Mjölkfri

Den här veckan har jag gått över till helt mjölkfri kost. Har de senaste två åren tagit bort en del komjölk och ersatt med växtbaserat av typ moraliska skäl, men har väl egentligen inte sträckt mig längre än till att byta ut all ren mjölk mot iKaffe (plus kokosmjölk och havrealternativ istället för grädde i viss matlagning...). Nu blir det i alla fall nolltolerans för att kolla om baby E kanske är överkänslig/allergisk och om det är därför som hon fortsätter att ha en sådan dålig viktuppgång plus extremt torr hud och ibland utslag. Mest sorgligt (ur ett strikt egoistiskt perspektiv mind you) är det att ge upp min dagliga ranson mögelost. Och ljus choklad. Och ost i största allmänhet. Och ost. Och ost. Och ost. :((( (Gillar smör också, men det tycker jag är lättare att avstå.) NÅVÄL. Det är som det är och det här blir säkert bra för alla (inklusive djuren!), och jag kämpar på och så vidare och hoppas att bebisen går upp i vikt och att vi lever lyckliga i alla våra dagar.

Om det är någon som vill tipsa om någon guldvara i kategorin mjölkfritt tas det tacksamt emot! Bästa alternativet till ost? Någon rätt på någon restaurang som är jävligt mjölkfri och god? (Att asiatiskt mat ofta är mjölkfri har jag redan koll på såklart!) Något kul bakverk eller ljus vegan-choklad eller något annat random som är mjölkfritt fast en inte tror det? Hit me! 

Tredje gången gillt

Är det ändå inte väldigt märkligt att min mens tydligen kommer tillbaka exakt kring dagarna jag plussade året innan? Och detta efter var och en av mina tre(!) graviditeter! Trots helamning! Ett mensfritt år får jag tydligen, graviditeten inräknad, och sen är det på det igen. Mmmmmmmens.

2019 herre gud

Kan väl omöjligen tacka år 2019 nog? Anade att ett ny bebis var på gång redan på nyårsdagen men gjorde inget graviditetstest förrän en dryg vecka senare. Vilken rivstart på decenniets sista år! Sen var jag gravid och mera gravid och ännu mera gravid fram till september då baby E föddes, min tredje skatt och andra dotter. Nu är mitt gäng fulländat, alla är här. Den känslan är... obeskrivlig. Såååå nöjd och evinnerligt tacksam. Har förutom familjelyckan haft mitt bästa år professionellt (välförtjänt!), barnen har älskat sin förskola (vilket gör allt, allt, ALLT för själafriden), vi har haft en lång underbar sommar på västkusten och jag har äntligen fått lite flow i läsningen igen. Vilket år! Vill också skänka en extra tacksam tanke till kroppen min, som tog sig igenom en tredje graviditet och födde barn som den inte gjort annat (och det har den ju knappast heller gjort de senaste fem åren hehe...). Så tack 2019, du var oerhört generös mot mig och de mina! 

I år firade vi nyår bara vi fem i kärntruppen och med facit i hand: klokt beslut! Vi hade ändå  ansträngt oss, det var trerätters, paljetter på kläderna, linneservetter, körschema och champagne till de vuxna och barndrinkar till barnen (och jag hade till och med lite smink på mig!) men nog fan var det ett litet kaos ändå. O som inte sovit på dagen sen i våras hade verkligen behövt vila efter lunch, men se det vägrade hon och humöret blev precis sådär känsligt som det kan bli då. Särskilt när en är 2,5 år. Och sen har vi ju en bebis också, som bara fick hänga på och som vi knappt hann ge ett ögonkast ens... :( Aja. Det var intensivt men också livets liv. Vid niosnåret somnade den sista tappra kämpen (H) och sen fick vi ÄNTLIGEN utrymme att prata fritt om året som gick och våra intentioner och förhoppningar inför det kommande decenniet. Vi till och med hånglade på tolvslaget, saker en kan unna sig när en firar utan gäster och därmed inte behöver nöja sig med en kyss. Gott nytt år!