Irritationen jag känner när jag, mitt i uppsatsarbetet, får för mig att googla han jag träffade förut och ser att han är taggad på någon vimmelbild på något ställe. Vad är det om egentligen?
Och den där panikartade känslan jag f o r t f a r a n d e har om att han kanske råkar vara på någon av mina ställen, någon gång när jag inte är där! Att få reda på det i efterhand, åh gud, bespara mig. För jag vill fortfarande springa ihop. Inte för att gå hem nödvändigtvis, men för att han ska, eh *host host* ångra sig lite.
Läs: mycket.
Urmycket.
Så mycket att han riktigt vrider sig av ångest över tanken på att han faktiskt dumpade det här som kunde blivit liksom, bra?
Något sådant bara, något sådant litet vill jag ska hända.
Och nej, det går inte jättebra med det projektet.
1 kommentar:
och jag är likadan och undrar ibland så varför jag känner just så? märkligt.
Skicka en kommentar