jag har mått så illa att jag trott jag fått vinterkräkan. Morgonen är okej med kvällarna är hemska. Och dagarna rätt hemska också eftersom illamåendet ligger så jävla nära hela tiden. Hulkar mycket men är trots det hungrig (ibland superduperhungrig) men det är viktigt att det liksom är rätt mat. Vill ha snäll mat, lättuggad. Grovt fullkornsbröd med makrill, som jag annars tycker är gött, blir jag alldeles utmattad av att bara tänka på.
Är också extremtrött men det kan ju va vintern eller vad som helst.
Tror att jag ska berätta på jobbet om bara ett par veckor om allt fortlöper som det ska och det verkligen är en liten baby därinne, vilket jag hoppas att vi kan få klarhet i genom ett tidigt ultraljud snart. Jag kommer i så fall gå ifrån min vana trogen att vänta till vecka tjuogfem-ish, vilket känns som en spännande plan och ett steg i rätt riktning mot att våga glädjas på riktigt, tidigt. Men vi får se. Jag är ju samma gamla person där under, så vem fan vet hur det blir.
------------------
Helvete vad jag mått illa denna vecka! Kräks ju inte, har inte gjort i någon av mina graviditeter, men jag har mått så illa att jag trott jag fått vinterkräkan. Morgonen är okej med kvällarna är hemska. Och dagarna rätt hemska också eftersom illamåendet ligger så jävla nära hela tiden. Hulkar mycket men är trots det hungrig (ibland superduperhungrig) men det är viktigt att det liksom är rätt mat. Vill ha snäll mat, lättuggad. Grovt fullkornsbröd med makrill, som jag annars tycker är gött, blir jag alldeles utmattad av att bara tänka på.
Är också extremtrött men det kan ju va vintern eller vad som helst.
Tror att jag ska berätta på jobbet om bara ett par veckor om allt fortlöper som det ska och det verkligen är en liten baby därinne, vilket jag hoppas att vi kan få klarhet i genom ett tidigt ultraljud snart. Jag kommer i så fall gå ifrån min vana trogen att vänta till vecka tjuogfem-ish, vilket känns som en spännande plan och ett steg i rätt riktning mot att våga glädjas på riktigt, tidigt. Men vi får se. Jag är ju samma gamla person där under, så vem fan vet hur det blir.
onsdag 23 januari 2019
Anteckning vecka 8: tredje gången
Publicerat 190515
------------------
Vecka 8! Gud! Men ändå går det långsamt. En är väl nästan typ i vecka åtta när en plussar? Så är känslan i alla fall. Denna gång lät jag det gå en vecka efter beräknad mens innan jag testade. Jag visste väl redan, men ville ändå dricka mitt vin och ha mitt jullov (förlåt för oansvarig), och pallade liksom inte att kolla. Kunde ju vara så att den bara var lite sen. Inget konstigt med det.
Det gick så fort! Vi bestämde oss för att ligga lite oskyddat i december och direkt – pang bom – på smällen. Tacksam för detta, naturligtvis, för det var ju anledningen till att vi försökte redan nu. Att jag hunnit bli 36 bast. Att allt kanske går mycket långsammare nu, om det ens skulle gå, enligt statistiken. Men nu hade vi tur. Känslan är i alla fall helt annorlunda än förra gången med O. Då blev jag också tagen av plötsligheten, av att ett litet infall ledde till en faktiskt graviditet, men då fanns ingen glädje. Bara episkt trötthet och ångest. Nu mer pepp och förväntansfull. Jag har förberett mig mer på detta scenario. Att det kan gå fort och att vi vill detta och att allting blir bra.
Om det går vägen blir detta sista gången. Det vet jag. Och jag kan också se fram emot det. Att alla liksom skulle vara här. Att det är klart. Att min kropp åter är min och kommer så förbli. Att min kläder kommer passa flera år i rad.
På tal om kläder har mina brallor redan blivit tighta i midjan. Eller snarare kanske livmodern är svullen så att midjan på brallan inte hamnar lika högt upp som vanligt (d.v.s. där jag är smalast) och att de därför typ gör ont. Är så obekväm idag! Vill knäppa upp och ta av mig min bh men ej politiskt korrekt att göra på jobbet.
------------------
Vecka 8! Gud! Men ändå går det långsamt. En är väl nästan typ i vecka åtta när en plussar? Så är känslan i alla fall. Denna gång lät jag det gå en vecka efter beräknad mens innan jag testade. Jag visste väl redan, men ville ändå dricka mitt vin och ha mitt jullov (förlåt för oansvarig), och pallade liksom inte att kolla. Kunde ju vara så att den bara var lite sen. Inget konstigt med det.
Det gick så fort! Vi bestämde oss för att ligga lite oskyddat i december och direkt – pang bom – på smällen. Tacksam för detta, naturligtvis, för det var ju anledningen till att vi försökte redan nu. Att jag hunnit bli 36 bast. Att allt kanske går mycket långsammare nu, om det ens skulle gå, enligt statistiken. Men nu hade vi tur. Känslan är i alla fall helt annorlunda än förra gången med O. Då blev jag också tagen av plötsligheten, av att ett litet infall ledde till en faktiskt graviditet, men då fanns ingen glädje. Bara episkt trötthet och ångest. Nu mer pepp och förväntansfull. Jag har förberett mig mer på detta scenario. Att det kan gå fort och att vi vill detta och att allting blir bra.
Om det går vägen blir detta sista gången. Det vet jag. Och jag kan också se fram emot det. Att alla liksom skulle vara här. Att det är klart. Att min kropp åter är min och kommer så förbli. Att min kläder kommer passa flera år i rad.
På tal om kläder har mina brallor redan blivit tighta i midjan. Eller snarare kanske livmodern är svullen så att midjan på brallan inte hamnar lika högt upp som vanligt (d.v.s. där jag är smalast) och att de därför typ gör ont. Är så obekväm idag! Vill knäppa upp och ta av mig min bh men ej politiskt korrekt att göra på jobbet.
måndag 21 januari 2019
Anteckning vecka 7: tredje gången
Publicerat 190515
------------------
Alltså, att ens skriva den där rubriken? Tredje gången?! Gud! Men ja. Så är fallet.
Jag mår... bra? Helt okej i all fall. Små stunder av illamående, av vanvettig hunger, av trötthet, av ömma bröst. Men i huvudsak inget särskilt, vilket i sig kanske är oroväckande men också skönt. Det är lite svårt att förhålla sig här. Hoppas innerligt att detta går vägen och att det blir en liten bebis men tänker också att min tur kanske vänder nu? Att det är min tur att få missfall och att det i så fall får vara okej. Att det är upp på hästen igen som gäller i så fall. Men nog om det. I stunden är jag gravid. Gravid! Fan vad kul!
------------------
Alltså, att ens skriva den där rubriken? Tredje gången?! Gud! Men ja. Så är fallet.
Jag mår... bra? Helt okej i all fall. Små stunder av illamående, av vanvettig hunger, av trötthet, av ömma bröst. Men i huvudsak inget särskilt, vilket i sig kanske är oroväckande men också skönt. Det är lite svårt att förhålla sig här. Hoppas innerligt att detta går vägen och att det blir en liten bebis men tänker också att min tur kanske vänder nu? Att det är min tur att få missfall och att det i så fall får vara okej. Att det är upp på hästen igen som gäller i så fall. Men nog om det. I stunden är jag gravid. Gravid! Fan vad kul!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)