Vilken himla vecka alltså. Jag har varit sjuk och febrig och sliten. Haft orostankar om influensan och att barnet skulle plockas ut med snitt, men tror såhär när jag passerat kulmen på sjukan att det enbart rör sig om en vanlig förkylning med feber, lik den som resten av min familj också gått igenom den här veckan. Näst sista februari pustade vi ut och ba, ingen vabruari här tjoho! Och så fick han feber den 28:e, var hemma från förskolan i tre dagar och är fortfarande hostig med dålig aptit. Så smal han blev på kort tid också, aj i hjärtat. Hans små kallingar ramlar av nu. :((( Men det tar väl lite tid att återhämta sig och är säkert helt normalt, är så ovan (peppar peppar peppar) vid sjukt barn bara. Well. Det här skulle ju inte handla om honom utan om MIG och min graviditet. He.
Var hos barnmorskan i fredags och allt såg bra ut. Hon tyckte dock att jag skulle gå på ett tillväxtultraljud eftersom H var lite liten när han föddes (16 dagar plus, 3220 g) så det ska jag göra idag. Är lite mer nervös än vad jag hade tänkt mig. Inte så orolig för storleken på bebisen, men för att de ska upptäcka att något är galet. (Eller kanske en snopp såhär på sluttampen! Nu när jag vant mig vid att det blir en tjej.) Säger som alltid, please be well.
Fötterna är mer svullna (dock ej i närheten av hur svullna de var förra gången, än...) och jag har lagt bort mina vinterskinnskor i förmån för sneakers idag. Vigselringarna är också av på obestämd framtid. Har svårt att hitta bekvämt viloläge och längtar efter att få sova på mage.
Vi har gjort i ordning bebisens rum nu och det känns så mysigt. Bäddat bedside crib, spjälsäng och vagn. Allt börjar bli verkligare.
Nu kallar de in mig på ultraljudet – håll tummarna!
Här kan en läsa om hur det var i vecka 37 förra gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar