Anteckning vecka 24: tredje gången

Nu rusar tiden. Inte graviditeten direkt, det är ju många långa veckor kvar, men våren! Liksom rakt in i sommaren! Det är inte särskilt många veckor kvar till helledigt och jag har denna vår haft den goda smaken att lägga in rätt mycket semester nu i maj och juni, det vill säga utöver de röda dagar som redan existerar. Tror jag jobbar min sista helvecka denna vecka, sen är det idel ströledigheter fram till sista juni, och sedan – pang boom – är det semester på riktigt. Sex goa veckor plus någon vecka halvledigt efter det. Och när väl sommaren är över är det inte många veckor kvar till planerad nedkomst. Det är märkligt att klampa in i föräldraledigheten på detta sätt. Att liksom ha semester före. Så har jag inte haft det tidigare, utan jag har kämpat på till 10 dagar innan BF (som ingen någonsin tackat mig för!) oavsett dagsform. Denna gång känns det tvärtom lite märkligt att gå tillbaka till jobbet i två-tre veckor efter semestern, för att sedan gå hem på ledighet igen. Men inte vet jag? Kanske längtar jag intensivt efter miljöombyte i slutet av augusti, ej helt orimligt. Svårt är det oavsett vad att sia kring hur jag mår i slutet av denna graviditet. Alla säger att det är jobbigare tredje gången, vilket det hittills, för mig, inte är. Men den tiden kommer nog. Och en sommar på det. Förhoppningsvis sval. (FÖRLÅT ALLA, men sval måste den bli!)

Och hur mår kroppen då? Rätt bra generellt tror jag tack. Inte så att jag är urpigg i rörelserna, särskilt inte på kvällen, men något annat hade jag knappast förväntat mig. Hulkar fortfarande en del och är regelrätt osugen på en hög med vanliga grejer att käka, men det går ingen nöd på mig på något vis. Har sovit okej men drabbades av en helt massiv trötthet för någon timme sedan som tvingade mig att öppna fönstret och  sätta mig själv mitt i draget för att piggna till. På veckorna hanterar jag annars trötthet rätt bra, men på helgerna måste jag alltid sova minst en gång under dagen, gärna redan på förmiddagen. Familjelivet bidrar till många goda saker i mitt liv, men att en helg med två pigga barn när en dessutom är gravid skulle bidra till något slags känsla att vara utvilad? Nänänä.

Tänkte säga att bebisen är fortsatt livlig, men så idag har jag knappt ens känt den? Inte så att jag reflekterat över det i alla fall. (Bör jag bli orolig?) Den är i alla fall rätt stor nu! 30 centimeter lång och 600 gram tung! Gud! Det är ju en liten människa! Försökte spåna på namn i helgen igen men det går verkligen uruselt. Listan är... kort. Och ett av namnen på den korta listan är mitt stora barns förslag: Pelle. Vilket det inte kommer att bli. Sitter någon på ett gött tjejnamn därute får en gärna lämna ett förslag! Tack förresten för alla fina grattis! Det gör det hela verkligare. <3 p="">