Anteckning vecka 40: andra gången

Vecka 40 till ända, BF idag! Ingen bebis i sikte, men ändå! Nu är det inte långt kvar! Jag är så mycket gladare och positivare denna gång än förra. Känner ingen stress alls, men tycker det vore fint om hon kom i början av april. Helst inte under påskveckan, men det går ju inte att styra över sådant här, det lärde jag mig (den hårda vägen) förra gången.

Psykiskt mår jag bra. Fysiskt också. Ingenting verkar bli värre i alla fall. Jag tycker det vore himla spännande om förlossningen satte igång av sig själv den här gången, med någon liten värk, slemproppen eller kanske vattnet! Är samtidigt rädd för att det ska gå fort. Vet ej om det är rimligt att oroa sig för det eller ej, men det var väldigt tryggt att bli igångsatt och liksom vara övervakad under HELA förlossningen. Nu är allt mer ovisst. Känner väldiga spänningar i magen samtidigt som det trycker nedåt. Det gör inte ont men känns intensivt och är lite obehagligt. Annars inga förlossningstecken alls.

Jag har – precis som förra gången – inte kunnat klämma ut en endaste droppe mjölk än så vette fan om amningen kommer gå enklare denna gång. (Och brösten är just nu sjuuuukt känsliga.) Det tog ju lite tid innan den satt förra gången, och det gjorde ju förbannat ont de första veckorna. Ej så pepp på det, men vet att om det fungerar så är det rätt bekvämt.

Tog idag ÄNTLIGEN bild på magen förresten. Var ju på tiden om en säger, men sååå skönt att ha det gjort. Nä du lilla lillstrumpa, något eftersatt andrabarn är du inte riktigt än. (Skrev månadsbrev till H en gång i månaden och tog även månadsbild fram till det att han fyllde två... känner pressen.)

Har såhär på sluttampen helt ologiskt börjar oroa mig för att hon kanske är en JÄTTEbebis och att inga av de nedpackade kläderna kommer passa. Förra gången var det bindorna och efter förlossnings-trosorna som genererade oron. Var sak har sin tid.