och jag som inte ens bryr mig

vissa häng är sådär astrevliga och fina och samtalsvänliga så det känns som om man kommer någonstans mot någonting som man faktiskt vill komma till. men så händer typ något. man anar nåt som den andra undanhåller och just själva undanhållandet gör att allting blir lite större och lite konstigare än vad det skulle varit om saker bara sades rakt ut på en gång. själv blir man lite nojig fastän det är typ det man minst av allt vill vara. skit också. nojighet är ohett. jag hatar att vara ohet.