det snackas om klockor som tickar

tänkte precis att nej, nu är det nog dags att borsta tänderna och gå och lägga sig. typ orkar inte ens diska, men det är ju så sent och jag har jobbat hela helgen så det är okej. sömn är det viktiga. sen slängde jag en blick på klockan, och den ba, 20.23. ja jävlar i min lilla låda. det där med att jag vaknar innan sju på morgonen som vilken ordinary kulturtant som helst, ter sig inte längre lika konstigt.

idag på jobbet praktiskt taget slängde en stressad ung mamma sin lille son i famnen på mig. hon var tvungen att hälla välling i hans nappflaska, och barnet ville inte vara i vagnen, så jag fick honom istället. inte mig emot (mamman var dessutom trevlig). den där ungen var fasiken det sötaste jag sett på länge. kanske fem-sex månader gammal och helt med i blicken och så ofantligt fin. jag smälte och dog om vartannat och det enda jag sa till barnet var hur söt han var. jag vill ha en sådan där liten en! en pojkbäbis helst. så jag får kalla honom för det där namnet som är finast i världen, och som jag är rädd för att någon inom närmsta kretsen ska använda före mig. förut har jag alltid haft önskemål om en liten bäbistjej, men jag har ändrat mig nu (och det har ingenting med analysen i bang att göra). på mitt jobb är det gravidmagar och spädbarn all over the place och man kan tro att en sådan cynisk surfitta som jag borde bli sjukligt irriterad, men istället går jag bara runt med ett fånigt leende hela tiden. jag typ ler mot alla ungar, mot alla föräldrar och mot alla bäbisprylar. jag ler mot gravidmagarna och de tafatta förstagångspapporna och mot datorn där jag klickar in en beställning på en vit spjälsäng med skummadrass som är extra mjuk för det nyfödda underverket. med andra ord är jag totalt skadad. min jämnåriga kollega är gravid i vecka tolv och ni kan ju tänka er hur uppspelt jag är över detta redan. det är någonting visst med bäbisar och jag kan liksom inte komma över det. jag är så jävla sugen på det där livet, trots att jag inser att jag just nu är sjuttioelvamiljoner år ifrån det minst. dock önskar jag mig oftare än det nog är normalt att jag är typ 28 år och har jobb och en vacker man som älskar mig och inget hellre vill än att skaffa minst tre kids med mig nu på direkten.