Den oändliga tomheten, hålet som behöver fyllas. En endaste liten cigarett kvar. Nya album upplagda på face: bekant miljö, för bekant ansikte. Krampen. Skickade sms som är och kommer att förbli onödiga i all evighet. En känsla som aldrig fick utrymme, en annan som fick för mycket. Jag ångrar allt. Veckan är för lång, möjligheterna för få och alla skrattar utom jag. Det känns så jävla värdelöst. Hatar vägen och min önskan är uttalad: hopp, kärlek och lite höjd. Kära tomten?
En cigarett kvar, som sagt. En.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar