Det där bebisbeteendet hos H har gett med sig lite. Verkar försvinna i samma takt som han återhämtar sig från den sjuka han hade för två veckor sedan. Aptiten är tillbaka större delen av dagen, även om han vid middagstid inte alls äter lika mycket som innan sjukdom, och energin är det inget fel på, även om vi tycker han verkar trött på eftermiddagarna. Men det är vi med. Det är ju något med mars och ljusets återkomst. En blir glad i själen men samtidigt så otroligt utmattad. Som att en varit igenom helvetet och nu äntligen vågar slappna av lite och därmed inser hur sliten en är. Och så kommer det snart en bebis på det. :)))))
Men ljuset alltså, och fågelkvittret! Ändå bra härligt! Vi är över puckeln nu och den enda vägen är upp.
Min mamma bor hos oss i veckan och är barnvaktsjour om förlossningen skulle sätta igång nu (mina svärföräldrar som annars är vår 24-timmarsjour är i fjällen). Det kan ju vara påfrestande på massor av olika sätt att ha någon i huset i en vecka (hello, jag är introvert) men den markservicehjälp vi får just nu är ovärderlig. Hon lagar så piffig mat och städar kök och stryker tvätt och bakar bröd och fyller frys och bara fixar massa grejer och jag och min man håller på att njuta ihjäl oss över att inte behöva ens tänka på mat på en vecka. Sådan befrielse!
Jag jobbar hemifrån idag. Ska till barnmorskan imorgon och sista dagen på jobb på fredag. Känns konstigt och overkligt, men bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar