dagens

mitt i morgonhetens ledsamheter ringde finaste marge och ba, du låter inget vidare alls, ska jag komma över? och jag ba, tack snälla, kom! och hon kom. tillbringade hela dagen med mig och lät mig älta och skrika, och sedan skrattade vi (!), snokade på facebook, kollade bilder, ältade lite till, lyssnade på musik, vandrade lite i affärer, hängde och så vidare i nästan all oändlighet. så fruktansvärt uppskattat! blir helt rörd.

pratade ut med exkexet under lite olika omgångar idag också och för första gången grät vi ihop och det var så jävla behövligt. jag behövde höra att jag inte var ensam, och det var jag tydligen inte. sa han. han hade också ont, och han sa att han saknade mig. jag saknar honom. sen kollade vi medium ihop från varsitt håll, och jag sa att jag kan va allison så är du joe, och då sa han att han inte var min joe utan ett jobbigt ex, och att min joe fanns där ute någonstans att finna och då blev jag såklart asledsen igen och ba, men så får du inte säga!

inte än.

(jag tror att jag fortfarande tror att han är min joe.)

han sa föresten också att han inte svarade igår för att han sov, men det tror jag så lagom på, för jag har efter hand, och ett plus ett, förstått att han var på bio med hon den där nya, även om han inte nämnt det. jag förstår sånt. är inte blind. de såg de ofrivilliga. jag undrar vad dom pratade om efteråt, och försöker tänka på det utan att ätas upp av svartsjuka.

han kallade mig också för storsint och det är jag ju verkligen inte, även om jag gärna vill vara det.