Jag är inte hypokondriskt lagd av mig och brukar kunna kontrollera min ångest men att igår kväll läsa om spädbarn på en månad som dött av kikhosta i Sverige och samtidigt inse att jag själv har hostat exakt hela perioden efter förlossningen? Och att den vanligaste smittokällan för de stackars små bäbisarna är någon familjemedlem?! ÅNGESTEN!!!!
I alla artiklar står det att en ska vara uppmärksam på hosta som hos vuxna hållit i sig länge... Jag själv har i fyra veckor (!) legat och ammat samtidigt som jag vid hostattacker försökt vända bort huvudet för att åtminstone inte hosta rakt på gossen. :((((((((((((( Sådan panik att tänka på.
Enligt vårdguidspersonen vi pratade med igår är det ingen fara, men hur fasiken ska en kunna veta? Är så jävla rädd att något ska hända min lilla pojk. Så. Jävla. Rädd.
2 kommentarer:
Speaking from en som har haft kikhosta för ett par år sedan så hade du med största sannolikhet märkt om det var det du hade efter 4 veckor. Man hostar på ett helt annat sätt efter ett tag med kikhosta, ja man kiknar helt enkelt, och hostar tills man kräks. Inte alls som vanlig långdragen förkylningshosta. (Dock kommer inte dessa symptom direkt utan först efter ett par veckor, det är det som är så lurigt... Jag trodde att jag bara hade en vanlig förkylning som typ hade gått över och så skulle jag vara snäll och hjälpa min kompis med hennes tremånaders bebis. Ingen annan blev sjuk som tur var, men efter att jag fick min kikhosta kosntaterad fick bebisen ändå antibiotika utskriven i förebyggande syfte för säkerhets skull. Vilket ju också är lite pissigt, men ändå bättre än att den blev sjuk.) Så ja, förstår att du är orolig men du hade högst troligtvis förstått att det var kikhosta du hade nu, och inte vanlig hosta.
Sara: Tack för lugnande ord! Jag tror säkert att du har rätt (hoppas hoppas hoppas) och jag får ofta sådan här långdragen hosta, men med ett litet spädbarn i hemmet blir en så otroligt skräckslagen av bara tanken på att han skulle kunna drabbas av något sådant. Och att jag skulle smitta honom! Fy fan, vilken pärs det är att vara förälder.
Skicka en kommentar