ikväll har båda mina föräldrar ringt mig med en halvtimmes mellanrum. det känns fint att de tänker på mig, och det känns fint att jag gläds åt det.
min mamma kan inte förstå hur jag och h kan umgås nu när vi har gjort slut, i hennes värld finns inte sådant. för mig är det helt naturligt att jag vill ha kvar honom som vän. vem är det som är konstig? det är väl hon va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar