sen undrar jag förstås hur det fungerar för alla bulimiker där ute att kräkas på jobb och skola och andra sociala ställen. är det bara jag som ser ut som självaste fan efteråt? är det ovana? kan man kräkas utan att blodådrorna i ögonen brister? utan att gråta? utan att snora?
2 kommentarer:
Inte jag, ser ut som sjutton svåra år!
Puss!
jenny: gött, då är vi två!
Skicka en kommentar