kloka jo alltså, vilken jävla klippa hon är! alldeles nyss förklarade hon för mig att nej, han och hon den nya är inte tillsammans. i alla fall inte än, och det finns således ingen som helst anledning alls för mig att ta ut det i förskott. hon fyller, antagligen, samma behov hos honom som han den där jag träffade förra året fyllde för mig, d.v.s. ganska angenämt (ibland åtminstone) tidsfördriv och någon att ägna tankarna åt, någon som ger en fysisk närhet, distans till det gamla och kanske även lite höjd (fast så mycket höjd var det ju inte i mitt fall även om jag låg med honom till och från under en 15-månadersperiod). i alla fall så är det de har antagligen inte mer än det, inte nu, och även om det kanske kan bli det sen så är det inget jag på något vis behöver förutsätta.
han behöver det här, och jag borde låta honom få, vilket jag försöker göra. när jag träffade han den där förra året, så var mitt behov av exkexet inte mindre, kanske blir det samma sak för honom. sådant går inte att uttala sig om än, men nu är det nog så och jag borde öppna upp för det. inte stänga ute, vara hård och distanserad.
jag har inte alls tänkt på det här på det här viset förr, utan har liksom redan sett honom med den nya och deras lägenhet och typ deras barn. inte riktigt men nästan. nu pausar jag den filmen lite. nu får de två, i mitt huvud, vara på häng-basis, för hängt har ju jag också gjort och i slutändan betydde det ingenting. detta är min nya tankebild och jag ska försöka hålla fast vid den. den får vara sann tills motsatsen är bevisad, och då, om det händer, hoppas jag att jag faller mjukare än vad jag gjort nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar