Det här med april, att det känns som om månaden är liksom slut innan den ens har börjat? Är det så för alla? Aldrig i mitt liv har jag varit så fullbokad! Jobb, skola, allmänna åtaganden, fester, träning, högtider och tvättider. Och någonstans i mitten är det meningen att jag ska sköta mina vänner, min man och min familj också.
Dessutom har jag ju gått och suktat efter vår i en mindre evighet, men nu när den verkligen står i farstun känner jag spontant för att smälla igen dörren rakt i ansiktet på den. Ba, du det är lite dåligt läge just nu, men du är välkommen tillbaka en annan dag!
Längtet efter sol och körsbärsblommor har förvandlats till en ständigt pockande stress över missade soltimmar och eventuellt även missade blommande körsbärsblommor.
Och kroppen sen, som inte alls behagat dyka upp i vårform utan fortfarande ser hopplöst november ut. Vad göra med den? Träningen brukar vara första grej att ryka där i maj, då vin i någon park liksom alltid ter sig mer attraktivt än en timmes skivstångslyftande med tillhörande dusch.
Så vad skulle lösa skiten? Fler timmar på dygnet? Eller räcker det med något mindre flådigt som exempelvis en färdig uppsats samt en driven PT? Saker jag funderar på utan utsikt att ever få klarhet i.
P.S. Jag letar lägenhet igen förresten. Om någon ser eller hör något så maila gärna. Jag är öppen för det mesta, men vill inte hyra ett rum. Lägenhet ska det vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar