i första fasen av gårdagens bakfylla hängde jag i grabbarnagrusdubletten tillsammans med j och hennes två nya klasspolare. de senare två hade jag aldrig tidigare träffat. reprisen av let's dance stod på i bakgrunden och vi pratade om melodifestivalen (hepp). jag var som vanligt mitt allra charmigaste jag och ägnade således tiden åt att rent allmänt kommentera de fenomen som jag tyckte var värda att kommentera. typ som att agneta sjödin är en sjukt jobbig skrikig människa och att jag inte kunde vara mer ointresserad av hennes pilgrimsvandringsbok och eventuella sexliv med runar, att sebastian omöjligt kan vara het då hans hårfäste börjar (eller tar slut?) i bakhuvudet istället för någonstans i pannan som på oss vanliga dödliga, att anna books påstådda viktras kändes något överreklamerat, och hur obehagligt det är att hon pratar med bäbisröst trots att hon måste vara en bra bit över trettio (varför hon gör detta är ju ett helt fantastiskt diskussionsämne, om än inte så politiskt korrekt, åtminstone inte i sina slutsatser). kanske bredde jag på lite mer och kallade vissa människor för vidriga. kanske suckade jag för högt. anyway så tyckte alla att jag var sjukt dissig. dom sa det lite som ett skämt, men jag fattade allvaret i det hela då det upprepades några gånger. så det är så det ligger till.
jag heter sara och det är jag som är den dissiga.
"hej sara"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar