Hur märkligt är det inte att man varje år liksom tänker på den här rubriken ovan och ba, är det vecka 48 nu eller? Jag menar så härlig är den ju inte. Verkligen inte. Dock prövad nu. Hepp.
Well. Helgen v. 48 har varit helt okej. Inga superfestligheter alls, men ändå ganska gemytlig. Drabbades av någon typ av trötthetsrelaterad ångest under fredagkvällen och stängde in mig i mitt rum i tio minuter och grät lite i smyg medan mina fina kvinnor fick konversera i vardagsrummet. Sånt man gör liksom. Sånt jag gör. Sen lättade trycket och vi drog till Kåken där det var härligt och sen gick vi hem.
Kollade peparkakshusutställningen på Arkitekturktmuseet på lördagen och herre min gud vilken tråkig överhypad grej! Gå inte dit. Visserligen billig, men ändå. "Hem för mig är en plats där det finns kärlek" *bygger ett pepparkakshus som ser ut som ett hjärta* Och alla ba, men gud! Så djupt och liksom sant!
Min bakfulla kropp klarar inte av sådant.
Åkte sedan hem till min mamma och låg på hennes soffa medan hon lagade middag och pysslade om. Kom hem vid tio för dusch, pepp, Cam och öl. Vi tog oss ut vid halv ett och var tillbaka i hemmets trygga vrå innan tre. Ingen rabadabkväll med andra ord. Men det är okej. Känns okej.
Och så dagen idag då. Jag bör stanna inne, skriva lite uppsats, sova, äta något fettigt. I nuläget känns det inte som en helt omöjlig målsättning, och då syftar jag mest till uppsatsen. Sovandet och ätandet brukar ju falla på plats. Men uppsats ja, hej hej. Jag öppnar dokumentet nu. *ljuger*
Jag har inte varit särskilt lycklig och inte heller gått hem med den rätte, även om jag tydligen har gått hem. Och snart är den slut, den här helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar