Men hur – HUR – kan det fortfarande vara januari?! Är visserligen på månadens sista dag, men ändå. Det måste ha gått ett kvartal minst sedan jul.
Någon nedförsbacke är det sannerligen ej än, trots att ljuset sakta börjat återvända. Jag minns hur det var att som barn vara i Sälen under januari för någon slalomträning och det blåste småspik över fjället i orkanstyrka (nåväl) så det kändes som att någon slog en i ansiktet hela vägen upp för liften trots att man stod med nedböjt huvud – den känslan. Så känns hela januari nuförtiden. Kul att vara vuxen, visst?
Har en arbetstopp (arbetsTOPP) på jobbet i nytt stort uppdrag med oklara ramar och förväntningar. Mmm så bra man mår när man ska arbeta enligt devisen ”tillräckligt bra med tanke på förutsättningarna” men har en självkänsla som är helt baserad på prestation och således har som ett djuriskt behov av att varenda grej ska nå sin fulla potential vilket innebär att man sitter vid datorn halva kvällen och negligerar elementära behov som frukost i rimlig tid och en nypa frisk luft. Kan uppenbarligen ej hantera det. :(
Vi har även haft igång två sjukor parallellt i hemmet sen förra söndagen så ja, januari levererar sannerligen. MEN VI KÄMPAR PÅ.
Det bästa som hänt den här månaden: min man har börjat äta kött igen. Bara sådär. Efter 18(?) år utan kött, och de senaste fyra åren som vegan på grund av minstas allergier, så äter han sedan några dagar tillbaka precis samma mat som resten av familjen – dessutom med nyfikenhet och pepp. Blev förvånad över hur glad detta gjorde mig, men oj oj, är så, så glad över detta.
