konsekvenser

något som är uppenbart är att man varken blir snyggare eller lättare av att fira jul. däremot blir man tydligen något rikare trots att julklappar skulle vara ice-existerande i år. något mindre låg känner man sig också trots att en pappa sitter själv och är ensam och ledsen, medan resterande familjemedlemmar firar en ganska trivsam vanlig trevlig jul. det gäller att inte tänka, bara vara. just så.

och lycka till med smaljeansen säger jag till mig själv. i mitt hus finns det nu ungefär fyra kilo oäten choklad och då överdriver jag inte. fyra kilo är många kilo. fyra kilo choklad på fem personer blir rätt mycket choklad per person. jag är inte ens sugen men äter tydligen ändå för den goda sakens skull, och sen varvar jag med lite mer julmat bara för att inte bli illamående. salt sött salt sött salt. hepp. god jul.

vilken ledsen jävla skithelg det här blev. jag har hittills gråtit i tre olika omgångar och då är halva lördagen och hela söndagen kvar. jag orkar liksom inte! som grädde på moset åker jag imorgon hem till min dysfunktionella skilsmässofamilj. livet liksom. allt är skit.

i brist på annat att göra funderar jag på att gå till systemet och handla lite vin eller nåt att dricka innan ölen bara för att fördriva tiden tillsammans med mig själv på ett litet nöjsammare vis. bra idé? jag är ganska uttråkad för den som undrar.

slå i glasen

jag vet egentligen inte vad som är värst; att vara opepp när alla andra är superpepp eller att vara aspepp när alla andra verkar något avslagna, eller åtminstone inte lika pepp. jag tror att jag just nu befinner mig i den senare kategorin, jag är aspepp. dock är det svårt att hålla höjd på peppandet när man inte vet hur andra ställer sig till kvällen, festen, alltet och universum. och så de vanliga fredagsfrågorna; vad ska jag ha på mig och när kommer folket för jag måste in i duschen igen och raka lite ben och det där håret på huvudet ser ju rent utsagt åt helvete ut men inte mycket att göra åt nu, misstaget att sätta upp hela grejen i en knut gör jag inte om efter förra veckans extremt fula bilder på mig själv och hur mycket alkohol ska jag dricka och när åt jag egentligen middag senast för jag vill inte bli bängfull på en och en halv öl för att jag i piffandet och laddandet glömmer bort att äta något mer än lunch och är det verkligen värt att gå tidigt för att bevaka listplatsen och slippa entré eller är det helt enkelt bättre att stanna hemma lite längre och komma sent som fint folk och blir det något ligg ikväll och varför blir det inte det för det är det känslan säger mig va va va? fast kom precis på en anledning som gör det värt att gå tidigt, så beslutet i just den frågan är egentligen redan fattat. åtminstone för mig. skönt. nu gäller det bara att få in medfestarna på samma linje. annars har jag inte köpt en endaste liten ny grej att ha på mig ikväll. inte ett nagellack eller någon obetydlig accessoar, inte en ögonskugga eller ens nya strumpebrallor. undrens tid liksom. jag fascineras av mig själv i brist på annat att fascineras av.

hepp pepp zepp.

sista chansen

det lutar åt att det blir en trea i betyg och frustrerad är fan bara förnamnet på tillståndet jag befinner mig i just nu.

fuck me

om jag inte får ligga imorgon eller i övermorgon tänker jag sänka årets liggbetyg från fyra av fem, till tre av fem.

fyllejaget

och så äntligen är jag full igen. har druckit mig berusad på gratisvin hos acne bland magra trendy människor iklädda svart. själv var jag kurvig i min isblå klänning från tjallamalla.

att som nu få lägga sig och sova i sin renbäddade säng känns fint och bra på alla vis. det enda som saknas för att kvällen ska bli komplett är ett ligg. eller ett hångel. det kommer jag inte få.

synd.

i väntan på satc

det här med utvärderingar av 2007 går ju ärligt talat ganska rakt åt pipsvängen. än så länge. men vi har ju de där härliga mellandagarna att se fram emot, där jag förutom att käka mig tjockare, spela kortspel med småsyskon och bara hänga rent allmänt ska skriva två stycken hemtentor. det säger sig ju självt att jag nog hellre skriver skit om 2007 än går igenom debatten kring tvångssterilisering under 1900-talet. sådan är jag liksom, en enkel och lättolkad människa.

och så en liten lista över perioden som är just nu:
+ att jag samma dag som jag postar min avskedsansökan får ett brev ifrån samma ställe där det står att de glömt att ge mig 2400 spänn. det är ju sådant som egentligen bara händer på typ film. fantastiskt!
+ min nya mobbe. visst den är ful, men så härligt fuktionellt det är att kunna ha med sig 2 gig musik vart man än går! jag blir glad bara av att titta på den.
+ rolig fest på fredag?
+ häng.
+ min nya favvomöbel, snällt skänkt till mig av en vän. å så fint det blev när jag möblerade om och den fick hedersplatsen! alla borde komma hem till mig och beundra. än så länge är det enbart jag själv som ägnat mig åt just beundrandet och möbeln förtjänar banne mig bättre.
+ att jag äntligen fått tummen ur och skickat in min dator på service i fucking tyskland.

- total brist på pengar trots ovan nämnda tillskott.
- att jag fortfarande är halvsjuk.
- att jag tyvärr både känner mig, och är, uppsvälld och ful.
- att jag inte har några heta kläder att ha på mig, och nästan inga pengar. synnerligen dålig kombination.
- den ständiga nyårsgrejen; varför kan inte alla ens vänner och bekanta samlas under ett och samma tak?! hur svårt ska det va liksom. det är ju inte så att det handlar om speciellt många människor när det väl kommer till kritan. hittills ser läget ut som så att jag som max kan få fira med 3-4 fina kompisar, inte fel, men inte heller optimalt.
- att min dator är i fucking tyskland och att jag tvingas arbeta (eh) på mammas gamla avlagda laptop som fungerar mycket tveksam då det gäller internetuppkoppling, vilket vi alla vet är en dators absolut viktigaste funktion. utan internet i tre dagar försmäktar jag på denna ö.

cheese

jag var föresten inte alls särskilt snygg i fredags eftersom det regnade helt galet mycket och mittbena inte gör sig så bra i vågigt hår. synd. särskilt synd med tanke på att det typ stod fotografer i vartannat hörn och att jag (som vanligtvis är bra på att tacka nej när någon frågar om den får fota) blev så ställd när vissa fotografmänniskor tog sig rätten att bara slänga upp kameran i ansiktet på mig typ tusen gånger utan att fråga om lov att jag liksom inte fick luft nog att säga ifrån. jag hatar att vara ful och jag hatar att vara dokumenterat ful.

dagens

helgen har varit kanon och nu väntar jag på att allting ska gå i tusen bitar.

idag har jag köpt världens två hetaste skärp vilket gör att jag typ redan är nöjd med kvällen. ett av dessa ska bäras till kvällens lilla svarta. jag kommer att vara snygg! glömde köpa alkohol men eftersom jag är en förutseende kvinna har jag självklart ett antal öl i kylen just för sådana här tillfällen* (säg igen varför ingen blir kär i mig?).

nåväl, skål!

*i och för sig bor jag två minuter ifrån systemet och är assugen på rött, men det regnar och jag pallar inte att klä på mig kläder igen (en liten vana jag kom på mig själv att ha just nu är att jag tydligen klär av mig till undies när jag kommer hem - märkligt).

2007 - liggen

året började mycket dåligt när det gäller liggen. förutom några vi har gjort slut men har fortfarande massa spänning mellan oss som måste ut på något jävla vis-knull med exet där i januari (innan jag hade någon aning om att han varvade liggen med mig med liggen med den där andra tjejen) så var det typ celibat fram till början av april. sen dess är det dock ingen månad som är oliggen! det är bra. jag har varvat lite olika män, men mest hållit mig till en. jag har lyckats lägra en med vacker irländsk accent, och jag har stoltserat med min framåtanda "jag följer bara med dig hem om vi ska ligga, annars kan det va". hösten har varit ganska innovativ och jag gillar sådant. på det stora hela känner jag mig nöjd och summa summarum är att p-pillren jag så glatt (ehum) inhandlade i april var värda sina 800 svenska riksdaler. ännu lite mer regelbundenhet hade ju förstås inte skadat, men det får bli målet inför 2008.


2007 - liggen
betyg: 4 av 5

utvärdering 2007

såhär i december är det väl dags för utvärderingar av lite olika slag. jag sätter igång nu i brist på annat att göra innan satc-avsnittet börjar fem över tolv.

saker som jag på rak arm känner är värda en utvärdering:

liggen
vännerna
festerna
skolan
kläderna
hälsan
familjen
kärleken
kroppen
maten
nagellacken
de tekniska prylarna
klubbarna
känslorna


jag reserverar mig för tillägg och borttagningar. och uppdateringar, det reserverar jag mig också för. jag gillar att reservera mig.

först in på nittiotalet

jag är så grymt jävla bra på att snoka on the internet! idag fick jag fram bisarr information angående åldern på brudar folk i min närhet tydligen dejtat/dejtar. jösses amalia är min enda kommentar. eller nä, inte min enda kommentar. när det gäller kommentarer har jag oftast inte bara en. jag skulle kunna gå på i ett om det här, särskilt med de inblandade, men första regeln i stalkerklubben är tyvärr att man inte avslöjar information man stalkat fram för objekten man stalkar. däremot kan man på oskyldiga vis visa lite intresse för ämnet och på så sätt få fram info den erkända vägen. eller så kan man kläcka ur sig grejer på fyllan, fast det är ingen höjdare. bästa utvägen är helt enkelt att hålla käft och försöka smälta att vissa gillar yngre brudar än min syrra trots att de är uppenbara oldies, åtminstone i min syrras ögon - men hålla käft är inte min starka sida.

hur detta ska gå får framtiden utvisa.

-o-o- (<-- ser min illustration ut som glasögon? ja, det gör den.)

idag syntestade jag mig och beställde nya glasögon. mamma fick tårar i ögonen av det hela. inte för att kalaset blev hutlöst dyrt och att hon fick äran att betala räkningen, utan för att hennes äldsta dotter (moi) är så extremt jävla blind. för blind är jag. och alla killar jag tycks dejta är ungefär lika blinda, eller något mindre, men ändå liksom. om det fortsätter såhär kommer mina framtida ungar att födas lika blinda som nyfödda katter.

min optiker sa dock att min sorgliga synutveckling kommer att vända vid 45. only 20 years to go then.

hallå

är det inte dags för någon att bli kär i mig?


jo.

snart blir det skörbjugg

idag har jag ätit sammanlagt 500 gram ärtsoppa (alltså en hel sådan där korv) uppdelat på några olika ätperioder. obs. jag åt inte ärtsoppa till frukost, och klockan är nu typ halv fem - you do the math. det känns väldigt mycket, men soppa generellt är ju en hit: billigt, varmt och ganska nyttigt, om man inte äter ett halvt kilo då vill säga. när jag hade ätstörning light orkade jag ibland inte äta upp en varma koppen till middag. nu äter jag femhundra gram. hepp.

något jag inte fattar dock är de där vidriga små köttbitarna som finns i ärtsoppan! så himla äckligt. är det någon som gillar? jag är dock för snål för att köpa den vegetariska varianten (yes, där sparade jag fyra kronor) och tvingas således svälja var fjärde sked soppa mycket snabbt för att slippa sätta tänderna i odefinierbart köttavfall. vet inte riktigt om det är värt.

ärtsoppa ska i alla fall bli mitt nya vardagskäk. kanske kan jag genom den mathållningen spara in så mycket pengar att jag inom en rimlig framtid kan köpa my so-called life-boxen som jag önskar mig hett. jag går in på cdon och låter mig frestas var och varannan dag. hittills har jag lyckats undvika köpknappen.

min familj har, som så många andra uppenbarligen, beslutat att nä, inga julklappar i år. skönt att slippa köpa då jag är pank. oskönt att inte få några eftersom jag är just pank. man tror att det ska gå jämnt ut, men på något vis känns det som det inte gör det.

knyt upp knuten, ta bort trasslet, red ut, fixa, laga, ordna

nä, nu får faktiskt allting ta och bli lätt igen för jag pallar inte att allting krånglar hela jävla tiden. ta det lugnt säger folk till mig, men det är svårt när det bara är jag av alla inblandade som vet hur jävla trassligt och rotigt och rörigt och konstigt allting faktiskt är. jag vill ha rakhet av andra men ger det uppenbarligen inte själv till någon. men det går inte! och nu är jag rädd för att saker missuppfattats av vissa, och kommer att missuppfattas av andra och summan av kardemumman är att jag är den som spelar med högst insats och antagligen kommer att stå där utan någonting i slutändan eftersom män är män och jag är tjej och att manlig jävla vänskap alltid räknas högre än den med en brud.

och så tänker jag mycket på hur fint det vore att ha bästa jo här i stan och inte på västkusten. hon är så klok. när det kommer till relationer finns det ingen klokare. att prata i telefon fem gånger om dagen är jättefint, men jag vill sitta i samma säng som henne och äta choklad och ångestskrika, bakisfnittra, prata, analysera, skratta och reda ut.

ps. jag har ju kyl och frys såklart. och mikro - my true love. (börjar dock bli något trött på mikropopcorn, icas fiskgratäng, mackor och äckliga mikrade köttbullar med färdigblandad sallad för 40 spänn från ica.)

pressen

innan den sista juni bör jag skaffat en bra vän/en het snubbe/en sugar daddy/en avlägsen rik död släkting med gott öga till mig som känner för att dela/fixa bostad med/till mig.

lycka till säger jag till mig själv.

innan dess, alltså typ till början av februari eller nåt (TROLIGT), bör jag skaffa ett extrajobb så jag har råd att betala de fyratusen kronor som jag betalar för mitt rum med hall och badrum men utan kök. älskar läget. älskar inte att inte ha kök. älskar inte kostnaden.

och INNAN DESS bör jag klara tentorna i mitten av januari. annars har jag en mycket tragisk, fattig och eländig vår att se fram emot.

HEPP!

back on track

fuck magkänslan, nu går jag på något annat.

de flesta knutar löstes upp i lördags i takt med att jag fick snacka mig sönder och samman med än den ena, än den andra. och alkoholen såklart. körde fullt ut trots sjukdomen och hinkade öl, sprit och vin som om det inte fanns någon morgondag (obs. det fanns det. märkte det på söndagen). resultatet blev askalasfylla. jag blev sådär härligt full att jag mitt i inflyttningsfesten hos vänners vänner (efter det att jag dragit upp min klänning och visat upp min tatuering för alla intresserade och ointresserade) fick för mig att nu jävlar, nu drar jag till klubben själv. sagt och gjort. tror jag somnade till på gröna linjen på väg till medis eftersom jag inte hoppade av förrän vid slussen trots att jag måste passerat det mer självklara valet: medborgarplatsen. charmigt. men annars var det kul! jag var glad typ hela tiden och folket var trevliga och saker gick liksom på räls. lyckades med alla mål utom ciggen.

summan av kardemumman: NÖJD.

det är ett bra betyg.


annars är jag så liggsugen så jag kan dö typ. hela tiden. vem kunde tro att slutet av november var en kåtperiod.

sparka på den som redan ligger vetja

MEN ALLTSÅ MITT LIV JUST NU; HELL HELL HELL!

jag måste börja lita lite mer på min magkänsla. i två veckors tid har jag funderat på en grej, något outtalat men ändå anat av mig. gällande en man såklart. jag har haft en känsla liksom, som jag snackat med vänner om, och drömt om och tänkt på. och självklart dimper bekräftelsen ned. jag vet inte vad jag ska tro eller känna eller tänka just nu. kommer antagligen att få en förklaring inom kort, ska bli intressant att se om förklaringen överhuvudtaget är trovärdig. om det visar sig att någon undanhåller grejer för mig, eller än värre jävlas med mig så ska jag banne mig bli sur på riktigt. och jag kommer att bli ledsen, på riktigt. folk är dumma i huvudet och jag hatar alla utom de fina, men de är i minoritet jämfört med de dumma jävlarna.

varför blir det alltid såhär? i somras när saker äntligen började bli bra igen efter en svacka, fick jag känslan att snart jävlar exploderar allt. vilket det gjorde. rakt åt helvete gick vägen. och se nu, lagom till att jag hämtat mig och blivit lite lugn i alltihopa så smäller det igen. jag förtjänar det fan inte.

om några timmar ska jag supa bort mina känslor.

fuck you

november är ju generellt en månad som jävlas med de flesta. det är mörkt och dystert, kallt och blåsigt. man blir allt blekare och fulare och slappare och deppigare, och det känns som om ingen eller inget vill en väl.

så är mitt liv just nu. november har slagit mig på käften ganska ordentligt i år. jag hostar fortfarande och är numera också dunderförkyld. dessutom har jag inte tränat på två veckor på grund av den här sabla sjukan vilket stör. det känns som ett hån att var och varannan dag sitta på tunnelbanan och tvingas stirra rakt in i dessa tusentals affischer på pigga härliga friskisledare som vill att alla vi där i vagnen också ska bli instruktörer. jag orkar inte vara sjuk något mer!! två veckor liksom, det är verkligen maxtiden. har längtat efter helgens festligheter i en hel evighet och det skulle kännas extremt överjävligt att falla nu på mållinjen och bli lite för sjuk för att gå ut. nej, det är helt enkelt inte ett alternativ. allt jag vill är att dansa, bli full, dansa mera, bli mer full, dansa ännu lite till och sedan ligga. jag vill även under kvällen kunna röka en cig utan att hosta som en fjortonåring. inte för mycket begärt någonstans tycker jag. det tycker uppenbarligen livet. fuck livet säger jag.

om man bortser från nässpray, ständiga hostattacker, rinnande blanka ögon, ibumetintabletter och näsdukar så är dagens tydligaste sjukdomstecken middagsmaten. jag köpte hem chippe dippe till detta ändamål för att munta upp mig lite och för att få lite helgfeeling. åt fem chips och sedan mådde jag illa. åt inga fler. blandade inte ens ihop dippen. ja fy fan vad sjuuuuuuk jag äääär!!!!

rödvinsinsikt

jag tror att jag mot de jag gillar ska försöka bli lite gulligare, kärleksfullare, rarare och charmigare, och således bjuda lite mindre på det hårda, svala, cyniska, bittra och teoretiska.

det här kommer att bli spännande.

så går en dag

när man väl har börjat missa skola känns det liksom lika bra att fortsätta på det inkörda skolkspåret och istället låta dagarna stå öppna för roligare/viktigare/slappare aktiviteter. idag ägnade jag till exempel förmiddagen åt att prova igenom jeanspar efter jeanspar i min proppfulla garderob. det kändes viktigt på något sätt. jag slutade dock ändå upp i de med mest stretch, vilket min kropp i och för sig älskade även om det kändes som något av en besvikelse. efter detta projekt fokuserade jag på mina statistikpapper i kanske en timme. ägnade första halvtimmen åt repetition och andra halvtimmen åt att stirra på en och samma uppgift i hopp om att något skulle lossna. det gjorde det inte. självklart kollade jag även dawson (det är min favvosäsong som går nu) och såg till att med jämna mellanrum klämma in tjatstunder om viktigheter och oviktigheter med jo via msn, sms och vanliga hederliga mobiltelefonsamtal.

cash på fredag och jag har faktiskt just nu kvar pengar på kontot. det händer inte varje månad. när de nya pengarna ramlar in ska jag få unna mig något. den här hösten har verkligen tärt på min livskvalitet. att gå ifrån förra årets ljuva regelbundna spontanshopping till de senaste månadernas pankhet där man förväntas bli glad över att en gång i månaden få köpa något för femhundra spänn känns liksom bara genomtrist rakt av.

dagens insikt: dags att bli klar med plugget kanske? klara av höstens poäng, fixa uppsatser som släpar (åtminstone en), och sedan hämta ut en examen. jag borde vara redo för det nu. målbild: typ april?

mensen kom idag också. älskar planering.

veckans höjdpunkt

jag är aspepp inför modular på lördag. kommer bli fett!!

den största skillnaden mellan att vara singel och att vara i en relation:

PLANERING.

min plan är att få mens idag eller imorgon (helst idag) så jag är härligt mensfri lagom till helgen.

och jag som inte ens bryr mig

vissa häng är sådär astrevliga och fina och samtalsvänliga så det känns som om man kommer någonstans mot någonting som man faktiskt vill komma till. men så händer typ något. man anar nåt som den andra undanhåller och just själva undanhållandet gör att allting blir lite större och lite konstigare än vad det skulle varit om saker bara sades rakt ut på en gång. själv blir man lite nojig fastän det är typ det man minst av allt vill vara. skit också. nojighet är ohett. jag hatar att vara ohet.

röj

jag är bakis, skakis, hostig, eländig, trött, sugen på något som jag inte har hemma och lite allmänt jävlig sådär.

gårdagen var fin på många sätt. efter en veckas isolering är man uppenbarligen ganska lättillfredsställd och att bara vara ibland folk igen var tydligen tillräckligt för att jag skulle hålla mitt humör på en sprudlande nivå hela kvällen. inte alltid man är så lättpeppad. folk liksom! min största källa till irritation blev igår det som höll mig uppe och på topp. can't live with them, can't live without them. jag firade min återkomst till den vanliga världen med att dricka ungefär en öl för mycket, men det var det värt.

förövrigt hatar min kropp mig. jag hostar precis lika mycket nu som för några dagar sedan och den dyra medicinen verkar inte fungera alls bra. det känns som jag aldrig kommer att bli frisk igen.

gör mig frisk

jag är fortfarande ungefär exakt lika sjuk och nu börjar det verkligen bli assynd om mig! varför går det inte över för?! jag har inte sovit bra på nästan en vecka och sådant får mig att vilja gråta. tror inte att jag är redo för ungar än med andra ord.

jag ska ju gå ut ikväll! jag ska ju gå ut och ha det fab! fab och hosta går inte alls ihop. i n t e a l l s.

mitt liv känns eländigt.

aaaah

mitt liv som sjuk är totalt jävla värdelöst. jag vaknade upp i natt av hostanfallet from hell där jag i sluttampen grät av utmattning. kunde knappt sova alls, även om jag nu faktiskt hostar lite mindre än igår vid samma tid och således mår ett uns bättre. peppar peppar. ringde mamma för comfort men hon var i paris och samtal dit är ju lite väl dyra för min ansträngda ekonomi. pratade i en minut ungefär då hon fick säga att det är jäääääättesynd om mig och att jag borde gå till doktorn. till doktorn orkar jag inte gå, men kanske satsar jag på den där receptfria skiten som apoteket har att erbjuda och som har "bröstsmärtor som gör över efter cirka 2-3 timmar" som biverkning. hej hypokondrikern i mig. jag kommer på riktigt tro att jag håller på att få en hjärtattack och DÖÖÖÖ! kul med variation liksom, för just nu tror jag ju att jag ska hosta ur mig lungorna och dö, så same same på något konstigt vis.

gör om gör rätt eller skit i det eller vad fan vet jag

någonting som verkligen slår mig när jag druckit några glas vin, och som blir allt tydligare när jag dricker dessa glas vin hemma i min ensamhet, är att jag i takt med att alkoholen strömmar in tappar mitt annars så klara förstånd och väljer helt fel saker. säg grejer. eller beslut. eller män. eller män, ja just. saker som känns ganska klara i nyktert tillstånd vänds helt på sin spets i salongsberusat dito. nu till exempel vill jag helt fel sak. helt jävla cp-fel sak. totalt jävla mongofel sak. så jävla jävla jävla fel. och så jävla jävla jävla oacceptabelt och otillåtet. med det är det jag vill. i smyg åtminstone.

jag klarar inte riktigt av att leva såhär.

synd om mig

sen lördag dag har allting bara gått utför. för det första har sjukdomen brutit ut och resultatet av den är främst ett ihärdigt hostande och en uppenbar brist på energi. jag har hostat så mycket att jag fått träningsvärk i de övre magmusklerna. hatar att hosta. asirriterande då man liksom inte kan vara bland folk! hostan kommer säkert att gå över lagom till nästa vecka då jag får mens. dessa två grejer tillsammans innebär sammanlagt nästan två veckor av icke-liggande oavsett om möjlighet ges eller ej. känns inte okej! jag måste helt enkelt bli frisk tills imorgon. inget mer med det. köpte lite panodil för att bota... eh... nåt. hjälper väl inte mot hosta direkt, men what the fuck liksom, kan ju inte förvärra. har även druckit en hel del nyponsoppa för c-vitaminernas skull och nu sitter jag och sippar på ett glas rött, också bra tror jag.

har på grund av hostan missat två dagar statistikkurs vilket i klarspråk betyder typ tusen föreläsningar och tusen timmar räkneövningar. SERIÖST!! man måste väl få va sjuk två dagar utan att missa halva kursen?! blir så trött på detta att jag funderar på att inte gå till skolan på torsdag heller, hosta eller ej. hemtentan i sexualitetskursen har ju gått åt pipsvängen den med. mitt mål att skriva en fråga per dag fram till inlämningsdatumet - med start igår - misslyckades ju redan - ja igår, när jag liksom inte blev klar med den första. idag orkade jag inte ens öppna dokumentet. än mindre lär jag göra det imorgon då jag förutom att skriva svar på fråga 1 och 2 måste läsa de två böcker man måste ha läst för att överhuvudtaget kunna få ner något vettigt på pappret gällande fråga 3. det hela känns högst sugigt.

jag behöver ett jobb.

get me away from here i'm dying

jag tänkte precis börja gråta lite för mig själv eftersom allt känns så jävla jobbigt och omöjligt och krävande och skit just nu. bestämde mig dock för att låta bli, eller åtminstone skjuta upp det en stund.

energinivån har varit på lägsta nivå idag, viket inte alls matchade bra med mina ansträngande statistikföreläsningar mellan 10-15 samt det sjuttiofem minuter långa träningspasset jag hade sett fram emot men som tyvärr var astråkigt. varenda rörelse var en fucking plåga, kroppen vägrade att göra någonting alls då det kändes som jag hade en sjuttiofemkilos blytyngd kring vardera ankeln. eftersom ingenting gick av sig själv fick jag gå på ren tankekraft, vilket inte är en bra metod när man vaknar upp till en sådan där dag som trots vissa positiva inslag är överjävlig ändå. nu när allt är avklarat vill jag helst dö en smula. är så jävla tom på ork och så jävla less på mig själv. fattar inte hur jag ska fixa allt. fattar inte hur jag tror att saker ska bli fixade när JAG INTE GÖR NÅGONTING ÅT DET! jag är ju dum i huvudet uppenbarligen.

imorgon bör jag gå i skolan mellan 10 och 17 men jag tror seriöst inte att jag pallar det. om jag ska gå måste jag fixa massa grejer idag inför imorgon, då det inte finns några direkta tidsmarginaler mellan seminariets slut och projekt bli full - men jag orkar liksom bara inte! det hela är ju totalt sjukt, man ska väl inte vara slut på energi vid tjugofem?!

min kropp värker i protest bara jag rör mig det lilla minsta, låren är värst. jag tror inte ens att jag har tillräckligt med energi för att orka somna. är så trött på allting och vill ta en paus ifrån allt; skolan, livet, hösten, sverige och mig själv. suck.

hatar det här. hatar allt.

ge mig något gammalt som jag kan dra över mig.

strö lite socker på mig

idag har jag rökt hela tre cigaretter bara för den goda sakens skull. min röst låter som vanligt dock. tränade lite också för att bättra på snygghetsgraden, men käkade sen nästan upp en hel påse mikropopcorn direkt jag kom hem, så det går väl jämt ut det där.

jag är ganska ledsen av mig på hösten, och den här hösten har det näst intill haglat grejer över mig som befogar riktigt jävla ledsenhet. ganska jobbigt är det, men jag grät ut lite hos mitt ex och han är så fin ibland att jag vill smälta ihop till en liten hög i hans famn och aldrig mer resa mig upp.

sen undrar jag varför jag blir smalare när jag är glad, och fulare/fetare när jag är ledsen. man kan ju tycka att beroendeförhållandet borde sett något annorlunda ut; att man blev glad av att vara smalare, eller deppigare av att vara fulare/fetare. eller ännu hellre att man blev härligt tjock när man var glad, och mindre osnygg när man var ledsen, bara för att pigga upp lite.

stil före funktion

hesa kvinnoröster är typ det finaste och jag undrar om det inte är värt att kedjeröka några år bara för att få en sådan.

godnatt då

jag saknar min solbränna asmycket. och så funderar jag på att börja rödvinssupa igen. sådär på kvällen. i ensamhet. ett glas. ska ju vara bra har jag hört.

är lite rädd för att jag var snyggare, roligare, fräckare och smartare i somras jämfört med nu. inte rätt väg att gå. här kommer således morgondagens att göra-lista:

bli snyggare
bli roligare
bli fräckare
bli smartare

glappet

och så vill jag ha en singelbästis som bor typ ett kvarter bort, som också pluggar och har ont om pengar och som vill hänga mest hela tiden. en som aldrig bangar en promme och som ringer mig först av alla om något händer, har hänt, eller kanske kommer att hända. en som har en kaffekokare, ett köksbord att hänga vid och som kanske röker. en som är lika beroende av mig som jag av den, sådär som man hade bästisar förr och som folk tydligen fortfarande har bästisar - vilket gör mig avis såklart.

90210

kom på en till grej jag jättegärna vill ha. ett gäng! ett skönt härligt gäng med smarta roliga snälla människor att hänga med ute när man är på topp, att hänga med bakfull när man är fnittrig eller ångestfylld, och att hänga med på alla andra dagar då man saknar vettigheter att göra eller helt enkelt inte orkar ta tag i de saker som borde tas tag i. människor med gäng gör mig väldigt avundsjuk.

allt jag vill ha

en av de grejer som gör mig grön av avund är att alla jävla människor tycks åka till nyc typ nu. mycket irriterande. särskilt med tanke på att dollarn är typ gratis och att jag jättegärna skulle äga ett par fina nike air max och mitt så kallade liv-boxen.

1-0

hösten vann. jag känner mig nedstämd, ledsen, deppig, håglös, trött, uttråkad, jävlig, ensam, less, omotiverad, oinspirerad, ful, känslosam och sa jag ledsen? ja det gjorde jag visst.

oo oo oo

trots att jag har ett gäng bananer och typ två kilo clementiner hemma så tänker jag knalla till ica idag igen och bunkra med mer frukt innan priserna imorgon återgår till sina normala höjder. frukt är bra. jag funderar även på att köpa ostbågar bara för att det är söndag och lite synd om mig på något märkligt vis. jag är inte sugen överhuvudtaget, men måste ju äta något, och ostbågar äts med fördel på ensamma söndagskvällar, eller möjligtvis fredagskvällar. dessutom var det minst hundra år sedan jag åt ostbågar och det är ju ändå mitt favvosnacks. jepp, det slår chirre dirre och då ä l s k a r jag just chips och dipp. dock äts ostbågar betydligt mer sällan än annt snack, jag vet inte varför, kanske för att inte få för mycket av det goda (vilket låter högst ojag).

på tal om ostbågar; finns det verkligen någon som handlar ostbågar som inte kommer ifrån olw? alltså ALLA vet ju att ostbågar från olw är the ostbågar liksom. andra grejer duger inte. ändå har typ estrella envisats med ostbågar i evigheter, och nu även icas egna varor (tralalalala). märkligt.

------

och seriöst, det är ju uppenbart synd om mig ikväll med tanke på att jag tydligen inte har något bättre för mig än att låta tankarna cirkla kring snacks trots att jag inte ens är sugen.

nu går jag och handlar.

det där med att livet är som en fucking chokladask

mitt ex skickade två fyllesms till mig igår natt där det senare var ett kärleksfullt sådant (typ miss u, love u, sugar and honey och sånt. ja inte riktigt så då, mycket finare och mer på svenska (och inte; jag är så himla kär i dig, utan mer klarsynt fint liksom), ni fattar grejen). jag ringde upp idag vid lunchtid (inte för att jag är in love) men fick inget svar. då han inte ringt upp vid fyratiden så ringde jag upp igen, och då var han uppe och spelade datorspel med sina polare och snackade glatt på som vanligt om vilken musik de spelat, hur mycket alkohol de fått i sig igår och att hans vänner inte fått något ragg. jag ställde den obligatoriska frågan om han hade fått något ragg (med sådär lättsam attityd som man ska ha när man frågar sitt ex om sådana grejer) och det hade han tydligen. han ville dock inte p r a t a om det. jahapp. så vi la på.

sen kom jag på att anledningen till att jag ringde från första början var att jag har ett behov av sällis ikväll och att jag gärna skulle käka några clementiner framför en film med typ honom (eller någon annan), så jag ringde upp igen och fick världens mest oinspirerade svar, typ eh, jag är nog trött, ska kanske spela tv-spel, trött som sagt, eh *fejkgäspning* och lite mer ehhhh, och jag ba, nä men okej, då vet jag. HEJ DÅ.

så summan av kardemumman är alltså att jag igår var the one and only men att jag idag är uppenbart ointressant för honom, vilket han förtydligade ganska bra med den där fejkgäspningen i örat.

mitt liv är så spännande, i never know what i'm gonna get.

it's my life

ett urval av den gångna veckans så kallade prestationer:

* fixat några av de böcker som behövs till hemtentan och öppnat ett worddokument som jag döpt till "hemtentamen". skapat ett sidhuvud och en sidfot till detta dokument samt kopierat in frågorna. jag är så väldigt oimponerad av min egen handlingskraftighet.
* massivt intag av clementiner och lösgodis (extrapris på ica)
* fyra träningspass (den här sidan av mig själv älskar jag dock!)
* familjebesök från torsdag till söndag vilket medförde x antal bråk, ett antal tillfällen då det liksom svartnade för ögonen på mig lite och jag väste "du är så jääävla jobbig" till min syrra när jag trängde mig förbi henne för att komma ut från matstället, några menlösa diskussioner med min pappa där jag fick typ tårar i ögonen av att han ifrågasatte att jag klagade på människor som är dåliga på mina träningspass (hallå!! folk är ju dåliga, man måste väl få klaga? orka positivitet liksom), en sjukt förkyld syster att dela säng med och lite ordinary familjeirritation. sedan var det såklart lika mycket ordinary familjeflabb, gratis mat och bio, lite stenmarkutställning, några promenader, en femhundring extra i plånkan, ingen alkohol, kärlek och lite mer flabb. (OJ: pappa ringde precis och sa att han nu var hemma i götet och att resan gått bra. jag sa att det var trevligt att dom kom hit och hälsade på. han sa ja ja. det lät inte som han trodde mig.)


och det här har jag att se fram emot i veckan som kommer:

* statistikkursen som börjar på måndag. fy fasiken! föreläsningar tre dagar i veckan och så sexualitetskursen på det. och en oskriven hemtenta alldeles på toppen. det ska bli spännande att se hur det hela artar sig. jag ställer mig tveksam till några vidare resultat överhuvudtaget.
* massa träning
* fylla! får jag inte alkohol och dans snart så dör jag.

den sista punkten är viktigast. och att jag går på den obligatoriska föreläsningen imorgon. OCH att jag skriver klart hemtentan innan deadlinen som är sextonde november eller nåt (vilket jag trodde var typ om en mindre evighet, men som tydligen är redan nästa vecka). tjipp.

jag ska försöka få till ett ligg den här veckan också. det borde inte vara ett helt orimligt projekt.

sucker

jag har precis ägnat EN TIMME åt att skriva ett långt jävla ärligt inlägg. om män och om ligg. om vilja och kåthet och önskningar och vackraste och senaste och den totala jävla förvirring som råder i min skalle. det hela blev såklart alldeles för ärligt och nu kan jag inte publicera, utan måste tänka allting tyst vilket inte alls är min grej! jag vill tänka högt! men så är jag paranoid också. en annan bra egenskap (INTE). så nu måste jag välja orden och vågar typ inte ens andas grejer som skulle kunna tolkas av någon till något. för alla oinvigda som sagt. för alla omkring mig fattar väl egentligen exakt vad jag skriver om, vad jag tänker på och grubblar över - exakt vad det är som jag låter förvirra mig. och för alla som vet grejer så kan jag på en gång påpeka att det uppenbarligen bara handlar om yta och attraktion. jag vet ju ingenting mer, men förblindas helt av vissa människors läppkonturer och leenden och kroppar och kåthet i ögonen. sån är jag. och jag är en sentimental jävel. patetisk och paranoid, lättillgänglig och kåt.

så går du upp 22 kilo på sex dagar!

jag börjar fatta misstankar mot min billiga ikea-våg. idag plussade den fyra kilo jämfört med den i jämförelse lilla kilouppgång jag noterade igår. det är väldigt svårt att gå upp fyra kilo över natten. det vet jag. drog på mig tightaste brallorna bara för att kolla läget, och de satt faktiskt likadant som förra veckan, d.v.s. tight, men ändå brukbara. om detta fortsätter i samma takt glider jag nog över sjuttiokilosstrecket imorgon, och ge mig tre dagar till så passerar jag även det vid 80. yey!

uppdatering

tillbaka i stockholm efter uppsalabesöket. kändes konstigt att kliva av tåget på muppsala station efter att inte ha besökt staden på två månader. så länge har jag aldrig varit ifrån stan under den femårsperiod jag tillbringat där. det om något är ju ganska konstigt. vad har jag gjort där egentligen? varje sommar typ, varje termin, varje helg, varje vardag. minnena känns ganska få med tanke på hur lång tid det verkligen handlar om. märkligt!

nåväl. helgen. drack sprit och dansade på knas, hälsade på bekantingar och vänner, snackade skit, gick på stan, hängde med fina, pratade viktigheter och kände ett litet hugg i hjärtat när jag trampade upp för rackarbergsbacken och bomaderades av små minnesbilder från våren. min fina självständiga vår. min första alldeles egna vår. så kändes det. fem år i stan och ändå bara en endaste vår som var min alldeles egen, och det var den sista. fick föresten en present av lisa på monki!! blev asglad. alltså presenter, det yttersta tecknet på love.

annars glömde jag min mammastickade halsduk i mitt kvarlämnade källarförråd, men hittade istället gymnasiebetygen (!). nu kan jag utan problem (förhoppningsvis) registera mig på statistiken som ska bli mitt nya tidsfördriv de närmsta två månaderna, och samtidigt rättfärdiga att jag tar ut csn för heltidsstudier. hepp.

och så till de ytliga ytligheterna. provade nya acnejeansen a-pant på min lillasyster och fy fan vad snygga dom va! tyvärr är hon i storlek mini, och eftersom minsta storleken var 25 så var det för stort (hur liten kan man va?!). själv vågade jag inte prova trots att även jag nu fantiserar om dem. jag köpte istället en billig liten träningsbralla från h&m för en tiondel av priset för den ovan nämnda byxan. min ekonomi gillade det. inte min själ eller mitt hjärta.

det vore jävligt gött om jag inte kroppstjatade mer förrän jag gått ned mina nya två kilon och återigen tycker att byxorna sitter som dom ska, inte super fucking extra tight fit. jag har tre dagars träning att se fram emot den här veckan och jag ser på riktigt fram emot det.

mål

jag måste tagga ned med frågetecknen.

bregott

igår köpte jag mitt första smörpaket sen jag flyttade hemifrån typ 2002. fattar inte varför jag inte gjort det tidigare? det är ju asgott med smör!

eller såklart så fattar jag att ickesmörandet härstammar från den ätstörning light som de flesta tjejer släpat på sedan trettonårsåldern, så även jag. den måste även vara orsak till att jag ännu inte kommit så långt att jag först skulle ta smör på mackan och sedan ett pålägg till, men ett steg framåt är ju ändå ett steg framåt. så måste man se det. (jag äter ju chips och dipp och annat onyttigt som om det inte finns någon morgondag, så det är ju uppenbart en liten prioriteringsmiss i mitt huvud.)


sen köpte jag vitt (!) mjukt tunnbröd på extrapris (10 kr!) på ica (vilket typ inte heller har hänt på hundra år). gick hem och smörade. åt. begav mig sedan till träningen och drabbades direkt efter passet av magknipet from hell! fick släpa mig själv dubbelvikt i pensionärstempo till tunnelbanan. what's up with that?! tål jag inte längre livets goda?

jag ger dig min morgon

jag är bakis och lite skakis och har ingen mat hemma då pengabristen har gjort att jag tömt både kyl och frys på det lilla innehåll som fanns där från början. det som finns tillgängligt just nu är typ några övermogna kiwis och en flaska bubbelvatten (+ en liter rödvin och två folkölsburkar men det är jag inte sugen på). inte high five. om mathandling ska ske (csn-pengar idag!) måste jag duschas och kläs på och det orkar jag inte riktigt än. än mindre kommer jag att orka det om några timmar när jag blivit hungrig. dilemma! nåväl. något det är meningen att jag ska orka ikväll är ett sjuttiofemminuters step-pass. jag har redan tränat två dagar i rad och det känns i skuldror och armar mest. men på det igen var det här ja.

vaknade föresten av världens sämsta sms idag där jag blev bortvald av en vän, igen. det har ju hänt typ nästan alla gånger vi bestämt att vi ska göra något de senaste ÅREN (!!), så jag borde vara van och bara ruska av mig det hela men jag låter det fortfarande påverka mig. inte lika mycket ledsamhet nu i alla fall, mer surhet och irritation och bitterhet. framsteg?

just nu känns det som jag definitivt borde sluta blogga när jag är full.

fuck acceptansen

alltså seriöst; jag klarar inte av sådär vackra män!! nu kan jag inte släppa tanken. SATAN!

insikt och hetta och egentligen ingenting mer förutom fylla i guess

jag är så full och go!


nu ska jag sova. i min ensamhet. och det är minsann lika bra.

vissa män skänker jag en tanke fastän jag inte vet om de förtjänar det. vissa män är fortfarande vackrast i världen. jag kommer aldrig att komma över det. jag inser det nu, men accepterar också och förstår att det måste vara okej att tycka så utan att agera därefter. vackrast i världen.


absolut vackrast i världen.

fetto

okej, så himla värdelös att hålla på och kroppsångesta men seriöst - jag är så jävla frustrerad på min kropp!! här går jag och tror att jag och kroppen ä n t l i g e n kommit överens, att jag får fortsätta att äta såhär överdåligt och ohälsosamt som jag gjort det senaste året och ändå behålla vikt och form (i våras gick jag ju till och med ner i vikt på denna diet!). dessutom har jag ju börjat belöna kroppen med träning minst två gånger i veckan den senaste tiden (duktigt). vad som är uppenbart är dock att kroppen INTE ALLS är överens med mig, för vad får jag tillbaka?! tightare fucking jeans!! ett extra kilo på vågen! bredare lår! men ååååå!!! och okej om det bara var kilot på vågen, sådant kan jag ta, men jag känner ju på bralljävlarna att de inte sitter som de gjorde för en månad sedan eller två. sjukt frustrerande. sjukt irriterande. sjukt otrevligt.

vad ska jag göra åt det liksom?! jag kan ju inte sluta med min veckodos av chirredirre, den behöver jag för att livet ska vara värt.

känner mig lurad.

hands off

jag undrar lite vad det är för fel på mig när jag varje gång jag läser något sådant här tror att tjejen ligger med mitt ligg! känner mig helt sotis och bara what the fuck liksom. sen inser jag att det kanske finns ett antal vackra symetriska ansikten och att liggandet nog ser ganska likartat ut för alla, och inte alls är sådär unikt som man kanske inbillar sig. men ändå. klump i magen i åtminstone ett par sekunder varje gång det händer.

vändpunkten?

efter en dag i misär är äntligen internet tillbaka, tack gud! dessutom är jag lite glad igen, av blandade anledningar. trevligt sällskap är en. trevliga samtal är en annan. och så god mat på det (jag är förövrigt hungrig igen, varför?). jag gillar mig i alla fall bättre såhär. en smula glad och inte lika överjävligt bitter och sur.

nu får det dock vara slut på bergochdalbanan. åtminstone för ett par veckor. jag orkar liksom inte, varken med andra eller med mig själv.

soooour

just nu är jag ganska sur och irriterad och otrevlig. med all jävla rätt. irriterande det med.

shake that ass for me

vaken igen. jag ligger i sängen och väntar på att något ska hända men insikten slog mig precis att ingenting kommer fucking hända om jag inte själv tar tag i det. bummer! det vore så jävla gött om folk tog lite mer initativ. så även jag såkart. ska börja med dusch. sedan kanske promenad? i alla fall uppryckning av rummet. och lite samtal på det. där jag ringer upp. annars blir det ju inte gjort. uppenbarligen. jag lär av livet.

jag har föresten träningsvärk i rumpan men då jag inte ägnat mig åt några spännande aktiviteter de senaste dagarna så är det inte därifrån. måste skakat den rejält på dansgolvet igår då med andra ord. storskak med liten rumpa. i mitt nästa liv önskar jag att jag blir begåvad med en snygg lite större bakdel. inte så där totalbred, men ärtigt putig. nu har jag en rumpa av modell mindre. med träningsvärk.

vaken!

lördag var det här ja. jag är vaken och har käkat frulle i sängen tillsammans med min dator och min tv. ganska fint ändå. lugnt och skönt. att ha sällis skulle med all säkerhet vara alldeles dötrist och urtråkigt och förskräckligt ointressant... eller nä, men jag hade varit tvungen att tvätta bort röklukten från händerna och ta bort ögonsminket som antagligen inte sitter där det ska. dessutom hade jag behövt oroa mig för att inte lukta gott under armarna. det behöver jag inte nu. det känns fint.

good morning sunshine.

sara is

bitter

sur

irriterad.


annars har jag haft en för jävla bra kväll. synd bara att den inte slutade som jag ville, men den jag ville att den skulle sluta med. på grund av denne person tackade jag nej till diverse andra erbjudanden som tycktes vara ganska fina, men i och med att jag har hopp om mänskligheten (uppenbarligen h e l t j ä v l a obefogat) så ska jag tydligen sova ensam ikväll. hepp. hipp. skit.

insikt

usch jag är en sådan tönt.

come what may

tränade ett roligt pass idag och kände mig pepp när jag kom hem. hade som vanligt ingen vettig mat hemma och slängde därför fram ett halvt kilo räkor ur frysen. mysigt. hade varit bättre att slippa äta dem i ensamhet, men bra kvinna måste reda sig själv tänkte jag. så sagt och gjort, räk- och avokadomackor serverades i mitt hem. till mig själv. av mig själv.

efter ätande och slängande av soppåse med räkskal (sådant måste göras på en gång, det vet till och med jag) fick jag en hemsk känsla av att det här är så det kommer att bli. jag och mat. enbart. på kvällen. resten av livet. inga samtal, inget sällskap, ingen klapp över håret - ingen LOVE! och så blev jag ledsen.

när jag var yngre blev jag lätt kär i människor medan det verkade som en omöjlighet för någon att i sin tur bli kär i mig. nu när jag är gammal har jag insett att det blir allt svårare för mig att fatta tycke för någon, och att det tyvärr även nu är så att männen inte står i kö för att bli kära i mig TROTS att jag är en betydligt bättre version av mig själv än vad jag var för några år sedan (jämfört med min ungdom är det banne mig mil mellan jag då och jag nu). vad ska jag göra för att ändra på detta liksom?! jag är varken ful, dum, asocial eller tråkig. vad jag behöver är att träffa en man som jag kan bli kär i (svårt nog) och som i sin tur ska gilla mig. för ett tränat öra/öga måste det ju vara ganska uppenbart att det hela är helt sjukt jävla osannolikt.

fakta
antal människor som jag vet varit kära i mig (och då räknar jag alltså från tidernas begynnelse): går att räkna på ena handens fingrar, och det är inte fem! sorgligt är vad det är.

antal människor jag har varit kär i: fler än fem. kanske inte under de senaste fem åren. men innan. fler än fem. promise.

--------------


sen var det såklart moulin rouge på tv och den är ju bara så jävla romantisk så man dör. det liksom gnistrar kärlek ur deras ögon och det känns lite som man skulle göra nästan vad som helst för att få en sådan där blick, eller att få ge den till någon.

livet. suck.

hej bullen

fröken aldrig riktigt nöjd är tydligen jag, trots att jag borde vara typ nöjd, eller nåt. eller inte vet jag. jag är i alla fall inte nöjd. känner mig understimulerad, icke tillräckligt uppskattad, alldeles för oupphånglad, otillfredsställd och oupphetsande. jag har skrattat för lite och känt för lite vibbar. synd och skam är vad det är.

vad jag behöver är vin och flirt och ett uppskattande ögonkast och lite kåthet och garv och hetta. lite angelägenhet. lite vilja och önskan och tankar.

inte för mycket begärt.

och så det som är kryptiskt: om vissa saker ska hållas hemliga kan det ju vara bra om det faktiskt sker saker som bör var hemliga. ganska menlöst blir det ju i längden att hålla promenader hemliga, eller filmkollning hemligt. det hela är varken särskilt spännande eller nödvändigt - för vem bryr sig liksom? man får väl ta en promme med vem man vill, eller en kaffe, eller en lunch. om det däremot ska utbytas kroppsvätskor eller om det ska pratas porr och liggas, ja då finns det ju en vits med att tala lite tyst om saker. eller det kan åtminstone finnas en vits, lite beroende på omständigheterna. men om så är fallet räcker det ju egentligen med att man tiger om den biten, men är ganska officiell med den andra. för den andra biten är den biten som man lättast kan bli påkommen med, och har man väl gått ut med det så har man ju inget att skämmas för. nåväl. det krävs ju minst två personer för det här resonemanget. OBS - det viktigaste - det här snackar jag ju bara om på tal om ingenting. lite spontant sådär. har i n g e n t i n g med mig att göra för det är som vanligt inte tjejen som spelar med i filmen som skrivit brevet.

ont det gör ont

gårdagens core-pass viste vart det tog. idag känns det som om någon sparkat mig i ryggen. hårt. det gör ärligt talat sjukt ont! jag kan inte ens komma åt muskeln - eller vad det nu är - som värker, då den sitter så förbannat långt in i kroppen. här är det inga ytliga synliga muskler som tränas, nej bara det "inre stödet" som de så fint säger på friskis. förövrigt var det ju asbra av mig att gå och träna i torsdags överhuvudtaget, det som var mindre bra var att jag helt klart var sämst i hela gympaklassen. ungefär halvvägs in i passet beordrades vi ner i den ökända plankan, vilken jag gör på knäna. inget konstigt med det, jag är ju otränad. alla pensionärer bredvid mig gjorde den dock s å k l a r t på tårna. redan där var jag ju dömd. när vi legat där i en mindre evighet och hela jag skakade av ansträngning säger den käcka instruktören att nu kan vi göra det hela lite jobbigare genom att lyfta på en arm och sträcka ut den. jaha. eller nej. tror inte det va. jag låtsades att jag fick ont någonstans och avbröt hela proceduren och ägnade mig åt lite diskret stretchning (för syns skull) medan de andra fullförde sin övning. medelåldern var typ 60. jag är 25. jag var sämst. nåväl. jag har 35 fina år på mig att också lära mig att göra plankan på tårna, med båda jävla armarna utsträckta och bara en fot i golvet.

inte särskilt pk

jag har den senaste tiden blivit än mer medveten om hur illa jag tycker om dumma människor. dumhet visar sig på massa olika sätt, och jag känner att jag inte pallar med någon form av denna egenskap. jag tycker dessutom att det är jävligt många människor som är dumma/osmarta/ointelligenta, vilket inte tycks vara varken särskilt sympatiskt eller politiskt korrekt att tycka. än mindre att säga. jag har dock sagt det (såklart) till ett flertal människor den senaste tiden (alltså diskuterat det med smarta människor, inte sagt det till dumma människor) och jag tror att detta i slutändan kommer att leda till att de inte tycker om mig. bummer. näst viktigast efter att kunna snacka skit med smarta människor om dumma människor, är ju att bli älskad och omtyckt av de smarta.

kompensationen

jag ska träna core idag klockan sju. det tycker jag är en bra motvikt till gårdagens fylla. i make myself proud.

ps. jag ligger i sängen nu när jag skriver det här. det är således upplagt för att jag ska somna till och missa träningen, men se det tänker jag fan inte göra! om jag inte tränar idag får ni ge mig spö för då förtjänar jag det.


uppdatering: en timmes träning och tre kiwis senare - så nöjd!

den sedvanliga ångesten

jag har skämskänslor i kroppen. olustigt. helst av allt vill jag typ radera vissa grejer, och ha vissa samtal oringda, vissa grejer osagda och vissa blickar ogivna. jag är medveten om projektens orimlighet. det är bara att låta timmarna gå och aktivera sig med annat - bästa sättet att få bort tankespökena. för det är ju så det är. det är väl ingen jävel som e g e n t l i g e n bryr sig om vad jag har för mig. så viktig är jag inte. och jag vet det. innerst inne.

bakis

fylleinläggens återkomst igår alltså. och vardagsfyllans återkomst. sov dåligt och drömde om vatten och inkräktare. lampan på toaletten bestämde sig för att explodera när jag var uppe och kissade ut den sista ölen så nu är det badrumsvanor i mörker som gäller. igen. jag är ju van sedan augusti. ska dock försöka byta lampan något fortare den här gången, inte fyra veckors kolsvart duschande med andra ord. någon måtta får det vara. jag är äldre och klokare nu.

mmm

nu är jag asfull. av typ tre öl, och två glas gammal rosé hemma at my place. jag bjöd ut mig åt ett håll men eftersom han tydligen var för trög för att fatta vinken sover jag nu ensam ikväll. hans förlust. jag är som vanlig het och trevlig.

dock känns det som min förlust eftersom jag var sugen på hans sällskap. och kropp. nåväl. jag är tjugofem år gammal. jag kan ta det hela. acceptera. ser fram emot nästa gång istället.


ja just.

ful

om mössa gör mig sötare så räcker det ändå inte till för att kompensera hur jävla asful jag är i vinterkappa. provade i all hast igenom de två jag har och i profil ser jag ut som ett hus, antagligen med anledning av de bröst jag begåvats med. inte okej! vad fan liksom.

svällande muskler

tränade höstens första pass igår och det var gött. idag sitter dock mina gamla acnebrallor än tajtare (de har passerat bekvämlighetsgränsen, men jag har dem på ändå bara för att plåga mig själv lite), så ska det ju inte vara! men otränade muskler sväller väl upp efter träning, och samlar vätska? jag tänker tro det. brallorna ska i alla fall inte växas ur. jag har ju inte käkat chips en enda gång den här veckan hittills och sådant ska väl belönas med bekvämare brallor kan man tycka. tycker jag. påklädnaden idag blev således något av en besvikelse, även om jag i alla fall är ljuv och fräsch. om någon får äran att njuta av mitt sällskap idag så kommer jag vara en fröjd för ögat. bara jag byter brallor då förstås, så de slipper skåda den lilla fina valk som bildas kring midjan när jag sätter mig ned, och så att jag slipper få blodstopp i vaderna när jag intar min favvoposition skräddarställningen.

sluttjatat om det.

även om jag känner ytterst få av er (annat än via era bloggar) som ibland skickar iväg en kommentar här på mina inlägg så gillar jag er mycket. allihopa. ni verkar vara en klok, rar, trevlig, skarp, smart bunt av människor och sådana är man ju inte direkt bortskämd med. you go!

jävligheter - i was born to make YOU happy

saker som gör att män vill umgås med en: man lyssnar på dem, man frågar dem om saker, man är intresserad av att de ska berätta grejer om sig själva, man skrattar åt deras skämt och hummar med i deras teorier.

saker som gör att man själv inte vill umgås med män: de lyssnar inte på en, de frågar en inte om saker, de är inte intresserade av att man ska berätta grejer om sig själv, de skrattar inte lika självklart åt ens skämt (som förövrigt är jävligt roliga) - oftast för att de antingen inte lyssnar eller inte är tillräckligt smarta, de hummar inte med i ens teorier (också där brist på intelligens, eller brist på lyssnande).


MEN HUR SUGIGT ÄR INTE DET HÄR DÅ?!!

måndag var det här ja

så var det dags då. mina klassiska måndagar är på väg tillbaka. måndagar tillbringade i sängen. måndagar utan lust, ork, vilja, ambitioner, nöjen, liv. igår kväll laddade jag för att börja träna idag och kanske tvätta. nu när jag vaknat vill jag bara ligga i sängen resten av dagen. helst vill jag under tiden bli snygg och smal. det kommer jag inte bli. jag kommer bli slapp och ångestfylld. helvete.

jag kan dock inte stanna inne och vakta sängen i 24 timmar för ska på någon filmpremiär med mamma ikväll och då måste man åtminstone vara någorlunda fin och käck.

igår tog föresten mamma, min syster och jag första steget till att närma oss varandra lite mer som eh "kompisar" (ja jag och min syster är väl redan nästan där, men i förhållande till mamma alltså). vi ungdomar tjatade sönder mammas öron om bakfyllor hit och spritdrinkar dit (PUBBE!), medan mamma höll ett tal om att vi tjejer måste ta för oss i sängen, att vi måste se till att vi själva får orgasmer, och att när det gäller ligga så är det läge för oss att vara egoistiska. mig behöver hon ju inte övertyga, och min syster som nog egentligen skulle behöva lite sådan här sexinfo stirrade stadigt ned i sin tallrik och pillade lite löst på mobilen. så härligt.

l i v e t

helgen hade ju kunnat anses vara perfekt. jag har druckit alkohol och hängt och dansat och fikat och skrattat och blivit bekräftad och skvallrat och kollat film och käkat god middag och umgåtts och legat och shoppat och promenerat och uppdaterat mig och pratat och lyssnat och analyserat och klappat.


TROTS ALLT DETTA, trots allting som på pappret ser ut som en perfekt jävla helg, så ligger jag här just nu med grym ångest i hela magen, i hjärtat, i huvudet. ska det vara så här? det gör ont och jag orkar typ inte tänka.

känner mig inmålad i ett hörn.

formen

okej, förvirringen ligger just nu på en sådan cp-hög nivå att jag knappt vet vad jag heter.

PINSAMHETER

vilket jävla möte jag var med om idag! fyra pers, uppdelat på två gäng. jag så obekväm att jag var tvungen att stå och sparka i gruset, svara kort på frågor och titta nervöst runt omkring mig på allt annat än de andras ögon. MYCKET BESVÄRANDE! seriöst, har man inte nått en ålder då man ska slippa sådant där; slippa flacka med blicken, slippa stå med armarna i kors och hugga av alla frågor med ett "ja" som enda svar, slippa få antydningar till ryckningar (MEN GUUUUUD) i mungipan av ren och skär nervositet. herre!

det där var INTE festligt någonstans. verkligen inte någonstans.

och vissa av oss som möttes där vet saker som andra inte ska veta, och har tänkt och känt saker som man inte ska varken agera efter eller säga eller antyda, och vissa vet saker om nya saker som alla inte vet än och som inte får komma ut fel, och allt det här är ju bara kaos rakt av. KAOS. så där stod vi. och jag så hispig att jag liksom inte ens vågade titta på de andras skor utan bara hade ögon för mina egna. sparka grus var det ja. sparka grus. och vad gör egentligen poliserna därborta. bäst att kolla. och visst pluggar jag. ja. sparka grus. titta inte i ögonen. sparka grus.

dirty hoe vs clean bitch

idag odlar jag hypokondrin. förhoppningsvis odlar jag inte något annat.

uppdatering: totalt ren. ingen dirty hoe här med andra ord. GÖTT.

humöret

vad jag är härligt labil just nu.

fråga olle

hur många av alla där ute som ligger med män tycker allvarligt talat att storleken på snoppen är obetydlig? seriöst? någon?! jag tror fan inte det. och ÄNDÅ tvingas man gång på gång lyssna på snack om att penisens storlek inte har betydelse för kvinnorna, då det ändå är klitoris som är deras njutningspunkt. visst, klitoris är asgrym, ingen tvekan om saken - men vad fan ska vi penetreras för om vi inte gillar det va va va?! och om det faktiskt är så att vi gillar att penetreras, vill vi inte ha en normal kuk då? inte någon minivariant? JO, DET VILL VI!!

"det är inte storleken som har betydelse, utan vad man gör med den (=kuken)"

vadå vad man gör med den?!! jävla galningar. är minisnoppar kanske som dildos, som typ kan vibrera i tre olika hastigheter? är det så va?!

nä, tror inte det.

separation

fick precis reda på att mina föräldrar ska skilja sig. lite hastigt och lustigt sådär efter typ trettio års äktenskap. den ena vill skiljas, den andra inte. den som vill är den som bestämmer. pappa påstår att det oftast är så; att separationer sker på en människans initiativ, inte två - men att han inte är den första ledsna människan på jorden, och att han överlever.

själv är jag 25 år gammal och det känns som att hjärtat ska brista när jag tänker på dem var och en för sig, alldeles ensamma. resten av livet.

bra dag

det jag skriver mycket om när det inte finns i närheten, skriver jag ingenting om när jag väl får det. vill ju inte vara övertydlig. därför är det läsa mellan raderna som gäller. har jag inte skrivit om suget efter chips och dipp på ett tag så har jag antagligen ätit chips och dipp, and so on. allting ger mersmak i vilket fall som helst, både chips, ligg, motion eller vad man nu väljer att sukta efter.

helgen

sicken fin helg jag har haft! perfekt mix av bästa tjejerna, alkohol och skräpmat, häng, fina pratstunder, oväntade telefonsamtal, självförtroende, promenader och mera alkohol mera häng och mera skräpmat.

alla kläder sitter som vanligt men när man för tredje kvällen i rad hugger in på chirre och dirre så börjar varningssignalerna tjuta. hepp. dags för lite uppstyrning. och träning. jag saknar vivecas pass på friskis att det nästan gör lite ont inuti mig när jag tänker på det. jag undrar om det är något fel på mig.

förövrigt skänkte någon mig en tanke halv ett på en fredagskväll vilket uppskattades.

meh! såhär dämpad är jag ju inte egentligen. det borde således vara några utropstecken här så jag lägger till det:

någon (en man alltså) skänkte mig en spontan tanke i fredags natt!! gött! sådant händer inte varje dag kan jag ju på en gång säga, och därför tänker jag nu försöka leva på själva fenomen ett tag i brist på annat att leva på. utöver den dagliga dosen av chips och dipp då förstås.

efter att någon skänkt mig en tanke tillbringade jag en mindre evighet i en taxi tillsammans med en medelålders taxichaufför. sträckan som skulle ta tio till femton minuter tog snarare femtio minuter, och det som först var en ganska trevlig pratstund blev efter ett tag mer och mer läskig. jag försökte att så käckt som möjligt svara nej, på frågan "är du rädd" som han kläckte ur sig när vi helt plötsligt var ute och körde på vischan (som det kändes). han gjorde inget opassande men jag höll ett fast grepp om mobilen resten av färden. MÄN liksom, kan dom skärpa sig?! alkoholen bedövade nog den värsta skräcken, men fasiken vad typ pulsen lade sig när jag väl ramlade ut ur taxin på rätt adress. pure happiness.

jag har ingen skola förrän den 11 oktober. mitt liv är så slappt. dejta mig.

desperat rop

jag önskar att jag var på väg in i något spännande men det verkar inte som någonting alls av värde är på ingång. hade massa grejer att se fram emot för typ en månad sedan, men nu känns det som det mesta är avverkat och oktober verkar ju i nuläget j ä v l i g t
m ö r k t. var är alla aktivitetet? alla fester? span? dejter? kafferaster?

seriöst

LIVET HALLÅ?!

jag säger som jag ofta säger; jag är ju ett kap! så alla vänner, träd fram ur skuggorna. alla blivande lovers, ta ett steg framåt tack. dejterna, pick up the fucking phone! besök mig, häng med mig, ta med mig på promenad, låt mig bjuda dig på kaffe. jag kan hjälpa dig att köpa höstens skor, jag kan ligga med dig om du är het, jag lyssnar gärna om du har något som ganger dig, jag kan följa dig hem på kvällen om du inte vågar gå själv och jag kan erbjuda en cig eller två om du behöver det.

sådan är jag. härlig. härlig. bitter. härlig.

intresseklubben antecknar

detta har jag varit idag:

SNYGG (jepp, jag har varit det på riktigt. synd att så många missat det.)
något uttråkad
glad för sällis
bitterfittig (charmigt as always)
irriterad på vissa män
glad i andra män


detta har jag gjort idag:

tvättat
plockat undan
handlat
hängt
blivit bjuden på sushi
agerat shoppingråd
köpt fem skärp på myrorna
ringt någon utan att få svar
pratat i timmar med bästa tjejerna
slitit mitt hår


eller nä. jag har inte slitit mitt hår. men kanske borde jag.

sova med fienden

män, dessa märkliga varelser.



lyckades klara tjallamallaklänningen undan öl-/vin-/spritspill men när jag sedan skulle glida ur den lite fräsigt efter hemgång i regn glömde jag såklart bort att man är tvungen att dra upp dragkedjorna vid axlarna för att överhuvudtaget komma ur den, vilket ledde till att jag fastnade. mycket sexigt. när jag några minuter senare ÄNTLIGEN lyckades lösa problemet (det var banne mig panik där ett tag) hade min enkla make up fastnat kring klänningens ringning. återigen är det dags att inse att det är jag som tyvärr är min värsta fiende.

gårdagen då; elias var grym och minglet perfekt. alla brudar var snygga (inklusive jag) och vissa män hade lyckats med hetheten. pengarna rann som sand genom fingrarna men det känns i efterhand, och kändes just då, som det var värt det. jag gick hem kanske lite för tidigt och någon slängde upp mina hörlurar till mobilen på ett tak. det var inte jag.

SKÅL

fest ikväll och jag är så jävla pepp!!

som att jag inte redan vet

alltså MÄN! jesus. de är verkligen inte ens i närheten av att vara lika bra som de bra kvinnorna. det är allt jag har att säga i saken just nu.

drack föresten öl igår med cam på ett ställe som vi under ölen bestämde oss för att göra till ett av våra stammishak (det säger vi typ om alla ställen vi tar en kaffe/öl på, men det är charmigt). så jävla fint när man märker att det är en tjej som tänkt till när toaletten fixades, och att det således utanför toaletten finns en stor spegel med bra belysning, en fåtölj och diverse böcker PLUS en hylla med hårprylar, tamponger, hudkräm, tops, sprayer och andra nödvändiga och mindre nödvändiga grejer. SERIÖST, blir så jävla glad över att någon visat den omtanken! totalt fint med andra ord. det ska banne mig vara tjejer om grejer ska bli rätt. det ska det.

jag känner mig manad

sådant man läser istället för pluggtexter: http://platsbanken.ams.se/text/53/070914,130030,240916,81,0007112453.shtml

hahahaha. dagens bästa.

t-t-t-t-t-t-t-t-t-tisdag

känner mig så himla nöjd över min lunch idag. jag blandade ihop kyckling, avokado, keso och low fat-dressing och det hela var fan en jävla smakorgasm! urgott. detta kan kanske ses som ett tecken på att min vanliga kost bör förbättras, vilket jag nu är på god väg att genomföra. kyckling liksom, och avokado. NÖJD.

nåväl, jag ska sluta med mitt matjatande. (har ännu inte lärt mig att diska i badrummet och äter således med plastbestick på papperstallrikar och dricker bubbelvatten ur flaska. inte så miljövänligt jag vet, men jag känner att jag måste (har ju badrumsfobi). och seriöst, så jävla skönt att slippa diska! man bara slänger tallriken när man är klar. göttigt.)

ska föresten på pluggdejt om två timmar. spännande. har idag försökt läsa kompendium och stryka under och anteckna i kanten och jag känner att nu jävlar börjar hjärnan vakna till liv! kanske kommer jag skriva klart magisteruppsatsen i höst. eller nä, det kommer jag nog inte. men jag kanske får tillbaka studiemotivationen. eller nä, inte det heller. men lära mig något, det tror jag faktiskt att jag kommer att göra.




ps. på tal om ingenting så blir jag jävligt äcklad av killar som inte sitter ner på toaletten när dom kissar. typ fallhöjden på kisset gör ju att det ekar i hela jävla bostaden när de behagar att tömma blåsan. vad fan liksom?! sitt ner och var som folk!

mera mat

besvikelsen blir ganska stor när man sett fram emot att äta en fiskgratäng från ica hela dagen, och när man sen äter den så blir man inte mätt!

och snippan mår bra? jajamensan, tackar som frågar.

det där med att vi testar klamydia genom urinprov var ju en sanning med modifikation. visst tog dom urinprov men jag fick direkt jag kom in i läkarens mottagningsrum (efter ungefär två timmars väntetid) beskedet att jag kunde ta av mig brallor och trosor och hänga upp dem på närmsta krok. jaha. inte direkt läge för protest. sen var det bara att glatt hoppa upp i gynstolen med mössan på och rumpan bar och försöka att känna sig bekväm. jag var såklart inte bekväm men stod ut och drog några härliga skämt bara för att lätta upp stämningen lite. älskar mig själv. tester genomfördes och mikroskåpkollades och allting såg bra ut - men ändå! jag vill vara lite mer förberedd när jag ska upp i gynställning! till exempel är bästa tricket ever att ha kjol eller klänning på sig. då behöver man nämligen bara ta av trosor och eventuella strumpebrallor vilket medför att man upplever sig ganska så klädd och betydligt mer bekväm än i kalle anka-stilen som jag tvingades köra idag. nåväl. nu är jag kollad för det mesta. (tackade nej till hiv-test, vågar inte göra sådant. ljög lite också om mina senaste undersökningar, och datum för senaste ligg. lögner hör ju till gynbesök/frisörbesök/tandläkarbesök. det är ju lite av en t r a d i t i o n.)

känner mig nöjd över mig själv faktiskt även om jag på läkarens nästan aggressiva fråga "men varför har du sex utan kondom?!" svarade med ett genomtänkt "ehhhhh".

bikers o yeah

jag var på mc-fest i lördags och det hela var mycket spännande. männen vägde typ minst 90 kilo och såg farliga/fina ut i sina stora tatueringar och rakade huvuden. själv hade jag en vippig hästsvans, sneakers från reebok, en täppt näsa och en liten liten feministtatuering på magen (vilken jag inte visade upp). kontrasternas kväll.

jag försökte gå hem vid tvåtiden men halvvägs mellan källarlokalen och tunnelbanestationen stötte jag ihop med den största av alla mc-män (vi snackar minst två meter lång och VÄLDIGT många kilon). när han vänligt började småprata och ifrågasätta att jag var på väg hem och ba, nä kom, vi går tillbaka och tar en öl, så var det inte mycket mer att säga till denna tatuerade jätte än, eh, ja, det blir bra. så jag gjorde en u-sväng och trampade bredvid denne mycket stora man tillbaka till lokalen. väl där sa jag hej till cam och co, gick en spanarrunda och smög sedan bort mot tunnelbanestationen igen.

allt som allt en lyckad kväll.

vecka 38

okej, nu är det nya friska tag som gäller. den utbredda slappheten måste motas bort och det är således dags för mig att ta tag i mitt liv; dags för strukturer, dags för planer, plugg och aktiviteter.

jag presenterar härmed veckans att göra-lista:

*klamydiatest
*kompendieläsning, helst innan tisdag
*närvaro på de tre skolgrejerna som är inplanerade i veckan
*tvätt
*kurering av förkylning
*uppstyrning av fest/öl
*studiebekräftelse hos csn

HEPP.

(att lista grejer har blivit som ett gift.)

handlade:

hudkräm
rökt skinka
keso
bröd
apelsinjuice (ska vara bakis på söndag)
kolsyrat vatten

jag mår inte illa när jag tittar på den här listan. ett framsteg således. hoppade frukten för det fanns ingen prisvärd så jag får käka upp de gamla äpplen och bananer som jag har hemma. jag överlever.

jag ser på en musikvideo på ztv som ser ut att vara inspelad i april och plötsligt känns det i hela kroppen. i hjärtat. i hjärnan. i magen. VÅR: älskade fina ljuva hoppingivade vår! det spelar liksom ingen roll hur mycket bättre jag klär i mössa än utan, det spelar ingen roll hur härligt det kan vara att andas in klar och krispig oktoberluft och hur vackert det faktiskt är när löven ändrar färg för jag orkar inte med vetskapen om att det är över ett halvår kvar till nästa vår! ett halvår!! det gör fysiskt ont i mig att tänka på det.

så jävla kasst att man nu bara ska acceptera och foga sig och traska ner i avgrundshålet med öppna ögon. hej mörker, kyla, deppighet, midre livslust, mindre pepp, mindre energi, fulare människor och minre d-vitamin. hej torra läppar och inomhusvantar. hej obekväma strumpebrallor som inte vill sitta uppe ordentligt i grenen, hej halka, hej ångest.

du är vad du äter

jag tycker inte om mig själv. jag är sjuk och har i princip legat i sängen hela dagen. jag är bakfull. jag är trött. jag är oduschad. jag är ful. jag har bara ätit skit och jag börjar seriöst tröttna på att göra det. vill äta bättre, godare, nyttigare mat. måste börja träna också. ska leta reda på mina träningskläder i den ouppackade knökfulla sjuttiofemlitersryggsäcken som står inklämd i min garderob i väntan på bättre tider. kläderna är sådana jag tog med mig till stockholm i somras men som jag på något vis glömt bort. vet således inte vad som finns i den där ryggan, men vad det än är så är det uppenbarligen inte grejer jag använder. suck.

fest ikväll blir det kanske. om jag orkar. om cam ringer och orkar.

duscha ska jag i vilket fall, och sedan iväg till ica och handla mer bubbelvatten, frukt och något nyttigt. vad för nyttigheter man nu kan handla som går att äta råa eller i mikrad variant. ska åtminstone sträva efter att handla mat som inte gör att jag mår mentalt illa av att titta på den.

high five.

en dag värd att uppmärksammas

kära vänner, bekanta, slampor och madonnor,

den sjuttonde september infaller klamydiamåndagen i stockholm (kanske i resten av sverige också?) och man får med anledning av detta ramla förbi en rad olika kliniker och testa sig för klamydia genom ett litet klassiskt urinprov! GÖTT MOS! både testning och behandling är gratis och man behöver inte boka tid. det här - vänner, bekanta, slampor och madonnor - är något som inte händer varje dag, så ta tillfället i akt! lika bra att få det överstökat.

(det här gäller såklart i högsta grad mig själv. jag ska hänga först i kön.)

någonting är fel

min kropp vill mig inte väl. jag känner mig sjukt hängig och trött och näst intill bakfull fastän jag verkligen inte är det. hypokondrikern i mig vaknar till liv och nu tror jag att jag har typ aids eller något annat överjävligt.

kanske har det dock med min mathållning att göra. den är inte så bra vilket jag är sorgligt medveten om. jag skulle vilja käka sallad och fibrer och bra protein men istället blir det typ bara skit. idag har jag till exempel fått i mig:

10 köttbullar
ketchup
en och en halv brödskiva
en liter kolsyrat vatten blandat med fun light
två koppar kaffe med mjölk
en burk cola light
nachos
ett päron

eller om man vill skriva det på annat vis:

slaktavfall
socker
sockerersättning
dåliga kolhydrater
koffeingrejer
(och säkerligen sådana där farliga transfetter också!)

inte så bra nej. kanske är det inte aids trots allt. låt hoppas. pallar INTE aids.

besvikelse

vaknade precis till efter att ha dött av trötthet i sängen och således sovit i en timme. hade förväntat mig att typ msn-konversationsfönstrena skulle blinka, att jag skulle ha flera nya mail och att mobilen skulle lysa av alla missade sms och samtal. så blev det inte riktigt nej. var tvungen att stänga av och sätta på mobilen igen bara för att kolla att den verkligen fungerade (hej felicia!). kanske hade jag något för stora förväntningar men ändå, timmen mellan 18 och 19 brukar ju vara typ kompistid då man har tid att hänga på msn, tid att svara på mail, kommentera i bloggar, höra av sig om inget särskilt eller bara skickan en töntig poke på facebook.


nåväl. nu ringde precis en irländare till mig. mobilen fungerar.

och en sked för mamma

på tal om mitt dagliga jidder; jag tycker ofta att jag är värd saker och det tycker jag med all rätt.

sen kom jag idag på mig själv med att sitta och käka på tjejvis, det vill säga inte äta upp maten och bli mätt på lite. det här är typ tredje gången det händer tillsammans med honom och jag skämdes inför mig själv. än mer skämdes jag när han under promenaden efteråt kommenterade det hela och jag inte hade något vettigt svar. hatar att ha gett ett sådant intryck när jag inte alls är så egentligen. jag gillar att äta och jag gillar att andra äter. tycker inte om när människor käkar dåligt och vill inte att folk ska tro att jag är en sådan tjej.

när man får vad man förtjänar

nu har livet varit vänligt mot mig tre dagar i streck, och jag känner att jag lätt kan vänja mig vid det här. lätt. plus att jag är värd det.

lite nöjdare, lite gladare, lite bättre, lite starkare

helgen är nästan över och jag lyckades checka av ganska många punkter på önskelistan.

shoppade den fina klänningen jag spanat på från scene by tjallamalla och kände att jag gjorde världens fynd då den var på rea. att den ändå kostade mer än typ hela månadens planerade shoppingbudget tänkte jag inte på förrän efteråt, men det får vara värt det. klänningen är asfin och jag kommer vara snyggast.

har även umgåtts med vänner, snackat skit, druckit vin, dansat, spanat på håkan, hängt med snäll irländare, insett att vissa män faktiskt behärskar enhandsgreppet för avtagning av bh med briljans, fått massage, snackat ännu mera skit och käkat jävligt gott mos på grillen nära mig.

nu ska jag inhandla chirre och dirre. är inte assugen, men tycker att jag är värd det på något vis.

är det här allt det blir så dör jag

okej, efter att ha genomlidit den absolut tråkigaste fredagen i mannaminne så känner jag att jag nu är värd lite action. dagarna kan ju bara inte rulla förbi såhär i maklig takt för att det ska hända någonting lite roligt en dag av sju. det fungerar inte. nya friska tag och initiativ krävs således. borde börja träna och bli beroende. borde skaffa fler vänner, vänner som inte jobbar. borde skaffa mig någon att ringa när jag vill ligga. borde skaffa span. borde kanske skaffa extrajobb. eller nej, inte än. men resten är ju fullt möjliga grejer. eller? jo. under en ettårsplan.

om jag inte får hänga, shoppa, snacka skit och dricka vin idag kommer jag seriöst att deppa ihop.

om inte min telefon ringer en gång från någon annan än familjen, så kommer jag bli hopplöst besviken.

om ingenting överhuvudtaget händer idag heller så dör jag.




(som bevis på min uttråkning; kolla klockan på det här inlägget till exempel. helt orimligt tidigt att vara uppe på en lördag (och då har jag ändå varit vaken sen typ prick sju!). stört.)

it takes two to tango

så då fick jag äntligen mitt välbehövliga sällskap. halleluja! det hela startade upp så fint med att vi började tjafsa redan efter ungefär tre minuter. gött. sen gick vi ut på promenad, jag kände mig lite sur men mådde allt bättre för vart steg och när vi slutade upp på monki där jag än en gång fick chansen att prova den där jackan jag vill ha, och han sa att den var fet, ja då var jag glad igen. vi fortsatte förbi 7-eleven, köpte kaffe och kanelbulle och satte oss på en parkbänk och samtalade lite fint. samtalet spårade efter mindre än två klunkar kaffe ur, och det hela slutade upp med att vi störtbråkade. charmigt. efter att vi skämt ut oss klart (i en diskussion om sambandet mellan vänskapsrelationer och ekonomisk standard), gick vi hem till mig och kollade veronica mars. (älska logan!)

väl hemma var vi sweet och jag fick mitt hår kammat, mina fötter masserade och min rygg smekt. jag är en tagare. han är en givare. bra så.

men det där samboskapet, det vette fan om jag saknar det så värst ändå. fint med närheten, men sjukt störigt med alla störigheter. alltså sjukt störigt. under de värsta minuterna i bråket på parkbänken undrade jag seriöst varför jag överhuvudtaget längtat efter sällskap. när han sen blåste mig i nacken förstod jag något mer varför.

nu ska jag njuta lite av min egentid. åh vad fint.

desperado

jag vill ut och dansa i helgen* men har ingen aning om vart jag ska gå. idé någon? tips? förslag? någonting? vad som helst? kom igen!


*vad folkparkigt det där lät då.

en sång till alla dom

jag är så jävla trött på begreppet egentid. jag fattar inte alls det stora behovet av det. jag vill inte ha någon egentid! jag får nog med egentid när jag sover, duschar, klagar i min blogg och typ klär på mig. det räcker. och när det gäller sovandet skulle jag lätt offra hälften av min sovande egentid för att sova med någon het. LÄTT. så vad är det då meningen att man ska göra på sin egna tid? läsa? data? kolla tv? träna? fylla i sin kalender? ligga på sängen och stirra i taket? längta efter sällskap? komma på viktigheter? ha tråkigt (så att man sen kan ha kul)? jag har provat att göra allt detta själv nu (nej inte träna såklart, men resten) och det hela var och är sjuuuuuuuukt tråkigt! så mycket hellre jag hade haft sällskap. SÅ MYCKET HELLRE. jag vill träffa folk jag känner varje dag. kände mig helt isolerad (på ett dåligt vis) i måndags och tisdags då jag mest bara var hemma och släpade möbler. idag har jag uträttat ärenden och gått på stan - själv. det var ganska tråkigt, men ändå fint att komma ut och åtminstone SE människor.

men återigen, hela idealiseringen av den där så kallade egentiden är ju ett skämt. jag vill inte vara själv, jag känner mig ensam då. jag är mycket hellre med andra. åtminstone andra som jag gillar. hellre ha en vän som ligger på sängen och läser medan man själv datar än att data helt ensam. hellre käka ihop med någon än käka själv. hellre kolla på idol tillsammans med en polare än att kolla själv. (allt det där som man får helt GRATIS när man är tillsammans och bor ihop med någon! SÅ JÄVLA ORÄTTVIST!)

sen har jag bjudit ut mig själv till höger och vänster och efter tre förfrågningar, och tre "nej", insåg jag att tjofaderittan, det där var visst alla mina stockholmsvänner. jahapp. och så cam då förstås, men hon är ju i grekland. fina är dom allihopa, men ganska så få.

jag får väl helt enkelt skaffa mig en kille som alla andra och isolera mig och leva i härlig tvåsamhet och sluta tråna efter andra människor.

eller nej föresten.

NEJ.



förövrigt är klackar och min ljuva klänning en synnerligen dålig kombination. män kollar på mig när jag går förbi och jag tycker att det är jobbigt. vad ska man göra? kolla tillbaka? le? ignorera? jag gör alltid det senare och känner mig asfånig. dom stirrar och jag låtsas inte märka och pillar istället på min mobil eller nåt. eller så tror jag att min klänning är instoppad i strumpebrallorna, vilket den oftast inte är (undantag: valborg) och tar mig själv på rumpan för att kontrollera att den är där, och fortsätter sedan att gå med blicken stadigt fäst vid närmaste lyktstolpe.

tjuvaktigt folk

det som försvann i flytten är:

*en förpackning med toalettpappersrullar. det överlever jag. har redan köpt nytt.

*min största växt. säkert en och en halv meter hög. med fin vit kruka. den måste försvunnit någonstans mellan släpvagnen och min nya dörr för inte är den här i lägenheten, det är jag alldeles säker på. någon har således gått förbi mitt flyttlass och snott den. sympatiskt. jag känner mig välkommen.

making me crazy

fan vad sur man blir när man inser att alla de möbler man släpat med sig till stock (och som inte ens är snygga!) liksom inte får plats!! man kan ju fan inte ställa saker mitt på golvet (även om man kanske skulle kunna kalla det innovativt).

imorgon måste jag träffa någon för annars kommer jag flytta omkring dom här jävla möblerna i en evighet tills jag blir galen och det är ett tillstånd jag försöker undvika.

va med mig

det är åskar och regnar ute idag och jag känner massor för att umgås med någon. ta en kaffe, käka middag, shoppa lite, dricka varm choklad - vad som helst. det hade varit gött om fler än jag var oproduktiva och lata och således hade tid för häng.

så vänner: ring mig. skicka sms. kom förbi. boka dejt. jag är på allt. jag är aldrig den som är den. jag kan faktiskt tänka mig att göra precis vad som helst.

sjuk

jag är sjuk och tycker precis sådär synd om mig själv som jag har rätt till med tanke på att jag idag inte träffat en endaste person som jag känner och tycker om, och som tycker om mig tillbaka. jag blir ynklig när jag är sjuk och behöver lite love för att orka med.

imorgon vore det bra om jag var pigg. det är jag säkert inte.

sen har jag haft utsläppt hår hela dagen här i min ensamhet och det har varit ganska fint. synd att alla missat det. utsläppt välkammat hår och piffiga undies. jag är ju som en dröm. nu jävlar ska jag försöka njuta lite av det långa, innan jag på allvar börjar fundera på att klippa av mig alltihopa. maggan tycker jag ska ha kort pojkfrisyr, jag vette tusan. men ett klipp vore nog ett lyft. jag behöver lyft. och den där senapsgula jackan på monki, den behöver jag också. (och ett hångel. och ett ligg. och massa pengar. och nya skor. i den ordningen,)

ingenting har föresten gått åt helvete. än.

om du vill haaaaa mig, nu kan du få mig så lätt

jag är på plats i stockholm. mina grejer är till hälften uppackade och jag börjar känna mig hemma. jag har festat och bakishängt och fikat och käkat ihop med andra, jag har sovit själv och planerat vad jag ska göra med dagen, men inte prickat av någonting på listan än förutom dusch.

det blir nog bra det här.

lisa ringde under pop dakar och läste högt ur förordet och efterordet i hennes diktsamling till specialarbete. hahahahaha. det bästa på länge! ÄLSKAR SJÄLVDISTANS. fy fan vad jävla pinsam man var när man var tonåring och tog sig själv på alldeles för stort allvar. jag skäms bara av att tänka på det och skulle inte frivilligt öppna mitt specialarbete igen. som jag förövrigt kallade "feminismer" eller nåt dylikt. jag kände mig som en expert, det var jag inte. nu är jag det.

självdistans ja, älskar det.

det spelades gammal håkan idag på ztv och jag känner för att ligga med någon.

ex-kex

idag fick jag föresten min försenade födelsedagspresent ifrån henrik. vita acne-sneakers. inte fy skam någonstans.

pop dakar

jag hade en jävla fin kväll igår.

finaste

min mamma är rar.

har en jobbig kväll/natt framför mig med den här jävla flytten, men jag överlever.

jag och mamma har tillbringat kvällen ihop och bland annat haft en jätteintressant diskussion om tvåsamhet, äktenskap och män och vi kom fram till att vi - hör och häpna - tycker ganska lika! ligg med männen, umgås med kvinnorna. just så. dessutom förstod hon min sorg angående en förlorad vän, och hon gav kloka råd. jag smälter alltid när mina föräldrar är såhär rara och vill mest gråta lite för att jag gillar det så mycket, men det gör jag såklart inte.

PANG du är död

ALLTING GÅR ÅT HELVETE!

det finns inte ett endaste jävla tillräckligt stort släp att hyra i hela fucking jävla uppsala. dööööööööööööööööör!

hatar allt och allt hatar tydligen mig.

och framförallt så orkar jag inte med sådan här jävla skit. jag gör verkligen inte det. ORKAR INTE! kan någon fatta det va va va?!

låt mig va. låt något bra hända. låt allting ordna sig.

ge mig energi och kraft och ork. ge mig ett släp. ge mig pengar och ett glatt humör.


ÅNGEST


försökte föresten ringa min chef idag igen men fick inget svar. nu skiter jag i det där också. lika bra. allting går ju ändå åt helvete.

det måste fan vända snart, annars pallar jag inte.

till mig själv

en att göra-lista:

*ringa och bekräfta släpbokning
*packa alla grejer jag har
*bära ner saker i källaren och eventuellt ta upp någonting därifrån
*åka ned på stan och köpa lampor till badrummet
*lämna tillbaka låneböcker
*städa badrum och hall
*tvätta (jeansen är viktigast)
*kolla upp alla färdvägar, skriva utförlig vägbeskrivning
*planera lördagen
*se ut en outfit för utomhusaktivitet
*(ringa chefen)
*andas lugnt

jag har 24 timmar på mig från och med nu.

godnatt.

kaos

blir så trött på mig själv. satte mig för någon timme sedan på min matta och vräkte ut fyra byrålådor med blandade grejer på golvet; smink, kvitton, instruktionsböcker, tejp, anteckningar, lönebesked, smycken och massa annan skit om vartannat. sorterade lite i röran. slängde hälften, lade sminket i en skokartong och satte in viktiga papper i en pärm. kände mig nöjd.

backade till sängen.

tittar nu ut över det ENORMA stöket på mitt golv. vad hände?! jag städade ju. plockade. sorterade. slängde. packade. fattar ingenting!

det här är jag. det ser alltid värre ut efter det att jag "städat"/"sorterat"/"organiserat" än innan. så ska det ju inte vara! min mamma tjatade om att jag måste putsa fönstret men jag vet med all säkeret att de kommer att se värre ut efteråt. JAG VET DET. ändå så ser till och jag med att det där förbaskade fönstret är lite smutsigt, och således egentligen behöver en omgång. SUCK.

och på tal om kylan

jag är rädd för att frysa ihjäl på lördag och skulle seriöst tycka det vore skönt med typ en skoteroverall. ligger nu hemma med vantar och element på högsta värme och känner ändå att jag aldrig kommer att bli varm igen. vad fan sätter man på sig i kylan? raggsockor, vantar, mössa och halsduk är ju givet - men sen? långärmad tröja och jacka måste ju vara tillräckligt.

att frysa sig igenom en kväll känns jävligt oattraktivt. så nittiotal. så pubertet. nu är jag ju vuxen och drar således ner mössan över öronen, dricker lite mer alkohol och om det inte hjälper så får jag väl gå hem antar jag.

har man inte tillräckligt att göra är det läge att skaffa sig mer

jag har idag inte packat en endaste pinal. gött mos. lite mer att göra imorgon bara. jag jobbar ju bäst under press eller vad det nu är jag brukar säga.

har spontanthängt hemma hos frida i hennes nya lägenhet och fasiken vad trevligt det var. insikter vänner, insikter. jävlar ja. om alla tänkte som oss så skulle världen fan vara mycket bättre. ska skriva ner alltihopa när jag har mer ork. nu nöjer jag mig med att skryta om hur jävla smarta och intressanta och begåvade vi två är. alla borde vara avundsjuka.

sen pratade jag med pappa i en timme och han är så rar att jag smälter.

produktiv dag det här. (nu när jag tänker på det så sa jag faktiskt upp telefonabonnemanget och försökte ringa min chef, men inget svar. och så köpte jag soppåsar. inte helt illa med andra ord. glömde lampor till toaletten, så ska städa där inne i mörker imorgon. tror inte att min mamma kommer att godkänna det.)

ps. fan vad gulligt det är med småländska.

denna dag

och sen är jag lite sur också och blir jävligt irriterad på att det bara är 8,6 grader varmt ute just nu! det är ju inte heller rimligt. jag har inte råd att köpa ny höstgarderob förrän om en månad typ (höstgarderob är väl att ta i, men lite nya tröjor, halsduk, vantar, skor och sådana grejer). liksom äger jag ens en långärmad tröja?! något måste jag ju klätt mig i under förra årets jävliga månader, men har banne mig inget minne av vad. åååååå! så då ska man gå omkring och vara fattig OCH frusen. gillar inte det här.

buhääää

tråkiga saker som jag tyvärr behöver nu, men har mycket liten lust att lägga pengar på:

*dammsugare
*högtalare till min dator så att den låter bra (eller åtminstone okej)
*nya förvaringsmöbler

det enda som jag i nuläget tycker är värt mina slantar:

*skor
*kläder
*alkohol
*utelunch


det går inte ihop det här. köpte terminskort på tunnelbanan igår. 1600 riksdaler. kändes inte bra. har kåravgifter på 850 spänn att punga ut också, samt ett jävla flyttsläp för 1000 kronor. och hyran förstås. på 4000. allt detta blir ju dyrare än min fucking csn-inkomst för en månad! helt jävla orimligt är vad det är.

skulle behöva tröstköpa mig något nytt.

onsdag

jag är trött på mig själv.

grej att lära sig

när andra tackar nej till kaffe på kvällen ska du också göra det. dom andra har såklart rätt. själv har du tillbringat större delen av natten vaken. inte optimalt.

avslut/nystart

tänker avsluta kvällen med att rada upp de grejer jag är mer eller mindre missnöjd över i nuläget (dessa handlar enbart om mina egna prestationer).

såhär:

1. att jag inte sa upp mitt telefonabonnemang på fasta telefonen för ungefär sex månader sedan. har typ inte ringt en kotte, och ingen har heller ringt mig, men jag pungar tydligen glatt ut 100 spänn i månaden ändå. FÖR INGENTING. surt. nu har jag tre månaders uppsägningstid. dör. orkar inte tänka på skiten.

2. att jag inte ringt till mitt jobb och snackat med min närmsta chef om min eventuella tjänstledighet. det hela blir pinsammare och pinsammare. vad jag vet är dock att jag INTE tänker jobba om två veckor. usch. måste ringa. fasar. måste ljuga. fasar ännu mer. hej telefonskräck.

3. att jag inte planerat flytten tillräckligt väl. utskällning av mamma (min flytthjälp) är således att vänta. ORKA!

4. att jag är en lat jävel.

5. att jag inte lämnat in några csn-papper än och antagligen med anledning av detta kommer att få mina pengar lagom till höstlovet. (jag har som universitetsstuderande såklart inget höstlov, men fortsätter självklart att referera till grundskoletidens absoluta hösthöjdpunkt bara för att det var en så härlig tid (not). (by the way så kallades "höstlovet" i malung för älglov (förkortning för älgjaktslov - älska landet).) (PARANTESER, det nya svart.)

6. att jag inte tränat på hela sommaren.


så.

nu är det sagt.

cravings

jag är hetsmätt efter en trerätters på indiskt matställe vid zinken. gött mos. känner mig tjock men det gör inte så mycket.

middagssnacket mynnade avslutningsvis ut i prat om heta människor och ligg (såklart), och jag känner att jag måste få till den kombon snart. (martin kellerman käkade middag på samma ställe, jag skulle ligga med honom om tillfälle gavs, det skulle inte anna.)

het man + ligg = bra/mål/måste

höstterminen 2007

allting med mina kursval den här hösten har ju gått åt helvete och inte går det bättre nu MEN det känns på något sätt som om saker kanske jävlas för att det sen ska bli bättre. så hepp, nu blir det exakt 30 hp i stockholm till hösten, istället för 45 på samma ställe, eller istället för 30 hp i jönköping. det ska kanske ses som ett framsteg.

om nu inte csn börjar jävlas så kanske allting blir bra till slut. låt oss hoppas.

dagens lista

vad jag hatar just nu:
institutioner
företag
jobb
expeditionsbitterfittetanter
att jag är oduschad
biluthyrningsfirmor
att flytta
schemaläggarna på de kurser jag vill läsa
tidsbrist
stress
att bära/släpa för tunga väskor
resan mellan stockholm och uppsala


vad jag gillar just nu:
anna
jo
vänliga människor
chips och dipp
hon som jag ska hyra lägenhet av
lisa
att fler än jag stalkar på myspace

det snurrar i min skalle

vissa människor är så jävla konstiga, och vissa människor är väldigt rara. i den senare kategorin platsar anna som vet vad en sara behöver på morgonen och således bär in den nya bärbara datorn (maja) till mig i sängen! det är sååååå det ska vara.

och på tal om dom konstiga så är det i första hand män. otippat.

annars har jag några viktiga telefonsamtal att ringa idag, och jag känner mig inget vidare sugen på det alls. nu jävlar måste dock saker tas tag i för annars kommer allting gå åt helvete och det pallar jag inte riktigt med. min pappa ringde mig två gånger igår utan särskild anledning förutom att han "mest ville höra min röst". undrar om han anar att läget är högst förvirrat och ångestframkallande just nu. det är nog möjligt även om jag håller fanan relativt högt och hoppas på att slippa kniviga frågor om vad jag håller på med egentligen och hur jag egentligen mår.

men som sagt; männen. har nog aldrig blivit så flirtad med som i lördags kväll på debaser medis. bekräftelse high five. männen betedde sig som galna och jag, anna och hanna turades om att byta plats med varandra på dansgolvet för att slippa de mest krävande närmandena. en gratisdrink (av någon vänlig) tackar jag oftast inte nej till, jag har ju aldrig varit den som är den och är det inte nu heller uppenbarligen, men att folk tar på mig utan min tillåtelse är aldrig okej. nåväl. jag tyckte i alla fall att jag själv var het, vilket jag lät någon som inte fick äran att träffa mig veta i sms-form natten till söndag. jag är ju för jävla charmig när jag är full.

läget då

är i stockholm. har trötta ögon och trött kropp och ångest och stress i magen, men orkar inte tänka på detta. satsar istället på att fokusera på nuet; solen skiner, jag har trevligt sällskap och jag kan ändå inte göra någonting åt något just nu.

hepp.

att vara äldstabarn

är så jävla trött på att behöva peppa mig själv.

senaste exemplet: pratade med mamma nyss i telefon och hon började förhöra mig om hur det ska gå med flytten och plugget och hur jag mår och allt sådant där, och först försökte jag vara ärlig och berätta som det är, att det är snurrigt och förvirrat och lite jobbigt men när hon ställer typ kritiska frågor och analyserar istället för att ge mig stöd och pepp så tvingas jag återigen att intaga den hurtiga rollen. jag måste låtsas att allting är bra och under kontroll och att allt ordnar sig och jag HATAR DET SÅ JÄVLA MYCKET. älskar mina föräldrar och allt, men vad fan; VAR ÄR PEPPEN?! jag vill kunna säga att livet känns lite jobbigt och enbart få höra att "det ordnar sig". jag vill inte höra hur det ska göra det, eller vad jag måste fixa/göra/ta tag i för att det ska ordna sig. jag vill inte heller VARJE JÄVLA GÅNG jag pratar med mamma tvingas svara på frågan "men vad är det du blir nu igen efter det här pluggandet" eller storfavvon "när planerar du egentligen att skriva klart uppsatsen". ORKA! för varje gång måste jag hitta på att även detta är under kontroll, och det är det ju fan inte, men jag orkar inte diskutera saken.

jag måste ta upp det här någon gång, jag fattar det, men kommer dö av besvikelse om det inte går in då heller. vad fan är det för fel på mina föräldrar? alla normala föräldrar peppar väl va? mina föräldrar är varken snåla med att säga att dom älskar mig eller är stolta över mig, men jag behöver peppandet. jag hatar att uppehålla den här jävla skitmasken av hurtighet och gladhet. jag vill inte ha råd eller tips eller anvisningar. det enda jag behöver är fan någon som säger att allting blir bra. hur svårt ska det vara liksom?

nivån på mitt liv

och nej, inget spännande har hänt. men jag har beställt en kalender för nästan trehundra spänn, samt pratat med cam och henrik i telefon. inget av detta var planerat och tillsammans bildar således dessa tre händelser dagens happening.

jaha

det vore fel att säga att jag varit produktiv idag, för det har jag inte. gick till ica för att köpa tvättmedel men kom istället hem med smaksatt vatten, nektariner och choklad. typiskt. det lilla jag faktiskt försöker göra blir ändå fel i slutändan. till exempel så hängde jag duktigt in alla kläder i garderoben igår så att jag idag kunde plocka fram allihopa igen eftersom packning till stock ska göras.

allt går runt runt runt.

listan går det sådär med. jag har ännu inte städat eller sagt upp telefonabonnemang. det fixar jag nog idag dock. det jag drar mig för är att ringa min chef. fasar.

sortera grejer har jag inte heller gjort, men jag har slängt två parfymflaskor som var minst sex år gamla. seriöst liksom, varför har jag sparat på sådant?!! jag måste ju ha flyttat fyra gånger minst sedan jag fick dem. GALET. tanken liksom; "jaha, här är ju den här gamla hugo woman med fem droppar kvar i, ja men den spaaaaar jag". va? KÄNNS INTE ALLS SOM JAG.

kom

händer det inte något spännande snart så tror jag att jag dör.


obs. det spännande får INTE vara av någon som helst ångestframkallande karaktär, utan ska enbart vara något som väcker tanken eller hoppet eller något som piggar upp.

olustkänsla

fick magont igen idag när jag började tänka på flytten. jag blir alltid såhär när förändring är på g. tror att jag gillar läget där jag är just då, även om jag vet att det nya läget måste vara minst lika bra, plus att ingenting är oåterkalleligt. om jag mår kasst är det fan bara att flytta på mig. min dumma mage fattar inte detta och ger mig således ont grundat i ångest och jag gillar det inte.

blir också jävligt sur på att jag måste betala helvetiskt mycket pengar i fucking kåravgifter bara för att jag vill läsa dubbelt i höst. 850 spänn för 45 hp - det är ju inte rimligt! stockholm är uppenbarligen dyrt och jag vill hellre köpa nya skor än betala pengar för att plugga.