Publicerat 2016-10-31
Kanske har jag denna graviditet slagit rekord i trötthet. Ja jo. Har längtat exakt noll efter fler barn. Vill mest bara bort, till en dimension av sinnesfrid och ro där jag får stanna i en vecka minst medan resten av livet står på paus. Har till och med övervägt om jag inte gått och blivit deprimerad. Har inte haft en enda ljuspunkt i sikte, känt att allt varit mig övermäktigt och mest bara velat sova. Men idag skrev jag in mig hos barnmorskan. Vår gamla hade slutat så vi fick en ny och vilken ljuvlig människa! Blev så glad av att bara vara hos henne, så varm och pepp och vänlig. Och för första gången sedan jag plussade kände jag glädje och hopp! Jo men det här vill vi väl? Bokade in UL och RUL och jag och min man gick därifrån helt rusiga och high och life och ba, hoppas detta går som det ska!! Världens största jinx således, men ja, nu håller jag tummarna. Vecka 11 denna vecka, kämpa Sara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar