Min tredje älskling är här!

Någon uppdatering för vecka 39 eller 40 blev det visst inte, för i fredags kom hon, mitt tredje lillhjärta! 9 dagar innan BF, 3 600 gram tung och 50 centimeter. Massa mörkt hår (mest av alla mina barn) och helt olik sina syskon. Jag är så lycklig! Inne på femte dagen med henne och hittills är hon en fröjd. Så lugn och harmonisk och gosig. Och ja hela den nya fempersonsfamiljen känns lugn och harmonisk, och barnen är störtförälskade i sin nya lillasyster. Herre gud! Får det vara såhär bra?! Jag är så TACKSAM! En vet ju inte hur det ska bli när en snart 2,5-åring ska bli storasyster, kan ju bli lite hur som, men som den omvårdande bestämda lilla unge hon är så ÄLSKAR hon denna bebis och tror att det är hennes alldeles egen. Ögonen lyser så snart hon får syn på henne och alltid vill hon hålla, klappa och pussa. Livet alltså! Är väl hög på hormoner säkert, men de här fem dagarna har varit så jäkla fina.

Enda minuset är väl att lillan tappat så mycket i vikt (hon väger nu 3 200 gram) så jag blev av en barnmorska igår tillsagd att omedelbart hyra en pump och börja pumpa och tillmata med flaska för att få igång min som vanligt sega mjölkproduktion. Jag tyckte att det gick bättre den här gången jämfört med tidigare två gånger, det liksom kommer ju någonting när jag klämmer vilket underlättar allt och minskar smärtan i nipplorna, men tydligen inte tillräckligt. Hon har tappat mest vikt av alla mina barn (över 11 procent), så min magkänsla var ju helt galet fel. :(  Men nu pumpar jag som sagt, och ammar, och pumpar och ammar, och det kommer ut mer och mer varje gång och jag känner tillit till kroppen. Efter första tillmatningen totaldäckade hon så nog var hon hungrig allt. Kändes konstigt att inte ha henne klistrad vid bröstet under ett par timmar, men skönt också att få vila boobsen lite.

Jag ska skriva om förlossningen är det tänkt, som kom så oväntat och var lite konstig såsom tredje sägs vara, särskilt i starten, men först ska jag gå och gosa med min andra dotter. Hej så länge från en nybliven superglad trebarnsmorsa!

Anteckning vecka 38: tredje gången

Vecka 38 är här och jag är inne på min sista arbetsvecka! Det känns... konstigt? Ska jag gå hem sen? Vad ska jag göra då? Hjärnan är ju fortfarande med. Känner mig mer fysiskt utslagen är psykiskt. Jag går långsamt och det är tungt att röra sig i värmen, fingrarna har svullnat och jag har ingenting att ha på mig, men hjärnan är ändå liksom lite på g. Och sådär trött så jag vill sova hela tiden är jag inte heller. Känns konstigt att lämna jobbet också, i september när ALLT alltid händer, men det är bra övning. Snart kommer en bebis, och den ska få mitt fokus, även om det är svårt att föreställa sig fortfarande.

Graviditetssiffror
Var hos barnmorskan igår och allt såg fint ut. Blodtrycket hade gått ner igen, tror hon sa 115/70. Eller 105/70. Blodsocker på 5 prick, och SF-mått på 35-36. Och järnet mätte mitt högsta värde hittills i graviditeten: 118! Helt otroligt. Har inte ätit något tillskott alls denna gång. Huvudet var ruckbart men låg åt rätt håll, d.v.s. ned. Såhär på sluttampen sammanfattade vi graviditeten som bra. Inte sådär hemsk som jag hört att tredje graviditeten kan vara (lex underbaraclara) utan helt vanlig, precis som mina två tidigare. Inga konstigheter. Hoppas på en "inga konstigheter"-förlossning nu också, men kanske är det att gapa efter för mycket. Imorgon ska det göras ett tillväxtultraljud för att kolla storleken på bebisen.

Nåväl. Vi har det väldigt harmoniskt hemma just nu. Barnen är så trivsamma och enkla att ha att göra med. Förskolevardagsmorgnarna går supersmidigt och alla är klara långt innan vi behöver lämna huset. Helt otroligt. Låt det förbli så. Får se om det blir en chock för lilla att bli storasyster eller ej, oavsett vad är det inte så mycket att göra mer än vänta och se. Snart är vi fem i familjen. Fem! Då är alla här.

Lista!

Lånar en lista av Hanna Rosell!

Jag längtar efter:
Min kropp som jag föreställer mig den om några månader. När jag kanske har på mig ett par blå lite croppade jeans, en t-shirt och en lång kofta. Och ett par stiliga kängor eller stövletter. Och är snygg i håret (hehe). Och har en öppen kappa och en halsduk och kanske en liten mössa och livet är en fest och kroppen är stark och osvullen och jag är sådär snygg som jag vid enstaka gånger kan vara fortfarande... Kanske är det inte om några månader inser jag nu när önskelistan blir längre och längre, utan inte förrän nästa höst, men so be it. Dit längtar jag i alla fall!

Jag är ledsen över:
Inte så mycket faktiskt. Blir ofta ledsen-arg när jag bråkar på min man gällande hans icke-driv vad gäller vissa gemensamma saker, men annars har jag det väldigt oledsamt just nu, peppar peppar, no jinx.

Jag äter helst:
Gud så osexigt det här blir. Nu under graviditeten blir jag mest golvad av hur jäkla gott det är med kylskåpskalla saftiga äpplen. Och mineralvatten! Mmmm, mineralvatten. Dricker det till och med till frukost nu.

Men annars, när jag är mer normal, äter jag helst skaldjur, grejer med koriander, ost och chark eller en blodig köttbit. (Är dock gift med en vegetarian och många av de där grejerna är inte så kul att äta själv så vissa saker äts sällan hemma hos oss trots favoriter hos mig.)

Jag ser fram emot:
Att förlossningen ska dra igång. Att få se att bebisen mår bra och är frisk och kry. Att allt har gått bra med mig. Stunden vi känner att vi vant oss vid trebarnslivet.

Jag läser:

Just nu Testamente av Nina Wähä. Har inte hunnit långt men ÄLSKAR den hittills! Så jäkla intressant och spännande språk, blev tagen redan av första sidan.

Jag är stressad över:
Alla vårens bilder som ligger kvar i kameran och ej är överlagda på flickr. Alla tusentals bilder som inte tas längre och alla texter om barnen som jag inte skriver. Dokumentationsstress helt enkelt. Är också stressad över allt ofärdigt som bör vara färdigt innan bebisen kommer, plus stressad över att jag inte "njutit" eller "tänkt" tillräckligt på graviditeten.

Jag lyssnar helst på:
Poddar? Väldigt sällan musik just nu.

Jag drömmer om:
Min och min mans stora dröm är ett eget hus på västkusten på platsen där jag varit varje sommar i hela mitt liv. Ett hus vi ritar själva och där vi sedan är hela somrarna och stora delar av resten av året. Ett hus med stora glaspartier och en snygg pool som jag kan kvällsbada i medan barnen sover (eller ja, barnbarnen kanske det blir med tanke på vad tomterna kostar just där jag vill bygga...).

Jag blir nostalgisk av:
Exakt allting. Verkligen allting. Någon länkade precis till ett flickr-album med gamla klubbilder från 10 år sedan. Hepp! Nostalgimätaren slog i taket! (Härlig klädsel förresten hehe... med den lilla väskan i syntet som pricken över i:et.)

Anteckning vecka 37: tredje gången

Är så jävla gravid nu! Herre! Har varit helt orörlig typ hela helgen. Pustat och frustat och legat ned mest. Samt slitit mitt hår av att vara så liksom rörelseförlamad att en inte kan göra nästan någonting. Varenda liten pryl som hamnar på golvet låter jag ligga kvar, och ska jag böja mig fram över diskbänken så tar liksom magen emot! Magen som dessutom är panghård exakt hela tiden, vilket gör att minsta stöt mot den är rejält oskönt. Har börjat svullna mer om fingrar, ben och fötter och säkert ansiktet med, även om jag inte uppmärksammat just det än. Men så har jag heller inte fastnat på någon bild på länge hehehe... Idag värker det lite i händerna vilket jag naturligt härleder till svullnaden. Funderar på om jag borde vara orolig och kontakta min barnmorska, men min personlighet trogen så gör jag antagligen inte det. Har en inbokad tid på måndag.

Jag vet ju att jag med mitt bagage av att gå över BF med 16 dagar första gången och med 7 dagar andra gången inte borde gå och hoppas/tro på en tidigare förlossning denna gång, men ändå har jag märkt att jag nu gör det trots att mitt förstånd kämpar emot. Vill att ungen ska födas tidigt i september, ej i mitten. Detta är ändå tredje barnet tänker jag oförståndigt, kanske kan kroppen börja förbereda förlossning lite tidigare? Låter ju rimligt även om jag vet att det antagligen inte är det. Har väldigt mycket sammandragningar nu, som är osköna och kräver mitt fokus, men fortfarande inga förvärkar. Vad jag tror. Tänker att det är helt sjukt att vissa har sådan tur att deras förlossningar sätter igång typ nu, medan jag har fått vänja mig vid att vara gravid en hel månad längre!

Är otroligt nyfiken på hur hon ser ut. Lik H? Lik O? Lik ingen? Lik båda? Så spännande denna gång! O och H är ju på varsin sida av skalan tycker jag, väldigt olika varandra, så denna unge kanske hamnar mer på mitten. Längtar efter den lilla sparven även om jag vet att de första veckorna också brukar vara ansträngande med en amning som ska dras igång (och som gör ont!) och rutiner som är otydliga men som vi ändå vill etablera (sova på natten typ). Vet dock också att graviditeten brukar kännas långt bort direkt bebisen är ute och den känslan längtar jag innerligt efter nu! Åh! En ogravid kropp!

Är förövrigt väldigt känslig i psyket nu. Kan knappt se en enda serie på HBO eller Netflix eftersom alla är för läskiga eller våldsamma eller sorgliga. Har den senaste veckan "låtsastittat" mig igenom The Assassination of Gianni Versace och Escape at Dannemora, men egentligen mest spelat candy crush och tvingat min man att stänga av i princip allt ljud från tv:n. Rimligt.

The struggle is real. Kämpa på nu Sara!

Anteckning vecka 36: tredje gången

Tillbaka på jobbet! Det känns okej faktiskt, när jag väl är där, men transporten är sådär. Blir hittills upphämtad med med bil vid pendeln på eftermiddagen istället för den 10 minuter långa promenad som det brukar innebära att ta sig hem. Men jag orkar liksom inte den vandringen på eftermiddagen. Dricker otroliga mängder vatten varje dag men kissar nästan ingenting, så vätskan går väl rakt ner i benen kan jag tro. Mys.

Det börjar bli rejält tungt nu och foglossningen känns allt mer när jag typ reser mig från soffa eller säng. Det är svårt att hitta bekväma positioner och jag har börjat längta lite lite till att vara själv i min egen kropp igen, utan stenhård mage som är i vägen och utan vaggande gång. Samtidigt känner jag inre stress (i enlighet med min goa personlighet) över att jag måste njuta nu, eller i alla fall vara mer i nuet, såhär min sista graviditet i livet.

Garderoben krymper också för var dag som går, och det har blivit svårare (läs: omöjligt!) att hitta bra outfits nu när jag är tillbaka på jobbet. I våras använde jag mina vanliga blusar/skjortor/tröjor men med ett gravidlinne under om det blev någon glipa, men det har jag inte ens testat nu sisådär 2-3 månader senare. Inser att slaget om att se ens lite snygg ut, eller som mig själv hehe (utan förhoppning om lite snygg), ändå är förlorat för nu. Det är bara att vagga vidare genom den sista månaden av graviditet med tunga ben, iklädd gravidtights och något fult gravidmageanpassat på överkroppen.

Har mycket sammandragningar som liksom kramar om hela överkroppen hårt och gör det svårt att andas, men ingen mensvärk. De kommer ofta när jag bara vilar, och jag måste fokusera på andningen när de kommer.

Sista månaden nu i alla fall och snart kan det hända! Det känns helt sjukt! Och helt sjukt ofattbart!

Helgen ska ägnas åt att fixa färdigt hemmet för bebisen. Upp med skötbord och inhandling av små blöjor och pack av bb-väska och tvätt av bebiskläder i storlek 50-56. Förhoppningsvis landar något sedan. I själen alltså. Om vad som komma skall. Är rätt sur på min man eftersom det känns som att jag är den drivande vad gäller detta (ja allt helt enkelt) ty overklighetskänslan över vad som komma skall tycks vara än större hos honom. Men jag kommer ju föda ett barn, och har vi fixat lite innan så gör det vardagen enklare. Så är det ju.

Anteckning vecka 35: tredje gången

Ska till barnmorskan för första gången på 6-7 veckor i eftermiddag och jag är nervös. Hoppas allt ser bra ut med den lilla! Är nervös både för att magen är för stor och för att den är för liten. Undrar om alla mina värden fortfarande är bra.

Har varit lite mer svullen tycker jag sedan jag kom hem efter en månad på ljuva västkusten och det är såklart oskönt. Vigselringarna har t.ex. inte varit på på hela sommaren, då jag verkligen inte tycker om när de sitter tight eller att det putar ut runtomkring själva ringen, men det är ändå en bagatell jämfört med sommaren 2014 och svullnaden då. Och snart börjar jobb och skola igen och den varma sommaren som gravid är överlevd! High five till mig själv!

Förra veckan fick vi reda på att min syster väntar sitt andra barn, så i vinter får barnen en till kusin. Det känns kul! Gillar när folk skaffar flera barn. Känns som en kommer närmre varandra i förståelsen för hur vardagen ser ut nuförtiden. Hon får nära ålder på sina barn, 1,5 år  mellan dem typ om allt går enligt plan, och hon verkar nöjd med det. Och jag själv är nöjd med mina 2,5 år-ish mellan syskonen. (I en perfekt värld hade det varit tre år mellan varje barn, men livet (bokstavligt talat hehe) kom emellan...) Det är intressant hur olika en tänker gällande avstånd mellan syskon, och rätt spännande att prata om. (Vet att Linn skrev om sitt val nyligen, här!) Framförallt tänker jag att det handlar om vad föräldrarna föredrar och pallar. Hur syskonen sedan behagar att förhålla sig till varandra, det vet en rätt lite om.

———-

Barnmorskebesök check! Allt såg bra ut! SF-mått på 32 (mitt på mittkurvan), järn på 117. Inget socker togs. Lite förhöjt blodtryck. Hade 120/80 denna gång. Senast hade jag 105/60. Troligtvis ingen fara dock, men skulle vara uppmärksam på huvudvärk. Nästa koll om tre veckor.

Anteckning vecka 33 och 34: tredje gången

Rätt så himla gravid är jag nu. Stora rörelser i magen för jämnan, och en spirande pirrig känsla inför vad som komma skall. Det är kort tid kvar nu! Eller om jag går över max och blir igångsatt är det typ två månader, men enligt min app mer humana 46 dagar. Plus minus två veckor då. Lite drygt. Första barnet föddes på BF +16 (igångsättning), andra på BF +7 (naturlig start). Undrar hur det blir denna gång? Hade helst velat föda 1-9 september bara för att det vore gött om alla barnen var födda tidigt på sin månad, men troligtvis blir det väl inte så med min  statistik. Hoppas på naturlig start och vill verkligen inte ha kejsarsnitt.

Fysiskt mår jag likadant som jag gjort de senaste veckorna. Lite orörlig av foglossningen, rätt trött men annars okej. Psykiskt känner jag mig stabil.

Min stora unge fyller 5 år imorgon och efter kalasfirandet och den välfyllda att göra-listan som hör till det,  är det dags att börja göra i ordning för bebisen. Jag ser fram emot det. Att låta lillan ta plats här hemma för att göra alltet mer verkligt. Snart kommer hon ju! Men först slutet av semestern, sen några veckors jobb och vardag och sen, sen är det dags.

Anteckning vecka 32: tredje gången

Barnet är otroligt livligt i magen. Många är kvällarna där jag inte kan somna för att det rör sig så mycket exakt överallt i hela magen. Det är en häftig känsla, även om det också kan vara rätt obekvämt. Hisnande är tanken att det är mitt tredje barn där inne, som jag snart ska få möta. Varför går det inte att ta in? Hisnande också att snart kommer jag aldrig mer få vara med om sparkar och bebisbök i magen för resten av mitt liv? Graviditeternas tid är alldeles snart över. För en sentimental person som jag är det också någonting att bearbeta. Men kanske kommer det naturligt denna gång? Känslan av att alla är här? Att det är färdigt? Hoppas! (Hur har det varit för er andra? Ett klart avslut eller något det tar ett tag att vänja tanken vid och acceptera?)

Jag märker att jag blivit tröttare. Vill mest sitta i skuggan med benen högt eller liggandes med en kudde mellan knäna. Orkar knappt läsa.

Har varit tvungen att ställa in barnmorskebesök på grund av att jag befinner mig i fel ände av landet, och vet ej om jag bör ha dåligt samvete över det. Alla värden har ju hittills sett bra ut men tänk om mina uteblivna besök gör att de missar något? Har nästa inplanerade besök den 6 augusti, och har inte kollat något sedan 25 juni. Gaah! Sådana jäkla grejer att ta ansvar för!

Har annars en jäkla go sommar överlag, med tanke på omständigheterna. Hittills inte alls lika fruktansvärd som den 2014. Peppar peppar, no jinx.

Anteckning vecka 30-31: tredje gången

Semester var det här och jag har noll tillgång till dator så skriver lite anteckningar sporadiskt på mobilen.

Överlag mår jag bra. Foglossning har jag, och får ont av att sitta i soffan eller vända mig i sängen, men kan gå promenader om jag inte tvingas gå för fort eller om det är för varmt. Magen växer, bebisen sparkar. Ibland gör den någon rörelse som gör ont, kanske typ sträcker på sig? Jag tappar nästan andan då. Har fortfarande vad jag tror är sammandragningar, ofta när jag ligger still. Då känns det som om hela överkroppen spänns åt. Det gör inte ont, ingen mensvärk eller något sådant, men det känns oskönt. Har ömma bröst men ännu inget spår, precis som vid tidigare graviditeter, av att de snart ska producera mat. Vi har förberett noll därhemma men har väl det mesta? Tror jag? Köpte några små klädesplagg på rean men inventerade också det vi har i  förrådet i storlek 50-62 och egentligen behöver vi nog inget, men inget kändes sådär jättekul heller. Två barn och tusen tvättar senare gör ju något med känslan, även om jag såklart inser är det enda rätta är att använda kläderna en gång till och sedan skänka bort dem.

Bebisen börjar bli stor, och ändå ska den kötta på sig typ 2 kilo till innan beräknad förlossning. Jag fattar ingenting trots att detta är min tredje gång. Jag kommer att vara mamma till tre barn, en son och två(!) döttrar. Har knappt vant mig vid orden att jag har en dotter, och snart har jag som sagt två. Life! 

Anteckning vecka 29: tredje gången

Har rätt mycket annat jag vill skriva om här på bloggen men hittar ingen som helst tid för annat än graviditetsuppdateringar, så det får vara så för nu. Anyway, here we go, vecka 29!

Nya siffror från barnmorskan (för mitt eget dåliga minne enbart):
SF-mått: 27
Blodtryck: 105/60
Järnvärde och blodsocker godkänt. (Så märkligt att jag ännu inte behövt käka tillskott? Å andra sidan känner jag mig inte sådär järnbristtrött som jag gjorde i tidigare graviditeter, så kanske bara har bättre reserver denna gång trots noll vitamintabletter och oförändrad kost.)

Såg i mina gamla graviditetsanteckningar här på bloggen att naveln var sned i graviditeten med H, liksom förflyttad någon centimeter åt höger. Så är det även denna gång. Känns som att det är mest barn i magen på vänstersidan. Hon kickar i alla fall för fullt och jag är glad i henne känner jag. Plus väldigt glad i de barn jag har, som jag känner mig extra superförälskad i just nu. Tycker att de är så HIMLA fina och mysiga och gulliga och roliga. Och kompetenta! Är helt orimligt glad och nöjd (och LÄTTAD!) över hur bra allt gick med Os avslut med blöjorna och det känns som att hon växte flera meter av detta nya. (Ej ordagrant hehe... Hon är fortfarande en liten, liten pallevante.)

Hade en otroligt härlig fyradagarsledighet över midsommar och mådde fint, men sen gick jag till jobbet igår och då kändes det som att hela kroppen brakade samman. Det är så tungt att gå! Och så varmt att gå iklädd kontorskläder (med tjocka muddar över magen) istället för halvnaken i något sjok därhemma. Tror tajmingen för semestern blir alldeles perfekt.

Har sammandragningar tror jag? Tycker inte att jag ser det på magen, men det spänner liksom till tvärs över alltihop, en lätt sprängande(?) känsla, som jag ibland andas mig igenom. Ont gör det dock ej, men det liksom känns. Har tänkt att mina fötter svullnar på kvällarna men sen såg jag en bild på Instagram på en annan gravid persons svullna fot och tyckte då helt plötsligt att mina fötter nog var noll svullna hehe. Stannar gärna i denna svullnadsgrad.

Det känns som det både är för lång tid kvar, och för kort tid kvar. Får inte riktigt ordning på det där.

Överhettat preggo

Jag är sååå varm!! Och uppenbarligen lite korkad som kör en repris på en tredje trimester under högsommaren trots att jag om någon verkligen borde veta bättre. Lex sommaren 2014. Graviditeten med mitt andra barn som var beräknad i mars/april 2017 var en walk in the park jämfört med detta. Så tips från coachen, för er som har tur och möjlighet att kunna planera sådant här: gör barn på sommaren!

Trodde knappt jag skulle komma fram till förskolan igår vid hämtning, så övermäktigt kändes det att röra sig utomhus i denna hetta. Har avsagt mig de lämningar och hämtningar som är kvar innan semestern. Min man får ta det helt enkelt, för jag orkar inte, bokstavligt talat. (Vilket i sig är rätt deppigt, att fysiskt inte orka saker.)

När jag sover drömmer jag om att jag plötsligt har en strandtomt och bara ligger i vatten hela tiden. Blir besviken VARJE gång jag vaknar. På dagarna fantiserar jag om sommarstället på västkusten jag vill bygga, med närhet till hav och egen pool för kvällsdopp när barnen somnat. Vatten alltså, BAD, ändå det bästa vi har?

Anteckning vecka 28: tredje gången

Tredje trimestern – hello!

Fysiskt: svullnar om fingrar och ben/fötter av värmen och går mest runt i löparskor (som jag löpt exakt noll meter i, min personlighet trogen) och drömmer om att bada, bada, bada. Psyket är stabilt och jag försöker att njuta av lillans sparkar och rörelser som bara blir starkare och starkare. Det är coolt att vara gravid och det här är sista gången jag är med om det i mitt liv. CARPA!!

Har köpt en baddräkt som magen får plats i och en hög med gravidlinnen som används flitigt under diverse kaftaner och blusar. Plus gravidbrallor. Saknar friheten att dra på mig en klänning, men trivs ej i det just nu, av rent utseendemässiga skäl.

Har inhandlat noll saker till bebisen och varken förberett vagn, säng eller skötbord*. Tänker att det ger sig. Förr eller senare blir jag ju tvingad att ta tag i det. Fattar egentligen fortfarande inte att det ska komma en unge till, samtidigt som jag börjar bli pepp. (Och lite ångestfylld inför förlossning. Det gör ju ont, även om det är coolt o.s.v.)

*Min lillas blöjavvänjning har gått kanon, så nu har vi packat undan skötbädden och ska njuta av det... i tre månader-ish till nästa bebis ska ha den hehe. 

Anteckning vecka 26: tredje gången

Är så himla förvirrad angående veckorna nu, men dags för ny uppdatering är det väl? Ja, jo! Var hos barnmorskan häromdagen (för första gången själv eftersom min man var hemma och vabbade) och vi konstaterade där, jag och barnmorskan, att jag mådde bra. Jag hade lågt blodtryck, normalt blodsocker och okej järn, även om det sista var på nedgång. SF-måttet låg på 24 cm så typ-ish prick på medelstrecket. Hjärtat slog som det skulle och bebisen var vild och flyttade på sig hela tiden. Mer då? Jag svullnar när det är varmt och har ont i ben och fötter på kvällarna. Lider inte av foglossningen direkt, men känner mig rätt osmidig och frustig. Blir trött av att bära grejer fram och tillbaka till jobbet, rör mig i snigelfart och blir andfådd när jag går och pratar samtidigt. Allt annat typ normalt. Känner mig fortfarande oförberedd på att det snart är en till liten person här, OM ALLT GÅR VÄL. Och sen är det jag som går in i nästa fas i livet: fokus förvaltning. Pepp på det!

Intresseklubben antecknar tänker ni gällande den massiva infon ovan, men detta är ju egentligen bara minnesanteckningar för min egen snurriga skalle.

Min lilla är på förskolan idag för första gången sedan vi tog bort blöjan. Så spännande det ska bli att se hur det gått! Jag är inte lika panikslagen längre, utan har lite mer tillförsikt till processen. Nu går det att rutina henne, vilket har känts bra hemma (inga olyckor!), men hon går fortfarande inte självmant dit. Men den tiden kommer väl. Väl? Hoppas.

Anteckning vecka 25: tredje gången

Tycker fortfarande att denna graviditet håller rätt låg profil. Ägnar den ofta noll tankeverksamhet, men har noterat att jag numera går som en gravid hela tiden, inte bara hemma. Sexy. Blir svullen direkt det är varmt också, och vigselringarna har börjat bli tighta. Lillen i magen sparkar hårt och mycket, och rör sig fortfarande fritt därinne för sparkarna känns på olika ställen varje dag.

Har inte så mycket graviditetsrelaterat att skriva, men i helgen tog vi bort blöjan från min lilla som blev två år i april, och alltså detta, potträning och potta i sig, är fan den största puckeln i föräldraskapet tycker jag. Så jävla mentalt ansträngande. Fy fan. I mitt drömscenario skulle förskolan sköta det här, de som kan och har erfarenhet (alla barnen på en gång och sedan någon veckas hårdträning), men till dess är det en uppgift vigd till oss okunniga föräldrar. Suck och stön. Dessutom är det lite svårare denna gång när vi har ett större barn att ta hand om så vi inte kan ge fullt fokus till den lilla. Näe, kul är det ej.. Som jag längtar till det sitter!

Känner knappt igen mina ben längre, och fantiserar, som vanligt vid graviditet, om hur dedikerad träningen jag ska vara efter förlossningen. Hehe. Kanske fungerar det bättre denna gång när jag vet att kroppen aldrig ska vara gravid igen? Eller så fungerar det än sämre eftersom jag efter alla  graviditeterna liksom har tre(!) barn... Well. Framtiden lär utvisa.

Anteckning vecka 24: tredje gången

Nu rusar tiden. Inte graviditeten direkt, det är ju många långa veckor kvar, men våren! Liksom rakt in i sommaren! Det är inte särskilt många veckor kvar till helledigt och jag har denna vår haft den goda smaken att lägga in rätt mycket semester nu i maj och juni, det vill säga utöver de röda dagar som redan existerar. Tror jag jobbar min sista helvecka denna vecka, sen är det idel ströledigheter fram till sista juni, och sedan – pang boom – är det semester på riktigt. Sex goa veckor plus någon vecka halvledigt efter det. Och när väl sommaren är över är det inte många veckor kvar till planerad nedkomst. Det är märkligt att klampa in i föräldraledigheten på detta sätt. Att liksom ha semester före. Så har jag inte haft det tidigare, utan jag har kämpat på till 10 dagar innan BF (som ingen någonsin tackat mig för!) oavsett dagsform. Denna gång känns det tvärtom lite märkligt att gå tillbaka till jobbet i två-tre veckor efter semestern, för att sedan gå hem på ledighet igen. Men inte vet jag? Kanske längtar jag intensivt efter miljöombyte i slutet av augusti, ej helt orimligt. Svårt är det oavsett vad att sia kring hur jag mår i slutet av denna graviditet. Alla säger att det är jobbigare tredje gången, vilket det hittills, för mig, inte är. Men den tiden kommer nog. Och en sommar på det. Förhoppningsvis sval. (FÖRLÅT ALLA, men sval måste den bli!)

Och hur mår kroppen då? Rätt bra generellt tror jag tack. Inte så att jag är urpigg i rörelserna, särskilt inte på kvällen, men något annat hade jag knappast förväntat mig. Hulkar fortfarande en del och är regelrätt osugen på en hög med vanliga grejer att käka, men det går ingen nöd på mig på något vis. Har sovit okej men drabbades av en helt massiv trötthet för någon timme sedan som tvingade mig att öppna fönstret och  sätta mig själv mitt i draget för att piggna till. På veckorna hanterar jag annars trötthet rätt bra, men på helgerna måste jag alltid sova minst en gång under dagen, gärna redan på förmiddagen. Familjelivet bidrar till många goda saker i mitt liv, men att en helg med två pigga barn när en dessutom är gravid skulle bidra till något slags känsla att vara utvilad? Nänänä.

Tänkte säga att bebisen är fortsatt livlig, men så idag har jag knappt ens känt den? Inte så att jag reflekterat över det i alla fall. (Bör jag bli orolig?) Den är i alla fall rätt stor nu! 30 centimeter lång och 600 gram tung! Gud! Det är ju en liten människa! Försökte spåna på namn i helgen igen men det går verkligen uruselt. Listan är... kort. Och ett av namnen på den korta listan är mitt stora barns förslag: Pelle. Vilket det inte kommer att bli. Sitter någon på ett gött tjejnamn därute får en gärna lämna ett förslag! Tack förresten för alla fina grattis! Det gör det hela verkligare. <3 p="">

Hoppsan sa!

Nu kommer jag ut! Som gravid! Igen! Gör hon inget annat än är gravid och tar hand om spädbarn tänker ni kanske, och ja, det stämmer ju typ. (2013 var jag gravid, 2014 födde jag barn, 2015 ammade jag fortfarande i några månader, 2016 var jag gravid igen, 2017 födde jag barn, 2018 ammade jag åtminstone ett par månader in, och 2019 gravid igen.) Men detta (om resultatet blir en unge) blir sista graviditeten. Sen får det vara nog. Hade tänkt att njuta järnet denna gång och vet inte om jag lyckats riktigt (hinner inte med!), men glad är jag över detta lilla liv. Och pepp! Hur kommer det bli?  Trebarnschock? Trebarnslugn? Inget vet! Så innerligt spännande!

En septemberbebis ska det bli om allt går enligt plan. Kul!

Anteckning vecka 23: tredje gången

Publicerat 190515
------------------

Hade magsjuka i helgen innehållandes kaskadkräkningar. Ej optimalt när en är gravid och magmusklerna ej sitter på plats. Kissade till och med på mig lite när jag råkade sitta i skräddarställning samtidigt som ett våldsamt kräkanfall drog genom kroppen. Ingen möjlighet till stabilt knip i den ställningen nej. Förlåt för oversharing. Värdigheten bodde inte här. 

Är väl egentligen frisk nu, tillbaka på jobbet sedan igår, men känner mig sliten. Uttorkad, aptitlös, matt. Och trött. Trött trött trött. Har slarvat med alla vitaminer och inte tagit en gravidvitamin på månader säkert. Järnbrist hej hej. Ska till barnmorskan om tre veckor så får väl någon rekommendation då. Till dess är det hålla ut som gäller. Är egentligen inte såhär opepp som jag känner mig idag, men har det lite slitigt på jobbet (tycker alla utom några enstaka är slappa slashasar som inte levererar något typ alls? Rimlig inställning...) vilket gör att energin dalar. Är slutkörd.

Bebisen kickar i alla fall runt. Jag känner mig lite oroad över namn på den lilla. Vi har haft ett namn, men jag vet inte jag, som vanligt bestämmer vi oss så tidigt och sedan orkar vi inte tänka mer på det. Men kanske missar en något? Och kanske är det uttänkta ej rätt ändå? Bara en fix idé? Har en inget att grubbla på så skaffar en sig.

Fyra månader prick kvar till planerad leverans. Heja kroppen, kämpa på!

Anteckning vecka 22: tredje gången

Publicerat 190515
------------------

Sprang genom två rulltrappor för en vecka sedan och hade ont i fogarna i flera dagar efteråt. Har annars inte så mycket att säga. Bebisen sparkar flera gånger per dag och det är mysigt. Än så länge är det tydliga kickar, så småningom blir det väl mer böljande rörelser. Magen växer och det börjar bli jobbigare att ta sig upp ur soffan. Fyra månader kvar lite drygt!

Detta småbarnsliv som jag och alla mina kompisar lever gör att jag varit näst intill noll social sedan årsskiftet och det är märkligt att jag fortfarande har människor som jag räknar till mina nära vänner som fortfarande inte vet om graviditeten. Eller nja, kanske handlar det för stunden mer om en nära vän, men ändå. Har tänkt att jag ska berätta när vi ses men senast vi sågs var på nyårsafton. Och dagen efter det var min mens beräknad. Aja. Tiden kommer. Väl?

Anteckning vecka 20: tredje gången

Publicerat 190515
------------------

Känner mig veckoförvirrad efter flytten av BF-datum på RUL, men är alltså i vecka 20 nu. fortfarande. Typ hälften gjort! Herre!

Var hos barnmorskan förra veckan och hon tyckte att jag verkade må bra, och ja det gör jag ju också. Fick även lyssna på hjärtljudet och det var härligt. Förra graviditeten tyckte jag på riktigt inte att det var så speciellt, men denna gång är det det. Det gör det verkligare. Hon är där inne och lever runt. Min tredje unge! Så rik. Barnmorskan tyckte att hon verkade vild, det sas även på rutinultraljudet. H ansågs också vild i magen, medan O alltid tycktes vara lugn. Jag fantiserar om henne, föreställer mig hur hon ser ut (inte som mina andra två barn) och hur hon är. Är lite längtig, men samtidigt inte alls förberedd eller redo.

Jag känner henne varje dag nu, men har inte riktigt koll på när. Men det är härligt med rörelse. Enligt en av apparna, den mest generösa, är hon 25 cm lång nu och väger 350 gram. 

Annars är våren här och mina andra kids är så jävla ljuvliga och mysiga och gulliga att jag vill ta semester nu på direkten och bara vara med min familj.

Anteckning vecka 19: tredje gången

Publicerat 190515
------------------
Rutinultraljudet är avklarat och allt såg fint ut! Sådan lättnad! Tror jag var nervösare denna gång än vad jag varit vid de två tidigare. Även om det var mysigt att se bebisen så längtade jag efter att undersökningen skulle ta slut och att vi skulle få den där okej-stämpeln. Bebisen hade, som våra tidigare långbenta ungar också haft, skillnader i mått (som alltså indikerar graviditetens längd) mellan huvud, mage och lårben. Huvudet och magen såg yngre ut än lårbenet. Tyvärr verkar huvud- och magmåttet väga tyngre än benlängdsmåttet så vi fick BF-datumet framflyttat fem dagar. Mitten av september är det som gäller nu. Går jag över maximalt kommer bebisen i oktober! Låt oss hoppas att jag slipper det.

En liten lillasyster till! Det är ogreppbart detta, men varje gång jag tänker på det känner jag mig som universums mest tursamma. Tänk att jag är med om detta igen! En graviditet som verkar gå enligt plan, och snart med en tredje liten unge i min famn? AMAZING. Är så innerligt tacksam men fattar större delen av tiden inte att detta liksom händer mig just nu? Det är för bra.

Jag mår bra annars. Förbereder på mig att det ska bli tyngre denna gång, såsom ryktet om tredje barnet-graviditeter säger (har följt underbara Clara i sin tredje graviditet med förskräckelse), men än så länge är det lätt. Känner av lite foglossning på morgonen precis när jag stiger upp, och igår fick jag en sådan smärta i vänstra låret/höften på kvällen att jag skrek rakt ut vid varje litet steg jag tog. Men det gick över efter en timme. Tror det berodde på att jag kollade tv i skräddarställning, med ett barn på varje knä. Men annars som sagt överlag bra. Är trött fortfarande, men mår inte längre illa även om jag fortfarande hulkar ett par gånger per dag. Livet är lätt, peppar peppar. Snart kommer värmen och jag kommer att svälla upp till en elefant och klaga 24-7, men prick nu är det gött, gött, gött att leva.