Spill the beans

Jag ville säga det tidigt. Precis som jag brukar vilja med det första jag älskar dig. Känns som en får ett litet övertag. Mot vem kan en undra? Ödet kanske. Berättade det nästan direkt för nästan alla de närmsta men bloggen blev utan. Och jobbet. Även om sannolikheten är liten att någon från där läser här så har jag inte vågat skriva då nyheten inte varit i närheten av officiell.

I min mage för en 8 veckor sedan, en första bild på något
som nu har en växt rätt rejält och förhoppningsvis blir en färdig
liten unge i sommar.

Denna gamla blottarblogg kräver dock sitt. Jag är alltså preggo. Preggo! Som så många andra av de bloggare jag läser som förväntas få eller redan fått ungar under 2014 (Hej Egon, Schmarro, Popmorsa, Hanna, Josefin, Johanna!), och som ett helt gäng av vänner.

Jag hade som ambition att skriva mer denna höst/vinter som gick men när stickan visade två streck (två!) fanns det nästan inget att skriva om utom just det, det som jag inte vågade outa.

För snacka stort det är. Helt enormt. Och jag är så jäkla glad och lycklig!






OBS. VIKTIGT! Har fortfarande inte berättat på jobb eller facebook eller instagram eller dylikt. Alltså är det typ ännu lite hemligt. Så schhh, jag litar på er gänget!

Kommer ut

Nä men nu säger jag det bara:


Jag ska få en son. I sommar. 


!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Anteckning vecka 18

Publicerat 2014-05-08

Har ångest för att jag inte dokumenterat någonting de senaste två månaderna. Vet att jag mått illa, varit helt däckad av trötthet, haft foglossning och oroat mig för en icke-växande mage och icke-sparkar. Men när? Måste försöka bena ut detta.

Tycker att jag känner någonting litet i magtrakten, väldigt långt ned mot troskanten, om inte mitt på.

Allt känns fortfarande overkligt och när jag tänker på det är jag rädd att jag dagdrömmer. Allting är lite för bra för att vara sant. Ska detta verkligen hända oss? Livets ljuvlighet.