fröken aldrig riktigt nöjd är tydligen jag, trots att jag borde vara typ nöjd, eller nåt. eller inte vet jag. jag är i alla fall inte nöjd. känner mig understimulerad, icke tillräckligt uppskattad, alldeles för oupphånglad, otillfredsställd och oupphetsande. jag har skrattat för lite och känt för lite vibbar. synd och skam är vad det är.
vad jag behöver är vin och flirt och ett uppskattande ögonkast och lite kåthet och garv och hetta. lite angelägenhet. lite vilja och önskan och tankar.
inte för mycket begärt.
och så det som är kryptiskt: om vissa saker ska hållas hemliga kan det ju vara bra om det faktiskt sker saker som bör var hemliga. ganska menlöst blir det ju i längden att hålla promenader hemliga, eller filmkollning hemligt. det hela är varken särskilt spännande eller nödvändigt - för vem bryr sig liksom? man får väl ta en promme med vem man vill, eller en kaffe, eller en lunch. om det däremot ska utbytas kroppsvätskor eller om det ska pratas porr och liggas, ja då finns det ju en vits med att tala lite tyst om saker. eller det kan åtminstone finnas en vits, lite beroende på omständigheterna. men om så är fallet räcker det ju egentligen med att man tiger om den biten, men är ganska officiell med den andra. för den andra biten är den biten som man lättast kan bli påkommen med, och har man väl gått ut med det så har man ju inget att skämmas för. nåväl. det krävs ju minst två personer för det här resonemanget. OBS - det viktigaste - det här snackar jag ju bara om på tal om ingenting. lite spontant sådär. har i n g e n t i n g med mig att göra för det är som vanligt inte tjejen som spelar med i filmen som skrivit brevet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar