jag vill döööööö

nä fy jävla fan vilken jävla skitkväll det här verkar bli. så jävla tråkig och trist och eländig att jag typ vill gå och skjuta mig i huvudet nu på en gång. imorgon är jag ledig, vilket är min första lediga lördag på en mindre evighet minst. jag borde klä mig ursnygg och dansa mig galen och sedan dra omkring från klubb till klubb till gryningen. men det gör jag inte.

för

det är höstrusk utanför. exet är på fest med hon den där nya flirten. cam är inte i stan. de andra är inte på festhumör. inget roligt händer. inga festinbjudningar. inga äventyr. inga ligg. ingenting!


jag sitter alltså hemma själv. helt ensam. utan varken sällskap, kärlek, chips eller dipp (vilket kanske är lika bra med tanke på att jag gått upp ett kilo sedan igår).

jag pallar inte att bara gå ut och ta ett glas vin. jag är för trött för det. jag vill antingen bli karatefull, eller inte full alls. det lutar åt det senare. jag är opepp på livet. riktigt jävla opepp. ingenting går bra för mig nu, och detta blir särskilt tydligt då det verkar gå bra för många andra i min bekantskapskrets. men kul när det går bra för andra. verkligen. särskilt när det inte alls går bra för en själv. ja men det tycker jag verkligen. jag riktigt njuter. jodå, det gör jag, jag njuuuuuter.

och så har jag tydligen också en väldigt vinnande härlig och generös personlighet.

not.

jo

just nu är jag en ganska full och tillfreds tjej. full av de mängder med rött vin jag drog i mig direkt efter träning (och full av de fina ord vissa av mina läsare/vänner väljer att delge mig). tillfreds över sällskapet som idag, och kanske framförallt ikväll, har varit helt lovely.

jag mår okej.


jag är okej.


jag klarar mig och förväntar mig också landa på fötterna.

hur man återhämtar sig

vad jag ALLTID tänker att jag ska göra när jag känner mig övergiven, oälskad, ensam eller olycklig:

klippa mig som rihanna alternativt spara ut håret som beyonce, banta, träna som en galning, bli assnygg och urläcker och sedan ta alla med storm. allt enligt devisen, nu jävlar skall ni banne mig få ångra er!


vad jag kommer på mig själv med att göra:

sitta i mjukisbrallor hela dagen, kedjedricka kaffe tills mjölken är slut och samtidigt okynnesäta brieost.


det är ju ett sätt att hantera det hela helt klart, men inte rätt sätt. därför är det jag som hoppar upp i sadeln igen och tränar ikväll precis som vanligt. så också imorgon och på fredag. och handla mat skall jag också göra. bara nyttiga grejer. lite gi sådär. *fresh to death*

som sagt. hjärtat är inte i form, kroppen och andan skall bli det.

p.s. jag är inte självmordsbenägen.

du liv

jag faller tillbaka på arvet mitt och läser dan andersson och förundras och berörs.


Du liv, vad du ändå är ensamt armt,
mot den dröm vi drömde om dig!
Och dock ha vi älskande ärligt och varmt
sått rosor vid villande stig.

Sått rosor, sått med vår bäste vän,
att vattnas av dalarnas dagg -
men gingo en höstdag den vägen igen
och blödde av nässlor och tagg.

Du liv, vad du ändå är ensamt långt,
när du växer i skuggans ljus!
När knopparna torka och hava det trångt
bland kullar av sollöst grus.

Du sjunger oss sånger att sorg är kort,
låtsar trösta när sol går ner -
men hav dina visors buller bort,
jag orkar ej höra dem mer!

Här somnar en man från sitt eget ve,
här slutar ett djur sin strid -
du liv, det var allt du hade att ge
och detta är dödens frid.






uppdatering:

om man gillar visor och folkmusik kan man klicka, annars kan man strunta i det.

varför man inte skall bli ihop med någon någonsin

och så tar exet ut mig för cigg och snack på debban och vi röker och skrattar och han säger plötsligt att han nog är lite intresserad av den där tjejen som vi var på samma fest som veckan innan (som hånglade med honom framför mig, men bara kort kort, och jag fick verkligen för mig att hon var intresserad av honom, och han inte alls intresserad av henne) och jag finner mig själv med tårar i ögonen, och tittar bort och mera bort för att slippa se in i trygghetsögonen som jag ägt så länge att jag inte längre vet hur det är att inte äga dem.

och vi har knullat andra, både han och jag. jag har varit diskret, han har inte varit diskret. men vi har knullat andra, och jag har knullat andra som jag nog inte borde ha knullat av respekt för honom, men jag har knullat dem ändå och alla har tigit och han har aldrig ens behövt ana. och han knullar och jag vet nästan varje gång när han gör det att han gör det och det gör ont ont att tänka på men jag har lärt mig att inte tänka, så jag gör oftast inte det. för sen, när vi, han och jag, ligger nära och han andas mig i nacken och han klappar över håret och över foten och över allt däremellan, då känns de där liggen han ligger med andra väldigt långt borta och det vi har som något fantastiskt och fint och speciellt och ohotat.

ohotat ja.

men nu hotas det. för han är intresserad. han har en flirt. han är glad och lite pirrig och nervös, och det har inte alls gått långt än för de två, de har kanske inte ens legat, och han är mest bara intresserad lite och undrar vart han är på väg, och jag kan inte neka eller förbjuda honom det. för jag har också flirtat (gud vet att jag har). och jag har varit intresserad, och glad, pirrig, nervös och slutligen ledsen, arg, besviken och bitter. men jag har gjort den resan med andra människor, och han har inget vetat, och vi har fortfarande varit vi och oss och konstant och icke-hotat. men nu är vi hotat. för han pratar om detta och vill vara ärlig och tala om och jag inser att hon och jag, hans grej med henne och hans grej med mig, icke kan löpa parallellt. för han vill hångla på dansgolv och han vill kunna ragga och han vill kunna dra hem och kyssas mot broräcket så att alla ser, och jag, jag har inte det behovet. jag har varit på samma klubbar flera gånger med senaste ligget, och ligget innan det, och ligget innan det, och han, mitt ex-kex, har också varit där. men jag har inget behov av att hångla på dansgolvet, ragga så att alla ser, eller ha någon i handen när man vinkar hej då till alla med menande blickar där alla vet att här skall det minsann knullas. det behöver inte jag. därför har det inte heller varit någon uppoffring för mig att vara med honom på klubben. därför har det inte varit en sten kring foten. men jag är nu en sten kring hans fot. när han ringer och säger att han inte vill att jag skall komma till stället, så betyder det han vill ragga. när han säger att han inte ville att hon skulle komma till hans fest förra veckan, så berodde det på att han inte visste hur han skulle hantera mig och henne samtidigt. jag märkte inget av detta, och jag upplevde det själv som jag var den som blev hanterad. på ett bra vis dessutom. men han kan inte bolla. inte samtidigt. inte på samma ställe, och jag antar att det han ber mig om är respekt och hänsyn. och förståelse. såklart. förståelse för att han inte vill att vi ska vara på samma fester. jämt.

han vill inte såra.

jag blir sårad.

jag blir så sårad att det är svårt att stå rakt.

det är något som trasas sönder i mig. det är något som dras undan. det är något som gör att hjärtat liksom går itu och tryggheten känns totalt icke-existerande.

för han kan inte bolla.

inte bolla.

ibland henne. ibland jag.

inte på samma ställe.

inte i samma situationer.

han måste hålla oss åtskilda, och han vill utforska detta lite, och jag måste backa.

det gör ont att vara den som begränsar. den som begränsar så som man inte vill bli begränsad. den som begränsar på det sätt man verkligen inte vill begränsa.

och jag älskar honom. såklart.

och hans ord och berättelser överdrivs på fyllan. såklart.

han får en oskyldig (skyldig) flirt att låta som ingången på livslång kärlek och jag vet att han inte menar det, och han vet att han inte menar det, men jag reagerar precis som han anklagar mig för att reagera, och jag vet innerst inne att det är den reaktionen han söker. för han ser kärleken i sorgen. han ser mitt älskande i mina tårar och det är det han söker. och han hamnar i överläge och jag i underläge och alla som betraktat oss utifrån de senaste åren har sett det som tvärtom, han i underläge, jag i överläge. men balansen är ändrad och han gillar det lite även om han aldrig skulle erkänna det och jag stoppar impulsen att skrika, att herregud tror du att jag inte haft en flirt de senaste åren?! du skulle bara veta vilka jag lägrat! men det gör jag såklart inte för jag vet vad som kan sägas och vad som inte kan talas om, jag känner till respekten mot alla inblandade och jag vill ju egentligen inte såra, bara täcka upp för min egen sårade själ. gå i försvar. bara lite. men jag stoppar mig själv och jag väljer att inte såra.

och vi går mot tunnelbanan och kvällen är slut och vi tjafsar och bråkar och klänger oss fast vid varandra, mest bokstavligt för vi är inte nära nära i känslorna alls. och jag gråter och han är ledsen och jättefulleri fullera och jag vet inte riktigt vad jag känner och tänker och vill men jag vet att jag inte vill det här. han åker hem till sig, jag åker hem till mig. sen somnar vi. på varsitt håll.

jag vaknar ledsen och vill gråta bara jag tänker på honom, på mig, på oss. jag försöker vara den stora människan, den tillåtande, den som önskar den andra allt - men känslan av att ha tappat fotfästet är konstant och jag orkar inte tänka. fokuserar på djupandning och tvingar tankarna i annan riktning direkt det här som gör ont kommer upp. tvingar tvingar. väljer till och med att tänka på han den där som jag låg med hela förra året och hans nygamla tjej istället för det gör inte ont. men det här med mitt ex, det gör ont. för det är på riktigt. han är min familj. jag trodde att han skulle vara där för alltid. jag tänkte vara där för alltid.

och jag plågas av bilder och av känslor och av hela situationens förbaskade olustighet och vi pratar i telefon och vi träffas och kramas och vi tindrar i ögonen och försöker att prata om oss och det är svårt svårt för när vi ses känns det som det alltid har känts och det känns som det aldrig kommer att förändras och som att det nästan inte finns något att prata om för det är ju han och jag, jag och han, och vi är ju team för guds skull! familj! men något har hänt, han har öppnat en dörr lite och undrar hur vi skall göra nu och jag skakar på huvudet och vet inte alls. inte heller han vet. ingen av oss vet. men vi älskar, det vet vi. och vi vill inte såra.

men vi blir ledsna båda två och frustrerade, och det är svårt att orka ta sig igenom pratet för jag väntar hela tiden på ord som skall kännas som slag i ansiktet och finner mig sitta med huvudet i händerna för att skydda mig själv. och han betygar att inga sådana ord skall komma, och det gör de inte heller, men händerna flyger upp mot huvudet flera gånger och det säger något det med.

vi skiljs åt igen för att sova och jag pratar med finaste jo som finns där och är bäst och klokast i världen och jag är så tacksam för att hon finns och tänker att herregud, finns det någon relationssmartare människa än hon? hon är guld och gröna skogar, hon är stöd och pepp och analys och kärlek. hon stöttar upp när jag tappar balans och sätter ord på känslor som jag inte ens själv förstår.

och idag är det tisdag och jag reser mig äntligen upp och borstar bort dammet från knäna och väljer att låta allting ske, acceptera situationen och inte vara till besvär. bara finnas till. inte pressa, inte ställa krav, inte slänga fram känslorna på bordet och säga att det faktiskt känts annorlunda de senaste månaderna. mellan honom och mig. annorlunda på ett bra sätt. annorlunda på ett sätt som säger att vi kanske är på väg någonstans ihop. men om detta vet jag ingenting för säkert, och därför väljer jag avståndet. eller distansen. jag vill inte tvinga honom till något och jag vill inte tvinga mig själv till något. jag vill inte tvinga fram en framtid som jag inte ens vet själv vad innebär, eller om jag ens vill ha.

så nu släpper jag taget. låter bollen rulla.

tappar fotfästet och hoppas på att jag landar där jag ska. på fötterna. hel och ren.

han måste få göra det som känns rätt för honom. jag missunnar honom inte lycka.

jag trodde nog bara att vi delade.

men min sorg är min, inte hans. inte än. det gör ont att tänka och känna, men jag vet att jag inte klarar av att ha ont och känna och tänka en längre tid och därför måste känslorna och tankarna begränsas.

det är svårt, men det är min fight och trots att jag är ledsen och trasig så måste jag ta den.

vad jag gör just nu

irriterar mig på andras kärlekslycka och grämer mig över att det tycks vara förlorat för evigt för min egen del.


i helgen har jag varit så ledsen att jag trodde jag skulle gå sönder helt och hållet. tårarna rann till i fredags kväll, och inte förrän igår lyckades jag pussla ihop mig så pass satt jag inte grät när jag tänkte på det som hugger i hjärtat. skall skriva om det för jag behöver reda ut tankarna, men det får vänta för nu väntar jag in middagssällskap.

det här med respekt

jag vet att jag skrivit om detta tidigare men jag tar det igen då jag tror mig ana ett visst behov av det. de flesta som läser här känner mig inte utanför bloggen och det är ganska skönt. några känner mig, men då vet jag också att de läser bloggen och det gör det liksom okej. det som inte är okej dock är när folk som känner mig visar upp min blogg för andra och kopplar den till mig som person. prata om mig, prata om bloggen, men prata inte om det ihop! det känns nämligen inte alls bra för mig, och om man vill behandla mig respektfullt så respekterar man detta.

jag är full men jag vill säga det här ändå!

har de senaste dagarna läst en del om pittstim, bland annat hos elin, och jag måste erkänna att inte heller jag känner mig så vidare sugen på att läsa den.

nåväl, i det lästa snacket blev det ännu lite klarare varför jag blir så förbannad när det kommer till män och feminism (jag vet att andra formulerat sig betydligt bättre kring detta men orkar inte leta länkar just nu för jag måste bara få ut det här).


det som stör:

att de flesta män sitter där och är så jävla nöjda med att de inte längre är sexister! att det liksom räcker. att de gjort tillräckligt. men höhö lilla gumman, jag är faktiskt anti-sexist. om man ba, okej, det är en bra början, men sen då?! men det kommer oftast inget sen och det kommer ingen handling. för varför se till kollektiv skuld och individuellt ansvar när det räcker med att kalla sig feminist, eller helt enkelt att vara för jämställdhet.

SUCK!

gud nu blev jag sur. tur att jag är snygg dock för jag dricker vin och alldeles strax går jag till spyan och super bort mina sorger.

det finns många sidor på det här myntet serru

i andras bloggar diskuterar jag just nu marcus birro. i min egen diskuterar jag spetstrosor.

bröst och lingon

jag sitter och kedjedricker kaffe och funderar på om mina bröst kommer att bli mindre nu. antagligen inte. inte för att jag vill det egentligen, mina bröst är stora och snygga och jag gillar dom nästan jämt förutom när det skall inhandlas underkläder och jag tvingas köpa tråkiga släta saker i vitt och svart utan minsta lilla finess whatsoever. särskilt när jag egentligen när det kommer till underkläder gillar allt som är vackert och hett.

därför köper jag minst tre nya trosor i månaden. oftast på gina tricot (!). oftast deras tre för 129. deras trosor är oftast fantastiska, så om man är som jag så är detta mitt tips. gina tricot is the place. min troslåda är som en liten godisbutik tycker jag själv. små söta saker i spets med fina detaljer och en rosett här och var. min bh-låda är som havregrynsgröt i jämförelse. inte high five alls. men jag har tjatat om det här med bröst förut och bristen på snygga grejer utan vaddering för oss med stora tuttar men inte så stort omfång, som helst inte skall forma om brösten till något strutaktigt, så jag skall sluta nu.

på tal om havregrynsgröt måste jag koka ny lingonsylt snart. helst idag. inte för att jag kan laga mat, för det kan jag uppenbarligen inte, men koka egen lingonsylt kan jag och när jag gör det luktar det precis som min barndom och jag blir alldeles sentimental och längtar tillbaka till det dalarna för tjugo år sedan då min mamma och pappa kokade lingonsylt i den största gryta jag sett och sedan hinkade över allt i tusen (nåja) små varma glasburkar. sånt vill jag också göra ihop med mina barn. när jag får några.

för att knyta ihop det där med bröstgrejen så vill jag inte amma de där ungarna jag får. det låter så obehagligt tycker jag, det där med amning. jag ändrar mig säkert, men just nu är jag inte det minsta pepp på att mina bröst skall producera mat och att någon ska äta ifrån dem.

the end.

när man pratar om pyssel så låter det lite som man skall göra sin egen drömfångare, men det ska jag inte göra

gällande uppsatsen får jag inga mailsvar och jag har därför beslutat mig för att imorgon är en ledig dag. dock känner jag för att pyssla, så det ska jag nog göra. måste först bara låna tvåhundra spänn från sparkontot och gå och köpa pysselgrejer, men det är lätt ordnat bara jag hittar en pysselaffär med penslar och annat någonstans här i närheten.

om jag hade varit kille hade jag säkert sagt att jag skulle hålla på lite med "konst". ahhhhh! *dör av fånigheten* nu är jag ju inte det, tack gud. jag är brud och jag ska leka lite med mönster och färg. blir nog bra, och blir det inte det kan jag ju alltid skära av mig örat. lite lidande har man ju hört ska göra gott för kreativiteten.

!

är det någon som känner för att skicka mig en inbjudan till spotify?

komutikvall@gmail.com


jag blir asglad.

erik och jag e lika med sant

i somras stötte jag och marge ihop med han den där skådespelaren som spelade storebrorsan i ungdomsserien eva & adam på en pizzeria i hornstull. jag vet inte riktigt vad som hände, men jag kände mig sjukt dragen till denna man. igår, säkert tre månader efter det ovan nämnda tillfället, ägnade jag kvällen åt att tillsammans med marge först fantisera ihop hans personlighet för att sedan googla honom till slutet av universum. (hey, tonåren ringde och ville ha tillbaka sitt beteende! (och ja, precis nu ringde de amerikanska tv-serierna från nittiotalet och ville ha tillbaka sitt skämt.))

nåväl.

jag tror i alla fall att han och jag skulle passa fantastiskt bra ihop och det känns onekligen snopet att jag antagligen aldrig mer skall springa in i honom. på riktigt, det känns väldigt väldigt snopet. så snopet att det inte känns okej. alls. så om någon känner honom, hinta! it's him and me and i think i'm in love! dock, här kommer reservationen, tror jag att ni skall hinta lite diskret och helst inte visa honom det här inlägget då det finns en chans att han faktiskt inte blir supercharmad av mina stalkerfasoner, men i verkliga livet, oh my! som handen i handsken. lovar.

och andas

jag har en sådan jävla tur då det gäller pluggsällis. nästan varje termin stöter jag ihop med någon trevlig själ att tillbringa annars så ensamma (icke-)pluggdagar ihop med. maria är senaste tillskottet. idag åt vi soppa och efterrätt och mera efterrätt och jag lyckades formulera ett mail där jag skrev till kursansvarig att jag inte har något uppsatsämne. erkännande och insikt är första steget i tillfrisknandet, förlåt, uppsatsskrivandet. för jag MÅSTE ta de här poängen och hämta ut min examen, det finns inga andra alternativ. uppsatsen måste bli färdig. hur bra den blir kvittar, jag tänker aldrig visa den för någon efter opponeringen och heller inte ägna den en tanke efter det att jag hämtat ut mina poäng. men in ska den, och godkänd måste den bli.

nu är det sagt.

annars förvånas jag över hur ickedeppig jag faktiskt är just nu. jag är ju inte direkt glad heller (såklart), men det flyter. jag jobbar lite lite, pluggar lite lite, hänger lite mer, festar lite mer, sover, tränar, äter och köper saker. tänker väldigt sällan på männen som förut tog tid av mig, kanske är det därför jag mår mer okej. känslolivet är lugnt, tråkigt förvisso, men lugnt likförbannat.

cravings

jag vill ha en present!!

här dansas det nyktert

har käkat blodpudding till lunch två dagar i rad och förväntar mig en järnkick utan dess like. gör jag rätt? räcker det med två dagars bananasjärnpåfyllning för att man ska bli pigg? hoppas.

det lär bli mycket blodpudding de närmsta dagarna då jag igår glatt gick och shoppade upp 1500 spänn. eller hälften shoppade jag igår, hälften har jag lagt undan och ska shoppa idag. men att ha 1500 kronor kvar en vecka innan lön och csn är ganska bra. jag förtjänade något helt enkelt, som jag så ofta gör.

katterna är bortresta över helgen och hur gulliga dom än är (dom är skitgulliga) är det ganska skönt att kunna ha alla dörrar öppna (mitt rum är ju annars förbjuden kattmark). jag känner för att skura mitt lilla boende uppifrån och ned med såpa för den fräscha känslans skull, men kommer antagligen inte att göra det för skurande har liksom aldrig riktigt varit min grej trots min uppväxt med en städfascist till moder. back in the days när jag städat mitt rum i en hel eftermiddag kunde hon komma in, gå rakt fram till gardinstången (!!!), dra fingret högst upp där och ba; nä sara, du har INTE städat! nuförtiden har jag inga gardinstänger.

under min städprocedur hittills har jag öppnat fönstret och vädrat, plockat undan på golvet samt bäddat sängen. ganska bra. dammsugaren står redo, så även duschen. jag är fredagspepp och liggpepp och om den här helgen blir ens i närheten av hur trevlig förra helgen var (minus timmarna mellan 01 och 06 natten till söndag) så kommer jag vara nöjd. inte för att jag fick ligga då, det hade ju märkts, men annars var det kul.

klarade tentan föresten. som jag skrev på en dag. i'm on top!

lillördag

jag tycker att tell me you love me är så jävla bra. efter onsdagsträningen är det perfekt att kolla det och dricka thé. om jag vore engla, vilket jag är smärtsamt medveten om att jag inte är, hade jag kallat det vardagslyx. nu kallar jag det för en bra kväll. fungerar för mig.

fortsättning på saker som stör

forts.

• vuxna kvinnor som har håret uppsatt i två tofsar.
  
• människor som aldrig kan le på kort! detta irriterar mig verkligen. ser skitlöjligt ut när man liksom ser att folk håller emot då ett leende inte passar ihop med deras uttänkta bildtuffhet. kostar det att visa lite tänder liksom? öppna munnen era snåla jävlar och say cheese fgs!
  
• folk som pratar om sex som "sova nakna ihop". så himla avtändande att jag nästan inte kan skriva det.
  
• de som kastar sig in i min hiss fastän det finns andra lediga (stor hisshall här), och sen bara åker till typ tredje våningen! ta trapporna eller en egen hiss bitte. jag vill inte va med om tusen stop på väg upp, särskilt inte på löjliga våningar som typ tredje, särskilt inte när det är helt onödigt. *miljöbov* (fast vad fan, lite miljöbovande kan jag faktiskt få kosta på mig för jag reser bara kollektivt och nästan aldrig med flyg, jag duschar istället för badar, jag använder vattenkokaren som om den vore min bästa vän och jag har ibland tygpåse med mig till ica, med betoning på ibland, men dock.)
  
• tjejerna som slänger med håret inför den manlige friskisinstruktören.
• människor som rapar och fiser bland folk. so NOT fresh to death.
• heteropar där killen kallar sin tjej för flickan, och tjejen kallar sin kille för pojken. har tagit upp detta förut, men seriöst, uäck!
• folk som bangar fester eller tar ner peppen.
• brudar som tar modebilder på sig själva snett uppifrån så att deras huvuden ser asstora ut och kropparna superdupersmå.
  

ja men det var väldigt vad jag var glad och postiv idag (och då bjöds det ändå på gratis fika i skolan vilket jag nyttjade under både för- och eftermiddagen). jag låter som en fantastiskt härlig människa, och det ska ni veta att det är jag. på rille. urhärlig.

i väntan på livet

nä men om jag faktiskt skulle ta och gå ned de där trivselkilona jag samlat på mig det här året. mer träning mindre ätning. kan väl inte va så svårt?

på riktigt. två kilo ned räcker. fem vore fantastiskt. då vore jag smal och det vill man ju va har jag hört. mest vill jag bara inte känna mig äcklad av min kosthållning. inte för att jag äter urdåligt, det gör jag inte. men jag äter tråkigt och fantasilöst och ovarierat och det ger mig obehagskänslor när jag tänker på det.

tränar gör jag ju numera igen och det mår jag bra av. magen är starkare och fastare och häcken är faktiskt lite större (YO!). dock görs ingen kropp av 2-3 pass i veckan, det krävs mer. men i brist på annat att göra kan jag väl lika gärna jobba på att bli fit. det är ju inte direkt så att mitt liv är sprudlande händelserikt, eller fantastiskt roligt. nej, det är det faktiskt inte. några timmar till på friskis vore således inte alls svårt att få till. inte heller mer böngryta och lax, och mindre knäckemackor och köttbullar. det är väl bara att ge sig fan på det.

så i brist på mer värda saker att ge sig fan på så ger jag mig nu fan på det här. så länge jag känner mig låg och livet känns trist och händelsefattigt skall jag åtminstone kunna vara lite glad och stolt över att jag sköter min kropp (jag räknar naturligtvis bort mitt sprit- och nikotinintag för NÅT kul måste man ju få ha, det fattar vem som helst).

hepp hepp och hej nyttiga livet måndag morgon till fredag eftermiddag. ska bli kul det här.

vcb

igår såg jag föresten vicky cristina barcelona och älskade den; historien, dialogen, fotot, karaktärerna, och kvinnorna sen, dessa vackra kvinnor! my god. hela vägen hem på tunnelbanan fantiserade jag om hett brudhångel. det är inte varje dag det händer, dock lite oftare nu än för typ ett år sedan.

hippie

i natt drömde jag om att jag var på klassåterförening från typ högstadet eller gymnasiet eller nåt och hamnade i bråk, bland annat med hon den där gamla bästisen som jag dumpade för ett år sedan, eller snarare slutade ringa till/gråta över. vi hamnade i bråk över just detta och hon var helt provocerad över att jag inte känner något positivt för henne, och jag kände i argumentationen att jag i detta fall faktiskt har helt jävla rätt. minns inte hur det slutade, men det var uppriven stämning, gråt och tandagnissel.

nu var det ju bara en dröm, och den där vänskapsdumpningen som skedde för ett år sedan vet jag inte ens om hon fattat att jag gjort. för jag slutade ju helt enkelt ringa, och maila. och eftersom hon slutat med båda grejerna långt innan jag gjorde det så blev det antagligen ingen större skillnad för henne. dumpningen skedde således inuti mig, och inte för att på något sätt förminska betydelsen av den, men det var så det gick till. pratat om det har vi ju aldrig gjort så även om jag i hela mig känner att jag gjorde rätt när jag beslutade mig för att gå vidare, är det inte säkert att hon ens tänkt på det, än mindre blivit provocerad över mina handlingar eller känslor.

varför pratar jag om det här? kommer inte ihåg.

men på tal om sömn så hände det (eller inte) en sån himlig märklig grej under min förmiddagssömn (återhämtning efter helgens galna festligheter)! först drömde jag om männen som angått mig, för att sedan känna hur en katt liksom hoppade upp i sängen. det kusliga var att det inte var någon katt där! sen kändes det som det låg en naken man bredvid mig, och jag blev på riktigt alldeles upphetsad. så jävla konstigt och spooky! inget mer mitt på dagen-sovande för mig på ett tag med andra ord. man kan ju inte ha spökkatter och spökmän i sängen. eller tro att man har det.

fullerifullera

snacka full och trött jag är nu då. fick sällis nästan hela vägen hem av man som ville ligga med mig, och en annan man på efterfesten erbjöd mig att "stanna kvar". herre jösses. väldigt tur för mig att jag inte är så full att jag mister förmågan att skilja mellan, eh, rätt och fel, för guuuuuud vad jag inte vill ligga med någon som pulsen inte går upp i hundraförtio för! verkligen. och ju längre tiden gick detsto mer övertygad blev jag om att efterfesten bestod av mig och typ verkligen icke-liggbara män. grejen är den att jag faktiskt vill ligga, men som vanligt är det måtta som får råda. mmm.

nu ska jag sova. som jag ser fram emot det. puss.

lyft på fötterna så intressesmurfarna kommer fram

jag och cam bestämde oss för att en spontan vin-/youtubekväll är bästa sättet att bota höstdeppigheten och det fungerade ganska bra. nu, en halv flaska vin senare (måttlighet mina vänner!), känner jag mig onekligen piggare och till viss del även gladare (eller åtminstone mindre håglös) än vad jag gjorde runt lunchtid. dessutom känner jag peppen inför helgen, och så stark som den kändes efter just två glas vin, så stark har den inte varit på evigheter. jag tackar och tar emot. pepp skall behandlas väl.

av cam fick jag inte bara trevligt sällskap, utan även en praktiskt taget ny liten svart tight kjol i storlek 36, och den är, tja, liten. men fin. får se om jag kan bära upp den bara, igen går den ju men jag tycker mig ana en viss putmage, vilket som vanligt är väldigt charmigt på andra men inte riktigt lika charmigt på mig. klockan är tolv nu och jag är hungrig men jag står emot. en liten svart kjol kräver sina uppoffringar.

apropå att man lär sig något varje dag

de här två kommentarerna fick jag ikväll av en man:

"Hej. Varför envisas så många kvinnor, särskilt ur den svenska avgrundsvänstern(därmed inte sagt något om din politiska åsikt, din profil röjer enbart ditt namn)att kalla män "snubbar"? Ska man kontra o konsekvent kalla kvinnor för "bruttor" eller "donnor"? Så jääävla trött, jag är en man eller på sin höjd kille, jag är ingen jävla snubbe! "

följt av:

".....nu fattar jag...... Du hatar män, inte "snubbar"......Tyvärr finns det inte ett invektiv som träffande nog beskriver din sort.... "


jag var tvungen att slå upp invektiv, dess betydelse hittar ni bland annat här. trevlig läsning!

heterosexualitetens bojor

så här som lisa gör borde alla göra. jag började käka p-piller igen tre månader efter att min relation tagit slut.

när det gäller förlorad sexlust med p-piller tror jag på denna tvåstegsmetod:

1. prova att äta piller när du inte är med en snubbe för att se om du märker någon skillnad. om inte, kör. om ja, byt (eller sluta).

2. om du är i en relation och tappar sexlusten och äter p-piller som du provat ut enligt ovan kan man ju anta att det inte är sexlusten du tappat, utan lusten till din snubbe. då är kanske den bästa lösningen att komma fram till något nytt avtal gällande den där ofta förväntande sexuella monogamin, eller att helt enkelt göra slut. det är dock inte så ofta man får det tipset från barnmorskor eller sexualupplysare, och med inte så ofta menar jag typ aldrig. oftare ska man byta piller, köpa lite raffiga underkläder eller smeta in sitt nakna jag i grädde innan man väcker sin man. jag antar att det är lite upp till var och en vad man känner för; grädde eller göra slut. majoriteten tycks välja det förstnämnda, hur konstigt det än må låta.

nytt från compare people

#9 person with the best body (gained 8 places)

är det träningen mån tro?

hahahaha.


eller inte.

jag är inte så tuff som jag ser ut

jag tog tipset från på stan-emelie på djupaste allvar och har idag lyssnat på den här låten ungefär en miljon gånger:

för mig

jag tog ledigt idag. det förtjänade jag. istället för att sitta på seminarium och diskutera pm jag inte läst, och mitt eget uppsats-pm som jag inte ens skrivit, tvättade jag alla mina kläder, klädde mig fräsch inifrån och ut (ny vit bh, nya vita fina trosor, nya vita strumpor, och sen brallor och SKJORTA till det - fresh to death!) och sedan ut i vårsolen tänkte jag skriva, men jag menar såklart höstsolen. det var ljuvligt. jag rökte lite cig och promenerade in och ut i diverse butiker, drack kaffe, promenerade lite till och rökte några fler cigaretter. sen köpte jag nya klackar på 11 centimeter och vandrade nöjd och ganska tillfreds tillbaka till söder där jag mötte upp cam för fika och snack. och så hem, byta om och träning på det. bra dag i must say.

jag ringde han den där också, som svarade, och jag körde på hårda linjen och tvingade mig till en fika för snack, vilket jag också förtjänar.

den nya tv:satsningen

jävlar i min lilla låda vad det är länge sedan jag mottog ett fylleknullsamtal! det är helt orimligt länge sedan. försöker tänka ut när, och det slår mig att det kanske var i eh, mars? februari? nåt i den stilen. sen dess har jag mottagit något enstaka sms, och en del fylleringande, de senare dock ej tänkta som renodlade "hej, ska vi ligga ikväll?"-samtal, utan mer för att, tja jag vet inte, i vissa fall bara prata strunt och visa att man finns i tankarna.

jag känner att det borde bli ändring.

jag är på riktigt ganska mycket kap. åtminstone inte sämre än gemene kvinna, och definitivt bättre än gemene man.

en av mina vänner går hem med nya nummer i mobilen var och varannan kväll, men själv är man den trista som överhuvudtaget inte ens lyfter blicken vilket gör det i princip omöjligt att spana in någon att eventuellt byta nummer med, och än mer osannolikt att hitta någon för att gå hem och ligga*. fast egentligen borde de där två grejerna stå omvänt då jag oftare ligger med folk än byter nummer.

nåväl.

jag vill faktiskt träffa någon! om så än bara för en kväll, eller för en affär. någon som är het och smart och rolig. med hår på huvudet. för jag är het och smart och rolig jag med. och jag har hår på huvudet.

så ensam bloggkvinna söker!

svar till: kåt, villig, glad och tacksam. twentyfourseven.


*någon som duger alltså, för att vara övertydlig.

tänker

äh. jag vill egentligen skriva nåt om helgen. hur fint och jobbigt det är med ex, men mest fint såklart. hur extremt värdelös vissa kan få en att känna sig då de inte ens tar sig tid till att hälsa som folk utan snarare behandlar en som luft alternativt som skit. hur otroligt skönt det är att tillbringa en söndag i sängen icke-bakfull. hur menlös den första dokumentären i svt:s tema porr var igår, och hur synd det var att jag somnade med jämna mellanrum under de efterföljande som verkade vara något mer i min smak. hur intressant det var att läsa blogginlägget hos lsm om oss som aldrig hade huvudvärk, och hur jag förstår hur hon menar. dock var jag en sådan som verkligen var lite extra kåt, men ganska ofta utan någon att ligga med därav bristen på knullrufsprofilbilder på helgon, eller gud förbjude lunarstorm. hur jag även känner för att kommentera elins inlägg, och det faktum att jag skulle dricka på alla utom den där med att ha sex som gör ont. fejkat orgasm har jag nog inte heller gjort, men njutning (eller kanske snarare förstärkt?). jag minns inte längre, det var länge sedan nu, men ändå, check liksom. hur intressant det faktiskt vore att reda ut mitt eget förhållande till den där kåtheten, slampigheten, brudigheten och orgasmandet. hur jag verkligen saknar saknar saknar lisa och önskar att hon vore här. hur jag ringt samtal till den ovan nämnda ohyfsade och ignoranta, som - otippat - valde att inte svara.

allt detta borde det skrivas om för jag har saker att säga, men söndagar suger energin ur mig trots min totallugna lördagskväll, så jag skjuter det hela på framtiden.

kolla almanackan

vad jag ville säga till den sjuttioelfte ohyfsade otrevliga kvinnan idag på jobbet:

jaha, och hur tänker du fira stora surfittekärringdagen ikväll?

tick tack

jag vill ha en liten glad sexmånadersbäbis som ligger på mage och lyfter huvudet och skrattar och ser ut ungefär som någon av mina småsyskon gjorde när de var bäbisar, för inga bäbisar har någonsin varit sötare än vad de var.

älskar mig själv, älskar inte, älskar mig själv, älskar inte

alltså jag var så jävla duktig i skolan idag att jag typ vill hångla med mig själv!!

nja, hångla kanske var att ta i, jag känner mig inte drop dead just nu, men duktig var jag. svarade på ALLA frågor! asgrymt. imorgon ska jag läsa igenom, korta av några texter och fixa lite med en annan uppgift som också ska lämnas in. sen tar jag hääälg! eller nä, det gör jag inte för jag jobbar imorgon och på lördag, men mentalt blir det helg och det är det som räknas. min grej med att skjuta upp allt som inte behöver göras idag tills imorgon förtjänar ju egentligen inte så mycket kritik som jag ger den, då det uppenbarligen fungerar att köra den här metoden (säger jag och ropar hej innan tentan ens är inlämnad. hej hej). å andra sidan skulle jag kanske bli av med en del ångest om jag någon gång började i tid, men ångest har jag ju ändå så vad gör ett ångestmoment mer eller mindre. det är ju som en droppe i havet, och således av ringa betydelse.

då har jag fått ur mig det flamsiga.

när jag kom hem från skolan och klev in i den fina hisshall som tillhör mitt skyskrapehus hamnade jag mitt i ett doftmoln som luktade precis som en av de där som jag vill ligga med och som luktar godast i världen. jag är en sucker för dofter. egentligen ville jag stå kvar där och sniffa tills typ det inte fanns någon mer doft att sniffa upp, men kände att det började bli pinsamt redan efter en minut ståendes där helt förstenad och valde därför random hiss (nä, den som var nere på bottenvåningen) av de åtta och klev in. fatta min glädje när doften satt i även där! fram till femte våningen var jag typ helt salig. sen började jag fantisera om att han jag vill ligga med skulle ha åkt upp till mig och att han skulle stå där utanför min dörr och vara helt fuckable, och blev således än saligare. när jag hade typ två våningar kvar till min egen slogs jag av insikten att det verkligen ALDRIG kommer att hända, och så plingplong var jag uppe och hemma och tillbaka i mitt gamla vanliga gråa tillstånd.

det var det. egentligen skulle jag kunna skriva något fint om hur dofterna triggar fram det som är skört i mig, men jag känner att det inte är en sådan dag idag.

jag är mest bara hungrig. på livet och allt, och mat .

note to self

jag lider av en enorm sockerchock i detta nu, i kombination med en nickokick.

herrejösses!

jag ska aldrig mer fika ty grädde och sånt är inte min grej. jag är en chipstjej.

uppdatering

jag pluggar. hittills har det gått ganska bra. nu har jag dock precis upptäckt det trådlösa nätverket här i bibblan, vilket gör eftermiddagens pluggframgångar lite mer osäkra.

bredvid mig sitter värsta irriterande gruppen av människor som tjatar och pratar, och verkar dötrista rakt av. jag vill skjuta dom. eller mig.

nästa gång jag spenderar dagen hemma för att "plugga" ska jag skriva en toalettlista. det fanns nämligen inga gränser på hur många gånger jag sprang och kissade igår. helt sjukt! en gång i halvtimmen kändes det som.

jag säger som sjuåringen sa till mig när jag var lärarvikarie och han välte ut sin ask med kritor för miljonte gången under mattelektionen; har man inget att göra så skaffar man sig! det är tydligt det. själv roar jag mig tydligen med toalettbesök.

nu drar jag till skolan. hepp.

som en film

september var tydligen bloggfattig. det kommer bli ändring på det nu i oktober, i can feel it.

det har typ regnat hela dagen och min bostad gör sig så bra i regn! främst är det nog utsikten. att se ut över hela stan (nåja) ger mig ro. om det inte vore för mjukisbrallorna, det ostädade rummet, tentan och ikeamöblemanget skulle det kanske kännas så där dekadentmysigt som det gör i filmer ibland. nu känns det ju inte som i en film, men ja, eh, äh. skitsamma.

det ska i alla fall regna hela veckan. förr i tiden brukade jag vid sådant här väder kolla film med han den där jag låg med men som bara var en kompis. det har vi slutat med. vi träffas ju egentligen inte alls längre (?!), men OM vi träffats kan man ju va så säker på att det inte längre är tillåtet att kolla film. varför? han har tjej såklart. cp.

nu ska jag röka lite under spisfläkten för att komma åt min kreativa sida. åtta frågor to go. heja.

palla

en sida skriven på tentan, inte klar med någon av de åtta frågorna (uppenbarligen) och fortfarande iklädd mjukiskläder. om en halvtimme går jag och tränar, jag står längst fram som vanligt.

saker som stör

• människor som när de betalar med kort håller handen över siffrorna så att ingen skall se vilken pinkod de slår in. men kan man va mer paranoid liksom?!! känner alltid för att säga åt dem att flytta handen lite, eftersom jag missade två siffror i koden.
• folk som är otrevliga och samtidigt ler. hatar det.
• människor som går långsamt i bredd i rusningstrafik, och på så vis blockar hela trottoaren så man själv inte kommer fram. en klassiker, men likväl oändligt irriterande. händer varje dag på min lilla promenad från hemmet till tunnelbanan.
• de som inte kan hålla sig på sin plats under friskispassen! på grund av detta står jag numera alltid längst fram, då har jag åtminstone ingen irriterande person framför mig + att jag har en optimal möjlighet att studera mig själv i spegeln, svettig och härlig. vem tackar nej till det?
• par.
• män.
• töntar.
• idioter.
• folk som i sms eller på facebook undertecknar sina meddelanden med ett "/" och sedan sitt namn. why? som att jag inte ser vem som skrivit!
• folk som skriver fler punkter än tre på rad. punkt punkt punkt kan i sig vara ganska irriterande, men det är ingenting mot hur irriterande det är med punkt punkt punkt punkt!
• folk som pillar eller håller på med sitt hår när jag är med (alltså inte när de fixar håret, utan medan de typ pratar eller jobbar eller vad som helst).
• folk som smaskar när de äter.
• folk som inte står på rätt sida i rulltrappan. *tant*
• folk som inte fäller ner locket på toaletten efter att de är klara.

situation stockholm

klockan är två och jag sitter i mina gamla nötta mjukisbrallor (har levt med dessa älsklingar sen nittiofyra - skojar inte) och dricker kaffe framför datorn. det var tänkt att jag skulle vara i skolan och plugga, men det är jag inte som synes. istället har jag ägnat min dag åt bloggar och youtube.

nu lyssnar jag på lykke och ba tänker att jag stannat i förritiden för i nuet är jag banne mig inte, och framtiden innehåller just nu verkligen ingenting som hjälper mig att hålla höjd. jag ligger efter i skolan, har inget att göra i vår (eller resten av livet) och ingen som klappar mig över håret. dessutom har jag ofärdiga outredda relationer som pockar på uppmärksamhet varje kväll innan jag ska somna, eller som nu, när jag sitter hemma ensam en hel dag och borde göra vettigare grejer. inte för att människorna som är outredda egentligen är någonting att hänga i granen, men det handlar om principen i allmänhet, och tiden och känslorna jag lagt ned i synnerhet.

nästa vecka förväntar jag mig att vara i fas igen. då ska ekonomin ha återhämtat sig, tentan vara inlämnad, en fika inplanerad och uppsatsen på g.