Blodprovsuppdatering

Svaren på ett av läkarbesöken förra veckan: jag har tydligen något knas med sköldkörteln. Inget farligt, men ändå knas. Kan förklara en del av alla härliga grejer jag går omkring och dras med nuförtiden.

Skönt ändå, att få veta.

Vad ska vi göra nu då?

Tack för alla delade erfarenheter och tankar angående cellprovshelvetet. Det betyder mycket.

Jag har någon slags kris. Känner mig uttråkad, hängig och orkeslös. Samtidigt som jag vill att något ska hända, så orkar jag    b a r a     i n t e     m e d    att något händer!! Och trots att jag betraktar gammal dekadens, festnätter som aldrig tog slut och häng 24 timmar om dygnet i ett extremt ljusrosa skimmer, så är det ju inte det jag vill nu. Nu vet jag inte vad jag vill. Allt kliar. Läser i bloggen bakåt i tiden och känner sådan ömhet och sentimentalitet och jag vet inte, något, för allt det där som varit. Som inte länge är. Hit önskade jag mig, nu vet jag inte vad jag ska göra av det.

Sen det här ovanpå, insikten: jag var roligare, snyggare, smalare, smartare förr.

Det gör ont.

Och det gör ont att det gör ont. Varför gör jag inget åt det? Jag kan väl jobba med tanken åtminstone. Orka hålla på och romantisera det förflutna hela tiden och aldrig aldrig aldrig vara nöjd i nu-jaget. Jag borde kommit längre i detta.

Ligger ungefär tio dagar efter i min träningsutmaning. Fick sätta ner takten efter starka olustkänslor och ont i kroppen och sen grät jag i en vecka p.g.a. cellförändringarna och nu, ja, jag vet inte. Det är väl nu jag ska börja "springa". Men i mitt nuvarande lågvattenmärke till tillstånd så är det föga troligt. Även om motion brukade göra mig glad. Gladare. Mindre låg. 

Alla längtar vår utom jag. Våren ger mig ångest. Känner press och stress och önskar bara att vi stannade tiden en stund så jag kan komma i fatt och fatta något slags beslut om vad jag vill egentligen, med universum och allting.
 
Bu.

Och här ligger jag och läker

Tack gud för att jag hade min man med mig! Han kramade och klappade och tröstade, var lugnet när jag var kaos. Nu har han gått tillbaka till jobbet och jag ligger nedbäddad i soffan och 
l ä k e r.

Med nyknipsad livmodertapp

Det var precis som jag förutspådde, vidrigt. Själva ingreppet var naturligtvis obehagligt. Det kändes mycket mer än jag anat och det är en extremt omysig känsla att något berör ens livmodertapp, i detta fall rätt hårdhänt. Följt av klipp dessutom! Man vill ju byta kön för mindre. Men det som framförallt ruskade om mig var min känsla av utsatthet och otrygghet. Ingen hand fanns att hålla, ingen lugnande röst hos läkaren. Bara in, klä av dig, upp i gyn-stolen och de där jävla klippljuden på det. Plus blod. Jag var ju blodig efteråt! Nu kan det blöda i en vecka och jag får inte ligga på lika länge. Jaha?

Jag har aldrig varit en sådan som gråter vid gyn-grejer, varken vid abort eller något annat. Nu grät jag. Mest efteråt, men även under själva ingreppet. Svor att aldrig mer gå tillbaka till det där jävla vårdstället. Antar att man inte ska känna så? Ska få provsvar om en månad och ska då enligt dom gå dit igen. Prata med samma läkare. I nuläget känns det som det inte går. Nä det går inte! Jag måste få byta. Det får man va? Byta vårdinstans?

Jag har lugnat mig lite nu, men på tunnelbanan hem kunde jag inte sluta gråta. Bestämde mig för kejsarsnitt vid eventuella barn, om ens graviditet överhuvudtaget.

Jag som så gärna vill ha barn.

Jag ska som sagt till Högdalen, enda stället där jag kunde få tid den här veckan. Ångesten jag känner inför allt detta, helt enorm. Har kaninpuls och högre blodtryck än normalt (hej hälsoundersökning idag) och måste hela tiden jobba med att hålla tanken i styr. Jag har världens bästa fantasi.

Min vän som tog bort cellförändringar (samma gynekolog som jag ska till) beskrev det som det värsta hon varit med med.

Gud vad vidrigt det är. Alltihop. Vidrigt.

Ultragyn läkarhuset Odenplan? Erfarenheter?

Uppföljningsundersökning

Jag hamnade i Högdalen och det låter väldigt off tycker jag som bortskämd Södermalmsbo. Dessutom tog de inte kort? Kontant betalning endast! Kostar tydligen 350 kronor också. Så himla inte high five. Någon rekommendation på något i stan?