fix me

för kommentarer och inlägg och allt sådant som får mig att le lite genom tårarna:

tusen tack! när jag för att lätta trycket över bröstet kaskadspyr upp orden till vem som helst där ute som kan tänka sig att ta emot, och ni tar emot, och skickar omtanke - ni anar inte vad det betyder. herregud, ni är så fina.

och överlever gör man va? det gör man väl alltid? jag hoppas det. jag hoppas även att allting lättar snart, för jag har efter de senaste åren fan gjort mig förtjänt av vinnarlivet och jag tycker att det måste komma nu snart, för jag har väntat och väntat och under tiden bara sjunkit som en fucking sten och nu har jag väl ändå nått botten kan jag tycka. jävla cpbotten. jävla kukbotten. jag är redo för något annat. jag vet hur det här fungerar nu. jag vet hur ont det gör att inte våga tänka längre än en vecka framåt. jag vet hur det känns att tappa fotfästet. jag vet hur det är att vara ensam, och att känna sig ensam, hela tiden. jag vet hur det är att gråta på söndagarna när alla umgås med sambos. jag vet hur det är att se den man bryr sig om och som man trodde brydde sig om en, hångla med någon annan bredvid en på dansgolvet. jag vet hur det känns att inte ha några pengar nästan alls. jag vet hur det är att tänka att det är dags att liksom ge upp om männen. jag vet hur det känns att bry sig om någon som inte är villig att bry sig tillbaka. jag vet hur det känns när ens föräldrar skiljer sig och ens pappa blir så olycklig att det nästan inte går att prata med honom eftersom man inte vet vad man ska säga. jag vet hur ont det gör att tänka på att någon av ens föräldrar måste fira julen ensam. jag vet hur det känns att inte kunna ge någon det man vet att den egentligen önskar och längtar efter. jag vet hur det känns att tappa hoppet. jag vet hur det känns att nästan inte längre tro på en lycklig framtid. jag vet hur det känns att hålla fasaden uppe fast man går sönder inuti. jag vet hur det är att gråtandes gå hem från klubben, gråtandes lägga sig och gråtandes vakna. jag vet hur det känns att ha ett deppigt syskon som ibland vill ta livet av sig. jag vet hur det är att få höra att den man trodde man teamat upp sig med för resten av livet, hittar någon annan att kanske teama upp sig med. jag vet hur det känns att försöka träffa någon ny och ge och ge och ge till någon som inte är intresserad egentligen, som ser en som tidsfördriv och som inte frågar en endaste lite fråga tillbaka. jag vet hur det är att vara svartsjuk. jag vet hur det är att känna sig borttappad och oönskad. jag vet hur det känns att vara olycklig. jag vet hur det är att inte vara glad på väldigt väldigt länge.

jag vet hur det känns.

alltihopa.

och nu vill jag känna något annat.

jag gråter inte hela tiden längre. idag har jag inte gråtit alls. alldeles nyss gjorde jag en depplåtlista på spotify. den ska jag lyssna på nu och koncentrera mig på att inte gråta.