Publicerat 190515
------------------
Rutinultraljudet är avklarat och allt såg fint ut! Sådan lättnad! Tror jag var nervösare denna gång än vad jag varit vid de två tidigare. Även om det var mysigt att se bebisen så längtade jag efter att undersökningen skulle ta slut och att vi skulle få den där okej-stämpeln. Bebisen hade, som våra tidigare långbenta ungar också haft, skillnader i mått (som alltså indikerar graviditetens längd) mellan huvud, mage och lårben. Huvudet och magen såg yngre ut än lårbenet. Tyvärr verkar huvud- och magmåttet väga tyngre än benlängdsmåttet så vi fick BF-datumet framflyttat fem dagar. Mitten av september är det som gäller nu. Går jag över maximalt kommer bebisen i oktober! Låt oss hoppas att jag slipper det.
En liten lillasyster till! Det är ogreppbart detta, men varje gång jag tänker på det känner jag mig som universums mest tursamma. Tänk att jag är med om detta igen! En graviditet som verkar gå enligt plan, och snart med en tredje liten unge i min famn? AMAZING. Är så innerligt tacksam men fattar större delen av tiden inte att detta liksom händer mig just nu? Det är för bra.
Jag mår bra annars. Förbereder på mig att det ska bli tyngre denna gång, såsom ryktet om tredje barnet-graviditeter säger (har följt underbara Clara i sin tredje graviditet med förskräckelse), men än så länge är det lätt. Känner av lite foglossning på morgonen precis när jag stiger upp, och igår fick jag en sådan smärta i vänstra låret/höften på kvällen att jag skrek rakt ut vid varje litet steg jag tog. Men det gick över efter en timme. Tror det berodde på att jag kollade tv i skräddarställning, med ett barn på varje knä. Men annars som sagt överlag bra. Är trött fortfarande, men mår inte längre illa även om jag fortfarande hulkar ett par gånger per dag. Livet är lätt, peppar peppar. Snart kommer värmen och jag kommer att svälla upp till en elefant och klaga 24-7, men prick nu är det gött, gött, gött att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar