visste att det här skulle hända någon gång

igår sprang jag förövrigt ihop med en kille som jag tydligen låg med någon gång i vårvintras men som jag uppenbarligen inte känner igen. pinsamheten, hello! han tyckte nog att jag var dryg. kanske inte så konstigt. det värsta är att mitt bristande ansiktsminne kommer att göra att jag inte heller känner igen honom nästa gång vi springer ihop. härligtjej.com

jag skulle inte gilla mig om jag mötte mig.

ska inte sticka under stol med att jag saknar det där lite (läs: mycket)

taffligt handhållande, pirrig blick, hångel, små interna leenden, taxifärder med händer under tröjan, kyssar och porr - åh gud jag dör av längt! kan inte rå för det, men i huvudet är jag niotillfem hela dagen. jodå. även om det drar mer åt kuken i fittan-grejen än pojknackegrejen. men ändå liksom, en främling.

men längta skall man väl mest göra om man vet att man har något att längta till? jag vet inte det, om jag har något att längta till alltså. idiotiskt påfund det här med att inte träffa folk man pirrar med. jag pirrar ju nästan aldrig egentligen, och nu när jag väl gjorde det, då ba lämnar jag wo. typ.

sista veckan i november har varit tjötig och trökig. har avundsjukt tittat på folk som har någon att komma hem till, åtminstone ibland. att mysa till det med fluffiga täcken och adventsstjärna bara för mig själv är ju visserligen mysigt, men jesus så mycket hellre jag hade myst med någon som inte var jag. det här med mysandet alltså, aldrig är väl myset så härligt som i ens eget huvud när man inte har något vidare värst mysigt liv. jag tror inte att jag gick omkring och njöt av mys när jag var sambo där way back, men efterkonstruktioner har jag alltid varit bra på.

skriver jag ordet "mys" en gång till skjuter jag mig själv i huvudet.

det känns förövrigt som om jag ätit mig själv tjock idag. onödigt.

om sju arbetsdagar har jag en ledig dag. det ska bli fint. har inte haft en ledig dag sedan förra söndagen.

det lilla helvetet

alltså fantasin om att få krypa ner till någon just nu, istället för att krypa ner i sängen helt ensam, jag fucking dör när jag tänker på det.

november slår tillbaka

har en förkylning på g och den är som värst på kvällen precis efter träning, precis innan sömn. man ba, men träna då för guds skull inte. och jag ba, jo, två kvällar i rad. allmänt tillstånd efter denna behandling: risig. usch och fy.

blir ju inte mindre deppig av att notera att den där killen som jag gillade (uppmärksamma gärna frånvaron av presens) efter en veckas facebookdöd plötsligt statusuppdaterar med ett utropstecken (!) på slutet. och jag ba, men vad fan liksom?! du ska ju sörja din relation! inte ha utropsteckenkul! gå tillbaka till SORGEN! NU! (så kanske vi kan ses någon gång igen snart?) så vill jag kommentera, men gör det inte. såklart. jag är ju en sansad person.

jahapp

tappade min nya favvoring någon gång mitt i porrdansandet på kägelbanan. synd på en annat helt fantastisk klubbkväll. måste sluta röka så jävla mycket. vaknade inte upp till mitt allra snyggaste jag om man säger; allt smink kvar i fejan och typ alla cigaretter kvar i munnen, som det kändes. not ftd. hade dessutom en total panikkänsla i kroppen vid uppvaknandet över svaga minnen av att jag gick bananas (b a n a n a s) på internet igår natt och ba latjade på face, kommenterade bloggar och så vidare i all oändlighet. måste sluta med det.

kan inte riktigt släppa det där med ringen dock, att den liksom bara ramlade av? mycket märkligt.

*lantis*

bläddrade precis tillbaka i bloggen till 2oo7 och läste om flytten till stockholm och slogs av den rena glädje jag fortfarande känner för att få bo i denna fantastiska stad. ÄLSKA!

älska också en av mina många kreativa omskrivning av uppsala under en period när jag längtade bort därifrån mer än något annat: fucksala. haha. jag var liten och rolig. bland annat. oftast blir jag typ irriterad på mig själv (och skäms!) när jag läser gammalt, men fucksala är ganska kul. jag ger det till mitt tjugofyraåriga själv. varsegod, du var kul där faktiskt. hälsar rödvinsfull tjej -82. puzz.

not in love with this day

äh, inte vet jag. det blev hemmasittning ikväll. som typ alla fredagar den senaste tiden. har jag missat ett idolavsnitt? nope, tror inte det. anyway, jag hade tippat att jag skulle tillbringa kvällen med en vän, det brukar bli så, men det kom faktiskt två! så det blev mariette och calle, ädelost på pepparkaka, snack om skit och snack om annat samt cigaretter under fläkten. mys. å andra sidan är en viss kille (enligt face) på fest ungefär femhundra meter från mitt hus. inte riktigt lika mycket mys. usch. jag är full också, av det efter tränings-vin jag "unnade" mig. träning är ju förövrigt det bästa tricket för billig fylla; träna effektivt, svettas mycket och fyll sedan på med vin. tadaaaa! jag sluddrade efter ett och ett halvt glas. nu har jag druckit två och ett halvt och är på gränsen till pinsam. åtminstone i tanken.

jo det känns okej, det är bara det...

...att det har gått ett bra tag sedan vi faktiskt sågs nu, men jag kan inte få honom ur huvudet alls.

in my face

läste precis att kate moss brukar tänka "nothing tastes as good as skinny feels".

men kul!

kom hem och var så jävla dödenhungrig att jag var tvungen att ägna en timme åt hetsätning. först knäckemackor med ägg, följt av en bit kladdkaka som i sin tur följdes av en SKÅL popcorn. allt som sagt inom en timme. innan varje matintag trodde jag att just det skulle tillfredsställa, men efter varje grej ville jag ha något mer, alternativt som nu, sy igen munnen och aldrig äta mer i hela mitt liv. känns ju inte så sunt. och kul att få till en hetsätning precis innan helgen också, då man antagligen vill klämma sig i något hett och tight och visa sig från sin bästaste (läs: smalaste) sida.

high five dårå.

*tolv år*

hade en liten stund över på jobbet igår och passade på att räkna ut en sådan där kärleksprocent som man brukade göra på mellanstadiet mellan mig och den här killen ni vet. nittioen procent blev det! det gjorde mig glad i ungefär en sekund innan verkligheten kom ifatt. oh well, lätt värt ändå.

no sunshine

har vaknat okristligt tidigt typ sju dagar i rad nu. och sicken morgon sen! livet, universum och allting har väl typ aldrig känts gråare, bokstavligt talat.

uppdatering: blev precis inringd till jobbet också. livet alltså, total fröjd.

om det som aldrig blev men ändå var

vi pratade idag och tog en paus. eller snarare avslutade det som vi faktiskt höll på med. vad det nu än var, och vart det nu än var på väg. stängde dörren, lade locket på, satte spiken i kistan och alla andra omskrivningar för att faktiskt inte höras eller ses något mer. kanske för alltid. kanske bara för ett tag. mest gjorde vi det nog för att rädda det som faktiskt fanns där. för jag gillar gillar gillar honom. verkligen. ju mer jag tänker på det gör jag det. gillargillar. och jag känner att han gillar mig, och har bestämt mig för att inte släppa den känslan förrän motsatsen är bevisad. allt enligt devisen att lycka och välmående grundas i den egna tanken.

han kom precis ur en urajävlalång relation och behöver tid, och jag ba, du får all tid du behöver. fast där ljög jag, vilket jag också erkände. all tid i världen får han, men inte av mig. inte för att han kommer att rinna ur mitt system något vidare fort. har aldrig varit såhär pepp på någon i en inledningsfas, och heller inte så fruktansvärt opepp på alla andra. opeppheten på andra skrämmer mig lite, men är samtidigt en trygghet i sig. sjukt olikt mig dessutom.

jag hade verkligen velat det här. han och jag. jag hade velat. vet det, känner det, tänker det. men omständigheterna är sjukt fel och det är så himla sorgligt alltihopa. skitjävlakukenifittansorgligt. omständigheter alltså, relationer som inte är färdigsörjda, framtiden som man blev ifråntagen och som man kanske inte egentligen vill ha, men som måste hedras och kommas över. han är där just nu, mitt i det där känslokaoset. jag har inte varit där på ett ganska så bra tag själv, men kommer fortfarande ihåg hur det känns och hur allting måste få ta tid och sörjas färdigt. jag sörjer med honom som måste gå igenom detta nu, och jag sörjer med mig som faktiskt var redo, redo för något nytt.

sorgen i mig är dock en ganska stilla och lugn sådan. den sliter inte och drar. den hugger inte i hjärtat och trycker inte heller över bröstkorgen. än. jag kan andas. jag andas. försöker finna ro i det jag faktiskt inte kan påverka, och detta är jag högst medveten om att jag inte kan styra. att jag blir klokare/snyggare/hetare/mer spännande/roligare/smalare/härligare gör varken till eller från i det som aldrig blev men ändå var, och hellre pausa/avsluta nu, än att låta detta bli en ful och skitig historia där jag skulle bli för kär och där han inte skulle kunna ge mig det jag vill ha, men komma på det för sent då inget fint fanns kvar. för fint var det. mest det han gjorde i mig. han är ändå den som gett mig hoppet åter, och hans små fina blickar har fått mig att tro på något som jag inte trott på typ ever. jag var helt tveklöst totalt förtjust i honom. jag är det fortfarande. jag vet att jag tidigare grubblat över om jag varit betuttad i någon av männen som cirkulerat, och kanske trott att jag varit det, åtminstone ibland i alla fall, men nu är jag sjukt säker på hur det känns i mig när jag är det, och kan konstatera att känslan jag haft tidigare inte riktigt mätt sig med känslan jag haft nu. blixtförälskelse uppbackad av fysisk trygghet. jag har mått urbra när vi setts och dödendåligt när vi inte gjort det. jag har hela tiden varit medeten om att jag riskerar ett bryskt uppvaknande, vilket gjort alltihopa så farligt bitterljuvt och äckligt oemotståndligt.

och nu är det typ slut, och jag tror att jag är okej men förstår inte riktigt varför jag är det.

hård

känner för att dra på mig det slampigaste lilla tighta plagg jag har. ska först bara komma på vilket plagg det är exakt.

jag tror att allt gått åt pipsvängen med killen som jag faktiskt är betuttad i. synd. jag ska supa bort besvikelsen nu.

andas.

kan man vara hetare?

ikväll ska jag föresten dejta tror jag.

vaken!

frukost på säng gjort av mig själv till mig själv. ändå lite mys sådär. i alla fall under tiden. inte lika kul efteråt när man tvingas dela utrymme med knäckebrödssmulorna, men det är sådant man får ta. har köpt värsta misslyckade osten som kallar sig själv "cheddar", men cheddar my ass! måste ju finnas regler för sådant. man kan väl inte göra random lite stark ost och ba, "cheddar". lurendrejeri är vad sådant kallas. om jag hade orken hade jag gått till närmsta ica-butik och klagat, men orken har jag icke. tvingas således äta "cheddar" resten av veckan då jag även är för snål (och fucking fattig) för att köpa ny ost när jag liksom har en ost. by the way, jag hoppas att ni antecknar det här, det känns nämligen väldigt väsentligt och viktigt.

with a little help from my friends?

gick in på arbetsförmedlingens hemsida och blev deprimerad. förväntas det av mig att jag ska klicka på catchy rubriker som morgondagens kallskänka? jag orkar inte med det här!

är det någon där ute som vill tipsa om ett jobb? eller en arbetsplats? jag gör vad som helst! det jag inte redan kan lär jag mig snabbt. jag är bra på siffror och ord, och jag har jobbat inom serviceyrken i tusen år och kan således le på beställning om det krävs. dessutom har jag även pluggat i tusen år, vilket innebär att jag också kan en hel massa annat utöver att le. man kan säga att jag är ett kap. allt utom morgondagens kallskänka känns aktuellt.

absolut tristess

måndagar alltså, vad är det för jävla påhitt egentligen?

jag och måndagar har en lång förslappad historia. jag har legat i sängen så många måndagar de senaste åren att de i minnet bara flyter ihop till en enda dekadent röra. tvättade lite (med betoning på lite), lagade mat, läste internet bak- och framlänges och tränade sedan. det var allt. kul att jag igår skrev till folk att jag är lite "busy" i början av veckan. det var ju ljug kan man väl säga såhär med facit i hand.

så går en helg

ganska så menlös helg. ljummen liksom. små små icke-händelser som kanske egentligen fyller sin funktion för helheten, men som när de väl händer känns som typ inget särskilt. oh well. det kommer fler helger, fler fester, fler dansgolv. tryggheten i det. gäller att inte tappa peppen på livet, festerna, helgerna, alltet och evigheten, även om det är lätt hänt en söndag efter menlösa helgdagar. dagens häng med marge var dock härligt. antecknar det i minnesboken.

försökte styra upp en träff med killen jag gillar inte allt för långt bort, men ändå inte för nära. är upptagen av än det ena, än det andra, ditten, datten, mens, vänner, träning och jobb, och pallar inte trycka in något förrän i slutet av veckan. så det fick bli så. föreslog en träff lite för sent på kvällen också så att det outtalade (för vi ska väl ligga?) antagligen inte är så outtalat, även om vi fortfarande är i stadiet då vi tydligen kallar det "dejt" när vi ses. hängdejter, konstelikonstdejter, filmdejter, öldejter och fikadejter slutar ju ändå alltid där på något vis. för han och mig.

smooth

jag är nytränad och nyduschad och nyinsmord och kör den typiskt heta hemmalooken, d.v.s. ganska så avklätt, men ändå mys. synd att jag är ensam dock. dricker vin gör jag med. fredagsrött och tända värmeljus. kanske går jag ut ändå. helst hade jag förstås velat att någon kom hit.

vad gör ni?

det ser ut som att jag kommer sitta ensam hemma ikväll! opeppen inför det alltså, fucking enorm!

ex schmex

på tal om mitt ex så pratade jag med honom för någon timme sen. han verkar deppig. sådant är lite sorgligt. sedan berättade han att han blir sambo till jul. med nya tjejen. oj vad det hade gjort ont för ett år sedan! nu känns det lite mer "jaha" typ. jag tror att jag redan visste det. känner mig inte deppig.

orka!

det är så jävla jobbigt att vara förtjust i någon. jag pendlar mellan högsta höjden och total tillfredsställelse och lugn, och sen ner i den där gråa dimman av osäkerhet och nervositet. jag är ganska så väldigt ocool just nu för att vara ärlig, och jag har svårt att fokusera på något alls överhuvudtaget. måste hindra mig själv både från att hoppa iväg i tramsiga fantasier, och från att ta ut förluster i förskott. en förbannad balansgång är vad det är. inte kul!

hittills känns det så rätt och lätt och riktigt med honom, och nervositeten det skapar hos mig typ nu gör att jag vill krypa ur mitt eget skinn. var liksom alldeles nyss tvingad att ringa mamma och prata om det. mamma! kan ni haja? det är inte varje dag. jag ba, mamma jag mår så himla dååååååligt!! tror jag gillar en kille lite, kanske för mycket, vad ska jag göra? och hon med lugn stämma ba, men gillar han dig då? och jag ba, mmm, jag hoppas det, men jag veeeeet inte!!

och så fortsatte samtalet i trettio minuter.

det kändes som att jag var åtta år igen och som att mamma var den balanserade och kloka som satt inne med alla svaren. det hade liksom varit helt naturligt att få rådet att fråga chans, den nivån om ni hajar. senaste gången jag frågade chans på någon så frågade jag mitt ex. på skämt. via sms. det var innan vi var ihop. han tog sig dock en ordentlig funderare innan han till slut fattade beslutet att svara "ja, jag tror det". från den dagen trodde han att vi var ihop. det trodde inte jag. fattade inte att han trott det förrän typ två månader efter denna incident då jag började ana att vi nog var ihop. oh well, blev ett litet sidospår där. jag mår i alla fall dåligt, det var väl egentligen mest det jag ville säga.

oh no

jag blev nog ganska full igår. slogs av det nu. satan. eventuellt så bjussade jag lite för mycket på mig själv också. ångrar mig lite.

anyway, en av tjejerna som var med igår raggade förövrigt på min kille. tänkte först om jag skulle nita henne, men gjorde inte det. andades istället, och fokuserade på lugnet i att det var mig han skulle hånglaliggasova med.

suck

hatar att jag ska ha mens typ i helgen. så himla ovärt när man är nypepp på någon.

lugnet

träffade honom igår igen, bland hans vänner, och jepp, nu är det definitivt bekräftat att jag är intresserad. jag gick omkring med en känsla av konstant nöjdhet över att ha honom vid min sida, och jag verkligen njuter av hans blickar och hans bekräftelse och sättet han arbetar på för att få mig att känna mig bekväm.

när vi hänger är jag totalt trygg i hans sällskap, och i vetskapen om att han gillar mig. värre när vi är ifrån varandra, men jag får jobba på det.

andas.

fröjden att umgås med någon som är nästan tre år

när en av gulltjejerna jag hänger med ibland satt med glittrande barnaögon och fingrade med mitt halsband jag alltid har på mig, och sedan drog handen strax under mitt nyckelben och ba, "åååååh!! du har så len MAGE!", då dog jag lite. sen stoppade jag nerna i handväskan och tog mäna hem. nä då. men dog lite, det gjorde jag.

baksidan

kompis frågade precis på skype om jag kände mig pirrig.

för pirrig, svarade jag.

det är tyvärr sant.

en dag som idag, när jag inte vet något om när nästa hångeltillfälle kommer (om det ens gör det!), känns världen totalt uratrist och platt och skittråkig.

allt ba, helt GRÅTT! och jag skojar inte!!

jesus amalia, det är ju inte rimligt att jag ska gå omkring och ha det såhär? right? jävla fanskap det här med känslor alltså.

got me looking so crazy right now

(tillbringade världens finaste söndag med han och hans vänner, och njöt av allt från sällskapet till maten till pussar i smyg, och sen vidare till filmhäng i soffan och hand på höften och hångel och ligg och naken manskropp alldeles intrasslad med min vid sömn. kände mig och känner mig som nio till fem, en inte helt okej känsla, men idag när vi skildes åt i tunnelbanan och han pussade mig på munnen mitt där i morgontrafiken så kunde jag trots ansträngning inte få bort mitt fånleende ur fejan.)