idag har jag fikat med han som upptog tankarna i över ett år hos mig, och jag försökte under kaffet erinra mig den där mjukaste huden på magen som gjorde att jag gav upp både självkänsla och gud vet vad under de där helvetiskt många månaderna som han fick ta min tid och mina tankar utan att någonsin ge någonting tillfredsställande tillbaka. det gick sådär. när jag är med honom blir det allt tydligare att det endaste jag fick från honom var ett någorlunda angenämt tidsfördriv och kåthet riktat mot mitt håll, som jag då tog emot med glädje eftersom det fyllde åtminstone ett av tomrummen inuti mig. nu, när kåtheten inte längre är där, blir jag hopplöst medveten om att som vän är han inte mycket att hänga i granen alls. han vet fortfarande ingenting om mig. han är inte intresserad, och det är tydligt. att prata som en tjej men lyssna som en kille är den sämsta kombinationen av dem alla, detta har jag lärt mig den hårda vägen.
ikväll var jag bortbjuden på middag hos exet. rarmiddag. finmiddag. älsklingsmiddag.
han lagade mat och jag åt och blev full av ölen trots att vi inte ens öppnade vinet jag hade med mig. jag hade inte bangat vin, men när han hintade för sänggående där jag tydligt inte var inkluderad var det bara att lämna urdrucken ölflaska och fantasier om något annat och bege sig hemåt. hela tunnelbanefärden hem längtade jag efter hans hud och omfamning och tryggaste andningen i nacken och en hand över bröstet och mjuka ord i örat och genom beröring. jag törs inte längre begära något. jag vågar inte ta initiativ. men jag längtar. jag längtar hela tiden och kan inte placera känslan i trygghetsfacket eller älskarditon och det förvirrar mig men gör mig också handlingsförlamad.
det är rörigt alltihopa, och trots trasslet och oredan och det allmänna kaoset så lägger jag mig olycklig på grund av den där förbannade tomheten. för jag känner mig tom. tom och fucking ensam.
en arm kring midjan hade gjort susen. en puss i nacken likaså. en hand att hålla, en mage att smeka, ett tryggt hjärta som finns där och slår, eller en smekning över håret och varm hud mot varm hud. allt det där fysiska som jag förut var så bortskämd med men inte hade vett att uppskatta, det saknar jag nu så det värker i kroppen.
5 kommentarer:
Å du! Jag tar lite av din ensamhet och du tar lite av min. Då delar vi den i alla fall med någon. Och då tror jag vi känner oss lite mindre ensamma!
Kram!
brinna eller försvinna: fina, jag delar gärna din ensamhet om du vill dela min. kram!
ta min med, jag delar din. jag känner i varje ord. just de där middagarna. är det tryggheten eller kåtheten som talar - vad är det man behöver?
men som du skriver i inlägget ovan. håll fast vid den där tanken. det var tomt redan då. det kan vara tomt fast man får det där fysiska.
det är så svårt att komma ihåg det de där nätterna då huden och kroppen skriker efter närhet och att bli sedd. då händerna verkligen kippar efter någon att beröra och armar som håller om en.
men man var inte bortskämd, man kunde inte uppskatta mer än vad man gjorde.
och darling: du kommer att få det igen, det kommer vi båda. och då kommer det vara fucking fantastiskt och inget låt gå. vi är bara värda de bästa, de som lyssnar och ger oss allt och som vi är for real kära i här och nu.
låt kroppen sakna, hjärtat väntar bara.
men inte hans arm kring midjan och inte hans hand att hålla. för det ger bara mersmak och mersmak betyder steg bakåt och din längtan behöver värka åt ett annat håll än hans.
låt det ta tid, men låt inte honom ta all din tid.
elin: kloka fina fina du, tack för kommentar! du har rätt, som alltid. jag väntar, medan kroppen saknar. men det måste komma något snart. det måste det.
fröken c: tack även du för klok kommentar! "låt det ta tid, men låt inte honom ta all din tid", jag jobbar på det.
Skicka en kommentar