jag hann inte med någon årskrönika, men eftersom jag skrev inlägget om just denna årskrönika idag (01-någonting eller?), så har jag 24 timmar till godo känner jag.
det jag egentligen har gjort är detta: träffat mitt ex och pratat! med betoning på p r a t a t . och på rille, det känns så jävla bra!!
innan idag hade jag sagt till honom att jag inget ville veta (om han och hans nya), och jag tog tillbaka det nu. jag tog tillbaka och lät honom prata och jag insåg massa grejer och kände mig, tro det eller ej, tryggare än vad jag gjort på månader. äntligen fick jag prata utan att det kändes som jag togs emot som den "sårade", den "ledsna" eller "den man ska ta hänsyn till". jag fick leda samtalet, och jag gjorde det med heder i behåll och visst, sentimentalitet såklart, men jag behöll kontrollen. jag grät, men inte på grund av henne, jag grät på grund av oss, och det var fin gråt. jag fick klarhet i vår, hans och min, relation. och, med betoning på OCH, jag fick insikt i att de, han och hon den nya, faktiskt ses 1-2 gånger i veckan istället för de sju gånger i veckan jag fantiserat om nu när jag inte vågat fråga, och att de fortfarande inte definierat sin relation - och jag, jag kan inte rå för det, men jag mår bra av de faktauppgifterna. det gör jag.
för jag vet att han längtar, och att längta är helt förståeligt för mig, för så gör även jag. han längtar efter någon att ta med på familjesemestrarna. han längtar efter "det", han längtar efter "den", den som skall vara med resten av livet - och jag, jag gör det med, och det är okej. såklart det är okej.
såklart.
och han älskar mig fortfarande.
(han älskar mig fortfarande!)
och självklart vet jag att jag inte ska bygga mitt liv på detta, jag vet det, men jag känner mig ändå stärkt, det tänker jag inte hymla med.
det vi hade var fint. med betoning på hade.
jag tänker gå vidare.
jag tänker göra det nu.
2009 är mitt år.
7 kommentarer:
Jag kommenterar sällan men läser alltid och JAAAAAAA! vad glad jag blev av att läsa det här!
Fy faan vad bra! Du låter så stark och så trygg, det är underbart att läsa. Kram!
Men vad roligt att läsa! Jag blir glad för din skull. Heja!
Precis så. 2009 bara väntar på dig!
Du är så BRA! Vilken fantastiskt skön känsla att ha efter allt ni gått igenom!
Peppa och credda dig själv nu för att du kommit så långt.
Kram
Jag har aldrig kommenterat här förut, men jag måste säga nu att jag får lite hopp av att läsa det här. Min pojkvän och sambo har nyligen lämnat mig och jag förstår inte hur det nånsin ska kännas som att jag vill gå vidare, men jag inser ju att det kommer komma en dag när det känns så här för mig också. Eller jag hoppas i alla fall det.
Tack i övrigt för en bra blogg! Så skönt att du aldrig hymlar med och ironiserar över att vara ledsen.
alla fina: tusen tack för pepp!
och kathy: jag hoppas och tror för dig. det kommer att ordna sig, saker gör det. men det tar tid och det gör ont och man tappar helt hoppet i omgångar, så var det för mig, och är fortfarande. många är stunderna då jag inte fattar hur någonting alls skall kunna bli bra igen överhuvudtaget, men något inuti mig säger nu att jo, det kommer åtminstone bli bättre, för så här jävligt kan man ju bara inte gå runt och ha det hela tiden. förändring måste således ske. när man är mitt i känslokaoset känns det som man står och stampar och stampar och inte kommer det minsta steg framåt, men gårdagskvällens nya hopp visade mig faktiskt att jag faktiskt har tagit mig någonstans. vilken lättnad! jag är på inget sätt speciell, så händer det mig, händer det nog alla, även för dig. kram!
(Jag känner igen mig så väl.)
Det här var fullt av hopp och lust och längtan. Och jag blev alldeles lycklig.
2009 är ditt år.
Skicka en kommentar