MEN ALLTSÅ MITT LIV JUST NU; HELL HELL HELL!
jag måste börja lita lite mer på min magkänsla. i två veckors tid har jag funderat på en grej, något outtalat men ändå anat av mig. gällande en man såklart. jag har haft en känsla liksom, som jag snackat med vänner om, och drömt om och tänkt på. och självklart dimper bekräftelsen ned. jag vet inte vad jag ska tro eller känna eller tänka just nu. kommer antagligen att få en förklaring inom kort, ska bli intressant att se om förklaringen överhuvudtaget är trovärdig. om det visar sig att någon undanhåller grejer för mig, eller än värre jävlas med mig så ska jag banne mig bli sur på riktigt. och jag kommer att bli ledsen, på riktigt. folk är dumma i huvudet och jag hatar alla utom de fina, men de är i minoritet jämfört med de dumma jävlarna.
varför blir det alltid såhär? i somras när saker äntligen började bli bra igen efter en svacka, fick jag känslan att snart jävlar exploderar allt. vilket det gjorde. rakt åt helvete gick vägen. och se nu, lagom till att jag hämtat mig och blivit lite lugn i alltihopa så smäller det igen. jag förtjänar det fan inte.
om några timmar ska jag supa bort mina känslor.
1 kommentar:
Om det som jag tror har hänt har hänt så vet du att du kan ringa mig så spyr jag galla över personen i fråga. Det har stått mig upp i halsen sedan i somras i vilket fall. Jag är redo, skype me!
Skicka en kommentar