Ekonomi

Har börjat att etikettera inlägg, men alltså vilket stort projekt det verkar bli! (Har en ingenting att göra så skaffar en sig...) Nåväl. Fyller på relations-kategorin lite. Vi börjar med EKONOMI.

Såhär gör vi:

I vår familj (!) kör vi gemensam ekonomi och har  kört nästan sen vi träffades (kanske med start i juli om vi träffades i januari?). Det innebär att båda våra löner går in på ett och samma konto (som så fint är döpt till SHARING IS CARING) och därifrån dras sedan alla räkningar (avgift för bostad, ränta, CSN, försäkringar, parkeringsplats, gymkort, fackavgift, mobilräkning etc.). Det dras även pengar till varsitt fondspar, varsitt pensionsspar och en hög med pengar till vårt gemensamma sparkonto. Sedan för vi över x antal tusen till varsitt spenderarkonto där en själv får avgöra om en vill köpa kläder eller sprit eller lyx eller vad som helst. Presenter till personer vi båda känner (vilket typ alltid är fallet) betalas från SHARING IS CARING-kontot, likaså mat, bensin, babygrejer och ja, allt som vi konsumerar ihop.

Vi bråkar aldrig om pengar. Vi känner oss typ aldrig fattiga eller begränsade i ekonomin (men det kanske kommer i och med föräldraledighet följt av osäker arbetssituation för mig sen efteråt), men har inte heller några dyra vanor. I nuläget tjänar vi rätt lika. Eller nja, han fick precis löneförhöjning så nu tjänar han kanske 4 000 kronor mer än vad jag gör, men det känns ändå rätt lika. Ett tag i början av vår relation gjorde jag en studiepraktik och drog in typ noll kronor medan han hade vanlig lön, och innan dess tjänade jag ungefär 10 000 mindre än honom, men det har fungerat smärtfritt hela vägen. Älskar att det är så lätt.

När vi köpte lägenheten gick vi in med lika mycket i kontantinsats, men han hade lånat en del av sin från sina föräldrar. Den delen är nu sedan något år tillbaka återbetalad från vårt gemensamma sparkonto.

Jag är uppfostrad i en familj som kört på liknande sätt och för mig har det alltid varit extremt viktigt att ur rättviseperspektiv fortsätta denna tradition. Om samhället t.ex. anser att den enes arbete (oftast mannens) är mer värt än den andres (oftast kvinnans), så vill jag att vi inom familjen skall motarbeta detta genom att jämna ut dessa skillnader, vilket då görs genom den gemensamma ekonomin. Jag tycker det är rätt och riktigt att vuxna människor i en familj lever på samma standard, d.v.s. har lika mycket att röra sig med. Vi är ett team och vi är jämlikar. Såatte, så tänker vi.

Oh so tired

Är i vecka 38 nu. En och en halv vecka kvar på jobbet. Städar ut kontor, skriver överlämningspapper, rensar dropbox och hårddisk. Så sjukligt svårt att föreställa sig att jag ska vara hemma hela hösten. Dessutom hemma utan klar arbetsframtid till våren. Har lovat mig själv att jag får vara föräldraledig på heltid åtminstone till årsskiftet, ingen jobbångest förrän 2015.

Är även helt bisarrt trött. Orkar knappt hålla mig vaken när jag åker tunnelbana (tar mig över 2 timmar att ta mig fram och tillbaka från jobb), känns som om jag ska falla ihop på stället nästan. Ögonen går i kors och jag ser ut som jag rökt gräs i 15 år. Allt jag vill är att sova. Helst på dagen. På natten sover jag dåligt eftersom jag vaknar varje gång jag vill röra mig en millimeter i sängen.

Kanske kommer ungen imorgon, kanske om fyra veckor. Fullständigt obegripligt är vad det är.

Anteckning vecka 37

Som det börjar närma sig nu! Endast tjugonågonting dagar kvar till bf. Sjukt spännande! Min barnmorska sa någon gång i forntiden att kvinnor med ursprung i Asien ofta föder tidigare än bf. Som jag hängt upp mig på dessa ord. Nu känns det dock inte direkt som någon förlossning är på gång alls, och varje person som gissar att jag ska gå över tiden blänger jag surt på eftersom det för mig känns som någon slags profetia. Skulle någon av de som jag känner och som har bf ett par dagar eller någon vecka efter mig liksom föda före mig... nä fy fasiken! Det skulle kännas som att de tränger sig i kön!

Behöver också läsa på hur en ens tar hand om ett spädbarn. Vet i nuläget typ ingenting. (Hur gör en med nedbajsade bodys till exempel? Ska de sköljas på direkten eller kan en lägga i en tvätthög som de är (känns ju lite ofräscht i nuläget, eller ja, alla alternativ känns ju ofräscha)?)

Jag är trött ungefär hela tiden och vill mest bara vila. Är fortfarande vätskefylld och bristningarna på magen har brett ut sig lite mer. Ljusbruna och lite glansiga är dom. Läckert. Försöker att inte ångesta över detta, men fan alltså vad jag får jobba med tanken ibland. Aja. Det ska komma ett barn. Ett barn! Det sägs ta udden av den värsta kroppsliga förändringspaniken.

Hur vanligt är det förresten att inte läcka en endaste liten droppe mjölk innan förlossningen? Jag har nämligen inte gjort det än och känner mig därför jätteosäker på om det där med amning alls kommer att fungera.

I helgen (midsommar var det till och med) skulle vi packa BB-väska, skriva förlossningsbrev, köpa efter förlossnings-grejer till mig och beställa hem diverse prylar till bäbisen men istället kollade vi tusen avsnitt av OZ och typ bara slappade. Kändes välbehövligt för stunden men den där BB-väskan kommer inte packa sig själv. Kommande helgs projekt är med andra ord att ta tag i allt det ovan nämnda.

Lillkiddot är fortfarande av den aktiva sorten och det är mycket aktivitet i magen nästan dygnet runt. Jag ser extremt mycket fram emot att han ska komma ut och få en okej-stämpel i rumpan så jag vet att allt är bra och så. Nu när en är så nära finalen (av graviditeten alltså) så börjar oron pocka på igen. Tänk om navelsträngen skulle gå av? Eller om han saknar armar? Eller om han har hjärtfel? Åh gud. Please be well.

Efter I do

Efter vigseln tog vi taxi till restaurang Niklas och åt middag eftersom vi träffades där, eller ja, på Kåken, i januari 2011. Jag skålade i alkoholfritt och aldrig under denna graviditet har jag väl längtat så mycket efter lite bubbelberusning som då, men jag fick köra high on life-tänket istället, vilket egentligen inte var apsvårt med tanke på det inre jublet.

Väl hemma, i en helt orimligt tidig tid, sms:ade vi familj och vänner som alla blev så himla himla glada och peppiga för vår skull! Vilken värme! Jag orkar i mitt höggravida tillstånd varken med fest eller att vara i centrum så det här sättet passade oss perfekt.

Nästa år ska vi fira detta lite mer storskaligt. Dit längtar jag.

Newlyweds

Jag är numera fru. Fru! En otroligt lycklig sådan. I största hemlighet gifte sig jag och min man i Stockholms stadshus under Pingsthelgen.

Älskade fina han. Som jag kallat min man sen vi träffades, och som nu är min man även på papper. Mannen som är pappa till mitt barn som komma skall. Kan inte föreställa mig någon mer dreamy person att dela livet med. Och jag har nu också hans efternamn! Vår nya lilla familjs namn. Livet alltså, så fint det blivit. Jag är så tacksam!

Fråga

Till er morsor som bor på Söder eller i närheten av Söder: Vilket BVC har ni valt och när valde ni? Är det något särskilt en ska tänka på?

Anteckning vecka 36

Var hos barnmorskan förrgår och allt gick som vanligt bra. SF-måttet låg på 33 och jag följer fortfarande normalkurvan. Tydligen ska den växa lite till också innan förlossning, men för mig hade det gärna fått vara nog nu. Barnmorskan konstaterade vid fingerstick att jag är mer svullen nu. Mys. Hade högt socker (men inom normalspannet), vilket kunde bero på nyligen intagen frukost. Inget att vara orolig för, än, men förhoppningsvis har det sjunkit till nästa gång.

Hon: Gillar du sötsaker och äter mycket sådant?

Jag: Nja? Gillar salt bättre.

Hon: Så ingen glass och inga bullar?

Jag: Heheehe he he. *åt både glass, bullar och chokladboll i helgen*

Aja.

Pulsen på lillkiddot låg först runt 165 men sjönk sedan till 155. Hon hade fortfarande svårt att säga säkert hur han ligger i magen, men det gjordes ett ultraljud och huvudet är i alla fall neråt (och ligger mer åt min högra sida). Dock ej fixerat.

Det är fortfarande tung att röra på sig. Ibland ilar det till i nedre delen av livmodern vilket jag gissar är typ i livmoderhalsen? Men vad vet jag. Jag får ont i svanken om jag står upp en stund och har ofta lite mensvärk i nedre delen av magen på kvällen, och ja, lite när som helst. Mina fingrar har börjat värka av vätskan som samlats där och jag känner mig även svullen om knäna.

I helgen tvättade vi typ alla textilier i HELA hemmet (mattor, gardiner, soffa, plädar, kuddar, överkast etc.) inklusive minikläderna till lillen. Så jävla skönt att ha det ordnat!

Inköp av  hygiengrejer till mig och till bäbisen har det dock gått sämre med. Mest känner jag mig stressad inför det här med mina underkläder. Amningsbh (har inte sett skymten av bröstmjölk än så det där med amning känns så sjukt långt borta)? Trosor som rymmer binda? Och BINDA?! Usch. Så opepp på detta. Förlossningen ba, nja, inte så mycket stress. Bindperioden efteråt, asmycket stress. Alltså? *lever i förnekelse* Men ni som fött, era bästa trostips? Säg inte att en kan köra på de vanliga för mina är i spets och rätt små och smala baktill och i skrevet och rymmer ej binda. Måste en ha sådana där höga tanttrosor eller kan en köpa något annat? Hur jag kan göra en sådan stor sak av detta är en annan fråga, en kan ju tänka sig att det vore mer ångestfyllt med en förlossning där både barn och mor riskerar att sätta livet till, men nej. Hos mig handlar det just nu om trosorna och bindorna och värmen och icke-badandet som förväntas after giving birth. Är det projicering detta kallas?

Igår tryckte lillen ut sin rumpa från min mage såpass länge och ihärdigt att både jag och min man liksom kunde buffa honom på den. Allt blev så sjukt verkligt på något sätt, att det verkligen ÄR en bäbis därinne! Med en rumpa att buffa på! Kände mig helt lycklig efter det.

Går in i vecka 37 idag.

Anteckning vecka 35

Åh gud det är så varmt!! Min arma kropp försmäktar på denna ö!

Annars då? De där bristningarna är här för att stanna. Ljusbrun flammighet på nedre delen av magen för all framtid. Känns okej ändå? Huden känns än så länge intakt och förhoppningsvis påverkar inte detta elasticiteten. Har likadana märken i svanken efter tonåren och de stör mig inte alls. *övertygar mig själv*

Vaknade ungefär tusen gånger i natt, d.v.s. varje gång jag behövde vända denna höggravida kropp. Behöver än så länge inte vara uppe och nattkissa, men det beror väl på att all vätska lagt sig i fötter och händer...

Det är galet att det bara är lite drygt en månad kvar till bf! Och att bäbisen kan komma tidigare?! Så oförberedd på ett sätt, även om jag önskar ut honom redan i början av juli. Vi behöver fixa och handla lite grejer innan ankomsten (tack Scmarro för denna lista!) samt typ ladda? Packa förlossningsväska, läsa andningslitteratur, försöka förstå innebörden av att det ska komma ett barn och flytta in hos oss (!!!!!!!!) etc. Och städa. Orkar inte komma hem till dammig bokhylla och morötter som möglat i kylskåpet.

Inget är annars nytt under solen denna vecka 35.

Anteckning vecka 33 och 34

Alltså så jobbigt det varit på sistone. Så pass jobbigt att jag inte skrivit en endaste liten rad. Är så trött i kroppen just nu, fysisk rörelse går nästan inte. Får ont av att gå och av att stå och har jag legat eller suttit ned och ska resa på mig så gör det också ont. Festligt är det. Verkligen. Vaggar fram som en väldigt stereotypt höggravid person.

Igår besökte jag barnmorskan (som blir mysigare och mysigare tycker jag!). SF-måttet låg på 31 och jag följer den där medelkurvan rätt så exakt hela tiden. Blodtrycket var fortsatt bra och lillkiddots hjärtljud låg helt normalt denna gång (praise the lord!!). Så sjukt skönt! Jag berättade att jag har det jobbigt med rygg- och magont och har fått en läkartid till nästa vecka. Vi bokade också in en sista barnmorsketid samma dag som bf. Kändes sådär. Då tänker ju jag ha bäbis? Att föda senare känns inte alls aktuellt, hör du det lille plutt därinne! Kom ut i tid please.

Och just ja, har fått flammiga ljusbruna märken på nedre delen av magen, höger sida. Gissar att det är bristningar (eller början till bristningar kanske). Ser inte bedrövligt ut, och syns bara i visst ljus, ÄN. Men det blir säkert värre. ROLIGT. Magen känns ännu inte sprickfärdig och naveln går fortfarande inåt med marginal, men blir numera orolig varje gång jag hostar (vilket jag gör mycket) över att huden ska spricka upp och gå sönder i ett sådant där djupt och läckert bristningsmönster. Som att en inte har nog att oroa sig över. 

Fortfarande är det overkligt att vi ska få en bäbis, men tänk, nu är han typ helt färdig! Ska bara lägga på sig lite i vikt (vilket inte är sådär jättenoga hälsar min snippy). 

Gick in i vecka 35 idag.