Längtar så otroligt mycket efter vin. Rött vin. Och ostar och chark, d.v.s den ultimata fredagsmiddagen. Allt känns så fattigt nu. Att jag vill äta fil? Nä men alltså? Det är ju vin jag vill ha!!
Ändå har det ju gått bra detta uppehåll. Har gjort typ 80% och borde kunna räkna ner nu. Till vinet. Och osten. (Och bebisen...)
Tidigt i morse föddes den nya lilla bekantskap vi väntat på. Lika magiskt varje gång. Och nu blev det lite verkligare att även vi väntar på en sådan där liten. Lyckan, loppan, livet!
tisdag 31 januari 2017
måndag 30 januari 2017
Anteckning vecka 32: andra gången
Nu händer det grejer tror jag. Bebisen växer och magen med den. Jag undrar om jag inte känt av både sammandragning och förvärkar? Vet inte säkert men något har jag känt i alla fall. På morgonen på väg till pendeln brukar jag dra iväg i en himla fart om jag får säga det själv hehe. Känner mig då ofta helt ogravid och ba, gud vad fräsch jag är i kroppen! Och sen när det är en tredjedel kvar av vägen så får jag antingen konstant ont i nedre delen av magen (tänk vid blygdbenet) eller knivaktiga smärtor i samma område. Dessa smärtor håller i sig allt längre för varje dag som går. Idag hade jag ont en rätt bra stund efter det att jag kommit fram till kontoret.
Har haft andra smärtor också (förvärkar?) som ibland kommit lite regelbundet. Ofta på kvällen eller natten.
Besökte barnmorskan förra måndagen och mitt järn hade gått upp till starka 108! Yey! Under nästa besök om drygt två veckor skulle vi avhandla tankar kring förlossningen. Frågade hur sannolikt det är att vi får föda på vårt förstahandsval SÖS och hon uppskattade det som VÄLDIGT sannolikt. Att de har många platser o.s.v. Kände mig lugnad i det till jag läste Josefins blogg om att de valt SÖS men hamnade på Huddinge istället…
Läste om gamla anteckningar om hur det var att vara i vecka 30+ förra gången. Ser att jag fokuserade mycket på de där bristningarna som kom, ångest kring det. Nu har jag ju redan bristningar denna gång, ljusbruna strimmor över hela magen nästan, och det gör mig inte alls så mycket. Skulle inte upptäcka om det kommit fler, men tror inte heller att det gör det. Det är rätt fint såhär när magen är utspänd och rund, kan ju bli annorlunda när den drar ihop sig… Well. Den dagen den sorgen. Är på ett sätt osugen på att blir mer gravid än jag är nu. Kan liksom tänka mig att fortsätta ha det såhär i två månader till, men att magen ska växa sig kanske dubbelt så stor? Att fingrar och ben ska svullna? Att jag ska bli orörligare? Nja, ej ultrapepp. Har ingen halsbränna direkt, har tappat sugen på vanligt mat men t.ex. fil som jag vanligtvis inte äter känns just nu som något supergott! Fräscht och syrligt, mmmmmm. Och vatten! Dricker som en galning och känner mig kissnödig oftare, men när jag väl går kommer det inte alltid något. Varsågod för info. Antar att bebisen trycker på blåsan. Hon har förövrigt ändrat ställning under veckan, tror jag, för nu känns rörelserna annorlunda och mer på högra sidan.
Har köpt hennes första egna plagg också! Några smågrejer från Lively. Kändes fint att göra det. Har ju allt kvar från H så egentligen behövs nog ingenting. Men det vet en ju inte. Kanske får jag en kräksbebis denna gång. Eller en sådan som bajsar mycket. (Har också typ 100 små frottéhanddukar från IKEA kvar sen förra gången som alla tipsade oss om att en behövde och dessa är ju i princip oanvända…) Fatta att jag då googlade på ”hur ofta byta kläder på bebis” haha. De blev ju aldrig smutsiga! Så pass stissig över att göra rätt.
Idag läggs vår bästisfamilj in för igångsättning! De har ett kid som är mindre än ett dygn yngre än H, och nu kommer deras nya bebis bara vara ett par månade äldre än vår. Ändå bra tajmat detta.
Återkommer med ett inlägg om åldersskillnad mellan barnen!
Här kan en läsa om hur det var i vecka 32 förra gången.
Har haft andra smärtor också (förvärkar?) som ibland kommit lite regelbundet. Ofta på kvällen eller natten.
Besökte barnmorskan förra måndagen och mitt järn hade gått upp till starka 108! Yey! Under nästa besök om drygt två veckor skulle vi avhandla tankar kring förlossningen. Frågade hur sannolikt det är att vi får föda på vårt förstahandsval SÖS och hon uppskattade det som VÄLDIGT sannolikt. Att de har många platser o.s.v. Kände mig lugnad i det till jag läste Josefins blogg om att de valt SÖS men hamnade på Huddinge istället…
Läste om gamla anteckningar om hur det var att vara i vecka 30+ förra gången. Ser att jag fokuserade mycket på de där bristningarna som kom, ångest kring det. Nu har jag ju redan bristningar denna gång, ljusbruna strimmor över hela magen nästan, och det gör mig inte alls så mycket. Skulle inte upptäcka om det kommit fler, men tror inte heller att det gör det. Det är rätt fint såhär när magen är utspänd och rund, kan ju bli annorlunda när den drar ihop sig… Well. Den dagen den sorgen. Är på ett sätt osugen på att blir mer gravid än jag är nu. Kan liksom tänka mig att fortsätta ha det såhär i två månader till, men att magen ska växa sig kanske dubbelt så stor? Att fingrar och ben ska svullna? Att jag ska bli orörligare? Nja, ej ultrapepp. Har ingen halsbränna direkt, har tappat sugen på vanligt mat men t.ex. fil som jag vanligtvis inte äter känns just nu som något supergott! Fräscht och syrligt, mmmmmm. Och vatten! Dricker som en galning och känner mig kissnödig oftare, men när jag väl går kommer det inte alltid något. Varsågod för info. Antar att bebisen trycker på blåsan. Hon har förövrigt ändrat ställning under veckan, tror jag, för nu känns rörelserna annorlunda och mer på högra sidan.
Har köpt hennes första egna plagg också! Några smågrejer från Lively. Kändes fint att göra det. Har ju allt kvar från H så egentligen behövs nog ingenting. Men det vet en ju inte. Kanske får jag en kräksbebis denna gång. Eller en sådan som bajsar mycket. (Har också typ 100 små frottéhanddukar från IKEA kvar sen förra gången som alla tipsade oss om att en behövde och dessa är ju i princip oanvända…) Fatta att jag då googlade på ”hur ofta byta kläder på bebis” haha. De blev ju aldrig smutsiga! Så pass stissig över att göra rätt.
Idag läggs vår bästisfamilj in för igångsättning! De har ett kid som är mindre än ett dygn yngre än H, och nu kommer deras nya bebis bara vara ett par månade äldre än vår. Ändå bra tajmat detta.
Återkommer med ett inlägg om åldersskillnad mellan barnen!
Här kan en läsa om hur det var i vecka 32 förra gången.
torsdag 26 januari 2017
Att få ett till barn när en redan har en unge därhemma
Emma Esteban undrade om en grej ”Hur känns allt med H? Liksom att han varit the one och nu ska det komma en till och hur förhåller man sig till två?”. BRA FRÅGA.
Det känns oftast fint med H. Han pratar så gulligt om lillasyster som ska komma och leker ibland själv att han har en lillasyster i magen (han är väldigt noga med det, att det är just en lillasyster inte en bebis…). Vi pratar även mycket om att jag och hans pappa och han själv ska ta hand om henne tillsammans. Och så pratar vi mycket om vad hon inte kommer kunna göra: prata, äta mat, gå, leka med bilar etc. Mycket för att få honom att känna sig kompetent hehe, och för att mildra eventuell besvikelse för att det inte direkt är en lekkamrat som kommer ut ur mammas mage.
Sen tänker jag ibland, så ofta som jag tillåter mig, på att detta kommer ändra hela hans liv som han känner till det (vårt också, för den delen). Att det är en megaomställning och att det är SÅ HIMLA MYSIGT och LÄTT att vara en enbarnsfamilj! Och att det antagligen blir svårt nu? Då får jag lite ångest. Men samtidigt så känns det liksom lugnare hur längre tiden går. Det är ju något oundvikligt detta, i det tillstånd jag befinner mig i, att vi ska bli en till alltså. Det kommer att hända (om allt går enligt plan då förstås, please please no jinx!).
Märker också att jag denna graviditet har flyttat fram fokus. Första gången var det förlossningen som var ”målet”, nu tänker jag mer på hur det blir när bebisen väl är här. Tänker mycket på hur jag då vill vara mot H. Hur han ska få känna sig viktig och ha tid med både mamma och pappa.
Vet ju såklart inte alls hur en förhåller sig till två barn*, men tänker att om jag älskar den lilla ens hälften så mycket som jag älskade H när han kom så är hon RÄTT SÅ HIMLA ÄLSKAD. Det lär ej gå någon nöd på henne liksom. Tänker jag. Hoppas jag. Önskar jag mer än allt.
*Men det vet ju flera av er! Dela gärna!
Det känns oftast fint med H. Han pratar så gulligt om lillasyster som ska komma och leker ibland själv att han har en lillasyster i magen (han är väldigt noga med det, att det är just en lillasyster inte en bebis…). Vi pratar även mycket om att jag och hans pappa och han själv ska ta hand om henne tillsammans. Och så pratar vi mycket om vad hon inte kommer kunna göra: prata, äta mat, gå, leka med bilar etc. Mycket för att få honom att känna sig kompetent hehe, och för att mildra eventuell besvikelse för att det inte direkt är en lekkamrat som kommer ut ur mammas mage.
Sen tänker jag ibland, så ofta som jag tillåter mig, på att detta kommer ändra hela hans liv som han känner till det (vårt också, för den delen). Att det är en megaomställning och att det är SÅ HIMLA MYSIGT och LÄTT att vara en enbarnsfamilj! Och att det antagligen blir svårt nu? Då får jag lite ångest. Men samtidigt så känns det liksom lugnare hur längre tiden går. Det är ju något oundvikligt detta, i det tillstånd jag befinner mig i, att vi ska bli en till alltså. Det kommer att hända (om allt går enligt plan då förstås, please please no jinx!).
Märker också att jag denna graviditet har flyttat fram fokus. Första gången var det förlossningen som var ”målet”, nu tänker jag mer på hur det blir när bebisen väl är här. Tänker mycket på hur jag då vill vara mot H. Hur han ska få känna sig viktig och ha tid med både mamma och pappa.
Vet ju såklart inte alls hur en förhåller sig till två barn*, men tänker att om jag älskar den lilla ens hälften så mycket som jag älskade H när han kom så är hon RÄTT SÅ HIMLA ÄLSKAD. Det lär ej gå någon nöd på henne liksom. Tänker jag. Hoppas jag. Önskar jag mer än allt.
*Men det vet ju flera av er! Dela gärna!
måndag 23 januari 2017
Mera förlossningspodd
På tal om förlossningspodden så hamnade jag precis mitt i ett flöde av avsnitt om toppenförlossningar. Att vilja möta smärtan, Förlossningsrädsla och att förbereda sig som en boss och Nu ska ungen ut tror jag de heter. Och den jag precis började lyssna på innehåller ordet "drömförlossningen" i rubriken så det bådar ju också gott. Tips för andra som vill höra om förlossningar som upplevts som bra!
lördag 21 januari 2017
Anteckning vecka 31: andra gången
Märker att jag börjar bli dagvill nu. Vilken vecka är jag i? När skulle bebisen komma egentligen? Och hur långt är det kvar till dess? Flyttades ju tillbaka några dagar vid RUL men orkade inte ändra appen förrän nu (11-12 veckor senare…), vilket säkert också bidrar till den allmänna veckoförvirringen.
Well well. Jag är så mycket tröttare nu. Alltså längta till sömn-trött. Och orörligare. Stånkar och pustar när jag ska resa mig upp ur säng eller soffa men är fortfarande helt okej med att promenera till pendeln (ja någon jättepromenad är det ju inte hehe). Har fått svårare att andas. Säkert lika beroende av min långdragna förkylning som av att bebisen måste ligga väldigt högt upp just nu. Pratade i telefon liggandes i soffan igår och flämtade mig igenom samtalet. Då känner en sig sexy! På tal om sexy så har jag ju, som jag alltid gör när jag inte kan omsätta tanken till praktik på grund av SKÄL, börjat fantisera om träning igen. Och då har jag ju egentligen inte tränat på år! (Med undantag för typ två pass i veckan ett halvår eller så när ungen min var kanske 8 månader och framåt.) Nu vill jag hitta tillbaka till den där personen jag var för tio år sedan när jag startade bloggen och skrev att jag gillade träning. För det gjorde jag verkligen. Vet inte vilken träning jag ska syssla med bara. Har haft svårt att hitta formen för träning sedan typ flytten från Skrapan? Då älskade jag skivstång och core och framförallt aerobics med svårare koreografi. Nu tänker jag att jag måste lära mig gilla löpning och hemmaträning för att det ska fungera i mitt vardagsliv. Men inte nu nu. Sen. Efter förlossning och återhämtningsperiod och så… hepp.
Satt i ett varmt konferensrum häromdagen och kände hur fingrarna svullnade upp för första gången denna graviditet. Ändå så dreamy att vara gravid såhär under höst och vinter istället för under vår och värmerekordsommar. Då var jag väl svullen jämt från vecka 29 eller något (d.v.s. när värmeböljan började). Jag blir glad varje gång jag tänker på att det kommer fortsätta att vara svalt till bebisen kommer. Ljuva nollgradiga väder, how I love you.
Har precis som förra gången inte läckt en droppe bröstmjölk och tycker det låter precis lika orimligt denna gång att jag ska mata en bebis med mitt bröst! Att jag redan gjort det med min förra bebis i hela 9 månader känns helt sjukt. Men jaja, det ger sig väl. Som det mesta.
Well well. Jag är så mycket tröttare nu. Alltså längta till sömn-trött. Och orörligare. Stånkar och pustar när jag ska resa mig upp ur säng eller soffa men är fortfarande helt okej med att promenera till pendeln (ja någon jättepromenad är det ju inte hehe). Har fått svårare att andas. Säkert lika beroende av min långdragna förkylning som av att bebisen måste ligga väldigt högt upp just nu. Pratade i telefon liggandes i soffan igår och flämtade mig igenom samtalet. Då känner en sig sexy! På tal om sexy så har jag ju, som jag alltid gör när jag inte kan omsätta tanken till praktik på grund av SKÄL, börjat fantisera om träning igen. Och då har jag ju egentligen inte tränat på år! (Med undantag för typ två pass i veckan ett halvår eller så när ungen min var kanske 8 månader och framåt.) Nu vill jag hitta tillbaka till den där personen jag var för tio år sedan när jag startade bloggen och skrev att jag gillade träning. För det gjorde jag verkligen. Vet inte vilken träning jag ska syssla med bara. Har haft svårt att hitta formen för träning sedan typ flytten från Skrapan? Då älskade jag skivstång och core och framförallt aerobics med svårare koreografi. Nu tänker jag att jag måste lära mig gilla löpning och hemmaträning för att det ska fungera i mitt vardagsliv. Men inte nu nu. Sen. Efter förlossning och återhämtningsperiod och så… hepp.
Satt i ett varmt konferensrum häromdagen och kände hur fingrarna svullnade upp för första gången denna graviditet. Ändå så dreamy att vara gravid såhär under höst och vinter istället för under vår och värmerekordsommar. Då var jag väl svullen jämt från vecka 29 eller något (d.v.s. när värmeböljan började). Jag blir glad varje gång jag tänker på att det kommer fortsätta att vara svalt till bebisen kommer. Ljuva nollgradiga väder, how I love you.
Har precis som förra gången inte läckt en droppe bröstmjölk och tycker det låter precis lika orimligt denna gång att jag ska mata en bebis med mitt bröst! Att jag redan gjort det med min förra bebis i hela 9 månader känns helt sjukt. Men jaja, det ger sig väl. Som det mesta.
torsdag 19 januari 2017
Förlossningspodden
Lyssnar på förlossningspodden nu. Betar av avsnitt efter avsnitt i någon slags hunger över att hitta en historia att identifiera mig med som kan sia lite om vad som komma skall med barn och förlossning nummer två. Fattar det som att jag är lyckligt lottad som hade en bra första förlossning, en explosionsartad kärlek som slog till direkt och en rent allmän high on life-känsla som höll i sig hela bebisåret typ. Att alla inte har det så. Att många inte har det så. (Men urvalet kanske inte är helt rättvisevisande? Hoppas!)
I vilket fall som helst så gör podden mig nervös, vilket jag inte varit innan. Känner mig som ett sådant unikum att det OMÖJLIGT kan bli så bra igen. Här har jag har gått och känt mig typ trygg, litat på kroppen (vilket är ironiskt eftersom min kropp inte hajade någonting om hur barnet skulle komma ut förra gången och jag blev igångsatt när jag gått 16 goa dagar över tiden), och lutat mig på en barnmorskeväns ord om att andragångsföderskor är de föderskor barnmorskorna kategoriserar som ”lättast”, när det egentligen är himla svårt att få till en bra förlossning och en pang bom direkt-kärlek. Känner också på mig att jag, i de kläder jag är i och de erfarenheter jag har från tidigare förlossning, skulle bli besviken om det blir kejsarsnitt denna gång (något som jag var säker på att jag VILLE ha innan min första graviditet). Nä blä. Vad jobbigt det är om den enda vägen är ner? Att toppen är nådd? Och vad orättvist det känns mot unge nummer två! Ni som har två kids eller flera, vill ni dela lite erfarenheter? Gärna att andra gången var en härlig upplevelse. Och tredje med. Och första. Ingen press, bara ärliga historier rakt ut ur livet hehehehe. TACK PÅ FÖRHAND.
I vilket fall som helst så gör podden mig nervös, vilket jag inte varit innan. Känner mig som ett sådant unikum att det OMÖJLIGT kan bli så bra igen. Här har jag har gått och känt mig typ trygg, litat på kroppen (vilket är ironiskt eftersom min kropp inte hajade någonting om hur barnet skulle komma ut förra gången och jag blev igångsatt när jag gått 16 goa dagar över tiden), och lutat mig på en barnmorskeväns ord om att andragångsföderskor är de föderskor barnmorskorna kategoriserar som ”lättast”, när det egentligen är himla svårt att få till en bra förlossning och en pang bom direkt-kärlek. Känner också på mig att jag, i de kläder jag är i och de erfarenheter jag har från tidigare förlossning, skulle bli besviken om det blir kejsarsnitt denna gång (något som jag var säker på att jag VILLE ha innan min första graviditet). Nä blä. Vad jobbigt det är om den enda vägen är ner? Att toppen är nådd? Och vad orättvist det känns mot unge nummer två! Ni som har två kids eller flera, vill ni dela lite erfarenheter? Gärna att andra gången var en härlig upplevelse. Och tredje med. Och första. Ingen press, bara ärliga historier rakt ut ur livet hehehehe. TACK PÅ FÖRHAND.
måndag 16 januari 2017
Så trött
Tror järnbristen kommit ifatt mig. ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT. 98 % av dagens vakna tid fantiserar jag om sömn. Åh gud, att bara få sova lite! Tycker också att synen blivit sämre. Har svårare att fokusera blicken. Kanske hör ihop med sömnen. Min man mindes inte att det var såhär förra gravven, men som den arkivmänniska jag är kunde jag ju lätt läsa på om hur det var vecka 30-31 förra gången och hamnade direkt här: Zzzzzzz. Så ja, jag ser ett mönster.
Tänkte helt glatt i början av förra veckan att det bara var åtta arbetsveckor kvar till föräldraledighet. Och nu ba, sa du ÅTTA veckor?!!! Hur ska jag palla? Well, en kämpar väl på.
Tänkte helt glatt i början av förra veckan att det bara var åtta arbetsveckor kvar till föräldraledighet. Och nu ba, sa du ÅTTA veckor?!!! Hur ska jag palla? Well, en kämpar väl på.
tisdag 10 januari 2017
Anteckning vecka 27, 28, 29 och 30: andra gången
Det kom visst en jul och ett fullt hus och tiden för anteckningar visade sig vara lika med noll. Lågintensivt har det varit, vi har varit hemma och lediga i tre veckor, och nu är jag vips inne i tredje trimestern och börjar se slutet av denna graviditet. Gud alltså! Det var som att något hände direkt efter årsskiftet, innan dess har det känts rätt avlägset, det där slutdatumet i slutet av mars (som lär bli april) men nu, nästan halvvägs in i januari känns det plötsligt helt ofattbart nära. Hur ska vi hinna med allt? Massa fix behöver göras, och massa mental laddning. Kanske damma av den där ”Föda utan rädsla”-boken, köpa några krämer från Apotea, packa bb-väska, skicka in graviditetsintyget till försäkringskassan (alltså, så seeeeg med detta), tvätta minikläderna som nu ligger i en byrå i det som ska bli hennes rum, lämna in vagnen på service så den känns fräsch för den nya bebisen etc. Jodå, en gedigen lista är det. Och tid till att fixa allt på den är något mer begränsat denna gång med en snart 2,5-åring in da house. Som vi dessutom pottränar just nu, vilket i och för sig går bra peppar peppar, men som ändå håller hjärnan rätt upptagen på något vis...
Well well, graviditeten var det ja. Börjar känna mig mer gravid. Har inte rört mig många meter utanför hemmet denna julledighet, men nu när jag gör det känner jag nog av något som kanske är sammandragningar? Ofta som en obehagskänsla eller mensvärksliknande känsla långt ned i magen. Säkert inget farligt. Magen är större, omöjlig att inte upptäcka nu. Igår frågade en av förskolepedagogerna om jag var gravid och jo, rätt så gravid är jag ju hehe. Rörelserna är kraftigare och större och för det mesta är det rätt mysigt att ligga och titta efter dem. Pustar och frustar när jag ska resa mig ur soffan eller från golvet, och rakar benen extremt sällan för att vara jag eftersom min foglossning vaknar till liv av att stå på ett ben i duschen. Tappar inget huvudhår alls och tror inte jag känner av den där järnbristen särskilt mycket. Vågar inte äta Nifrex så käkar Hemofer istället och hoppas att det hjälper.
Igår hade jag svårt att somna på grund av OMÖJLIGT att hitta bekväm sovposition. Är rätt varm, trots vintern, och längtar efter evigt svala lakan. Behöver inte gå upp och kissa på natten (än), men är väldigt törstig väldigt ofta. Har börjat bli kvällstrött igen. Somnade på soffan halv sju igår och kunde liksom inte skärpa till mig på en timme lite drygt.
Än är graviditeten rätt barmhärtig mot mig, men vi får se hur det går med jobbstress och vardag som drar igång på riktigt imorgon. Tjofaderittan! Tänk om 2-3 månader är hon här!
Well well, graviditeten var det ja. Börjar känna mig mer gravid. Har inte rört mig många meter utanför hemmet denna julledighet, men nu när jag gör det känner jag nog av något som kanske är sammandragningar? Ofta som en obehagskänsla eller mensvärksliknande känsla långt ned i magen. Säkert inget farligt. Magen är större, omöjlig att inte upptäcka nu. Igår frågade en av förskolepedagogerna om jag var gravid och jo, rätt så gravid är jag ju hehe. Rörelserna är kraftigare och större och för det mesta är det rätt mysigt att ligga och titta efter dem. Pustar och frustar när jag ska resa mig ur soffan eller från golvet, och rakar benen extremt sällan för att vara jag eftersom min foglossning vaknar till liv av att stå på ett ben i duschen. Tappar inget huvudhår alls och tror inte jag känner av den där järnbristen särskilt mycket. Vågar inte äta Nifrex så käkar Hemofer istället och hoppas att det hjälper.
Igår hade jag svårt att somna på grund av OMÖJLIGT att hitta bekväm sovposition. Är rätt varm, trots vintern, och längtar efter evigt svala lakan. Behöver inte gå upp och kissa på natten (än), men är väldigt törstig väldigt ofta. Har börjat bli kvällstrött igen. Somnade på soffan halv sju igår och kunde liksom inte skärpa till mig på en timme lite drygt.
Än är graviditeten rätt barmhärtig mot mig, men vi får se hur det går med jobbstress och vardag som drar igång på riktigt imorgon. Tjofaderittan! Tänk om 2-3 månader är hon här!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)